Olymoens Hjältar {Privat Allyson & boknörd_}

Här ska jag och Allyson rolla HoO, EFTER allt! Bara vi två skriver i rollet, men det är tillåtet att läsa!

Nine half-bloods shall answer the call,
To storm or fire, the world must fall,
An oath to keep with a final breath,
And foes bear arms to the Doors of Death

Mall


Min mall


Allysons mall

---

Namn: Alyssa (Ally Mwhihihi)
Ålder: 14 (snart 15)
Kön: Tjej
Utseende: Har svart hår till nyckelbenen, obehagliga gråa ögon. Ganska blek och är 1,80 cm (jag är 1,80 cm xD)

Gudomlig förälder/stuga: Hades, stuga 13
Familj: Mamma Alex (kan se genom diset), 35
Bakgrund: Ally och Alex blev attakerade av monster då Alex försvarade Ally från monstren och dödade de. Ally krävde för att veta vad som hade hänt och hennes mamma tog med henne till Camp Halfblood.
Styrkor (högst fyra) : Snabba reflexer, awesome på svärdsfäktning, är supersnabb.Kan skuggresa, kalla fram skelettkrigare, göra människor till spöken och andra Hades barn grejer. Kan se igenom saker.
Svagheter (minst två) : Rädd för höjder, simmar inte särskilt bra
År på lägret: 3
Personlighet: Ally är ganska ensam. Håller sig borta från de andra och håller sig för det mesta i skuggorna. Hon kan vara kall när hon vill men om man skulle vilja lära känna henne så har hon den roligaste humorn. Hon kan skämta över många saker. Ally är väldigt lättlärd och envisare än en åsna. När hon pratar framför folk brukar det oftast vara när hon har något hon skulle vilja säga.
Övrigt: Älskar choklad.

boknörd_

Awezum!! Jag börjar då?

Jag märkte att Annabeth var nervös. Hon gick runt och kollade så att den vita flaggan syntes ordentligt, gick igenom planen, reservplanen och reservplanen för reservplanen med oss.
Argo II såg inte direkt ut som någon vänlig luftballong direkt, men Leo hade verkligen gjort ett bra jobb. Jag hade försökt hjälpa honom, men när han skulle börja koppla trådar råkade jag bränna sönder några.
Det var faktiskt inte meningen.

Jag kom väldigt bra överens med de flesta på skeppet.
Jason och jag smågrälade väl ibland, men vi var ju trots allt nästan syskon. Annabeth och Piper var som de systrar jag aldrig haft och Alyssa...
Ja, vi kom inte så bra överens, enkelt förklarat.
Jag visste inte riktigt vad jag hade gjort för att hon skulle blänga på mig såfort jag kom in i rummet.
Och just det ämnet hade startat vårt första bråk, när hon varit på lägret i en sommar.
Jag hade frågat henne varför hon blängde på mig och då hade vi börjat skrika på varandra. Och skrikandet hade resulterat i en svärdfight (hon var grym på att slåss med svärd, men ALDRIG att jag skulle erkänna det för henne!), och då hade Percy och Tyson varit tvungna att dra oss ifrån varandra.

"Vi landar snart, syrran", informerade Jason och kramade om min axel. Han hade på sig en såndär romersk klännings-liknande dräkt över Camp Halfbloood-tröjan och det var tänkt att han skulle stå så att romarna såg honom.
Om de nu inte började skjuta först, alltså.

Förlåt för kort, men det kan gå lite trögt i början x)

Din var också awesom! Den var inte alls kort den var super låååååång! xD

Jag kollade på de andra som hade det trevligt och skämtade med varandra. Jag suckade och tänkte på den tid jag hade med min mamma. Jag önskar att hon var här då vi kunde skämta om olika saker och äta choklad. Men jag kanske aldrig skulle se henne igen! Nu undrade jag varför jag var här med människor jag nästan aldrig pratade med. Vem skulle vilja ha Alyssa som var dotter till den mörka dödsguden.

