New generation of shadowhunters [PRIVAT Zora & Memory]

Memory

Bild:
Namn:
Ålder:
Favorit vapen:
Övrigt:

Zora's mallar:


Namn: Alissa Lightwood "Lissa"
Ålder: 16½
Favorit Vapen: Lik sin far Pilbåge men även går knivar och svärd.
Övrigt: Alissa är första dottern till Alec och Magnus. hon är även yngst där men inget som stoppar henne. Hon är en aktiv tjej som älskar att leva som Shadowhunter, speciellt med sin parabatai Milo. De har det spciella bandet hennes far och Jace hade. Hon komer ALLTID vårda sin bästa vän,


Namn: Zion Wayland
ålder: 17
Favorit vapen: Svärd
Övrigt: Zion är en väldigt framåtfusig kille som inte tvekar om att prata med folk och retas med dem. Han är väldigt charmig med och det e ingen protest om det. Han är modig och tvekar inte en fight.


OND:


Namn: Raven
Ålder: 18
Favorit Vapen: Knivar
Övrigt: Raven är en rätt kaxig kille och är inte skonsam. han är en ritkigt Player med men han har sin anledning. Hans liv var inte enkelt och han gick från goda till det onda..

Namn: Adelaide "Adia" Fairchild
Ålder: 17
Favorit vapen: Seraph blade och kniv
Övrigt: Till utseende påminner hon mycket om sin far. Aiden hade också blont hår och hasselfärgade ögon. Men hon har vissa ansiktsdrag som gör att man lätt kan dra slutsatsen till vem hennes mor är. Till sättet påminner hon också mycket om Clary och hon har samma passion och talang för konst.


Namn: Milo Lightwood/Lewis
Ålder: 18
Favorit vapen: Går mycket efter sin morbror och föredrar pilbåge, men han tar också mycket efter sin mor och behärskar dolkar likväl som den elektriska piskan Isabelle använder sig av.
Övrigt: Son till Isabelle och Simon. Hans bästa vän och parabatai är Alissa. Hennes bröder betraktar han också som sina egna.



Namn: Vega Morgenstern
Ålder: 18
Favoritvapen: Svärd och knivar
Övrigt: Valentines dotter och bygger tillsammans med Raven upp en ny armé . Aldrig fått uppleva kärlek och uppfostrades inte på ett milt sätt. Det kan vara en orsak till hennes beteende.

Alissa som var en morgonpigg person jämfört med sina syskon var redan uppe och hade fått i sig frukost och smög mot träningssalen, Alec såg hon inte till i hemmet så antingen var han hos Magnus eller träning med de äldre bröderna. Hon hoppades milo för gott skull var där.

Zion suckar och sträcker på sig, kollar på det ljusa taket och bett sig i läppen, skola. Han klev tyst ur sängen och drog på sig en tröja sålänge han gick ner för att äta. Det fanns en lapp men den strod det bara jobbar sent köp hem något att äta skickar pengar efter. Han log till och tog tyst frukost. Sanningen var Zion hade inget minne av sin mor, hon hade försvunnit eller dött med andra ord innan han blev 1 år så han hade varit hela tiden med sin far.


Raven satt redan uppe ohc skrev på något, han gnuggar sig på ena kinden för att hålla sigvaken, han hade suttit och försökt skrafsa ner planen på papper hela natten men gick ingen vidare.

Milo ställde sig rak i ryggen och sträckte sedan på kroppen. Han placerade handen mot den djupaste delen av handtaget, och så fort han kände den välbekanta känslan mellan fingrarna av tryckpunkten höjde han dragarmen. Han siktade mot tavlan och släppte ögonblicket senare efter. Trots att pilen träffade mitt i prick rörde han inte en min, men inombords kände han sig desto mer belåten. Det gjorde han alltid: oberoende hur många gånger han tidigare hade lyckats med samma grej så var det en bra känsla. Nu var det bara att upprepa samma procedur några gånger till innan han tänkte övergå till dolkkastning.


