Romarens härskare

......................................Döden som återuppstått
.............................Det märkligaste som någonsin begått
..........................................Fiender tar över
...................................Två nya hjältar vi behöver
..............................Fånga Hermes bevingade sandal
.................................För att undvika stor skandal
...........................................Hämndens död
...........................................Vi alla är i nöd

Mall
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Gudförälder/Stuga:
Speciella krafter:
Familj/Bakgrund:
Personlighet:
Styrkor (Max 4) :
Svagheter (Minst 2) :
Övrigt:

Min mall
Namn: Alex
Ålder: 13
Kön: Tjej
Utseende: Vitt axellångt hår som är lite vågigt. Ljusgråa ögon och små fräknar som inte syns särskilt tydligt. 1,80 cm lång. Har ett vanligt ben medan det andra är ett robotben.

Gudförälder/Stuga: Hades, stuga 13
Speciella krafter: Skuggresa, få andra bli till spöken och ta upp skelletkrigare från underjorden
Familj/Bakgrund: Alex blev lämnad av Hades innan hon föddes. Hennes mamma Rose älskade Hades så mycket att Rose försökte döda Alex när hon var 4 för att få Hades tillbaka igen. Men som tur så såg någon när det hände och tog ifrån Alex ifrån Rose men Rose hade lyckas förstöra Alex ena ben att hon fick ett robotben.
Personlighet: Alex kan verka vara väldigt kylig och sarkastisk men om man lär känna henne (vilket händer sällan) så är hon skämtsam och lojal. Hon är väldigt listig och smart.
Styrkor (Max 4) : Väldigt smidig, stark, kan klättra högt upp i träd och bra på att övertala även om hon inte kan ordcharma.
Svagheter (Minst 2) : Kan säga fel saker vid fel tillfällen och så kan hon bli väldigt paranoid ibland
Övrigt: Hennes vapen är Stygians svärd, bågskytte och en dolk

Fannys Mall
Namn: Harley Carter
Ålder: 13
Kön: tjej
Utseende: Mörkbrun ganska långt hår som är lite vågigt. Grå blå gröna ögon. 1,70 cm ungefär.

Gudförälder/Stuga: Nemesis, 16
Speciella krafter: -
Familj/Bakgrund: Hon växte upp på ett barn hem, men vid 9 års ålder så rymde hon. Hon har klarat sig genom att hela tiden förflytta sig och gömma sig. Hon kom till Camp för en vecka sen.
Personlighet: Smart, sarkastisk, kall, blyg, bestämd, "hämndlysten", snäll när man lärt känna henne och rolig.
Styrkor (Max 4) : Stark, bra på att hitta gömställen snabb och att klättra.
Svagheter (Minst 2) : Hämndlysten och lite isolerad väldigt rädd för mörkret och skogen
Övrigt: Hennes vapen är två svärd, dem heter ekdíkisi och dikaiosýni, vilket betyder Hämd och Rättvisa på grekiska.

Min mall.

Namn: Harley Carter
Ålder: 13
Kön: tjej
Utseende: Mörkbrun ganska långt hår som är lite vågigt. Grå blå gröna ögon. 1,70 cm ungefär.

Gudförälder/Stuga: Nemesis, 16
Speciella krafter: -
Familj/Bakgrund: Hon växte upp på ett barn hem, men vid 9 års ålder så rymde hon. Hon har klarat sig genom att hela tiden förflytta sig och gömma sig. Hon kom till Camp för en vecka sen.
Personlighet: Smart, sarkastisk, kall, blyg, bestämd, "hämdlysten", snäll när man lärt känna henne och rolig.
Styrkor (Max 4) : Stark, bra på att hitta gömställen snabb och att klättra.
Svagheter (Minst 2) : Hämdlysten och lite isolerad
Övrigt: Hennes vapen är två svärd, dem heter ekdíkisi och dikaiosýni, vilket betyder Hämd och Rättvisa på grekiska. Har dyslexi

Börjar du?

Jag stirrade upp i himlen. Den var klarblå och solen sken. Typisk sommarväder, tänkte jag och himlade med ögonen.
Jag ställde mig upp och satte mig under ett träd så jag slapp få solen på mig. De flesta som gick förbi mig kollade på mig som om jag var något missfoster. Jag fnös för mig själv. De dömer mig efter mitt ben och tror att jag är långsam, fast jag är mycket snabbare än de flesta här även med mitt 'robotben'.
Jag blängde på personerna som stirrade på mig som om jag var något kryp. Det var min fiende Madison tillsammans med sina syskon som är hennes följeslagare.
"Ser man på, är det inte lilla Alex som sitter under trädet och funderar på varför alla inte vill ha henne?", säger Maddison med sötsliskig röst och log falskt mot mig.
Jag fnös. Att kalla mig 'lilla' är idiotiskt. Jag är mycket längre än Maddison, nästan två huvuden.
"Du verkar ha dålig syn, Swan. Du kanske behöver glasögon.", jag flina när Maddison blev röd i ansiktet. "Maddie, det är inte bra för din hy om du blir röd i ansiktet. Du får ju då finnar."
Hon blängde hatiskt mot mig och tog några steg fram och stirra ner på.
"Passa din tunga, Alex. Ingen vill ha dig. Inte ens din mamma orkade ha dig för du är ett missfoster. Jag förstår varför din mamma ville döda dig, jag skulle också gjort det om jag var hon."
Mina ögon mörknade. Jag ställde mig genast upp och såg Swan i ögonen. Hon backade några steg när hon såg att hon gick för långt. Jag sparkade henne på smalbenet och boxade hennes mage.

