Fantasy roll [PRS LunaLovegood:) & Ross]

Ross, här är tråden

Mallen (Det som är markerat med * måste man fylla i)

Namn*:
Ålder:
Kön:
Ras*:
Utseende:
Familj:
Personlighet*:
Svagheter (minst 2)* :
Styrkor (max 4) :
Djur:
Övrigt:

Man har två mallar var.

Mina mallar:



Ross mallar:

Förlåt att det tog så lång tid!

Namn*: Fideli
Ålder: Lite oklart ca 170
Kön: Kvinna
Ras*: Halvtroll
Utseende:
Familj: Pappa troll, mamma skogsrå, och en syster, av samma ras som henne själv, som hon i 100 år varit osams med
Personlighet*: Klok och vill gärna ge råd, men också opålitlig
Svagheter (minst 2)* : Inte många litar på henne, och hon är ganska elak i allmänhet.
Styrkor (max 4) : Klok, duktig på magi
Djur: Katten Smidera
Övrigt:

Namn*: Deling Tall
Ålder: 15
Kön: Kille
Ras*: Alv
Utseende:
Familj: Mamma, pappa, 3 systrar
Personlighet*: Utåtriktad, modig, misstänksam
Svagheter (minst 2)* : Övermodig ibland, dålig i strid
Styrkor (max 4) : Modig, misstänksam i rätt lägen, utåtriktad
Djur: Hunden Frankas
Övrigt: Pilbågen som är med på bilden har han med sig vart han än går.

Du kan börja om du vill!

Ok:

Catanja
Jag simmar mot det öppna havet. Jag vet att man inte får vara där men jag känner att något kallar på mig.
När jag kommer fram ser jag Wave som har fasnat i ett fiskenät.
"men gumman!" utbrister jag. "Vem har satt dig här?"
Jag fritar henne och simmar upp till ytan.
Där sitter ett troll.
"Har du inge bättre för dig än att jaga Vatten hästar? Va?" han flyr. Jag tar hans fiske nät och kastar det i vassen.
"Nu kan han inte fiska vattenhästar mer."

Deling

Jag sitter uppe bland bergen i lägret. Längre upp kan vi inte komma, då har vi jättarna över oss. Men jag vill ner.
Jag tittar ut över berget. Nedanför öppnar sig havet. En fantastisk syn! Det är inte mer än femhundra meter, Max två dagars klättring, men vägen är svår. Den som försökte klättra ner skulle omöjligt klara sig. Ändå är jag frästad.
Utan att tänka går jag ner på klippavsatsen framför mig. Jag stiger ut en bit, nästan närmare kanten än vad som kändes tryggt.
Då ropar alvflickan Hemla:
"Deling! Den kan-" längre hinner hon inte. Delar av klippavsatsen som jag står på faller. Lavinen får tag i min fot och jag dras med.
I rasande fart åker jag mot marken.

Link.

Jag rusar in i hallen. Tant Lucy tittar strängt på mig.
"Goddag, tant." säger jag och bugar. Hon nickar och återvänder till tidningen.
"CLARIE, JAG SKA DÖDA DIG!" skriker jag medan jag springer uppför trapporna i det stora huset mot Claries rum.
När jag kommer in ler hon hånfullt.
"Försök, sötnos." säger hon. Både jag och Clarie är "fosterbarn" hos tant Lucy, eller jag säger bara tant.
Jag hatar allt med Clarie. Det svarta håret, dem hemska svart bruna ögonen, lögnerna. Hon hatar mig.
"Jo, sötnos, jag berättade för alla om det där för att alla ska hata dig." säger hon så där sött.
Det där, är att jag på något sett lyckat döda min mamma. Ingen vet hur, inte jag heller. Varför visste Clarie det då?

Fideli

Jag springer mot platsen bakom alla stenar och träd. Jag slinker in i grottan där jag bor och täcker för ingången med några jätteblad. Jag vet att något behöver min hjälp. Kanske kan jag få en liten ledtråd om vem och vad det är.
Jag springer mot kitteln i mitten av rummet. Jag tänder elden under kitteln. Jag fyller på med vatten från tjärnen som jag hämtat tidigare på morgonen. Sedan häller jag i det sista av mina magiska spåpulver i grytan. Det bildar ett mönster. Sedan en bild.
Jag lutar mig fram och sätter ner ansiktet i det varma vattnet.

Catanja

Jag såg en alv falla ner från klippan. Jag gjorde direkt vattnet mjukare, så han inte skulle skada sig.
"Hur är det?" sa jag när han landat.
"Tack, bra." sa han "Vad heter du?"
"Catanja, du?"
"Deling."
"Hur kom du ner då?"
"Föll." han log och pekade på klippan. "Jag ville ner, och nu är jag det."
"okej." sa jag.

Deling

Det tog ett tag innan jag insåg att det var en sjöjungfru jag tittade på. Sedan tog det ännu en stund att fatta att jag var levande.
"Hej"svarade jag henne.
"Varför ville du ner?"
"Jag vet inte"
Jag svarade mig själv lika mycket som jag svarade henne. Varför ville jag ner igentligen?
Vi tittar på varandra. Ingen säger något.

Link

Jag är på gården och tar äpplen från Tants träd. Jag försöker prick fåglar.
"Gaahhh!" Ryter jag.
Jag ser Claries belåtna flin från marken.
"Åh..." Nu är jag slut.

Fideli

Bilden är suddig och det ända som syns är en stor dimma. Men sedan ser jag en gestalt. Den går långsamt och kämpigt. Den ropar något, men det är omöjligt att höra exakt vad.
Jag ser den gå bort åt nordväst. Jag märker att dimman blir tjockare, nu syns inte längre gestalten.
Jag rätar på mig och är tillbaka i min grotta.
Jag sätter mig ner och försöker minnas vad jag såg. Det är svårt att tolka det. Antagligen en framtids syn.
Jag känner mig trött och utsvulten.