[PRS nallebjörn & skorpa] How will it end?: A Sebeak vs Chanbaek story

lol
skorpa


Namn; Byun Baekhyun, aka Baek, aka Baekkie, aka Bacon
Ålder; Arton
Position: Piano, sång
Intressen; Han har länge varit intresserad i musik. Hans pappa var en pianist, och en duktig sådan. Baekhyun föddes upp med att spela piano. Han spelade varje dag, flera timmar. Hans fingrar har flera gånger skadats på grund av allt spelande. Baekhyun är också en väldigt duktig sångare, han sjunger nästintill hela tiden även om han själv inte finner sin röst särskilt vacker. Han har hört från alla sina vänner att han sjunger fantastiskt. Förutom musiken så är han väldigt intresserad i konst. Att teckna och måla brukar han ofta göra medan han lyssnar på all musik han tycker om.
Bakgrund; Baekhyun växte upp med två föräldrar, som egentligen bara ville att deras två söner skulle föra kärleken för musiken vidare. De brydde sig inte om så mycket annat, dag in och dag ut spelade Baekhyun på pianot. Både hans mamma och pappa var med i en bilolycka, vilket orsakade hans mamma att hamna i koma och hans pappa att dö. Modern dog ett tag därpå, men Baekhyun spelar fortfarande på pianot. Även om han är trött. Hans yngre bror, Taehyung, och han hamnade hos deras mormor som också bor i staden. Hans relation med Chanyeol och Sehun hålls kvar, även genom de hårda striderna.


Namn: Chanyeol, aka Channie, aka Yoda, aka the happy virus
Ålder: Sjutton, snart arton
Position: Gitarr, rapp
Intressen: Han är väldigt duktig på att spela gitarr. Både akustisk och elgitarr. Men Chanyeol har även tränat på att sjunga och rappa, det är något som kommit med tiden. Efter alla timmar han spenderat med sina två bästa vänner, så har han lagt mer tid på musik än någonsin. Chanyeol skriver, precis som de andra två, också texter. Han är en duktig låtskrivare och försöker även komponera musik när han har tid till det. Men, förutom sin stora kärlek för musik, så är han även väldigt förtjust i att laga mat. Visst, man kanske inte tror det när man först lägger ögat på honom, men han är duktig och gillar att experimentera med nya maträtter. Om han inte haft sin stora passion för musik, så kanske han skulle ha försökt bli en kok som hans pappa.
Bakgrund: Chanyeol har växt upp i en restaurang. Eller ja, familjens restaurang finns bredvid deras villa och där brukar han jobba ibland efter skolan eller på lov. Han har lärt sig allt man behöver veta i matlagning från sin begåvade pappa och är därför väldigt duktig. Men allting är inte regnbågar och godis för den sjuttonåriga killen. Hans mamma flyttade ifrån Chanyeol och hans pappa, och hon tog med sig hans lillasyster. Under första tiden så var hans pappa alldeles förkrossad, så Chanyeol tog hand om det mesta i restaurangen. Hans pappa kunde ta hem nya kvinnor till huset varje helg. Men tillslut kom hans far på fötter igen, även om han ibland kan hamna i slagsmål med sina vänner.


Namn: Sehun, aka Hunnie, aka Sehunnie, aka
Ålder: Sexton
Position: Trummor, ibland vid sång. *Passar inte han och Baekies stämmor så bra tillsammans ♥*
Intressen: Yehet = Yehey, proud of himself, Ohorat = Alright. Påhittade ord av självaste Sehunnie. Dans är ett ännu större intresse än bandet men bandet är ändå viktigt för honom.
Bakgrund: När Baekhyun blev tillsammans med Chanyeol kände han ett styng i hjärtat men han lät den andras hjärta gå före. Men att gå emot sitt hjärta är inte alltid den bästa idén. Som bandmedlemmar behöver han ibland vara tredje hjulet till de andra två och det kan vara jobbigt. Ibland blir han avundsjuk och med tiden har han börjat bli arg. På Baekhyun och på Chanyeol men egentligen är det mest på honom själv.
Sehun har alltid dansat, han började när han bara var två år gammal, och på så sätt är han en riktigt duktig dansare. Hans far gillar det dock inte, han vill att hans son ska göra någon nytta, inte bara stå och röra sig till "skit som folk kallar musik." Sehuns far vill uppriktigt sagt bara nå perfektion, han vill att alla i familjen ska nå sin fulla potential. Det är därför Sehun ibland får en käftsmäll eller två, och på så sätt har han lärt sig att uppskatta Michael Jackson mer än för hans musik och dans. Men familjen är rik, de är nyttiga och lever bra. Förutom det faktum att syskonens pappa är en idiot.

