Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Den här har jag och en kompis skrivit på KPwebben också, och tänkte lägga upp den här.
Passar för alla åldrar.

~ Rose Weasley~

"Om ni inte hamnar i gryffindor gör jag er arvlösa", sa pappa.
Det var en dimmigt den här dagen, den första september och vi stod på perrong 9 3/4.
"Men känn er inte pressade för det", fortsatte han och jag kände hur jag stelnade till.
"Ron!"
Mammas röst skar chockat igenom Lilys skrattsalvor och även Hugo kastade huvudet bakåt och skrattade.
Jag sneglade osäkert på Albus. Hans ansikte speglade min allvarliga min och han tuggade nervöst på underläppen.
"Han menar de inte", försäkrade mamma lugnande när hon upptäckte vår reaktion, men pappa lyssnade inte längre.
Jag blundade och slappnade långsamt av. Vilket ledde till att jag missade en del av samtalet. När jag öppnade ögonen slog det mig först att det verkligen var väldigt dimmigt, sedan att de vuxna vänt blicken mot en liten skara människor. En familj på tre personer. Mannen hade en spetsig haka som framhävdes av det tunna håret. Kvinnans ansikte gick inte att se från min vinkel, men hon bar en likadan mörk rock som mannen. Pojken mellan dem var väldigt lik mannen och såg ut att vara i min ålder. Mannen, pappan i familjen nickade kort och vände sig åt ett annat håll, så att jag inte kunde se hans ansikte heller.
"jaså, det där är lille Scorpius", sa pappa halvhögt och jag förstod av ordet 'lille' att det var pojken han pratade om. "Se till att du slår honom i varenda prov Rosie. Gudskelov att du ärvt din mammas begåvning."
Jag nickade och fingrade förläget på Hogwartsemblemet som satt på min splitternya klädnad.
"Ron, snälla du", sa mamma, strängt men roat. "Försök inte vända dem emot varandra innan de ens har börjat skolan."
Det var först då jag insåg att det var familjen Malfoy som stod där borta. Draco, Scorpius och Amelia. Personer som bara var onda och dåliga, personer som trakasserade husalfer, personer som anslöt sig till Du-vet-vem, personer som mobbade pappa.
"Du har rätt, förlåt mig", sa pappa, men utan att kunna hejda sig tillade han:
"Fast bli inte för god vän med honom, farfar Weasley skulle aldrig förlåta dig om du gifte dig med en renblodig."
"Hallå där!"
James dök upp ur dimman och började babbla om Teddy och Victorie som enligt honom hade pussats och samtalet bytte bana till rumbyten och jag halkade ur. Inte för att det gjorde mig något. Jag var inte precis en sådan person som älskade när min pappa skröt om mig.
Albus och Harry gick en bit bort och det såg ut som om de pratade om allvarliga saker. Jag uppfattade bara slutet:
"Den gjorde det för min del."
Jag överfölls plötsligt av mamma som kysste mig på pannan.
"Sköt om dig", sa hon med tårar i ögonen.
Albus och jag hoppade in i tågvagnen, men jag ramlade genast ut igen. James blockerade halva öppningen, Jag fick snällt vänta tills Albus var ombord innan jag kunde stiga på.
Ginny stängde dörren bakom oss och vi slängde ned oss och våra saker i en ledig kupé. Albus stack genast ut huvudet genom fönstret och frågade:
"Varför stirrar alla människor?"
Jag hade inte märkt det tidigare, men nu när han uppmärksammade det så såg jag att nästan allas ansikten var vridna mot våra familjer.
"Bekymra er inte för det", sa pappa. Det är mig de stirrar på. "Jag är kolossalt berömd."
Alla skrattade. Tåget började röra sig och jag hörde Hugo ropa:
"Bravo Rosie! Hoppas att du kommer hem till jul! Skriv inga brev, jag vill inte läsa din handstil!" med en underligt skärrad röst.
Victorie släntrade omärkligt in i vår kupé.
Jag såg något i hörnet av det innersta sätet. En bortglömd väska. Jag lutade mig fram för att ta och lägga väskan på bagagehyllan. Men det var ingen väska. Det var Scorpius Malfoy.

hihi va gullig! mer


Jag såg något i hörnet av det innersta sätet. En bortglömd väska. Jag lutade mig fram för att ta och lägga väskan på bagagehyllan. Men det var ingen väska. Det var Scorpius Malfoy.


haha när jag läste det så såg jag framför mej Tom Felton sitta i en liten resväska xd

Samma här!!! hihihi♥

Meeer! Jättebra! Bästa jag läst, mer! ♥

Mer! < 3

Här kommer mer:

~Scorpius Malfoy~

Efter att jag sagt hejdå till mamma och pappa följde jag strömmen av häxor och trollkarlar in i tåget. Jag hittade snabbt en ledig kupé och satte mig där. Mamma hade tårar i ögonen och vinkade lite med en näsduk. Jag suckade och sneglade på pappa. Han såg varken rörd eller stolt ut. Han bara stirrade på något framför sig. Jag vred på huvudet för att se vad det var, men det enda jag kunde se var röken som steg från tåget.
Fyra personer kom in i kupén och började glatt prata om både ditt och datt medan de satte sig ner. Jag kunde höra ett barn ropa någonting, men jag lyssnade inte. Jag var djupt försjunken i mina tankar när jag kände att någon stirrade på mig. Långsamt vred jag på huvudet och såg att alla fyra tittade förvånat på mig.
”Ska vi byta kupé?” viskade en kille med mörkt hår till en annan kille som tycktes vara hans bror.
Den andra tittade tvekande på flickan med det röda håret som stod framför mig. Måste vara en sån där Weasley som pappa hade berättat om. Men hon såg inte alls så där dum ut som han hade förklarat.
”Nej, vi stannar här, det är säkert ändå fullsatt i alla kupéer”, sa hon och satte sig ner. De fortsatte prata på, men ibland märkte jag att flickan sneglade på mig.
Mitt uppe i ett samtal om att sorteringen på Hogwarts var en långsam och smärtsam procedur – vilket orsakade två bleka ansikten – kom en vagn rullande och stannade utanför vår kupé. Damen som stod bakom vagnen frågade vänligt om vi ville ha något.
Den mörka killen, som tydligt visade att han inte trivdes i samma kupé som mig, beställde en påse Bertie Botts bönor i alla smaker åt sig själv och sin bror.
"Vad ska du ha Rose?" frågade han sedan.
"En chokladgroda, tack", svarade hon och slängde med det röda håret.
Flickan som satt bredvid Rose beställde också en chokladgroda och snart var samtalet om sorteringen igång igen.
"Åh, nej", suckade Rose och alla blickar vändes mot henne. Jag fick Dumbledore. Pappa har minst TUSEN sånna.

Plötsligt ryckte det till och tåget stannade. Lamporna blinkade till, men släcktes snart. Upprörda röster hördes från lite här och var ifrån kupéer. Något svischade förbi utanför fönstret och innan jag hunnit blinka var lamporna tända och tåget hade börjat röra på sig igen.

Meeeer! Åh, verkligen den bästa av dom alla! Jag menar det!

jättebra

meeer den är sååå bra asså!!!!♥

När kommer det mer?