Flashback
Jag satt i en av fåtöljerna i Hades stuga och läste en bok då jag hörde någon knacka. Jag ställde mig upp och la boken ifrån mig. Jag öppnade dörren där jag såg Annabeth, Jason, Piper, Leo.
Jag rynkade på pannan "Vad vill ni?"
"Vill du följa med på vårt uppdrag?" sade Annabeth rakt på sak.
"Varför vill ni det?" jag kollade misstänksamt på de.
"För att vi behöver ett Hades barn." sade Leo utan att tänka.
"Fråga Nico jag är inte intresserad." sade jag och försökte stänga dörren men Jason han sätta sin fot där.
"Varför inte? Vill du inte rädda världen?" frågade Jason.
"Jo det vill jag..." började jag men avbröts.
"Dåså vi ses imorgon kväll." sade Piper och de gick iväg.
Slut på Flashback

"VI ÄR FRAMME!" skrek Leo.
De andra sprang till kanten medan jag stod bakom de. Jag var höjdrädd och ville inte vara så nära kanten annars skulle jag svimma.
Jag såg att Annabeth var så nervös att det inte skulle förvåna mig om hon började bita på sina naglar och dra i sitt hår.
"Det kommer gå bra, jag tror inte att Percy glömt dig." tröstade Piper henne medan hon själv såg sorgsen ut.
Piper hade trott hela tiden att hon och Jason var ihop men det var diset som hade spelat henne ett spratt. Men nu var de tillsammans.

Haha tack! XD♥ du skriver SÅ AMAZHANG VETTU!!!

Efter att Annabeth argumenterat med den armlösa, talande statyn ankrade vi - i luften.
"Vadå", protesterade Annabeth när jag frågade. "Det är den bästa idén om vi inte vill bli anfallna av galna romare."
Jason klev ut först, med armarna öppna som om han ville omfamna allihop.
Innan han hann öppna munnen för att säga något pep Annabeth till.
"Percy!" ropade hon. Man kanske skulle ha trott att ett möte mellan flickvän och pojkvän som inte träffats på nästan ett år hade börjat med en kyss, men nehepp.
Annabeth judo-flippade Percy.
Vilket fick mig att börja skratta, och sedan krama om Percy och rufsa om hans hår. När han kommit till lägret hade jag varit längre än honom och han hade bara varit någon centimeter kortare än mig när han försvann (haha kortis), men nu hade han vuxit nästan en decimeter.
"Du är då samma gamla planktonhjärna", konstaterade jag medan Reyna och Jason utbytte ord. Och en ful, spinkig snubbe spm hette Octavianus babblade hela tiden om att vi när som helst skulle anfalla Jupiterlägret, vilket gav mig lusten att slå till honom.

DET MÅSTE DU OCKSÅ VETA!!♥♥♥

Jag satt nära skuggorna och betraktade tjejen som satt bredvid den asiatiska killen med baby ansikte. Hon hette Hanna... nej Hazel. Det kändes som om jag kände henne även om jag aldrig sätt henne förut.
"Vi verkligen inte lita på graece." sade den blonda bleka magra romerska snubben som heter Octavianus.

Jag tänkte mig reta honom vilket fick mig att flina.
"Aww varför inte Octavi-anus (jag kunde inte låta bli xD)" frågade jag sårat.
Octavianus blängde ilsket på mig medan de andra försökte hålla sig från skratt.
"Vad kalla du mig graece!" han kollade hotfullt på mig medan jag log roat mot honom.
"Hörde du inte? Du måste verkligen kolla dina öron Octavi-anus." sade jag och log socker sött mot honom.
"HUR VÅGAR DU GRAECE KALLA MIG OCTAVI-ANUS DIN SMUTSIGA GRAECE!" skrek han och ställde sig upp.
"Octavi-anus det sårar mig verkligen att du inte gillar mig! Jag som trodde vi skulle dricka te tillsammans och ha ett pyjamasparty." sade jag sårat och la handen på hjärtat.