Det är alldeles varmt i garaget som deras instrument står insamlade i. Visst kanske det inte är den bästa lokalen för ett band som försöker göra sig stora, men det är bättre än den lilla cykelskjulet Chanyeol och hans pappa snickrat ihop, eller den tomma ladan som ägs av Baekhyuns mormor. Som snart inte är tom längre då de nya små kultingarna snart anländer. Och egentligen så borde de tre ungdomarna inte vara otacksamma, det är bra att Sehuns pappa faktiskt låter de använda det ruttnande garaget. Annars skulle de inte kunna spela någonstans alls.
Chanyeol låter sina långa fingrar glida över gitarrens smala långa strängar, vilket fyller garaget med en vacker melodi. Han tittar upp på sin pojkväns rygg med ett stolt leende, Baekyuns röst är vacker, ingen skulle kunna säga något annat. Den vackra melodin fyller alla tres öron, det ekar i garaget vilket ger låten ännu en vackrare klang.
“When, when we came home
Worn to the bones, I told myself, "this could get rough"
And when, when I was off, which happened a lot
You came to me and said, "that's enough"
Oh I know that this love is pain
But we can't cut it from out these veins, no”
Sehun sitter stilla på sin pall medan han låter blicken glida över de två killarna som för snart två år sedan blivit varandras pojkvänner. Han känner hur hans vener trycker mot hans skinn, hur hans hjärta dunkar hårt i takt med gitarren i Chanyeols famn och Baekhyuns röst. Sättet Chanyeol tittar mot den äldsta utav de alla tre, det gör ont i Sehun. Ja. Men han borde ha vant sig vid det här laget. Han borde inte känna såhär efter så här lång tid, men det gör han.
Efter början på låten, så kommer refrängen, vilket tillåter Sehun att slå sina pinnar mot det hårda materialet som tillhör trummorna.
“So I'll hit the lights and you lock the doors
We ain't leaving this room 'til we bust the mold
Don't walk away, don't roll your eyes
They say love is pain, well darling, let's hurt tonight”
Låten fortsätter att gå, den vackra låten som trions maknae skrivit, hans första låt som han delat med de två äldre killarna. Och ärligt talat kan han inte säga något annat än att det låter fantastiskt. Även om han aldrig riktigt kan berätta det för de andra, så hade Sehun Baekhyuns röst inne i huvudet medan han skrev den. Hans röst passar så perfekt till den. En sista handrörelse mot de använda strängarna och Baekhyuns viskande ord, visar att de nu spelat klart. Det är tyst i en sekund innan Chanyeol klappar händerna mot varandra, för att sedan ställa sig upp från stolen.
“Det där var fan perfekt hörrni!” säger han uppspelt och tar emot den lilla, rosa håriga killen som hoppar upp i hans famn, med benen runt Chanyeols midja. Sehun måste hålla med, deras framträdande de gjort framför inga människor alls, är nog en utav de bästa än så länge. Och de hade bara spelat låten ännu en gång medan de väntar på pizzorna de beställt.
“Det här var din första låt Sehun, men en riktigt bra sådan,” säger Baekhyun och försöker ta sig ur den längsta killens grepp. Men Chanyeol är inte bara längre, utan rätt jävla mycket starkare också. Ärligt talat, så hade Sehun hellre velat visa hans låt Love Song Requiem, men han har ingen lust att dela med sig om sin ensidiga kärlek. Även till den låten hade han tänkt sig att använda Baekhyuns röst. Sehun öppnar munnen för att sedan stänga igen den, efter att Chanyeol kysser Baekhyuns fylliga läppar.
Härligt. Precis det Sehun behövde.
Även om de två killarna gjort mycket mer än att kyssas tidigare, så känner Baekhyun fortfarande den bedövande känslan i magen. Det här med fjärilar är inte sant, inte för de två. För dem är det som en jävla tjurfäktning i deras magar. Deras lilla make out section blir avbruten när de hör hur Sehun harklar sig på sidan om. Generat, drar sig Baekhyun från Chanyeols grepp, som nu låter honom.
“Gillar inte Hunnie att vara tredje hjulet?” frågar Chanyeol som ler brett mot den blonda killen som bara skakar på huvudet åt dem två. Den längsta slänger sin arm över Sehuns breda axlar. Ärligt talat, så önskar Sehun att det var därför hans insida bubblar med ilska.
“Vi ska träna, så det vore bra om ni inte bestämmer er för attackera varandras ansikten varje gång en låt tar slut,” säger Sehun bittert, men känner sig nästan lite illa till mods när han ser på sina vänners förvånade ansikten. Men vad hade de egentligen tänkt sig? Att han bara skulle stanna där medan de glömmer bort att han ens vistas i rummet? Han orkar inte göra det just nu.

