J.K Rowling's hemlighet

Titel: J.K's hemlighet
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 14
Färdigskriven: Nej
Rating-PG
Beskrivning/Prolog: Jag var femton fyllda år. Till skillnad från mina jämnåriga vänner vars enda intresse var killar och festa så ängnade jag större delen av min fritid till mitt största intresse, Harry Potter. Jag hade läst och sett filmerna så många gånger så jag kunde var enda replik och vart enda citat utantill. På tråkiga matte lektioner älskade jag att drömma mig iväg till Hogwarts.
Jag hade alltid känt att min plats var någon annanstans och jag hade aldrig riktigt köpt att Harry Potters värld bara var en saga, det måste finnas något mer...
Det här är min berättelse om mitt första år på Hogwarts tillsammans med de kända Harry Potter karaktärernas barn.

OBS: Kommer inte att hålla mig helt till den riktiga faktan utan köra lite mer free!

Detta är min första ff

Kommentera gärna snyggingar!

Låter bra, kör på

LYSSNA PÅ DETTA TILL HISTORIEN!:
http://www.youtube.com/watch?v=7zJLyUUYevA
Kap 1.
Den näst sista lektionen för dagen skulle vara SO. Jag älskar SO, det var det bästa ämnet. Dels för att läraren var den bäste och dels för att jag var riktigt bra i det, men det aktade jag mig såklart från att visa. Jag ville ju inte hamna med plugghästarna som alltid satt i sin lilla grupp längst fram i klassrummet. De var oftast min och mina vänners största snackis, om hur fettigt hår tjejen med glasögon hade eller om hur mycket bezzerwizzer tjejen hade gått upp i vikt.

En gång hade jag varit en av dem men det ville jag helst inte tänka på. Jag var ju en av de betydelsefulla nu. En av dem som folk såg upp till och som killarna gillade, det ville jag inte byta ut för allt i världen och om det skulle betyda att mina betyg fick ta smällen så fick det vara så.


Just den här SO timmen så var jag tröttare än vanligt och tog beslutet att dra en liten vit lögn för min lärare om
"magsjuka" och sen gick jag hem.

Så fort jag klev in genom den vita ytterdörren så kände jag lugnet. Här kunde jag få vara mig själv och inte leka något som jag innerst inne visste att jag inte var. Jag slängde av mig den stora tjocka blå vinterjackan och gick en trappa upp för att tappa upp ett bad. Medan vattnet fyllde badkaret så gick jag för att hämta min dator. En av de bästa sakerna jag kunde göra då jag hade en av mina ”trött dagar” var att bada kokande hett medan jag såg på Harry Potter på datorn. Det fanns inget bättre än att ligga i det varma vattnet och drömma sig bort till Hogwarts.

Tanken om Hogwarts gav mig styrka och hopp. En dag kanske brevet skulle komma. Det hade jag hoppats enda sedan den första Harry Potter boken höglästes för mig så jag var sju år.

Just denna dag så såg jag på ”Fången från Azkaban” och jag hade just kommit till min favorit scen, den då Severus har lektion om varulvar då jag hör en hög smäll från nedervåningen och sedan någon som mumlar saker om ”"mugglare" och "trolldomsministeriet". Jag höll andan.

KOMMENTERA GÄRNA VAD NI TYCKER SÅ FORTSÄTTER JAG!

Shit vad bra!! känn dig bevakad ;D

Åh tack så mycket, kände mig lite dissad först. Jag ba okej ingen gillade det..*sad face* Men riktigt kul att du gillar det!
Nu får jag ta och börja tänka ut vad som ska hända här näst!

jättebra

Kap 2
Jag fortsatte att hålla andan. Jag visste egentligen inte varför. Jag måste ha inbillat mig. Eller?
Jag steg upp ur badkaret och satte på mig min knallrosa badrock. Jag tänkte att jag måste vara för trött
att jag måste ha inbillat mig rösten.