"Mina två goda vänner, Isabelle och Simon, kommer att ta hand om dig på institutet. De har en son också. Han är ungefär i din ålder," berättade Clary i förbifarten innan hon försvann iväg till vardagsrummet. Adia kunde inte låta bli att undra varför hon aldrig hade hört talas om Isabelle och Simon tidigare, med tanke på att de tydligen var nära vänner till hennes mor. Men å andra sidan borde det inte vara något som förvånade henne - på bara några dagar hade hennes värld kastats upp och ner. Hon visste inte längre vad hon skulle tro och inte.


"Förbaskade idioter," muttrade Vega och drog förargat igen dörren efter sig. Hennes blick fastnade snart på sin partner in crime och hon ställde sig en bit ifrån honom. Hon iakttog honom en stund under tystnad innan hon korsade armarna över bröstkorgen.
"Gör du några framsteg?" undrade hon, antog automatiskt att han möjligtvis försökte klura ut någonting då han tagit till papper och penna. Hon förstod inte varför han gjorde så då man inte behövde mer än sin hjärna till att tänka ut någonting. Planerna var också som tryggast då man förvarade dem i sina egna tankar istället gör nerskrivna på ett papper.

Alissa gick snabbt igenom intestutet och hörde pil träffa tavaln och smet in i salen
-Snyggt träffat
sa hon nu då hon såg vart pilen satt och smet för fixa med sitt.

Zion rykertill då hans far dök upp plötsligt
-skolan skiter du i vi har något att prata om
sa han lugt och tog in zion i huset. Zion rynkar pannan och såg på sin far, han gick lugnt in

Raven suckar när den kvinnliga rösten hördes.
-dEt skulle om du lärde dig inte störa mig
sa han och reser sig och kastade det blanka papret och pennna i soptunnan.

Trots att han fått sällskap av sin kära parabatai i träningssalen, var han alldeles för koncentrerad på sitt för att vända sig mot henne. Maximal koncentration var oerhört viktigt. Den andra pilen träffade inte mittpunkten men det var inte långt ifrån. En aning missnöjt rynkade han på pannan innan han vände sin uppmärksamhet mot Alissa.
"Jag skulle kunna göra bättre ifrån mig," muttrade han och snörpte på munnen.


"Älskling, gå och klä på dig. Skynda dig! Det är inte säkert här längre." Clary hade återvänt till köket med en liten låda i handen.
"Jag har något jag vill att du ska ha. Men gör dig klar först, vi måste åka snarast möjligt." Adia försvann iväg mot sitt rum. Hon visste bättre än att protestera och tjafsa emot nu. Det måste ju finnas en bra förklaring till allt som hänt och hon förväntade sig att hennes mor skulle dela med sig av det hon visste.


Den brunhåriga tjejen låtsades inte om hans kommentar utan började istället gå runt i rummet. Det bara i ett försök att provocera Raven och förhoppningsvis göra honom nervös eller irriterad. Hon älskade att retas med andra. Och det var ju inte alltför sällan han lyckades driva henne till vansinne heller. Kanske det var deras sätt att visa hur mycket de uppskattade varandra.

Alissa hade passat på udner hans tid med fokus ta åt sog det hon ville träna med. Hon såg på honom när hon hörde hans röst och flinar till.
-Milo, pressa dig inte till botten jag tyckte det var sjukt snyggt prickat.
sa hon och korsar arman över bröstkorgen och i sin lila rörese tappade hon kniven så den satt sig bredvid hennes fot, hon rörde inte en min i hop att han inte påpear det.

Zion gick lugnt efter Jace, han brukar ALDRIG säga åt sin son skita i skolan. Tyst gick Zion in i köet med sin far i täte.
-sitt
sa fadern och Zion satt sig sakta.
-Det e saker jag måste berätta.
sa Jaxe och drog fram saker och Zion rynkar pannan.