"Jag kan ta och kolla om pizzorna har kommit än." erbjuder sig Sehun.
"Skulle vi inte träna då?" retas Baekhyun och lipar åt honom.
"Jodå, men fortsätt ni med ert lilla .. roliga" Han lyfter Chanyeols arm som ligger runt hans axlar och sätter den runt Baekhyuns istället. Chanyeol drar in sin pojkvän i en snabb men mjuk kram. Sehun försöker att kolla åt ett annat håll utan att göra det allt för tydligt. När han vågar sig på att titta igen, möts han av sin barndomsväns blick. För att vara ärlig har Chanyeol känt sig lite orolig över den andre, kanske det är dags att Sehun också finner kärleken. Chanyeol skulle kunna para ihop någon med den andre. För Sehun är blicken han får svår att tyda. När han vänder sig om bryts blicken och han låter den istället svepa över möblerna stående längs väggen. Om han röjde undan lite skulle han säkert kunna träna här inne när de andra inte är här. Han tar ett extra steg med höger fot för att känna efter om golvet skulle passa. Han rynkar på näsan åt betonggolvet. Visst här kommer han inte behöva oroa sig över att störa andra men han hoppades på att inte få ont i fötterna eller om han skulle falla. Baekhyun ser Sehun lämna dem och vänder sig sedan så att hans nästipp snuddar vid den andres. "Vad säger du, ska vi skämta med honom?" viskar han och höjer hemlighetsfullt på ögonbrynen. "Jadå" Chanyeol ser sig omkring för att få insperation över vad de kan göra mot den andre bandmedlemmen. "Äh fuck it" säger han när inget speciellt dyker upp i hans hjärna. Baekhyun stjäl en kyss från honom innan de tillsammans ställer sig bakom pianot. Han visar på andre vilka tangenter han bör sätta fingrarna på och så försöker de spela en liten melodi tillsammans.
Pizzabudet har tillsynes inte kommit än. Sehun går vidare ut till köket och sätter på kranen på full styrka. Han låter det gå några sekunder innan han snuddar vattnet med fingrarna, känner av temperaturen. Japp, det är nu tillräckligt kallt för att han ska få för sig att dricka av det. Han gläntar på diskmaskinen för att se om det är rena eller smutsiga glas som står där inne. Någon verkar ha satt igång maskinen för några timmar sedan att döma av de rena tallrikarna. Sehun griper tag i tre stycken nästintill likadana glas. Ett av glasen har dock fått ett jack efter den gången han hade råkat slå ner glaset från bordet. Av misstag, han hade inte kunnat veta att det stod där i vägen för honom då han gestikulerade. Han fyller det ena och tömmer den i ett svep. Sehun tänker att de andra kommer vilja sitta ute bland sofforna men han spenderar hellre tiden på att fråga än att stå kvar där tills deras mat blir levererad. Han genar över gräsmattan tillbaka till garaget. Den yngste pojken trycker upp dörren med axeln och gångjärnen ger vant vika.