"usch, duschar ni aldrig?" klagade jag på Hermes killarna. Jag hade varit här i en vecka, jag luktar redan svett.
Min mamma vill inte erkänna mig och om hon inte gör kommer jag nog bli som dem.
Jag tog upp ett av svärden som jag hittade, som om jag kunde slåss. Det stod dikaiosýni på det, vilket enligt Travis Stoll betydde rättvisa. Bra idé att ge mig ett svärd som betyder rättvisa, om jag aldrig är rättvis.
Jag gick ut och för att bara slippa lukten och kolla på alla stugor på kvinnornas sida.
Demeter, Afrodite, Athena, Hebe, Nemesis, Artemis, Hera och Nike. Ingen kändes som min mamma.

Det behövdes minst 5 personer dra bort mig från Maddison. Hon hade fått blåmärken och rivmärken på ansiktet, armarna och benen. Jag kunde inte låta bli att flina över vad jag gjort med henne. Hon förtjänade det för att tagit upp min så kallade mor.
"VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?", skrek Charlie en av Maddisons syskon och stirrade ilsket på mig.
"Vad det är för fel på mig? Ni Afrodite barn är trögare än vad jag trodde.", fräste jag och vände mig om och gick till sjön.
Jag stirra på det klarblåa vattnet och såg lite av min spegelbild. Tankarna snurrade i huvudet på mig.
Hur kunde Swan veta om hennes mamma? Jag hade aldrig sagt det till någon. Men hon kanske hade smugit in i min stuga och tagit tidningen som var under min säng. Varför blev jag inte misstänksam när jag blev vän med henne, tänkte jag irriterat.
För hon var den ända som var trevlig mot dig, sade en röst en röst i huvudet.
Fast det var hon som sa till alla om mitt ben, jag borde inte lita på andra som jag känt i tre dagar, tänkte jag surt och ställde mig upp.

Jag gick till lava klätterväggen. Klättrade så högt jag kunde, tog tag i en trägren och klättrade vidare i trädet. Där hade man perfekt utsikt över Camp, havet, skogen, allt.
Jag tog upp dikaiosýni. kände på det och tog fram en trasa och putsade det. Det hade jag oavbrutet gjort sedan jag kom hit.
"lunch." sa en person under mig.
"Vem är du?" sa jag.
"Jag?" sa hon "Bara Nemesis, hämden och rättvisans gudinna. Den rätta ägaren av ditt värd."
Jag fattade såklart ingeting. Då. Men under lunchen skulle jag få veta.

Jag visste att jag aldrig skulle få vara ensam här så jag gick till skogen och klättrade i ett högt träd. Det var en perfekt utsikt av Camp. Jag hörde någon där nere och kollade ner. Det var en flicka i min ålder med brunt hår. Jag visste att jag sätt henne förut och antar att hon var ny. Bredvid henne satt en kvinna med mörkt hår och snövit hy. Hon försvann efter 3 sekunder bara sådär. Det måste ha varit en gudinna, tänkte jag.
Den nya flickan som satt i trädet hade märkt att jag var uppe.
"Vem är du?", frågade hon och granskade mig.
"Alex.", svarade jag kort.
"Förkortning till Alexandra?", frågad hon.
"Nej. Bara Alex. Vem är du?"
"Harley Carter.", svarade Harley.
På något sätt kände jag mig inte misstänksam eller irriterad. Jag kände mig vanlig.

Ok, är hon vän eller fiende? Bäst att tänka att hon inte är något av det.
"Så...Hungrig?" sa jag.
"japp" sa Alex.
"kom det är lunch." sa jag.

Under lunchen fick jag en våg över huvudet, vist jätte normalt. Visade sig att min mamma är den där tanten jag träffade i trädet, Nemesis eller nåt.

Många i salen började viska när de såg Harley ha Nemesis märke över huvudet. Det var länge sen någon hade Nemesis barn i Camp.
Keiron bugade och resten i matsalen gjorde detsamma, även jag.
"Var hälsad Harley Carter dotter till hämndens gudinna." , sade han.
Harley blev svagt rosa på kinderna vilket Keiron märkte och ställde sig ordentligt och de andra gjorde detsamma. Hon fick byta bord till Nemesis bord som var helt tom som min.
Jag slutade ge Harley uppmärksamhet och gick till brasan och offrade tre stycken falafel till Hades.

Nemesis? Hon i trädet? Jag kände att min tid på camp inte skulle bli bra.
Hämd? Visst. Hämmnas rätt ok. Rättvisa? Nej. Bara inte hennes grej.

Efter lunchen tänkte jag på om jag skulle gå till Alex. Var vi vänner?