Privat Unicornhorn och Moa.elisabeth

Världen är befolkad. Dock inte bara av människor, i alla fall inte människor med liknande genuppsättningar. Hos vissa människor är en gen muterad, som gör att personen i fråga är så kallad Begåvad. Det handlar inte om smarthet eller IQ, utan om en kraft som personen besitter, som genen skapar. Denna kraft, eller Gåva som det kallas, kan uttrycka sig på olika sätt. Vissa utvecklar sin Gåva redan vid födseln, andra utvecklar den när de är i tonårsåldern.

En av dessa Begåvade personer bestämde sig för att skapa en skola för just Begåvade elever, för att de ska lära sig att hantera sina Gåvor. Grundaren ville framförallt att elverna inte skulle dras till den grupp av de Begåvade som anser att världen endast ska bestå av Begåvade människor. Denna grupp kallar sig för Svarta Klon, och deras mål är att rensa Jorden på vanliga människor, eller Obegåvade som de också kallas.

Hos de Obegåvade finns det också en Motståndsrörelse, några människor som tycker att Begåvade är fruktansvärda, som borde tryckas bort från samhället tills ett botemedel har uppfunnits. Det finns alltså rädsla från båda partier. Rädsla har en tendens att föda hat, vilket har skett hos Svarta Klon och Motståndsrörelsen.

Skolan ligger på ett stort område med tre byggnader; skolbyggnaden, sovsalsbyggnaden samt kapellet, byggnaden som riktar sig till de mer religiösa eleverna. Runt skolan finns det osynliga skyddsmurar i fall något skulle hända, men eleverna kan ändå vandra fritt mellan skolan och den lilla staden som ligger precis intill, eftersom än så länge är Motståndsrörelsen fortfarande liten, och många Begåvade politiker och andra högt uppsatta kvinnor och män försöker skapa fred mellan Begåvade och Obegåvade, för att få harmoni mellan de två folkslagen.

Just nu är läget under kontroll, men någonstans ligger känslan av krig och vibrerar. Frågan är när startskottet kommer?

Perfekt beskrivning jag kör igång :3
~~

Damon suckade. Han hade gått i skolan i några år. Han hade som gåva att kunna bli osynlig men hade dock haft problem med att bli osynlig när han inte ville det. Han kunde inte kontrollera det helt enkelt. Han kollade ner på lappen han HDR i handen. De skulle byta rum för att lära känna alla på skolan. Han skulle bo med en tjej nu. Så mycket visste han. Rum nummer 12. Grejerna skulle redan vara flyttade till det rummet.


Lily kollade runt. Det var hennes första dag på skolan. Hon hade varit väldigt sen med att utveckla en gåva men nu hade hon den och skulle börja på skolan. I hela sitt liv hade hon gått med människor som inte hade någon gåva och nu var hon riktigt taggad för att börja på en skola med andra som skulle förstå henne. Hon kollade runt på den stora byggnaden.

Alice suckade irriterat. Hon hade inte förstått poängen med att byta rum, hon trivdes ju där hon hade bott innan. Nu skulle hon dessutom bo med en kille. Hon satt i soffan i det lilla "vardagsrummet" som hennes nya rum bestod av; ett litet sällskapsutrymme samt tre dörrar: en toalett och två sovrum. Hon studerade sin hand. Hennes smala kropp var blå, och täckt med fjälliknande mönster i en mörkare blå färg över hela kroppen, mer koncentrerat på vissa ställen som gjorde att hon inte behövde ha på sig kläder. Hennes röda hår var halvlångt och bakåtslickat och hennes ögon var gula. Hon lutade sig tillbaka och suckade. Plötsligt var det som en våg av fjällmönstren gick från huvudet och ner till fötterna på henne, och allt eftersom mönstren rörde sig ner så förändrades hennes utseende. Nu hade hon istället långt, rött hår, ljus hy och gröna ögon. Alice hade fötts med sin Gåva; att skifta utseende till någon annan person i hela världen, så länge hon sett personen på riktigt eller på bild. Hennes blåa kropp var hon född med, men hon brukade inte gå runt med det så mycket.