Det känns pinsamt för honom att erkänna det men Sehun har drömt om hur det skulle vara om det var han och inte sin barndomsvän som sitter där tillsammans med killen de både älskar. Han har föreställt sig hur deras första dejt skulle se ut, han har sett framför sig vintermorgonar och sommarnätter, vårdagar och höstkvällar. Av alla dessa saker han vill att de ska göra tillsammans så hamnar att spela piano förvånansvärt högt upp. Han har föreställt sig både hur han inte lyckas sätta noterna men hur Baekhyun inte ger sig utan hjälper honom så länge det behövs, och sedan lite till. När han väl klarat det skulle Baekhyuns ansikte lysa upp i ivern över att han lyckats lära ut något. Men den andra möjligheten kan han också se framför sig, att han kan spela hyfsat och båda sluter ögonen och lyssnar på musiken medans på fortsätter att spela. När han nu blundar kan han höra de två andra spela och nästan känna att han är den som sitter därborta.

Varje gång han ska rätta den andra killen och deras fingrar snuddar blir Baekhyun varm i hjärtat och känner sig helt nykär igen. Han slutar spela och vänder istället huvudet mot sin pojkvän. Den andra fortsätter lite klumpigt att få låten att fortgå. Baek lägger sin hand runt Chanyeols kind. Från under huden kan han känna den andres käke och hur kinden rör på sig i ett leende. Chanyeol ger Baekhyuns handlov en kyss sedan fortsätter han ned över handleden och ..

Ett ljud undslipper Sehuns läppar, det är en ordlös blandning av förtvivlan och insikten av att de andra just har märkt honom. Framme vid pianot ryckte Baekhyun till av den tvärta avbrytningen. Han sneglar bort mot sin andra kompis. Sehun drar handen genom håret och försöker komma på något att säga för att släta över det hela. Förstår de att han har stått här en längre stund? Baekhyun kan känna av den andres obekvämhet så han räcker ut en livlina åt sin vän.
"Visade sig pizzabudet att vara ett spöke?"
"Ja-aa" Sehun känner hur det hettar om sina kinder. Han fattar inte hur han har klarat av det här såpass länge. "Spöket var hungrigt, så det åt upp pizzan.." Chanyeol sätter sig spikrak i ryggen och spärrar upp ögonen.
"Var är min pizza, sig inte att du har ätit upp den?!" Sehun ler åt hur starkt sin kompis reagerar vid skämtet. "Du köper en ny åt mig då va? Det kommer du göra, eller hur?" Sehun går fram till de andra två och låtsas ta ett djupt andetag för att skapa lite dramatik.
"Jag .. åt" han ler till. "Inte din pizza. Den har inte kommit än" lägger han till och rycker på axlarna. Chanyeol knuffar vänskapligt till hans huvud.
"Den kommer väl snart då" Channie får skärmen på sin mobil att lysa upp och läser av hur mycket klockan är. "Shit, kan vi ha missat bilen?" Plötsligt får han fart och hoppar mellan de tomma golvytorna fram till sina skor som han slängt på golvet i "hallen". Baekhyun traskar efter den andra, bakom honom hör han hur även Sehun följer med dem. Om Chanyeols farhågor var besannade hade pizzabudet kommit hit tidigare men inte hittat någon och åkt iväg utan att lämna de varma pizzorna.

