Det bästa med Fred & George

Döda mig inte om det redan finns en liknande tråd, jag kunde i alla fall inte hitta någon...

Jag kände att The ultimate twins förtjänade att få sig en egen tråd, so here we go.

Fred & George, eller snarare Gred & Forge som de också kan kallas är enligt mig de bästa karaktärerna. Varför då?
Jo, de tappar aldrig hoppet. Oavsett hur mörkt det ser ut så går de fortfarande runt och skämtar och sprider glädje omkring sig.

"Why Are You Worrying About You-Know-Who? You Should Be Worrying About You-Know-Poo! The Constapation Sensation That's Gripping The Nation!"

Det där var bara en av många underbara F & G moments, och you get the point, ey?
De vågar även vara sig själva, de bryr sig inte ett dugg om vad folk tycker och tänker, de bara kör på. Jag beundrar verkligen deras självsäkerhet så det är också en anledning till att jag är helt in love with them.

Okej, jag ska inte skriva något maraton-inlägg, så dags att börja avsluta.
I alla fall, i den är tråden diskuterar vi allt som rör Gred & Forge, allt ifrån favoritcitat ur boken, deras bästa scener i filmerna eller bara hur otroligt awesome de här

Så, time to begin!
I solemny swear that I am up to no good!

Omg. Jag har så svårt att säga något som är bättre än allt annat. Varje gång dom öppnar munnen så vet man att det kommer komma ut något skitkul!
Men jag dör alltid av skratt när jag läser det här:
"Fred: Well, who wouldn't want a nice little holiday after all the hard work he's (Voldemort)been putting in? Point is, people, don't get lulled into a false sense of security, thinking he's out of the country. Maybe he is, maybe he isn't, but the fact remains he can move faster than Severus Snape confronted with shampoo when he wants to..."
Gred and Forge ♥

Åh, underbart! ♥ En som är ifrån samma tillfälle:

"For instance, this new idea that You-Know-Who can kill with a single glance from his eyes. That's a Basilisk, listeners. One simple test: check whether the thing that's glaring at you has got legs. If it has, it's safe to look into its eyes, although if it really is You-Know-Who, that's still likely to be the last thing you ever do."

Fred är min absoluta favorit, såklart älskar jag George också, men honom älskar jag mer som en bror. Fred är mitt allt, mitt liv, min stora kärlek ♥

Fred och George, lyser upp alla böcker ♥
Harry öppnar ägget i fyran:

'It was someone being tortured!' said Neville, who had gone very white, and spilled sausage rolls over the floor. 'You're going to have to fight the Cruciatus curse!'
'Don't be a prat, Neville, that's illegal,' said George. 'They wouldn't use the Cruciatus curse on the champions. I thought it sounded a bit like Percy singing ... maybe you've got to attack him while he's in the shower, Harry!'

Jag håller helt med om att de är underbara. De är unika framför allt för att de kan sprida glädje när det behövs som mest. Trots att de är "busiga" och ofta tolkas som oseriösa har de en djupare sida och de kämpar alltid för vad som är rätt.

Det finns bara ett tilfälle jag kan komma på just nu (det finns kanske fler) när jag tycker att de går för långt. Det är när de skrämmer Ginny genom att klä ut sig till monster för att muntra upp henne i den andra boken. Men ingen är väl perfekt hela tiden?

En av mina favoritscener med Gred och Forge är i fjärde boken när de sitter fast i familjen Dursleys skorsten.

Ron's voice now joined the others'.
"What are we doing here? Has something gone wrong?"
"Oh no, Ron," came Fred's voice, very sarcastically. "No, this is exactly where we
wanted to end up."
"Yeah, we're having the time of our lives here," said George, whose voice sounded
muffled, as though he was squashed against the wall.

Ja herregud... Gred och Forge. Vad kan man säga? Ni har ju sagt allt som behöver sägas redan, så... De är bäst helt enkelt. De lever verkligen, om ni förstår vad jag menar. De slösar inte tid på att oroa sig, utan har kul istället. För det älskar jag dem.
Fick en rejäl chock när jag läste boken och insåg att Fred dog. Satt och stirrade på sidan i ca tre minuter innan det gick in, och då började jag storgråta istället. Hade verkligen inte förväntat mig det, för Fred och George är så levande, det känns som att de inte kan dö. Men, han lever inom oss...

Du får dela med dig av honom till mig, Padfootie ;D I want him too... ♥

Jag fick också en chock... 4 år , det har gått så lång tid. Det konstiga är att de tär först nu, på senare dar som jag verkligen har "upptäckt" Fred & George. Jag blev sjukt ledsen när jag läste om Freds död(speciellt eftersom att jag natten innan drömt om oss som ett par). Men dagarna innan jag såg det på bio började jag bli sjukt deppig, och när jag såg det ville jag bara dö. För nu har han dött "på riktigt" om ni fattar?

Eller nej, Fred kommer aldrig att dö. I mina fantasier lever han fortfarande, och minnet av honom kommer aldrig försvinna♥

Att de alltid kan hitta något kul i situationen, till och med när George är allvarligt skadad drar han till med ett skämt! ♥ :3

Gash, när Fred dog. Jag var förstörd i två dagar typ. Det var fett deprimerande. Läste boken i skolan och började storböla, försökte inte ens att dölja det. Mina klasskompisar tyckte att jag var störd i huvudet..
Men för mig dog han aldrig på riktigt. För mig lever han alltid ♥

Fred och George, de rödhåriga tvillingarna som är ljuset i mörkret. De lyser upp alla böcker och filmer, de är helt underbara.. Tack Rowling för att du skapade dessa häärliga karaktärer! I just love them! ♥