Hälsning från Sicilien

Hej allihop!
Uppkopplingen här är otroligt dålig och har knappt kunnat kolla mail. Nu har jag fått hjälp av brandmännen att fixa så jag kan använda deras trådlösa på min egen dator. Den tidiga timmen beror på att vi måste åka vid halv 5 upp på berget för att hinna göra så mycket som möjligt innan värsta värmeböljan kommer på dagen. Det är mellan 30 och 35 grader varmt (i skuggan vilket vi inte har någon alls i princip uppe på den bergstopp där vi gräver) och vatten och salt (Ja, seriöst häller vi i oss ren salt för annars klarar våra kroppar inte av att ta upp allt vatten vi häller i oss.) är nödvändigt för att klara sig.
Jag gräver en elymisk boplats på nordvästra delen av ön tillsammans med ett gäng andra arkeologer (både svenska och amerikanska + en norrman). Elymerna är en av ursprungsbefolkningarna på Sicilien (tillsammans med sikaner och sikeler som höll till på på östra respektive mellersta delen av ön - och elymerna alltså på den västra). Sen kom greker och fenicier och koloniserade ön. Det finns myter om att elymerna är de trojaner som lyckades fly från Troja efter kriget, men detta är ytterst osäkert om det finns någon sanning i.
Vi bor i en liten stad som heter Salemi som inte ligger särskilt långt bort från berget. Folk här är trevliga, men inte vana vid att folk kommer utifrån, vilket gör att man blir väldigt utstirrad. Inte kan de engelska heller, men både brandmännen och vår private sicilianske kock försöker åtminstone och jag har fått chansen att öva upp min italienska, så jag är nöjd. Ni kanske undrar varför jag talar om brandmän hela tiden kanske... Det är nämligen så att vår boendekonstellation är något annorlunda. Vi bor i ett hus som först byggdes som skola, men som sen kom att användas som sjukhus (Det sägs att det spökar här, men jag har inte märkt något.) men som står tomt nu förutom att arkeologer kommer varje sommar och bor där och scouterna som håller till på nedervåningen... Eller, det var inte riktigt sant. Det HAR stått tomt tidigare. Första veckan vi var här hade de ett folkdanskonvent i staden och det bodde ett gäng på 30 rumänska folkdansare i ett av rummen. Dessutom hände en liten olycka strax innan vi kom hit. BRANDSTATIONEN (av alla byggnader) började nämligen att brinna pga ett elfel när brandmännen var ute på utryckning. När de sen kom tillbaka och ringde brandkåren i Palermo ca 8 mil härifrån, trodde brandmännen där att det var ett skämt och slängde på luren. Det krävde tydligen 4-5 ringningar innan de fattade att det var på riktigt och då hade brandstationen här i Salemi redan blivit övertänd och var bortom all räddning...
Jag vet inte vad jag egentligen tycker om brandmännen. De är trevliga och roliga och har ett eget rockband och uppträder gärna för oss (Och de är väldigt duktiga och musiken är bra!) och de har fotbollsturnerningar (både riktiga och i deras fotbollsspel) med (främst) killarna i vår arkeologgrupp typ varje kväll. Däremot som brandmän vet jag inte om jag gillar dem. Vi var inne i vårt provisoriska labb här nere och sorterade fynd och skrev in alla uppgifter om dem i datorerna en dag eftersom det behövs göras och eftersom det åskade och åska är det enda väder som arkeologer inte jobbar i (Särskilt inte på en helt oskyddad bergstopp på Sicilien en sensommardag när det är torrt!) eftersom vi har mätinstrument som drar till sig blixtar. Så vi var hemma. Helt plötsligt slår blixten ner och det börjar brinna på gräsmattan på baksidan av huset och eftersom det är så torrt, spred sig elden jättesnabbt. Vi gick så klart för att leta rätt på brandmännen, men vi hittade seriöst INGEN av dem! Det visade sig nämligen att de var ute och fiskade... ALLIHOPA!!! Så vi var tvungna att ringa skogsbrandkåren (Ja, det finns 2 typer av brandkårar här. En för skogsbränder - som händer väldigt ofta - och en för stadsbränder - som är den typ av brandmän som huserar i samma hus som vi.) och de fick komma och vattenbomba hela gräsmattan och då var elden typ max 50m från vårt hus. Lokaltidningen skrev dagen efter: "Värsta branden i Salemi på 50 år. Brandkåren upptagna med annat". De har en jättesöt hund som heter Giorgia, som egentligen måste stanna vid huset, men som alltid följer med en ut på stan ändå.
När vi kommer från berget vid 14-tiden på dagen, har alla butiker stängt för det är siesta. Inte särskilt kul eftersom man blir oerhört hungrig av att gräva (man gör av med typ 10 gånger mer energi än vanligt!) och vi får inte middag förrän vid 7-tiden på kvällen... Däremot har vi lyckats få en pizzabagare att göra pizza åt oss och eftersom jag och min kompis var de första som hittade dit redan tredje fältdagen och vi har dragit dit fler och fler kunder varje dag sen dess, får vi numera våra pizzor gratis. De är seriöst himmelskt goda! Däremot är storlekarna lite konstiga: Baby är lika stora som normala pizzor i Sverige, normale är som svenska familjepizzor och så finns en större variant som heter familia också som jag inte har en aning om hur stor den är, för ingen av oss äter annat än en baby (efter ett misslyckat försök att äta en normale av vilken jag fick slänga mer än hälften.) Som sagt har vi annars en egen kock som lagar vår mat och en dag hade jag huvudvärk och stannade hemma och satt på balkongen och läste och då kom han ut med sin egna tiramizu till mig. Vi skulle egentligen ha den till efterrätt, men han gjorde en extra (som dessutom var dubbelt så stor som vi sen åt till efterrätt) bara till mig. ♥
Grävplatsen då: Jo, den är jobbig att ta sig upp på, men utsikten är helt magnifik!!!!