Chanyeol skyndar sig ut i vardagsrummet och dimper ned på platsen som han vet att alla föredrar att sitta på. Sehun himlar med ögonen när han själv slår sig ned på mittenplatsen, väl taktiskt vald för att inte behöva se något han inte vill. Med en van hand öppnar han cola burken utan att spilla något. Han är glad men inte överraskad av att Baekhyun tillsynes hittar så bra hemma hos honom. Chanyeol river försiktigt i sin pizza för att kunna äta den i rimligt stora bitar.
"Vänta lite" säger Baek och sträcker armen framför Sehun för att lägga sin hand över Chanyeols. "Jag tar och hämtar en sax." Han lämnar rummet och Sehun vänder sig till den återstående killen för att prata om en idé till en ny låt. När den tredje vännen kommer tillbaka med en sax i högsta hugg, upprepar han sin fråga.
"Tycker ni det borde vara en lite annorlunda än de andra låtarna som vi har tränat på, eller liknande?" han nynnar och trummar några olika alternativ på bordet framför sig. "Med takten och melodin alltså"
"Vi alla har ju lite olika stilar när vi själva skriver" påpekar Chanyeol och rycker på axlarna. "Så gör det som du känner för. Eller varför inte både och?" Medans han pratar klipper han i sin pizza. Det märks väldigt tydligt vilken skillnad saxen gör jämfört med de rivna delarna.
"Nonunu" avbryter Baek och gestikulerar med sina händer. "Du kommer bara lyckas stressa upp honom! Det är aldrig en bra idé att ta sig an för mycket jobb." Han pekar på sig själv. "Om du kommer ihåg förra sommaren så kan jag ju bara säga att jag i alla fall har lärt mig att det inte är något att rekommendera." Chanyeol för upp händerna till ansiktet för att dölja ett leende.
"Personligen var lovet ett nöje. För mig då." säger han och höjer menande på ögonbrynen.

Chanyeol höjer på ett av sina perfekta ögonbryn och ser tillbaka in i sin pojkväns ögon. Det andre killen var den som hade plockat dem tidigare under veckan. "Jag har inte lovat något alls." påpekar han och viftar bort Baekhyuns händer som är på väg att ta ännu en pizzabit från Chanyeols tallrik. "Ta från något annan" Chanyeol pekar överdrivet tydligt mot margaritan som Sehun stoppar i sin mun.
"Nae" svarar han tvekande. Det är inte direkt som att han har något emot Sehuns pizza men det är inte riktigt samma sak. Sehun och Chanyeol är för honom .. olika personer. Såklart.
"Vi kan byta några bitar om du vill." föreslår killen som sitter i mitten. "Bara jag får lika mycket av dig." Baekhyun struntar i det och lutar sig tillbaka i soffan. Han slappnar av i hela ryggen och låter ryggstödet hålla honom uppe. Med sin ena hand flippar han med knapparna på fjärrkontrollen. Stannar bara tillräckligt länge vid varje kanal för att han ska se att det inte är något han vill se. För de andra som inte har kontrollen går det säkert alldeles för fort för att de ska uppfatta mycket. En kanal visar ett par nybörjarkockar som ger sitt bästa försök att laga mat. På tid. Baekhyun kan riktigt känna lukten av de brända korvarna som hade glömts på spisen. Det får honom att rynka på näsan i ett försök att stänga ute dofter som bara finns i hans huvud.
"Någon som känner igen sig kanske?" retas Chanyeol. "host host Bacon host" Baekhyun struntar i honom också och byter kanal än en gång. Inget av det som visas känns särskilt intressant.
"Staannna" utropar Sehun och drar till sig kontrollen. Det uppstår ett ögonblick när Baekhyun försöker försvara sin rätt till den innan hans händer glider längs plasten och hans arm far bakåt av kraften som inte har någonstans att ta vägen. Bakom hans armbåge ger en av läskburkarna vika och innehållet sprider sig över bord och golv. Det förvånande att så mycket läsk ens fanns där i från början. Baekhyun svär och rycker åt sig kartongen med sin pizza. Kartongen som redan har hunnit bli mosig av vätskan som har trängt sig igenom. Chanyeol som sitter på den helt torra sidan sitter lugnt kvar och utropar viskande att han minsann alltid kan ta det lugnt medans Baekhyun behöver göra saker.

