Några avskeds ord ~

Då var det dags, Ellen ska återigen ut och resa! Denna gång bär det till Amadores, Gran Canaria Jag skulle kunna berätta hur fantastiskt det kommer bli, hur fantastiskt det alltid blir när vi är där. Men det är inte det jag vill ha sagt med denna tråd. I denna tråd vill jag berätta några enkla saker, först att jag kommer vara borta i 2 veckor men kan logga in lite då och då. Dock kostar det 1 euro per kvart man vill sitta vid datorn D: Det blir (på ett ungefär) 40 kr i timmen, vilket snabbt skulle göra mig pank. Därför kommer jag att vara levandedöd när jag kommer hem, att inte få prata regelbundet med er är förskräckligt Men därför (därför är ett väldigt användbart ord…) så vill jag berätta hur mycket ni betyder för mig nu, hur ni får solen att gå upp på morgonen och ner på kvällen, hur ni får mig att le, att känna mig välkommen och när ni låter mig få vara med i diskussionerna, få ha en åsikt och när ni bryr er om vad jag tycker, då är jag den lyckligaste människan på jorden. Jag vill att ni ska veta att ni kan få en flicka att stråla, att må bättre och inte oroa sig så mycket för saker hon inte kan styra över. Var och en av er har lärt mig något, har visat mig något jag kommer bära med mig på min väg genom livet. Vissa av er har verkligen lärt mig mycket, mycket mer än vad jag någonsin kommer lära mig av att sitta i en skolbänk hela dagarna och mycket mer än någon annan jag känner någonsin ens försökt göra. Att ni alltid finns där vid min sida när ingen annan gör det betyder så sjukt mycket, för annars hade jag aldrig orkat.

Varje dag går jag till skolan, lämnar huset med huvudet upp och fötterna ner, går längs den tråkiga vägen jag såväl känner till. Ser de husen jag så många gånger besökt och träden jag klättrat i och ramlat ner från. Men det räcker inte, jag vill ha mer. En ort på ca. 700 personer varav hälften är halvdöda pensionärer har inte plats för någon som vill se nya saker, åka på nya äventyr, lära sig alt om allt och träffa människor som är så otroliga att man får svindel. Även om jag inte får exakt som jag vill, även om jag inte får mer utrymme för allt jag vill, så får jag det viktigaste av er. Jag får prata med nya människor, människor jag aldrig kunde drömma om fanns i verkligheten. Ibland undrar jag, helt utan förvarning, om ni verkligen kan vara så otroliga. Eller om jag bara blivit lurad, om man kan känna sådan kärlek och lycka med människor man inte ens träffat! Men tydligen så kan man det, för ni betyder mer för mig än ni kan föreställa er. Jag skulle göra det mesta för er, och någon gång, någonstans, ska jag träffa er. Det vet jag.

Och hela dagarna, när allt är för litet, när inget är som jag vill, så längtar jag hem. Längtar tills jag kan krypa upp vid datorn, logga in på mugglis och le. Le så stort så mina läppar spricker, le så att mina kinder värker av ansträngningen. Men det spelar ingen roll hur jobbigt det är, för ni är värda det och jag kan inte sluta för jag vill. Jag vill vara den jag är här, jag vill vara mig själv. Jag vill veta att det är okej att vara jag och att alla inte klandrar mig för att jag är just, jag.

Sen sitter jag där, framför datorn, tills jag inte kan mer. Tills jag måste göra något annat. Då återgår jag till tankarna, tänker och längtar. För är det så konstigt? Konstigt att älska platsen där man är fri, platsen där man kan vara sig själv och bli accepterad. Platsen där människorna man älskar finns och där man kan dela med sig av allt bra och dåligt, och få hjälp med det. Jag vet inte vad jag skulle gjort om jag inte kunnat få det, gått och burit all skit inom mig? Försökt få det at se ut som att jag mår bra fast jag bara lagrar allt till jag brister? Gråta när ingen ser och skada mig mer för att läka andra sår? Bekämpa smärta med smärta? Inga av de alternativen låter särskilt lockande, en det är dem som hade varit mina alternativ. För jag litar inte på människor jag känner, som delar mitt liv och kan röra och prata med mig. Det är just de människorna som kan såra mig mest och få mig helt ur balans.

Men jag behöver inte fundera över detta, för jag sitter inte i den situationen. Jag har er att dela allt med, för vad kan jag inte dela med er? Vad lyssnar ni inte på? Hittills har ni hjälpt mig med allt, ni har varit mitt ljus i tunneln och fått upp mig på banan igen, fått mig att inse att jag är värld mer än vad folk behandlar mig som. Fått mig att inse att ingen har rätt att trycka ner mig, berättat för mig att jag är stark. Ni har fått mig att leva igen, fått mig att ta tillvara på det lilla jag har och gjort det till mitt palats. Jag kommer aldrig, aldrig, kunna betala tillbaka för allt ni gjort för mig. Ni förstår inte ur mycket det betyder för mig! ♥ Nu kommer jag lämna er för två veckor, och jag vill kunna ”lämna” mugglis och veta att jag är älskad, att ni bryr er om mig och tänker på mig. Glöm mig inte nu, för jag kommer aldrig glömma er.

Och glöm inte…
"Each friend represents a world in us, a world possibly not born until they arrive, and it is only by this meeting that a new world is born." ♥

Blev ju tårögd. Vi kommer sakna dig så mycket så att vi kommer dö. ♥

Ha det så bra! Vi alla kommer sakna dig :3

Din underbara person. Jag och alla andra kommer sakna dig galet. Fick tårar i ögonen, du är en riktigt härlig person och du är en av oss förevigt ♥

Love ya' :' ♥
Texten är inte redigerad något, skrev bara ner exakt vad jag tänkte ♥

MelodyJoseph: Gullunge Kommer sakna dig också!

avifors; Kan inte säga med ord hur mycket jag ser upp till dig, du har den otroligt sköna personligheten varenda tjej önskar sig ♥

Love u 2.

Din underbara gulleplutt! Jag kommer sakna dig, och att inte kunna dampa sönder via meddelanden innan du loggar in på skype, att inte kunna snacka med dig när jag känner för det Du är underbar, och kommer saknas ♥

Hejdå söt awesome fin härlig smart tvillingsyster! ♥ Ha det gaalet bra ok? c:

Jag ska beskriva texten med ett ord: Underbart.
En helt underbar text och jag hoppas du får det riktigt trevligt på resan.

MEN VAD I HOGWARTS GÖR DU ELLEN?!
U make me cry so hard my mother heard it from downstairs!

Alltså anfkjsbvjhfbvgsdbgkjdfb, jag kommer dö när du är borta, eller ja, I SINNET. Alltså inte se dig i forumen, inte se din profilbild? Inte ens se DIG? Alltså anflnskjvgbsjdg, jag klarar seriöst inte detta.

Jag menar, vad ska vi göra utan dig?
Du är en stor del av vår mugglisfamilj. Utan dig är som mugglis utan.. GIFS!!

Och vi kan inte överleva utan gifs eller hur?

Alltså akvnsvhjbsgbhgsfdb, jag kan inte sätta ord för hur mycket jag kommer sakna dig.
Vill bara ploppa ur datorn och krama dig så hårt att du tappar luften och itne kan åka..
Men så elak är jag ju inte, och jag vill itne skada dig!

Men allså.. nlvgsndkvbs.. inga ord, Ellen.

Jag har för himlen inga ord!