En hejdlöst gapskrattsframkallande parodi på Harry Potter och Twilight

Hej!
Detta är en fanficiton/parodi på Harry Potter och Twilight. Jag och Citronisglassen har skrivit denna så båda kommer att lägga upp kapitel. Den är otroligt flummig och gapskrattsframkallande (vi skrattar ihjäl oss när vi skriver!). Här följer lite info:

Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 16
Rating: G
Typ av text: Fanfiction (parodi)
Kort om handlingen: Några glittrande vampyrer, några trollkarlar, ett par varulvar och en värdefull Hello Kitty-docka. Vad som helst kan hända!

Här följer ett litet smakprov, låt oss veta om ni gillar det! (istället för kommentarer som "MEEEEEERRRRRR", "mer mer mer mer" eller " ", skriv vad som är bra och dåligt, vad ni gillade mest, vad ni vill ha mer/mindre av, etc. Inga spammiga kommentarer alltså! Tack!)

~
En morgon vaknade Harry James Potter och trodde att han var Voldemort. Likaså vaknade Voldemort i tron att han var Harry. När de möttes i korridoren blev de så skräckslagna av att se sig själva att de svimmade. När de vaknade mindes de inget men var tillbaka i sina egna sinnen.
Detta var en vanlig morgon på den igenlappade kitteln, värdshuset som bara trollkarlar och idioter kunde se. Där bodde Harry Potter och Lord Voldemort i var sitt rum. Enligt legenden var de dödliga fiender, men sanningen att säga var de rätt goda vänner. Harry var enligt honom själv väldigt vältränad, vacker, intelligent och cool. Voldemort å andra sidan var enligt dem båda två en larvig liten mespropp som gick runt och var rädd för kaniner. En gång när Voldemort var liten så hade en kanin ätit upp hans morot. Detta gjorde honom så förkrossad att han bestämde sig för att ta avstånd från kaniner i all framtid. Och det är just i denna konstiga fobi som berättelsen grundar...
Harry gick runt kvarteret och filosoferade. Tänk om jag var Voldemort? tänkte han och sneglade på Voldemort, som gick halvt hopkrupen bredvid honom och mumlade något om livsfarliga kaniner. I så fall skulle jag morska upp mig, tänkte Harry.
I andra änden av kvarteret kom Edward – den enda vampyren som tål solljus och istället för att brinna upp ser ut att vara insmetad i glitterlim – och hans fru Bella och deras barn Renesmee, som skrattade hysteriskt åt en avokado som hon en gång känt. Snart skulle gruppen vampyrer möta trollkarlsidioterna och de alla skulle gå ett flummigt öde till mötes.
~

Låt oss veta vad ni tycker!

((en del av er kanske läst denna på KPwebben tidigare, där heter vi Fnitter och Bebban99. Vi har alltså inte stulit den, utan det var vi som la upp den där också! Om du läste den där också, let us know! ))

Hejaheja! Läser

najjs

Fett braa.

("Det är ingen wisky"

Taaack

("Ser inte det där lite risky ut?"
"MEN DET ÄR INTE WHISKEY DET ÄR KAFFE"

Hi Fnitter and Bebban99. I SEE YOU.
Har redan läst på KPWebben jueee! ;D

Ah, men du kan läsa här med? ;P

Såklart, det är värt att skratta på sej en gång till!

(Sådetså.)

Xactly