Det har blivit en stor röra över golvet. Smällen hade chockat Baekhyun något obehagligt mycket, han var nära på att skrika. Vilket skulle få Chanyeol att skratta och reta honom ännu mer. Baekhyun hoppar över soffan, han kan alltid hitta ett eller ett annat sätt att visa sina hapkido kunskaper, vilket han är stolt över. Han snor till sig den mosiga pizzakartongen och rynkar på näsan. konsistensen som blivit av hans vesuvio, kartong, och cola, äcklar honom.
"Behöver du hjälp med det där hyung?" frågar Sehun som tittar ner på läsken som sprider sig under soffan, men Baekhyun svarar inte. Han hade inte tänkt äta pizzan i vilket fall som helst.
"Inte direkt," säger han tillslut medan han låtsas att kasta den blöta kartongen mot Chanyeol, som förskräckt stirrar upp mot honom. Chanyeol har ingen lust att bli dränkt med en pizza dränkt i cola av sin pojkvän. "Du kanske borde sluta vara så oförskämd, Chanyeol-ah." det är en väldans tur att han kan dra till med den formella klangen när han vill. På så sätt vet han att han har en viss makt, eftersom att i Korea är åldern inte bara en siffra. Dock så vet han också att Chanyeol inte tar honom på allvar när det kommer till sånt. Han vet mycket väl att den yngre vant sig vid den neutrala formuleringen i deras förhållande, det har Baekhyun också gjort, till viss del.
"Äsch, jag vet att du älskar mig i alla fall," säger Chanyeol oberört medan han tar en klunk av sin lika oberörda cola. Chanyeols rätt var nämligen den enda som inte blev det minsta skadad. Sehun hade förlorat sin cola i olyckan. "Du borde nog städa det där Baco.."
"Sehun, vill du ha bubbelte?" avbryter den äldsta medan han trycker ner sin pizza i sopptunnan inne i köket. "Jag tog faktiskt med några hit, as a gift~" sjunger han och tar upp två små plastmuggar från kylen.
"YEHET!" utbrister Sehun och skyndar sig ut till köket, inte smärtfritt direkt. Han råkade nämligen springa över Chanyeol, som slängt upp sina ben på soffbordet. Chanyeol hostar till ett antal gånger, och ställer ner sin colaburk på bordet, medan han ser på hur sin yngre vän rusar till köket där hans pojkvän är. Han skakar enkelt på huvudet när han får syn på Sehun som kommer ingåendes med ett sugrör mellan sina tänder. Han dricker av drycken, och Chanyeol lägger märke till hur hela hans ansikte skriker av lycka. Bara bubbelte kan orsaka det. Den rödhåriga killen låter blicken glida till Baekhyun som lägger papper över det blöta golvet, innan han torkar det med en disktrasa. Han kan höra hur kokarna på teven lider en plågsam död när de smakar på medspelarnas maträtter medan han granskar sin pojkvän som nu ställer sig upp igen.
"Baco.. Baekhyun," harklar sig Chanyeol och tittar från drickan i Sehuns hand, till Baekhyuns mörka bruna ögon. Han vill också ha bubbelte, även om colan passar ännu bättre till pizzan. Sehun tuggar på sin pizza och tar några klunkar av den lugnande, svala drycken medan han försöker att fokusera på teven. "Kan jag också få bubbelte?" Baekhyun tittar på Chanyeol i tystnad, vilket gör det svårt att få Chanyeol att inte brista ut i skratt. Det är så typiskt, att de bara stirrar på varandra. Visst, han har ingenting emot det, han skulle kunna stirra på Baekhyun hela dagarna. Men just nu känns det bara hysteriskt roligt, och han vet mycket väl att Baekhyun tycker det också. De har alltid haft likadan humor.
"Jag ger inte bubbelte till oförskämda småbarn, Channie." berättar Baekhyun och går för att slänga bort pappret han använt, och för att hänga upp disktrasan. Sehun skrattar till och ser upp från teven.
"Yoda kommer aldrig växa upp," påpekar sextonåringen medan han ler ursäktande mot Chanyeol, som riktat sin uppmärksamhet till den yngsta, med en sträng blick.
"Baekkieee~" sjunger han och knuffar till den kortare ut av de tre när han kommer tillbaka från köket med två drycker i händerna. Baekhyuns huvud landar i Sehuns knä, vilket får den blonda att hosta till, precis som Chanyeol tidigare gjort, medans hans fötter vilar mot soffan. Baekhyun räcker fram en mugg med bubbelte till sin pojkvän innan han sätter tänderna i sin egna. "Du kan få min pizza, det är ändå inte lika roligt att äta den som att se dig äta den." flinar han.

