PRS - Ruby Black & Cawith

Min karaktär:



Ruby Black

Blir bra ju, du får se till att få in personlighet osv när du skriver bara.

Börjar du?

Hm, vart börjar vi? xD tåget?
Första dan?

Tåget eller första dagen, du bestämmer.

Constance plockade med frukosten och nickade mot sin bror som kom gåendes in genom dörren. Henrik, som han hette, var Slytherins lagkapten. Han gick femte året. Han var lång och hade samma gröna ögon som henne själv. Han slog sig ner bredvid henne.
”Godmorgon Con.” sa han och rufsade till hennes hår. Constance blängde på honom.
”God... God? Hur sjutton kan en morgon vara God. Det är ju inget kul med en morgon. Man vaknar och så är det dagen förstörd... eller i alla fall fram tills att man fått vakna till”
Henrik skrattade till.
”Ja du... Vad har du för lektioner?... Åh, ditt schema” Henrik ryckte till sig pappret bredvid henne och tog en ordentlig koll på den.
”Trolldrycksskonst... trolldomshistoria.. ugh... Binns... lycka till, du ska träffa lejonen idag”

Constance hade hört Henrik berätta om de så kallade ”Lejonen”. Hur de betedde sig, hur de såg ut. Han hade till och med berättat om situationer som hänt på deras lektioner med dem. Hon var inte rädd för dem, det var hon inte. Men var hon nyfiken? Glad åt att få möta dem? Inte direkt.

Constance såg på honom.
”Det lär ju inte bli så farligt” sa hon lätt och bet på sin macka. ”Du lever ju än”
Henrik skrattade igen och ställde sig sedan upp.
”Men det är ju jag... om du ursäktar Con, så ska jag planera hur vi ska krossa Gryffindor i Quidditchturneringen. Jag bryr mig inte om vad som händer i år, här ska spelas quidditch”
Constance såg på honom medan han gick bort till vilka hon antog var Liz, Claire och Dylan, hon hade hört deras namn de senaste fyra åren, men hon hade aldrig fått en riktigt bild av dem innan. Men det hade hon nu.

”Kan jag sitta med dig?” sa plötsligt någon bakom henne. Constance vände på huvudet och kollade på den svarthåriga flickan bakom henne.
”Jag är Steph”
”Connie, eller Con, om du lyssnar på alla andra” sa Constance med ett lätt leende. Hon höjde handen i en chest och Steph slog sig ner bredvid henne.

Trött slevade Damon in ytterligare en sked gröt i munnen. Han hade inte fått så mycket sömn den första natten på slottet även om han hade varit helt slut efter den fartfyllda gårdagen. Han var sist vid frukostbordet av de jämnåriga i hans elevhem då han hade legat kvar i sängen och dragigt sig så länge att det nu endast var tjugo minuter kvar tills trolldryckskonsten började.

Han tog en sista sked gröt innan han kollade en extra gång på sitt schema för att se vilken lärare de hade. "Prof. Snigelhorn" stod skrivet under lektionens namn och Damon började fundera på vem av lärarna det var och om han kände igen personen från igår.

Efter att ha dragit en hand genom sitt hår reste han sig upp från den hårda träbänken. Klädnaden med Gryffindors emblem satt på kroppen och han och hade sina böcker med sig då han inte hade tid att ta sig högst upp i skolan igen. Han började därför att leda sig nedåt fängelsehålorna där lektionen skulle hållas.

Constance ställde sig upp och såg på Steph. Hon antog att det var kortform för Stephanie, men hon brydde sig inte om att fråga. I stället inväntade hon henne och tillsammans lämnade de Stora Salen. Constance slängde en blick mot de övriga borden. Hennes blick stannade vid ett kort ögonblick vid Gryffindor-bordet. Det skulle inte dröja länge innan hon träffade dem, de berömda lejonen. En salig blandning av smutsskallar, halvblod och renblod vad det verkade. Hur man nu kunde beblanda sig, hennes mamma hade tjatat om det vid middagsbordet. Smutsskallar var inget mer än befläckade trollkarlar och häxor, det var nästintill att jämföra med ynkar och då ska man inte ens gå in på hur befläckade och blodsfördärvade de renblodiga var när de beblandade sig med mugglare.

Det var en intressant känsla som mötte dem när de klev ner i fängelsehålorna. Constance hade alltid älskat känslan av källare, svalare och mörkare. Vad hon hade hunnit se var att större delarna av slottet var upplyst, medan i fängelsehålorna var det dunkelt och alldeles…. Underbart.

”Snigelhorn” sa Steph bredvid henne. ”Undra hur han är” Constance vände blicken mot henne.
”Min storebror säger att han är väldigt bra, dock verkar han favorisera elever”

Efter ett långt letande hade Damon äntligen hittat fram till fängelsehålorna. I sitt synfält lite längre bort såg han en massa Slytherinelever stå utanför stendörren till salen och väntade på att på komma in. Han suckade när han insåg att de skulle ha dubbeltimme med det elevhem som hans mamma hade berättat så mycket om.

Hon berättade ofta att när hon gick på Hogwarts så hade de som då gick i Slytherin hoppat på henne för att hon var halvblodig. De tog hennes böcker, gömde hennes kläder och kastade ofta besvärjelser på henne när hon gick i korridoren. Som tur var hade hon ofta hennes vänner som stöttade henne sade hon sedan efter att ha dragit långa historier om hur de mobbade henne. Annars visste hon inte hur hon skulle stått ut.

Ilskan växte inom Damon för varje steg närmare klassrummet han tog. Såklart var det inte just dessa människor som hade mobbat hans mamma, men han var för stolt för att bara stå och se på när de stod där och konverserade och skrattade. Den unkna doften av fukt trängde in i hans näsborrar och han gjorde allt för att fokusera på det istället för att tänkta på hur han lättast skulle kunna kasta en förbannelse över de två Slytherin-tjejerna som stod några meter ifrån honom.