[PRS] /Lily och Unicornhorn

Jord. Eld. Luft. Vatten.
För länge sedan levde de fyra nationerna i harmoni. Men allt förändrades när eldnationen gick till anfall. Endast avataren, mästaren av alla fyra elementen, kunde stoppa dem. Men när världen behövde honom som mest försvann han.

Hundra år har gått sedan kriget startade. Sozins komet är på väg och kommer i slutet av sommaren. Avataren är fortfarande borta och tros vara död, precis som vattennationen med denne. Om inget händer kommer eldnationen vid kometen förstöra hela världen för sitt nya imperium. Kommer de lyckas?


Det här är ett privat rollspel mellan Tilly och Unicornhorn om Avatar: Legenden om Aang. Alla är välkomna att läsa, men ingen mer än oss skriver i tråden.

Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
"Roll":
Nation:
Bändning/Vapen:
Familj:
Bakgrund:
Personlighet i stort:
Utseende:
Övrigt:

Jag kommer lägga mina mallar i mitt nästa inlägg för enkelhet(för mig själv).

Namn: Temperance
Ålder:18
"Roll": Avataren
Nation:Vattenfolket
Bändning/Vapen:Vatten till att börja med
Familj: Levde tillsammans med sina föräldrar och syster på Nordpolen.
Bakgrund: Hamnade nedkyld på havets botten i 100 år.
Personlighet i stort: Glad, trevlig, intresserad av att lära sig nya saker.
Utseende: Svart, långt hår som oftast är uppsatt, gröna ögon och klädd i klassiska vattenationskläder.
Övrigt:



Namn: Serena
Ålder: 18
"Roll": ? xD
Nation: Jordnationen
Bändning/Vapen: Jordbändning och övar på metallbändning
Familj:Mamma och syster
Bakgrund:Har genom en olycka när hon var liten blivit blind, men har med hjälp av vibrationer i marken lärt sig "se", och har därmed lärt sig bättre jordbändning.
Personlighet i stort: Kan uppfattas som dryg och sarkastisk, men är schysst mot de som hon känner. Är oftast lite avvaktande till en början med nya människor.
Utseende: Brunt, kort hår med blåa ögon som är lite grumliga och klädd i typiska jordnationskläder.
Övrigt:

Namn: Zhao Jian
Ålder: 17
Kön: Man
"Roll": Sokka/Katara (Hittar Avataren och är med i början)
Nation: Jordriket (Ba Sing Se)
Bändning/Vapen: Tvillingsvärd (Ej bändare)
Familj: En far och mor som äger en affär i den nedre ringen av Ba Sing Se. Tre yngre syskon, Bao (m, 14); Min (f, 12); Miyuki (f, 9)
Bakgrund: Har bott i den nedre ringen av Ba Sing Se hela sitt liv, hans föräldrar var flyktingar från jordriket som tog sig till staden. De livnär sig på en affär men Jian försöker leta upp mat och pengar genom att stjäla på gatan. Han har i början blivit ivägskickad för att slåss som soldat i kriget, men kommer på avvägar förbi vattnet.
Personlighet i stort: Ganska osocial och otrevlig i grunden även om han bryr sig otroligt mycket om sin familj och de få vänner han har. Vill egentligen allas bästa och vill hjälpa jordriket från eldnationen på ett annat sätt än genom slagfältet som han inte tror fungerar.
Utseende:
Övrigt:



Namn: Kazuo
Ålder: 16
Kön: Man
"Roll": Den som ska lära avataren luftbänding, medresenär efter ett tag
Nation: Luftnomaderna (Västra lufttemplet)
Bändning/Vapen: Luftbändning
Familj: Okänd, tagen till munkarna
Bakgrund: Växte upp i det västra lufttemplet med munkarna vilket brtyder att han inte vet vilka hans föräldrar var. Har haft en ganska normal uppväxt för luftbändare. Lär sig inte hos munkarna lägre.
Personlighet i stort: Spirituell, gillar inte att slåss så mycket.
Utseende: Rakat huvud (annars svart hår), en blå pil som luftsymbolen, rätt lik Zuki i dragen.
Övrigt: En flygande bison, Esha. Duktig och kraftfull bändare.