"Jag visste att du skulle ge med dig" utbrister Baekhyun. Han sträcker sig förbi Sehun för att ge sin pojkvän en kram., Sehun lutar sig så långt bak i soffan han möjligen kan. Han känner sig obekväm med att vara så nära han vill men av helt fel anledning.
"Ähee" harklar sig Sehun och knuffar på de andra två. "Här sitter jag, om ni vill kramas får ni gå någon annanstans." Chanyeol drar i Baekhyun så att han nästan ramlar över till samma sida som han själv sitter på.
"Shut up, Sehun, vill jag kyssa min pojkvän så får jag göra det." kastar Chanyeol ur sig innan han gör just det han sa att han ville.
"People, just eat your pizzas!" klagar Sehun. Baekhyun klättrar över Sehun och sätter sig istället på hans andra sida.
"Visst visst, Sehunnie" säger Baekhyun och avbryter kyssen för att se mot sin kompis. "Vill du skicka hit pizzan?" Ha pekar mot Chanyeols gamla kartong som står på platsen han nyss lämnat.
"Tack så mycket." säger Sehun ironiskt men ändå lättat. "Här har du." Med foten knuffar han kartongen tvärs över bordet.
"Ew Sehunnie" Baekhyun rynkar på sin panna. "Pizzan kommer att smaka som hans fötter" klagar han inför Chanyeol och pekar mot boven i dramat.
"Såja, vi kan blåsa bort det." Chanyeol blåser och borstar demonstrativt i luften ovanför pizzan. Baekhyuns ansikte spricker upp i ett leende och han döljer sitt skratt mot Chanyeols axel. Framme på tv:n byts programmet om matlagning ut och istället dyker inledningen på en äldre komedi upp. Sehun höjer volymen för att överrösta deras skratt och de alla riktar halvt om halvt sin uppmärksamhet mot skärmen och dess så-usla-att-de-blir-roliga skämt.

"Jag vet att du älskar mig" retas Chanyeol och skickar iväg en slängkyss mot Baekhyun som plockar upp prylarna som tydligen fallit ned från nattduksbordet tidigare. Han hade varit tillräckligt upptagen för att inte märka det. Mannen i hans liv slänger benen över sängkanten och sitter sig sömnigt upp. Baekhyun går fram till honom och lämnar mjuka kyssar över de slutna ögonlocken. Sedan kysser de varandra. Till skillnad från i vanliga fall då den andre är ett huvud högre så är det denna gång Baekhyun som får böja på nacken lite grann. Han drar sig undan och ser in i Chanyeols ögon. De som är så stadiga men ändå får honom att falla ned i pupillens djup.
"Ska du eller jag göra i ordning frukosten?" Baekhyun ställer frågan, med glimten i ögat såklart. Eftersom ingen av dem vill bli matförgiftad så förväntar de sig inte att han ska vara den som gör det. Chanyeol låtsas nafsar efter Baekhyuns näsa och lutar sedan sin panna mot den andres.
"Låt mig bara klä på mig så fixar jag det sedan."

