Privatroll mellan Masato och Dimmig

Startinlägg.


Caitlin vaknade på morgon och såg sin fostermamma var i köket så hon gick dit och öppnade kylskåpet och tog ut en burk med anjsovis och åt upp den medan hennes fostermamma tittade på henne som om hon vore knäpp.
Caitlin fnissade slängde burken när den var tom och började sedan bege sig till skolan.
Det var en bra dag idag eftersom det inte regnade och det var tur för henne.

Det bekanta pipande ljudet skar genom Adinas känsliga öron. Hon gav ifrån sig ett pinat läte och drog täcket över huvudet för att slippa den jobbiga världen utanför hennes säng, bara en liten stund till. Hon kände redan på sig att dagen skulle bli ett fullständigt fiasko.
Hon kunde höra hennes mamma laga frukost nere i köket, och hon kände doften av hennes favoriträtt i hela världen, våfflor. Det var doften av våfflorna som fick henne att stiga upp ur sängen och slänga på sig den slitna morgonrocken. Hon smög ljudlöst ner till köket och satte sig utmattat vid köksbordet.
"Godmorgon", log hennes mamma och gav henne en puss på pannan tillsammans med en tallrik våfflor. Kanske dagen trots allt inte skulle bli så dålig, tänkte Adi medan hon tuggade i sig sin frukost. Hennes mamma misslyckades aldrig med att få Adi på bra humör.
När tallriken var tom ställde hon den på diskbordet och tackade sin mor innan hon begav sig upp till badrummet. Hon såg sig själv i spegeln och granskade personen som såg tillbaka på henne. Hennes rödbruna hår var alldeles rufsigt, men hon brydde sig inte om att borsta det.
"Adi, skynda dig! Om du ska ha skjuts får du lov att vara färdig om 20 minuter", ropade hennes pappa från nedre våningen. Han fick inget svar, men Adi såg till att skynda sig. Hon tvättade sitt fräkniga ansiktet och borstade tänderna innan hon slängde på sig ett par slitna jeans och en stor, pösig huvtröja. Hon slängde en sista titt på sig själv i spegeln. Hon kunde inte säga att hon var nöjd med det hon såg, men hon orkade inte låta sitt utseende störa henne. Bara insidan räknas, eller hur?
Pappa och lillasyster Ada som var mycket lik Adi själv, satt redan i bilen när Adi steg ut med skolväskan. Ingenting sades under den korta bilresan till gymnasiet, där Adi fick stiga av.

Caitlin hade precis kommit in på skolan och suckade då några killar såg på henne med en blick som hon inte gillade.
Visst hon klädde sig i läder och lite vågat men hon ville inte ha dem.
Hon suckade och skakade lite på huvudet åt dem och började klia sig lite bakom örat eftersom det hade börjat kittlas.
Hon slutade dock när killarna såg på henne och hon gick och satte sig vid ett fönster och tittade ut och väntade bara på att dagen skulle börja.

Adi steg motvilligt in i den så gott som tomma skolbyggnaden. Det var tidigt, och de flesta hade antagligen inte ens startat hemifrån än. Några få elever satt dock utspridda på bänkar och pratade tyst. Adi kunde urskilja några enstaka ord, men hon lade inte ner någon extra energi på att tjuvlyssna på skolkamraternas meningslösa konversationer. Hon gick fram till sitt skåp, som hon fick kämpa med en stund innan hon fick den öppnad. Hon läste schemat som satt fastklistat på skåpdörren. Den talade om för henne att hennes nästa lektion var bild, till hennes nöje. Inte för att hon gillade att teckna, utan för att det var ett ämne hon kunde slappna av vid och låta tankarna vila en stund.

Caitlin såg tjejen som kommit in och hon hörde någon sätta sig vid henne innan hon blev nerputtad men hon landade på fötterna och vände sig och såg killlen som hånlog åt henne.
Hon såg på honom innan hennes humör ändrades och hon slog till honom med all sin kraft och sa.
- Lägg av, din omogna unge.

Ett plågsamt skrik ekade genom de tysta korridorerna. På andra sidan rummet stod Adis bästa vän Kristian och höll sig om sin röda kind, som såg ut som något efter ett slag. Bredvid Kristian stod Caitlin, flickan från Adis matematikklass. Adi joggade förvirrat fram till Caitlin och sin bästa vän.
"Varför slog du honom för?", snäste Adi och blängde mot flickan framför sig.

Caitlin såg på henne och sa.
- Jag kan inte fråga mig, vad du har med det att göra.
Men ingen puttar ner mig från platserna där jag sitter ostraffat så han fick skylla sig själv.

Hon la armarna i kors och blängde på Adi och hennes kropp var nu på helspänn och man kunde se att hon inte tvekade att slå till en till om man försökte ge sig på henne.

Adi såg på Caitlin som såg förvånansvärt hotfull ut där hon stod med armarna i kors. Det såg ut som om hon kunde hoppa på någon när som helst. Adi bestämde sig för att inte irritera den arga Caitlin något mer.
"Kom", sade hon och ledde bort sin vän från misshandlaren.

När den där flickan Adi hade tagit bort sin vän från henne så ändrade hennes humör lika snabbt och hon vände sig om och gick och sjönk ner i ett hörn och la huvudet mot knäna och suckade lågt.