Namn: Ilah
Ålder: 17
Kön: Kvinna
"Roll": Prinsessa i Eldnationen
Nation: Eldnationen
Bändning/Vapen: Eldbändning (inkl. blå eld och blixtar)
Familj: Eldfurste Ozai (Far), Ursa (mor), Azuro (storebror)
Bakgrund: Växte upp i palatset. Var alltid uppskattad och det bättre barnet i eldbänding. Det låg stora förväntningar på henne och hon gick på den kungliga eldakademin för flickor. När hon blev äldre hade hon många åsikter om hur kriget skulle gå vidare som inte uppskattades av Eldfurste Ozai viket ledde till en Agni Kai som dennes far med nöd och näppe vann utan att ge henne några fysiska märken. Hon ansåg dock sin far vara för svag för att vara eldfurste och bestämde sig för att överta tronen. Gav sig ut på en resa när hon var femton för att hitta den försvunna avataren och döda henne för att bevisa sin styrka och att hon är värdig att bli nästa eldfurste(inna)
Personlighet i stort: Manipultiv, ambitiös, en aning galen ibland, självsäker, självständig, kontrollerande.
Utseende:
Övrigt: Har ett eldnationsskepp hon använder. Har med en f.d general från eldnationen som egentligen är för gammal för att kriga. Ilah har kontrollen och vägrar släppa den. Jobbar bäst ensam.

Lagret av is låg runt henne som en hinna. Hennes svarta hår flöt omkring henne, och rörde vid henne var och varannan sekund. Hennes ögon var inte slutna, och ögonen lyste av vitt ljus. Hon undrade hur länge hon hade legat här nere, bottnen var full av sand och snäckor. Vad kunde ha gått, 3 dagar kanske? Hon hade blivit fruktansvärt frustrerad och lyckats omsluta sig själv i is och sjönk till havets botten. Det var rätt skönt här nere, men snart var det nog dags att fara upp till ytan igen, hon kunde ju inte ligga här nere för evigt. Hon började vicka lite lätt på fingrarna, och gjorde så en vattenbubbla täckte hennes huvud, så hon kunde andas när isen väl släppte runt hennes huvud. Hon fick isen att släppa, en liten bit i taget, innan hon långsamt började flyta upp mot ytan. Hennes ögon var fortfarande vita, hon hade svårt att släppa Avatartillståndet, för hon kunde inte styra när hon gick in i det, och kunde därför inte styra när hon gick ur det heller. Hon hade fått reda på att hon var Avataren strax innan hon frös ner sig själv, och hade överreagerat totalt. Hon ville inte ha det stora ansvar som fanns på hennes axlar, men insåg nu att det var dumt att reagera som hon gjorde, det var ingenting hon kunde göra åt. Henne öde var att vara Avataren och ge balans i världen, och det hade ju varit fred länge, så vad kunde hända egentligen? Plus att det var ganska trevligt att kunna lära sig alla fyra element, även om vattenbändning alltid skulle ligga henne nära hjärtat. Hon kände hur hon kom närmare ytan, och såg avbildningen av solen på ytan som kom närmare och närmare. Hon oroade sig lite lätt för vad hennes mamma och syster skulle säga när hon kom tillbaka, de var säkert oroliga för henne, hon hade ju ändå varit borta i ett par dagar nu. Ljuset kom närmare och närmare, och tillslut bröt hon ytan och kom upp ovanför vattenytan. Vattenbubblan runt hennes huvud försvann och hon drog in luften i sina lungor.

Jian var trött. Han hade gått i flera timmar nu. Mest för att få ett riktigt försprång till soldaterna som skulle hämta honom. De som skulle ta honom till kriget. Han visste att han behövde kämpa för att få slut på det. För att de inte skulle gå under precis som vattennationen. Ändå kändes det inte rätt på något sätt. Kriget hade varat i hundra år. De behövde något nytt för att få det att sluta. Annars skull eldnationen ta över allt och skapa sitt imperium i hela världen. De skulle inte visa någon nåd. De var redan på god väg. Varje dag tog de över ännu en by.

Han gick längs vattenkanten när han plötsligt såg någon konstig rörelse i vattnet. Det kunde inte vara något djur. Det skulle inte se ut så. Sedan dök plötsligt en person upp på vattenytan. Jian ryckte till från sina tankar och stirrade mot personen. Det lyste från personen. Han hade aldrig sett något liknande. Handfallen stod han kvar utan att göra någonting.