Väl ute i köket sätter han på spisen.
"Stekpanna, tack" ber Chanyeol, chefen i köket.
"Aye sir"
"Smöret också." Chanyeol tar tag i det som den kortare räcker honom. "Tack tack." Medans Chanyeol knäcker äggen, ler han åt tanken på vad some skulle kunna hända om det hade varit den andra som stått i hans position. Baekhyun riktigt studerar honom, och Chanyeol är medveten om det. Baekhyun ser hur Chanyeol kort och koncist sveper ägget har håller i sin hand mot stekpannans kant. Över hans handryggar spänner sig senorna men han öppnar upp skalet med yttersta försiktighet. Ägget slinker över skalets vassa kanter och ned bland det smälta smöret. "Vad säger du om att ha lite kryddor också? Du skulle kunna hämta dem från skåpet därborta." Chanyeol pekar men det hade inte behövts. Det är så här det brukar gå till när de lagar frukost tillsammans. Ja, tillsammans, Chanyeol vid spisen och Baekhyun som assistent. Inte som assistent heller är han den mest passande. När Baekhyun kommer tillbaka till spisen med en burk kanel förstår han till och själv att det var fel krydda att välja. I hans ansikte dyker ett förläget leende upp.
"Jag .. tar och hämtar en annan." Han skyndar sig iväg ännu en gång men ärligt talat vet han inte vad han bör ta med sig den här gången heller. Baekhyun sträcker på sig för att komma åt hyllan. Han ställer ned kanelburken och lastar händerna fulla av vad han än kan hitta. Något måste vara rätt. Med en kör av klirranden ställer han ned allt mitt framför sin pojkvän. De möter varandras blick och så går det inte att hålla sig längre. Baekhyuns axlar skakar av skratt och hans ansikte riktigt lyser av det vackra leendet.
"You know, Baek, your smile is so contagious." Chanyeol ser mot sin pojkvän med det seriösaste ansiktsuttrycket han kan göra samtidigt som alla hans reflexer drar så hårt de kan i hans mungipor. "Stop it, could you."

"Nu vet vi vem som får laga mat imorgon" retas Chanyoel innan han attackerar den andres läppar med sina egna.
"Du" andas Baekhyun och lämnar en lätt puss på sin pojkväns näsa. "Jag måste hämta upp Taehyungie, hänger du med?"
"Du menar om jag följer med min pojkvän på det ärofyllda uppdraget eller lämnar honom, ensam, åt ödet där ute?" Chanyeol rufsar till de sömniga lockarna som sitter på huvudet till personen som hans hjärta tillhör. De går in i badrummet och gör sig i ordning, borstar sina tänder och sköljer ansiktena. Chanyeol sveper en kam genom håret på Baekhyun.
"Oh my god, du får mig att se ut som en stel kontorsmänniska." utropar Baekhyun när han ser sig i spegeln.
"Du har inte ens en kostym på dig.. you know"
"Bla bla bla" överröstar den kortare och låtsas som att han inte hör den yngre men längre killen.
"Fast det kan vi ju fixa." ler Chanyeol och ett flin speglas i hans ögon.
"Kom nu bara" ler Baekhyun och tar sin pojkvän i handen för att leda ut honom till hallen. De klämmer sig in på bredvid varandra på den enda stolen i rummet. När skorna är på plats och färdig knutna ser de på varandra och en fråga lämnar deras munnar: Vem ska hämta nycklarna som ligger inne på nattduksbordet?
"Baekie, du vet att jag älskar dig.." försöker Chanyeol med sitt gulligaste ansiktsuttryck.
"Så du tänker du hämta dem! Jag visste det, tack!" Beakhyun ger den andre en lekfull kram och puttar iväg honom mot det andra rummet.
"Hey, jag tänkte nog inte riktigt igenom det där" inser Chanyeol och himlar med ögonen åt sig själv. Istället för att prata vidare kryper han försiktigt över golvet, försiktig för att inte lämna smutsmärken. Väl inne i sovrummet behöver han ställa sig upp för att kunna nå nycklarna. Med en fnissning struntar han i vad han gjorde på vägen in och promenerar helt enkelt tillbaka ut i hallen. Golvet var inte ens rent, på hans knän syns nu fläckar av smuts. Baekhyun står och väntar med dörren öppen och reservnyckeln till ytterdörren i sin hand. Det var nyckeln till moppen som Chanyeol hade behövt gå och hämta.
De slår sig bägge två ned på moppen, den ena med händerna lindade runt handtagen och den andre med händerna runt magen på den första. När vinden piskar mot deras ansikten lutar det sig än närmare varande. Passagerarens kind är tryckt mot sin pojkväns rygg, skyddat från vind och med den välbekanta doften av den andre i näsborrarna.