Vi gräver sådana här hus:

Ja, det här är rester av väggar som är antingen av sten (som på bilden) eller av soltorkat lertegel.

Ja, det finns mycket mer att berätta, men nu måste jag gå och göra i ordning min lunch innan vi åker.

(Fotona är en kompis från tidigare år. Har inte lyckats ladda upp mina.)

Åh, har du fått åka nu?
Hoppas du har det awesome och får gräva fram lite roliga grejer, lite smått avis då jag själv tycker att sånthär är grymt fascinerande!

Så jäkla häftigt! Jag har väl egentligen varken tid att läsa så här långa inlägg och svara denna tiden på dygnet men jag är så himla imponerad och avundsjuk på ditt äventyr. När jag var lite var detta precis det som jag ville syssla med! Iiih fortsätt ha ett händelserikt äventyr, fånga in nya kunskaper och ha det trevligt! ^_^

Vi ska åka till Selinunte (grekiska kolonin Selinos för övrigt) och bada, men ville se vad ni tyckte. Tack för lyckönskningarna.
Jag har varit här på ön sen 29 augusti, men åkte till Italien på lite semester redan 22a och passade på att se lite av landet innan jag tog färjan över till Sicilien. (Gjorde dock ett snabbesök i Skandinavien torsdag-lördag förra veckan för att gå på arkeologkonferens i Oslo, eftersom jag skulle hålla föredrag och det inte riktigt var läge att utebli från den direkt. Och passade på att gå på The Arks sista spelning på Gröna Lund samtidigt.)
Det åker en bulldozer omkring för att hålla brandgatan (alltså ett område där det inte finns vegetation för att man vill förhindra bränder). Så det ligger massa keramik spridd över markytan och det är bara att "gå och plocka". (Det viktigaste i arkeologiska sammanhang är sammanhanget kring föremålen och det har ju de tappat, så man bara plockar upp och noterar att de är "ytfynd".)
Det är ett tungt jobb, men det är definitivt värt mödan. Berget vi gräver på är jättefint och utsikten går inte att beskriva i ord hur underbar den är. Dock är vägen upp inte den bästa och vi var bara någon decimeter från kanten med bilen här om dagen.
Kintsugi: Du är faktiskt inte ensam om arkeologidrömmar. Man brukar ha det fram till ca 10 års ålder och sen kommer de tillbaka när man pensioneras.

Om ni har frågor, ställ dem gärna så lovar jag att åtminstone försöka svara. (Just nu funkar nätet här hyggligt, men det är inte säkert att jag kommer in och som sagt kan jag inte ladda upp bilder för det är för segt.)