PRS (cherryblossom och dimmig)

cherryblossom

Klockan är sju när det tjutande ljudet från min mobil skär igenom mina öron. Jag vänder mig i sängen med en djup olycklig suck som ett försök att ignorera larmet som får tjuta i någon minut till innan jag förtvivlat sätter mig upp i sängen. Det är måndag, som sägs vara den värsta dagen i veckan, men jag håller inte med. Måndag är precis som vilken annan dag som helst. Förutom kanske fredag, lördag och söndag, but you get the point.
Jag tassar tyst in i badrummet och försöker att inte väcka mina föräldrar. Personen som möter mig i badrumsspegeln ser trött och eländig ut. Mina läppar är alldeles spruckna och torra från vinterkylan och mina himmelblå ögon har enorma blå-lila ringar under sig från bristen på sömn. Jag får aldrig sömn kvickt. Tankarna bara virvlar omkring i huvudet på mig och det går inte att få ett stopp på det. Jag sköljer mitt ansikte med iskallt vatten medd hopp på att det ska få mig att piggna till lite. Jag låter mitt blonda hår vara rufsigt som det är. Jag borstar tänderna och granskar min trötta spegelbild noga innan jag går tillbaka till mitt rum. Jag har aldrig haft något emot mitt utseende men jag skulle inte säga att jag ser ut som en modell direkt. Mina ögonbryn är för buskiga, mina läppar för stora och mitt ansikte för smalt. Min kropp är väl okej. Jag är lång och ser relativt stark ut från boxningen som jag hållit på med sedan jag gick i lågstadiet.
Jag byter mina smutsiga kalsonger mot ett par rena och klär på mig ett par jeans och en tröja. Jag har knappt tid att äta men jag tuggar i mig ett äpple medan jag packar min skolväska. Bussen borde svänga in på busshållsplatsen utanför vårt hus vilken sekund som helst. Jag förstår inte hur jag lyckas vakna så sent varje morgon.
Jag springer ut i kylan och kliver in i bussen.
"Otto, här!" ropar min bästa vän från bakre raden.

Sasha suckade lågt. Hon vaknade som vanligt inte när klockan ringde vilket gjorde att hon blev sen. Hon drog snabbt på samma kläder som om haft dagen innan vilket var en enkel svart top och ett par håliga jeans. Sasha började snabbt lägga en enkel sminkning. Hon gick aldrig utanför huset utan smink även om hon var vacker utan också. Håret gjorde hon en snabb fläta av. Sasha sprang ner för trappan och in i köket. Där låg som vanligt en lapp från hennes föräldrar att de jobbade och även en liten lista med saker hon skulle göra innan de kom hem. Det var inte alltid så lätt att ha föräldrar med mycket pengar och ett stort hus att hålla på med. Mycket städning oxh hennes föräldrar var nästan aldrig hemma då de för det mesta var utomlands på konferens eller var på kontoret eller på möte. Hon borstade sina tänder och la undan tandborsten igen. Sasha gjorde snabbt En macka med skinka som hon tog i handen och började snabbt springa mot bussen. Den skulle gå om 3 minuter och hon var stressad. Hon hann precis fram till bussen och gick på och satte sig i bakre änden av bussen där hon nästan alltid satt. Ibland själv och ibland med sina vänner. Hon tog upp mackan ur väskan och började lugnt äta av den.

Jag stegar längst bak i bussen och sätter mig mellan mina två bästa vänner, Sasha och Robin.
"Godmorgon på er", säger jag och lutar mig utmattat mot det mjuka ryggstödet. Jag önskar att jag kunde sova bara en liten stund till, tänker jag och blundar. Jag fantiserar om min sängs mjuka molnvärld, men jag blir snabbt uppväckt ur mina fantasier när bussen vänder in på en guppig sandväg. Jag suckar och gnider handflatorna mot varandra för att värma mina torra händer. Precis som mina läppar, har kylan torkat ut dem också. Jag inspekterar de fjälliknande linjerna som min hud spruckit upp i. De ser ut som kanjoner i miniatyrform.
"Det är svinkallt ute, ju!", utbrister jag efter en stunds tystnad som ett försök att starta en konversation. Robin nickar. Jag förstår inte hur han kan vara så pigg. Jag vet att han stannade på fest tills morgontimmarna igårkväll. Eller rättare sagt, imorse.
"Ja, eller hur, och Selin ska ha den där festen ute ikväll. Vi kommer frysa ihjäl! Fast det finns ju en brasa i alla fall", förklarar Robin. "Du kommer väl med?" frågar han, vänd mot Sasha. Jag och Sasha har varit vänner sedan förskolan. Vi har ända sedan dess spenderat nästan varje dag tillsammans, och det är inte ovanligt att folk misstar oss för ett par. Vi har dock aldrig varit mer än vänner, vilket jag är ganska glad för. Sasha är en underbar vän, och jag vill inte att vår vänskap ska förstöras.