Jag försökte skratta övertygande åt mig själv men det liknade mest
ett sånt där skratt som jag brukade pressa fram då jag och mina vänner skrek elaka kommentarer åt den överviktiga tjejen i
klassen under oss.

Jag öppnade toalett dörren, och jag erkänner jag var fortfarande ängslig över vad jag skulle möta utanför
men övervåningen var lika tom som förut. Jag andades ut. Ingen var där. På något konstigt sätt kände jag ett sting av besvikelse.
Just som jag skulle gå in på mitt överstökiga rum för att lägga mig och försöka sova så hör jag plötsligt någon som
harklar sig från nedervåningen.

Jag stelnade till mitt i en rörelse. Jag var säker på att jag hade hört ett harklande.
Helt plötsligt hör jag harklandet igen. Jag hade inte inbillat mig. Jag började gå mot trappen, jag ropade "mamma, är du redan hemma?"
Hjärtat stannade nästan när jag kom till nedervåningen och möttes av någon som var så olik min mamma som någon kunde vara.
I mitt kök, i mitt hem, i en förort i lilla Sverige står en medelålders kvinna med de underligaste kläder jag någonsin sett.
Hon bar en lång smaragd grön klänning, en brun mantel och hon hade en svart spetsig hatt på huvudet som såg ut som att den
hade varit med ett bra tag. I handen hade hon ett brev. Jag skrek till.
"Hej, jag antar att det är du som är Frida. Frida Lindahl?"

Jag kunde inte få fram ett ord, efter ett tag som kändes som ett år så nickade jag.
"Fantastiskt"
Kvinnan tog min hand och presenterade sig som Alexis Nikulus och gav mig sedan brevet hon hade haft i sin hand. Jag kände genast igen brevet.
Det var ett exakt likadant som Harry hade fått av Hagrid i "Harry Potter och de vises sten".
Jag öppnade brevet och fick en chock.
"Väntavänta, vad är det här. Du skämtar med mig, haha roligt okej tjejer ni har lurats klart nu!" sa jag ganska irriterat.
"Jag förstår mycket väl att det här kommer som en chock men du är en häxa och har därför blivit antagen på Hogwarts skola för
häxkonst och trolldom, jag är din mentor och är här för att hjälpa dig med allt jag kan. Jag antar att du har många frågor och
du ska inte hålla dom inne. Fråga på du bara!"Sa kvinnan.
Det hela lät väldigt inövat och jag antog att hon hade gjort detta många gånger. Jag hade tusentals frågor men just då kunde jag
inte släppa det hon just hade sagt. Att jag, just jag var en häxa. EN HÄXA.

"Men hallå jag, jag kan inte vara en häxa. det är omöjligt!" Jag fick en plötslig klump i magen. Vad skulle hända nu?
Kvinnan mummlade för sig själv "Samma visa varje gång.."
"Har du någonsin gjort någonting som du inte kan förklara då du har varit arg, rädd eller ledsen?"
Jag tänkte efter. Jag kom och tänka på den där gången då min dåvarande pojkvän hade avslöjat att han hade strulat med
min bästa vän på en hemmafest. Jag hade aldrig känt mig så otroligt sviken. Jag gav killen en spark i skrevet och sprang
det fortaste jag kunde hela vägen hem och så fort jag kom hem så stängde jag in mig på mitt rum, la mig på min säng och
skrek det högsta jag kunde i kudden enda tills jag känner att kudden blir så varm så att den börjar brännas. Jag satte mig upp
och såg hur kudden hade börjat brinna. Jag lugnade ner mig och ju lugnare jag blev desto lugnare brann kudden. När jag lugnat
ner mig helt så hade kudden slutat brinna men kudden hade inte skadads överhuvudtaget. Jag hade trott att jag hade varit för
upprörd för att tänka helt klart men nu började jag tvivla på den teorin..

Vad tycker ni kära mugglisar?
Jag har redan kapitel 3 i huvudet men innan jag skriver vill jag gärna veta vad ni tycker!

Skit bra

awesome känn dig bevakad