"Det räcker nu!" sade Reyna även om jag kunde se att hon försökte dölja sitt leende.
Hon gillar inte honom precis som jag. Jag vände mig om och såg de andra hade tårar i ögonen medan de försökte kväva sina skratt.

Jag bet mig i läppen för att kväva ett fniss.
Även om jag inte gillade Alyssa så var hon ändå rolig.
"Då så, Octavi-anus", började jag, men kunde inte fortsätta min mening. Jag bröt ut i världens största asgarv, framför min brorsa, mina bästa kompisar och flera hundra romare.
Klassiskt, Jade. Verkligen.
Men jag kunde faktiskt inte låta bli.
Och tydligen, så tyckte nog Alyssa att mitt skratt var ett sånt skratt man måste skratta med i, för snart skrattade vi två som nästan aldrig kommit överens tillsammans.
Min mage gjorde ont och jag var nästan säker på att jag kände ett par magrutor växa fram. Tårarna rann längs med mina kinder och jag höll ett krampaktigt grepp om Alyssas axlar så att jag inte skulle ramla, men mina ben började redan svika mig.
Troligtvis såg jag ut som mr D gjort en gång i tiden när han fortfarande druckit, men de visste väl inte romarna vem det var. Så alltså spelade det ingen roll.
Och mina ben vek sig under mig och jag och Alyssa ramlade ihop på varandra, skrattandes och gråtandes på samma gång.
Två par händer greppade tag om min midja och lyfte upp mig och jag kände igen händerna som Jasons, så jag vände mig om och kysste hans kinder.
"Tack", flämtade jag, fortfarande smått fnissandes. Under min skrattattacks storhetstid hade jag glömt bort att andas men det märkte jag först nu, när mina lungor typ sved när jag andades in.
Reyna kollade misstänksamt mellan Jason och mig.
"Är ni... ihop?" frågade hon försiktigt, men en skärpa hade letat sig in i hennes röst. Hennes örnblick brände mig mer än Leos eld brände torra löv.
Jag spärrade upp ögonen precis samtidigt som Jason.
Och eftersom att mina och Jasons ögon hade samma intensiva, blåa färg antog jag att Reyna fick ont i ögonen, för hon blinkade och gnuggade sig i ögonen.
"Det var den värsta förolämpningen nånsin", sade jag, hundra procent allvarlig. "Förresten, Pipes och Jase är ihop. Om du ville veta."

Jag hade ställt mig upp då jag hörde Reyna fråga:
"Är ni...ihop?" Jason och Jade spärrade upp ögonen.
Jag brukar alltid vara galen när jag skrattar mycket. Jag skrattade så mycket att jag svimmade.

Dröm
Jag var i uppe i luften på ett flygplan. Det var en planka jag stod på. Jag kollade ner och såg havet. Jag började se allt i två. Jag kände att jag började falla medan jag skakade. Jag föll ner under vattnet där jag hörde någon säga om och om igen.
Nine half-bloods shall answer the call,
To storm or fire, the world must fall,
An oath to keep with a final breath,
And foes bear arms to the Doors of Death
Det var profetian Rachel hade sagt. Jag kände på mig att det var något viktigt. Jag var så inne i mina tankar att jag glömde bort att jag var inuti vatten. Jag kände något kallt på mig och vaknade.

Jag vaknade av att ha fått vatten på mig. Jag kollade upp och såg att Octavi-anus flinade på mig.
"Du är den svagaste graecen jag någonsin träffat." sade han och såg nöjd ut med sina ord.
Jag blängde ilsket på honom och tempraturen ändrade sig till 3- grader. Octavi-anus backade några steg från mig. Vilket jag fick nöja mig med för jag fick inte skada den lilla...

