Privat roll mellan Unicornhorn och Ginny Weasley

Här är tråden! Vem ska börja?( Min karaktär kan bli ett djur)

Det finns de människor med Gåvor. Gåvor kan vara både en fantastisk sak men också en förbannelse, beroende på hur den uttrycker sig. Vissa Gåvor uttrycker sig när man är ung, medan andra föds man med. De barn och ungdomar som har utvecklat en Gåva kan gå på en skola, som hjälper dem att lära sig hantera sin Gåva och lära dem att använda den på rätt sätt. Skolan hjälper även dem att förstå problemen och relationen med de människor som inte har Gåvor och som är rädda för de som har. Skolan är gömd för nyfikna människor, för att slippa eventuella problem.

De gula ögonen stirrade upp i taket. En ny dag hade påbörjats, och solen lyste in mellan gardinerna i fönstret. Temperance suckade och sträckte på sig. Hon drog bort täcket och tittade ner på sin blåa kropp. Hennes hud var blå och täckt av fjäll-liknande mönster i en mörkare blå ton. Fjällen täckte hennes kropp, speciellt tätt vid vissa delar av kroppen som gjorde att hon inte behövde kläder. Hennes hår var rött och slickat bakåt på huvudet. Hon reste sig upp och tittade på sig själv i spegeln. Hon drog handen genom håret, och fjällen rörde sig som en våg över hennes kropp, och plötsligt hade hon ett annat utseende. Hon hade nu gröna ögon, svart långt hår och kläder på kroppen. Hon satte upp håret i en fläta och öppnade dörren till sitt sovrum. Utanför sovrummet fanns ett vardagsrum, och en annan dörr som ledde till det andra sovrummet, sovrummet som inte var bebodd än. Temperances föregående rumskamrat, Erik, hade flyttat, och bodde därför inte hos henne längre. Hon gick ut genom ytterdörren och kom ut i en korridor. Internatskolan som hon gick på var stor, men hade man gått där ett tag så kunde man korridorerna utantill. Hon kom ut till entrén och gick ut genom dörren. Där möttes hon av skolgården, som var stor och bred, med en liten skog en bit bort. Temperance gick ut i det daggvåta gräset och njöt av de solstrålar som träffade hennes ansikte. Hon var den enda som var ute på skolgården just nu, vilket hon gillade. Hon gick förbi basketplanen och vidare bort till den lilla sjön. Hon slog sig ner under ett träd med rosa blommor och plockade upp sin bok från väskan hon hade med sig. Hon slog upp boken och började läsa. Hon försvann långsamt in i bokens värld. Hon älskade mornar som dessa.

(hur uttalar man Temperance)

Annabeth vaknade upp solen lyste precis som den gjort igår. När hon klev ur sängen kändes något konstigt och när hon kollade i spegeln insåg hon att hon ännu en gång lyckats förvandla sig till en katt i sömnen, men just nu orkade hon inte ändra på det. Hon fortsatte ut i korridoren. Hon älskade att gå i de långa korridorerna tidigt på morgonen för då var det knäpptyst förutom dova ljud man ibland kunde höra från rummen, det var svalt och helt tomt.

(Precis som ordet, Temp-er-ance)

Temperance lutade huvudet bakåt och tittade upp mot solen. Hon funderade på vad hon skulle göra denna dag. Det var ju ändå lördag. Hennes tankar stördes av en röst.
"Jag tycker du ska umgås med mig" sa en mansröst och hon vände sig om. Vid sidan av henne stod hennes vän, Ben. Hans Gåva var att läsa tankar. Han satte sig ner bredvid henne och tog boken från henne.
"Nytt ställe att fly till?" Frågade han och hon nickade. Temperance älskade böcker, och kunde spendera timmar med att läsa dem. Ben lade ner boken på gräset och lade sig ner.
"Vad tyst det är" sa han och Temperance log.
"Fram tills du kom i alla fall" flinade hon och fick ett lekfullt slag på armen.

Annabeth bestämde sig för att gå ut. Precis innan hon nådde dörren förvandlades hon till en människa igen öppnade dörren ut och återintog katt formen. När hon kom ut kände hon daggen under tassarna det var svalkande efter en natt i en väldigt varm säng. Hon gick lugnt bort mot sjön. Hon ville klättra upp i ett träd där nere och bara titta ut över sjön.

"Sen när har vi katter på skolområdet?" Frågade Ben och gestikulerade mot en katt som gick förbi dem. Temperance tittade på katten och ryckte på axlarna.
"Det är säkert en av de Obegåvades katter som har kommit hit" sa hon och vände sig mot solen igen.

Obegåvade kallades de människor som inte hade någon Gåva. Det fanns en by med Obegåvade i närheten av skolan, som var rätt trevlig att vara i. De Obegåvade visste om de Begåvades existens, men det fanns motståndsrörelser, de Obegåvade som ansåg att de Begåvade var farliga. Temperance hade aldrig stött på en elak Obegåvad, men hon hade hört andra som hade gjort det.

Hon satte sig upp lite rakare och tog ut en vattenflaska från sin väska. Hon tog en klunk och gav den sedan till Ben, som också drack.

Annabeth andades ut när hon förstod att de inte insett att det var hon. Annabeth ville helst bara sätta sig på en gren i trädet Temperance och Ben satt under. Hon ville ju inte tjuvlyssna så hon satte sig på en av de högsta grenarna, men det var svårt att inte höra bitar av samtal när man satt så nära.

Temperance gäspade. Hon lutade sig mot Bens axel och blundade.
"Hm, det tycker jag också" sa Ben rakt ut och Temperance slog på hans ben.
"Sluta läs mina tankar" muttrade hon och Ben flinade.
"Du är sån hypokrit, Tempi", sa han och skakade på huvudet, "om jag minns det rätt så var det senast i förrgår som du förvandlade dig till mig och använde min Gåva för att tjuvlyssna på Eric" sa han och Temperance log.
"Det räknas inte" sa hon och Ben lade armen om hennes axlar.

Annabeth insåg efter ett tag att det inte var så skönt att sitta där ensam som det brukade vara. De berodde nog på att när hon såg Temperance tillsammans med Ben hade hon nog gärna suttit där med dem och haft trevligt, men hon var alldeles för blyg för att gå fram till dem och om hon bara kom ner klättrande för trädet skulle de tro att hon spionerat.