Harry Potters liv om Voldemort aldrig funnits. [SV]

Titel: Harry Potters liv om Voldemort aldrig funnits.
Språk: Svenska
Typ av Fanfiction.
Antal kapitel hittills: Jag vet inte.
Färdigskriven: Nej.
Rating: Den är ungefär som böckerna i spänning och så. Lite kärlek, inte för våldsamt, inte för blodigt eller sexuellt.
Beskrivning: Rubriken säger det.
~

Det var en tidig morgon, och Harry log och sov i sin sköna säng. Ljudet från när hans mamma, Lily Potter, lagade frukost ekade långt baki öronen.
Plötsligt dunkade någon på dörren och Harry for upp med huvudet, och slog hårt i taket.
"Harry!", ropade Sirius Black, Harrys gudfar, som var en god vän till familjen, och som sovit över hos Harry i några dagar, efter att hans hus hade blivit totalförstört. Av vad visste inte Sirius än.
"Mm...", suckade Harry och sträckte sig efter sina glasögon.
"Accio glasögon!", hörde han Sirius viska utifrån dörren, och glösögonen lyfte och susade rakt mot dörren, och gick sönder i flera delar.
"Okej, det där var inge meningen.", suckade Sirius och klev in. "Kom ner, så lagar jag dom."
"Jag ser knappt någonting.", klagade Harry.
"Vad händer där uppe?", skrek Harrys pappa James Potter, nerifrån köket och Sirius gav Harry ett litet leende.
"Oroa dig inte, Tagghorn! Vi kommer!" och sedan la han till med lägre stämma; "Jag ska laga dom, säg ingenting till dina föräldrar."
Harry skrattade. "Ska dom inte få veta att du är en så usel trollkarl?"
"På tal om det", avbröt Sirius. "Imoron är det din födelsedag!"
"Jag fyller elva!"
"Jaa!", log Sirius, sedan mumlade han en formel och glasögonen blev hela igen. Harry drog på sig sig glasögonen och skuttade ner till köket.
"Godmorgon min solstråle", log Lily och kysste Harry på pannan.
"Hej, mamma."
James kom ut från vardagsrumet med trollstaven höjd. Han snärtade till besticken och skrattade på Lilys mordmin när de flög omkring runt om i rummet, och Harry var tvungen att ducka kraftigt emellanåt.
~

Så.

det var jätte bra skriv mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Naw, tack
~

"James! Nu får du lägga av! Vi har faktiskt grannar!", klagade Lily och sträckte sig efter James, men han hoppade ur vägen och fortsatte förtrolla kökets saker.
Plötsligt knackade det på dörren, och James släppte omedelbart trollstaven rakt ner i golvet, och besticken föll som mordvapen runt omkring Harry.
När ingen gjorde något gick Harry fram, drog på sig ett leende och öppnade dörren. Det var deras granne, med deras son.
"Hej hej.", log kvinnan. "Jag är Leona Swear, och det här är min son Turte. Vi bor några hus bort. Jag ska bort idag, och jag har sett Turte och eran son leka ute när de var yngre... så jag undrar om ni skulle kunna... passa honom ett tag?"
Harry såg bak mot sin pappa, som såg ut att vara på vippen för ett skrattanfall, likaså Sirius, men hans mamma nickade förståndligt.
"Han kan vara här ett tag, mrs Swear, det går bra."
"Tack så hemskt mycket... vad var det ni hette nu igen?"
"Jag är Lily Potter, och det här är min man, hans vän och våran son, Harry."
"Trevligt att råkas vid lite närmare, mrs Potter."
"Detsamma."
Mrs Swear lämnade av sin son, och James försvann ut ur rummet för ett högt skrattanfall som ekade ut i köket. Lily suckade djupt ochsåg irriterande mot vardagsrummet.
"Jag ska väl...", mumlade Sirius, gav Harry en menande blick och försvann sedan efter James.
"Ni kan vän leka sålänge?"
"Okej. Uhm, vad vill du göra, Turte?"
Turte ryckte på axlarna och såg ner på golvet. "Vad är det här?", frågade han, och för sent insåg Harry att det var James trollstav.

OJ DÅ...................



SPÄNNANDE

Mer tror jag

C: YAY. Mer!

meeer den är jätte bra!!! oj har varit offline ganska läng nu, men när jag gick online så gorde jag 100 inlägg på 1 1/2 dag!! xD har läst fanfictions typ dygnet runt.. men meeeeer

meeer

Mer!

mer