Benjamin gick runt i korridoren och såg sig omkring. Han gillade sin skola, han kände sig hemma här. Han drog en hand genom sitt ljusbruna, halvlånga lockiga hår och sträckte på sig. Han noterade en tjej som han inte kände igen, hon verkade ny. Han gick fram till henne med ett leende.
"Behöver du hjälp?"

Damon gick in i rummet han skulle bo i. Där satt en tjej. Han gav henne ett vänligt leende.
- hey. Jag är Damon sa han och sträckte fram handen. Han bet sig löst i läppen. Hade ett utseende spm fick många tjejer att smälta men han var ändå inte personen som betedde sig som en badboy som man kunde tro. Han kollade på tjejen. Kände igen henne men kom inte ihåg hennes namn eller så.

Lily hörde en röst som tillhörde en man. Hon vände sig om och kollade på killen.
- jatack. Jag är ganska förvirrad. Det är min första dag här sa hon och skrattade svagt och kollade på honom. Hon drog en hand genom sitt långa mörka hår. Tänk att han dök upp och ville hjälpa henne. Vilken tur. Annars hade hon virrat runt som en idiot.

Alice reste sig upp och rättade till toppen som hade placerats på hennes kropp när hon bytte utseende. Hon sträckte fram handen.
"Alice" sa hon och log. Hon kände igen Damon, speciellt när hon hörde hans namn, men hon kunde inte placera vart hon hade sett honom. Hon satte upp det röda håret i en fläta.
"Är det inte du som har rekordet i löpning på skolan? Eller är det någon annan jag blandar ihop dig med?" Frågade hon och tänkte efter.


Benjamin log.
"Har du fått ditt rum än? Eller vill du ha en visning av skolområdet?" Frågade han och gestikulerade runt i entréhallen där de stod. Det var en stor byggnad de befann sig i.

Damon skrattade till.
- nja. Löpning är inte min bästa gren. Jag är dock osynlig mesta av tiden sa han med ett skratt. Han satte sig i soffan och drog en hand genom sitt blonda hår.

Lily log svagt.
- jag har rum nummer 22 sa hon och kollade ner på en lapp hon hade i handen. Hon rättade till sin Väsk.
- jag är så nervös för att börja här sa hon och rodnade svagt och kollade på honom med sina mörka ögon.

Alice flinade.
"Justdet! Det är du som kan bli osynlig!" sa hon och slog med handen i luften, hon hade ju det på tungan. Hon log och vågen av fjällmönstren gick över hennes kropp igen. Denna gång stod hon i form av Damon.
"Jag har testat de flesta elevers utseende för att se vilka krafter de har" sa hon och skrattade. Hon lät fjällen gå över kroppen igen och återintog utseendet hon hade innan.


Benjamin nickade.
"Det är rummet bredvid mitt!" Sa han och log. Han ledde henne ut på skolgården och pekade på sovsalsbyggnaden.
"Där är sovsalarna" sa han och ledde henne in till dörr 22.
"Här är det"

Han skrattade till.
- Gud vad coolt sa han när hon skiftade form. Han höjde ögonbrynet och bet sig i läppen.
- coolare än att bli oskyldig fnös han och himlade med ögonen.

Lily log.
- tack så mycket för hjälpen att hitta. Vad har du för kraft förresten? Sa hon med ett litet leende och kollade på honom. Hon lekte med sitt långa hår.

"Jag önskar att jag kunde bli osynlig ibland" sa hon och lade huvudet på sne, "jag blir som en dålig kopia när jag förvandlar mig, så förmågorna blir sämre än hos den riktiga personen"'sa hon och ryckte på axlarna.



Ben log. Han tittade på henne och bakom honom började en bänk sväva en bit ovanför marken.
"Jag är telepatisk, vad är din Gåva?" frågade han och lät bänken sättas ner igen.

Damon log svagt.
- du var rätt snygg som mig i alla fall sa han med ett litet skratt. Han bet sig löst i läppen. skämtade bara med henne. Han kollade på henne.
- men jag kan inte riktigt kontrollera det så ibland försvinner jag utan att jag är medveten om det sa han med ett skratt.

Lily log svagt.
- jag kan resa i tiden. Men jag fick min gåva för några månader sen så den är väldigt ny sa hon med ett leende.