Ensam och utfryst

Jag har ett ganska stort problem, och eftersom ni är så kloka här på mugglis så väljer jag att skriva av mig här. Jag hoppas ni orkar läsa, även om texten blev lite lång.

Jag började på gymnasiet för ett år sedan. Det kändes inte bra i klassen men jag tänkte att jag skulle ge det lite tid. Det blev aldrig bättre och jag var ensam i ett helt år i skolan.

Nu när jag skulle börja i tvåan valde jag att byta skola. Jag visste att det skulle bli jobbigt att komma in i en ny klass, men det här är värre än jag trodde.

Första dagen och första lektionen jag började försökte jag att lära känna klassen. Jag var social, trevlig och glad och dem var väl ganska trevliga tillbaka. Men sen efter kanske en halvtimme började de bete sig konstigt och otrevligt

Men jag tänkte att jag inte skulle ge mig så nästa dag och några dagar framåt försökte jag ändå ta kontakt med dem, ex. sätta mig bredvid dem och fråga frågor. Men de visade inget intresse och det kändes som de redan hade dömt mig efter första dagen.

De visar ingen respekt och jag är helt ensam och utfryst i klassen. Egentligen så känner jag att jag inte passar in eftersom alla är precis likadana, men jag känner ingen av dem (vet knappt några namn) så jag kan ju inte veta hur de är. Det är ingen som visar något intresse av att lära känna mig.

Det är asjobbigt att gå till skolan för jag har redan mått dåligt i ett helt år så det tar mycket på energin att fortfarande vara mobbad.

Jag har funderat mycket på det här och diskuterat med mina föräldrar och jag vet i alla fall att det inte är jag som är problemet. Det känns nästan som att de är rädda för mig. Att de är rädda för att jag inte är som dem. Att jag är annorlunda.

Jag är ganska självsäker och vågar vara mig själv, våga ta för mig, är ej blyg osv.
Men jag är utfryst och ensam. De pratar aldrig med mig och ger bara konstiga blickar. Jag skiter i vad de tycker om mig, men jag tycker de skulle behandla mig med lite mer respekt.

Jag förtjänar att må bra!

Så…det skulle vara snällt om ni ville vara med mig och diskutera detta. Kanske är någon i samma situation eller har ni tips eller erfarenhet? Berätta!

Bytt till en klass som du åtminstone känner någon eller skola.

Åh, jag är så himla dålig på sånt här. Det enda jag kan säga är att det absolut inte är ditt fel, och det verkar du redan veta om. Men om du verkligen mår dåligt, borde du antagligen överväga att byta klass eller skola. Jag vet att det inte är så jävla roligt att hoppa runt, men det är värt ett försök. Du förtjänar att ha det bra, det vet du.

Låter väldigt jobbigt. Om jag var du skulle jag försöka hitta någon annan att umgås med än kanske just de i klassen. Jag ogillade 96 % av alla i min gymnasieskola mest för att vi var så olika, men man hittade någon ljusglimt och sedan så höll jag mig fast vid tanken på att det bara är några år, sedan tar jag studenten och kan flytta vart jag vill och då ville jag flytta till mina vänner i Stockholm jag träffat via Potter-hemsidor. Och det hjälpte mig

Jag var dock inte mobbad så som du beskriver det så vi kanske inte alls var i samma situation enligt dig, men jag skulle i alla fall säga att försöka hitta några ljusglimtar och hålla fast vid dem, för gymnasiet går otroligt fort och sedan slipper du dem och kan börja ditt eget liv