Jag fik en plötslig lust att nypa Octavui-anuset.
Vilket jag gjorde också.
På armen.
Oturligt nog, för hans del, så var jag Zeus dotter.
Och jag var elektrisk.
"AJ!" tjöt han. "De - de är förrädare!"
""Vadå?" frågade jag oskyldigt och viftade med ögonfransarna. "Jag bevisade nyss att det fanns svaga romare också."
Jag hörde att Percy fnös för att dölja ett skratt och det drog i Annabeths mungipor. Piper fnissade för fullt i sina händer och Jason log.
"Presens imperfekt, futurum perfektum!" ropade jag. Det latinska citatet hade mamma lärt mig.
Ovtavi-anus blängde på mig.
"Den - den graecen utför elektricitet!" protesterade Octavi-anus.
"Visst", fnös Percy. "Hon nöp dig. En gång när hon var arg..." Percy rös.
"Han fick nästan en hjärtattack", avslutade Annabeth. "Så Jade var faktiskt väldigt snäll mot dig, ska du veta."

Jag fortsatte att blänga på Octavi-anus som bleknade över att få reda på vad Jade kan göra.
"Du är alltså dotter till Jup... jag menar Zeus?" frågade Reyna.
"Japp jag är dotter till Zeus." instämde Jade. "Och inte Jasons flickvän för det är Piper."
Reyna nickade och hennes ansikte såg ut att vara gjort av järn. Jag slog vad om att hon var kär i Jason.
"Kan ni berätta vad ni heter?" frågade Reyna.

"Jag heter Leo hotstuff Valdez Son till Hefaistos smedensgud och hans romerska form är Vulcanus." Leo satte på sig solglasögon och försökte leka "cool".
"Jag är Piper McLean dotter till Aphrodite kärleksgudinnan och hennes romerska form Venus." sade Piper och kollade lite misstänksamt på Reyna.
"Jag är Annabeth Chase dotter till Athena visdomens gudinna hennes romerska form är Minerva." sade Annabeth och man hörde flämtningar.
"Jag är Jade Williams dotter till Zeus himmlens härskare och hans romerska form är Jupiter." säger Jade och några romare kollade respektfullt på henne.
Jippi min tur nu, tänkte jag ironiskt.
"Jag är Alyssa dotter till Hades underjordens härskare hans romerska form Pluto." mumlade jag.
Jag såg att Hazel kollade på mig, jag blev förvånad över att hon kollade glatt på mig och inte med avsky som de andra romarna gjorde.
"Vilka är ni? frågade Annabeth och kollade på Frank Hazel Octavianus och Reyna.

"Jag är Frank son till Mars krigsguden och hans grekiska form är Ares." sade Frank.
"Jag är Reyna dotter till Belluna och är praetor här." sade Reyna som fortfarande såg stel ut.
"Jag är Octavianus släkting med Apollo och jag har gåvan att se framtiden." skröt Octavi-anus jag försökte hålla mig ifrån att slänga en förolämpning.
"Jag är Hazel dotter till Pluto underjorden härskare och hans grekiska form är Hades." sade Hazel och log mot mig.
Jag besvarade leendet. Så jag hade en syster som jag hoppas är med på uppdraget för vi skulle ha tre till och Percy skulle självklart vara med, så det är nog Frank och Hazel för Percy ser ut att vara goda vänner med de.

"Jag ska visa Piper nya Rom." sade Jason efter ett tag.
Jag skakade på huvudet. Jason var dum som inte såg att Reyna gillade honom och kanske fik henne bli sårad även om hon inte skulle visa det.
"Jag ska nog också göra det." Säger Percy och tog Annabeth hand.
"Nej! Jag ska prata med Annabeth." sade Reyna och Annabeth kollade misstänksamt på henne men nickade och de gick därifrån.
Jag gick till Hazel och log mot henne.
"Så vi är alltså systrar." sade Hazel glatt och jag nickade.

Ledsen för att den var så lååååång!