(Privat Roll) Cipriano & GinnyHermionePotter

Hej! Här ska jag(GinnyHermionePotter) och Cipriano rolla!

Mall


Cipriano´s Mall


Min (GinnyHermionePotter´s) Mall


Alla som vill får lov att läsa! Men det är bara vi två som skriver i tråden!

Glöm inte att bevaka Cipriano!

Namn: Amelia Winston
Ålder: 16
Kön: Tjej
Utseende:
Hon har medellångt hår som är mörkbrunt och ganska lockigt. Hon spenderar dock mycket tid på att antagligen platta det eller locka det så det är sällan man ser hennes naturliga hår. Hennes ögon har en djupgrön färg som skiftar mot blå ibland och ganska sällan mot brun. Hon har ganska solbränd hy och liten och slank kropp.
Gudomlig förälder/stuga: Afrodite, stuga 10.
Familj: Hon bor med sin pappa, hans flickvän och hennes lillebror. Hon har inget emot hans flickvän, trodde att det skulle bli en mardröm men hans flickvän är väldigt snäll.
Bakgrund: Hon ordcharmade en satyr när han skulle leta efter halvblod, förklädd som lärare. Hon sprang därifrån och stannade hemma i några dagar tills satyren dök upp utanför hennes dörr och förklarade allt. Sedan följde hon med honom till lägret.
Styrkor (högst fyra) : Ordcharm+ andra förmågor Afrodites barn besitter, hon är snabbtänkt och har snabba reflexer.
Svagheter (minst två) : Kan absolut inte tänka sig att skada någon så hon blir en värdelös krigare, tror det bästa om folk, bryr sig för mycket och har svårt att släppa taget.
År på lägret: Hon har just kommit dit.
Personlighet: Ganska glad & pratsam. Tycker själv att hon är hur rolig som helst.
Övrigt:

Vem av oss ska börja??

Kan du??

Jag har aldrig börjat förr men jaja!

Eira sitter på verandan till Stora huset och dagdrömmer. Det är en riktigt fin dag, som alltid på Halvblodslägret.
Några av Afrodites barn kommer förbi och säger retsamt:
"Om din pappa håller på som han gör kommer du aldrig få en pojkvän!".
Några dagar tidigare hade hon fått veta att hennes pappa, Apollon sagt till Afrodite att kärlek var fånigt och sedan dess hade det varit krig mellan stuga 7 och stuga 10.
Plötsligt så hör hon något uppe från Halvblodskullen!

Amelia följde med Brent, som satyren sa att han hette. Hon fattade inget och var otroligt förvirrad. Dessutom var hon otroligt gnällig av sig och hade klagat hela vägen från centrala New York till kullen som de nu gick uppför. Hon stannade upp och såg ner på dalen, det såg inte ens verkligt ut. Hon såg åt sidan och rynkade på pannan då det var en drake med ett stort träd. Hon visste inte riktigt vad det för för träd men det var otroligt stort och ganska vanligt. Hon brydde sig inte ens om trädet utan stirrade på draken.
"Det- Brent! Det är en drake vid trädet!" sade Amelia, var helt i chock. Hon fattade verkligen inget alls. Trodde att hon drömde, för det fanns inte drakar i verkliga livet. Precis som det inte fanns halvmänniskor och halvdjur, som Brent påstod att han var.

Eira går upp mot kullen. Där uppe ser hon en satyr som hon vet heter Brent och en tjej hon inte känner igen. Troligtvis en ny lägermedlem! Eira älskar när det kommer nya lägermedlemar. Hon älskar att visa dem runt! Hon hoppas att den här nya tjejen är trevlig!
"Hej!" Säger Eira när hon närmar sig.

Brent försökte hålla sig för skratt och log när Eira kom. Han gav henne en blick som tydligt menade att tjejen var hennes ansvar, han gick sedan därifrån.
"Det är en drake där." sade Amelia tyst och pekade på den stora draken. Hon drog händerna över ansiktet och såg på tjejen framför sig. "Den är inte ens riktig, vad är det med mig? Det finns inte ens drakar." skrattade hon och började gå mot draken. Tänkte peta på den.

"Han är visst riktig! Och han är jättesnäll" Säger Eira och går fram till draken och klappar honom mjukt.
"Han vaktar bara trädet! Trädet skyddar oss från monster!" Säger Eira och hon ser hur den andra tjejen nervöst närmar sig draken.
"Förresten! Vad heter du?" Frågar Eira tjejen.

Amelia spärrade upp ögonen och drog handen genom håret, hängde inte alls med.
"Hur kan den vara riktig? Det finns ju inte drakar, det är ju påhitt." sade hon tyst och fick tårar i ögonen. Blev frustrerad otroligt lätt när hon inte förstod vad som hände. "Amelia." sade hon sedan och svalde hårt.