Ranve såg kort på henne och började trumma med tummen mot sin höger arm.
-Är det försöker få mig arg eller stressad lyckas du snart så ber dig snällt nu att sluta.
sa han kort och skakar på huvudet

Ett litet leende spred sig på hans läppar som gradvis växte sig bredare.
"Jag vet," svarade han och satte tillgjort malligt näsan i vädret, men skrattade sedan och viftade med handen i luften för att få det samtalsämnet ur världen. Milo höjde sedan på ett ögonbryn då hon tappat sin kniv i golvet, bara någon ynka centimeter från hennes fot. Där hade hon tur. Han valde att inte kommentera saken utan tog istället fram en ny pil. Frukost hade han fortfarande inte ätit och det var något han egentligen inte borde hoppa över.


Så fort hon fått på sig kläder och enligt sig själv såg skaplig ut återvände hon ner till köket. Clary satt vid bordet med den svarta lådan i famnen. Den var fortfarande oöppnad. Adia sjönk ner på stolen bredvid och väntade tyst på en förklaring.
Med en liten suck tog den rödhåriga kvinnan fram ett föremål som i Adias ögon liknade både en kvist och en penna. Vad skulle man med en sådan till?
"Det här är en stele," började Clary och fäste blicken på sin dotter.


"Varför skulle jag vilja göra dig arg eller stressad?" undrade Vega oskyldigt och stannade för ett ögonblick upp. Hon böjde huvudet bakåt och skrattade muntert till.
"Du ber mig snällt? Så vitt jag vet är snällt inte någonting som ingår i vårt ordval eller handlingar," fortsatte hon sedan och slog ihop händerna, "men jag ska göra dig till viljes och stå still."

Alissa lyssnar på honom och flinar lite grann.
-Så du kan ju inte träffa bättre.
retas hon direkt och tog upp kniven och gick tyst för träna på sin halva, hon tänker på saker snabbt,
-Har du ätit något?
fårgade hon nu och kastade sin kniv på dockan.

zion kolald på Jace som la fram par saker, snart började han tala och Zion satt där och flinar Detta var löjligt. Shadowhiunters? psst knappast men direkt började något falla på plats i huvdet när han nämde demoner, han minns hur han som lite hemsöjtes och jace fick den försvinna.


Raven muttrar bar kort.
-Du har alltid det målet.
sa han dirkt snäsigt men skakar åter på huvudet åt hans reaktion mot henne.
-Bara stå still
sa han kort och lämnade rummet för hämta en sak.

Leendet var borta lika fort som det vuxit fram och han såg nästan lite dyster ut. Han mumlade något obegripligt för sig själv angående hennes retsamma tonfall innan han siktade mot måltavlan igen.
"Jag har inte hunnit," svarade han på hennes fråga angående om han fått i sig någon mat. Något mer sa han inte eftersom han koncentrerade sig på rätt kroppshållning och hur han siktade.


En stele? Adia hade aldrig hört talas om ett sådant föremål.
"Vad används den till? Är det en prydnad?" frågade hon, förberedde sig på fler frågor men tystnade efter en sträng blick från sin mor.
"Sitt tyst och lyssna så ska jag förklara. Och som svar på din fråga; nej, det här är inte ett prydnadsföremål. Det är mycket mer än så." Adia visste inte riktigt vad hon skulle tycka om det här, det var spännande men samtidigt hade hon en lite lustig och obehaglig känsla inom sig.


Vega himlade med ögonen åt honom.
"Var inte så sur," ropade hon efter honom, "livet skulle vara mycket roligare om du slappnade av lite." I och för sig kanske hon inte borde vara så stor i mun, hon betedde sig ganska ofta liksom Raven. Men hennes mer ilskna och aggressiva sida riktade sig mer mot deras töntiga följeslagare, de verkade inte vara kapabla till mycket.