Temperance låg och flöt på rygg i vattnet, och äntligen slutade ögonen att lysa, och hon kom tillbaka till verkligheten. Hon andades tungt, och tittade upp mot himlen, som var blå med en lysande sol och lite moln. Hon simmade in till vattenkanten och satte sig på marken, med vatten droppande över hela kroppen. Hon gjorde några rörelser med händerna, och överskottsvattnet drogs från hennes kläder, kropp och hår och flöt runt i luften mellan hennes händer. Hon lät vattnet plaska ner i resten av havet. Hon ställde sig upp och insåg att hon var ganska vinglig. Hennes leder var stela och hon hade inte så bra balans. Konstigt, det hade ju bara gått några dagar. Hon vinglade till när hon ställde sig och föll ner på marken igen.
"Aj" muttrade hon och vred på huvudet, det stod en person lite längre bort.
"Du skulle inte vilja stötta upp mig när jag ställer mig upp? Jag verkar vara rätt vinglig?" frågade hon och log. Hon insåg inte hur konstigt det måste se ut från hans synvinkel. Hon rörde vid halsbandet som hängde runt hennes hals, ett blått halsband med vattenfolkets märke.

Jian fortsatte stirra utan att märka det tills hon frågade honom om hjälp. Då kom han tillbaka till verkligheten och insåg vad det var som pågick. Delvis. Tjejen var antagligen någon luftbändare med extraordinära krafter. Så var det nog. Det förklarade dock inte varför hon först var under vattnet och dök upp på ytan när han såg henne. Han hade ingen förklaring. Han gick dock bort till henen och hjälpte henne resa sig upp.
"Vänta... Vänta...", började han. Han ville komma fram till om han kände igen henne men insåg snabbt att han inte gjorde det. Antagligen påminde hon bara om någon av flickorna i staden. Det var trots allt många som bodde i Ba Sing Se.
"Jag har ingen aning om vem du är", kom han till slut fram till. Sedan insåg han vad han höll på med.
"Jag menar - Hej! Vem är du och vad gjorde du i vattnet?" ändrar han sig snabbt till och inser att orden kommer lite för snabbt. Så som det blir för honom varje gång han är nervös.

Hon fick killens hjälp att resa sig, och kunde efter några sekunder stå på sina ben. Hon tittade sig omkring och spärrade upp ögonen. Hon måste ha flutit med strömmen nere på bottnen, hon var inte alls på Nordpolen där hon först hade hoppat ner i vattnet.
"Ehrm, jag heter Temperance, eller Tempi, vem är du?" Hon hostade lite och tittade sig omkring ytterligare.
"Du vet möjligtvis inte vart vi är? Jag trodde att jag fortfarande var på Nordpolen" sa hon och strök bort en slinga från ansiktet. Området såg misstänkt likt Jordriket, men det var ju jättelångt från Nordpolen, så långt hade hon knappast kunnat färdats på bara några dagar.
"Jag har lite svårt att kontrollera min bändning ibland, så jag råkade frysa ner mig själv på havets botten för att jag var förbannad på mina föräldrar" förklarade hon och log lite snett.
"Det måste låta helt galet nu när jag säger det" la hon till och skakade på huvudet. Den stackars killen trodde nog att hon var helt bakom flötet.

Allt hon sa lät helt otroligt och han kunde inte riktigt stänga munnen. Den var inte så stort öppen, bara så mycket att det faktiskt gick att se att han inte riktigt fick ihop det. Till slut slutade hon prata och Jian försökte fläta ihop allt hon sagt. Varför skulle hon ha varit på nordpolen? Nordpolen hade varit totalkvaddat efter eldnationens anfall för hundra år sedan.
"Jag heter Jian. Jag kommer från Ba Sing Se. Vi är i jordnationen nu, vid den västra kanten", berättade han.

Jian upptäckte sig själv kliva lite i nacken, precis så som han alltid gjorde när han var lite nervös. Inget han rådde för.
"Varför skulle du vara på Nordpolen? Det har bara varit is där sedan eldnationen attackerade det."

Hon svor i sitt huvud när han sa att de var vid den västra kanten av jordriket, hon hade alltså färdats med strömmen, riktigt långt. Hon suckade och tittade upp mot himlen och på fåglarna som flög över dem. Hon rynkade pannan när han påstod att eldnationen skulle ha anfallit Nordpolen. Skulle de ha hunnit göra det på ett par dagar?
"Is?", sa hon och tittade oförstående på Jian, "vaddå is? Jag var ju där för bara några dagar sedan, och varför skulle eldnationen anfalla? Det skulle väl inte Asha gå med på?" Sa hon och skakade på huvudet. Det verkade som om det inte var hon som var den galna av de två.
"Okej, hur kommer jag till Nordpolen snabbast härifrån? Min familj börjar nog undra vart jag har tagit vägen" sa hon och skrattade lite lätt. Det var riktigt konstigt att hon hade hunnit färdats sähär långt på så kort tid, det ver nästan som strömmen var otroligt snabb. Hon blickade ut mot havet igen, det var så vackert med solens strålar som studsade mot havsytan.