Hogwarts försjunket i Mörker [PRS Allie Mazur & Penelope Lovegood]

Här är tråden Nordanhym

Handling



Mall:
Namn:
Född:
Utseende:
Gillar:
Ogillar:
Elevhem:
Bra på [3-6 saker]:
Dålig på [3-5 saker]:
Familj:
Blodsstatus:
Bakgrund:
Personlighet:
Relationsstatus/Förälskelse:
Övrigt:

Mina mallar:

Mina mallar är klara!

Mina Mallar:


Karaktärer som går på Hogwarts år 1990:

Isabell

Isabell lutar huvudet mot tunnelbanetågets fönster och blundar. Klockan är 10.14. 46 minuter tills Hogwartsexpressen lämnar perrongen. Baserat på förra året är hon framme vid Kings Cross klockan 10.29, går på tåget 10.35 och hittar en kupé på den resterande tiden.

"Nästa stopp: Kings Cross, 5 minuter."

Den svala rösten i högtalarna får henne att vakna till lite. Hon plockar snabbt ner Fantastiska vidunder och var man hittar dem i kofferten och försöker ignorera det faktum att alla mugglare kollade nyfiket på den stora kofferten. Hon släpade den efter sig fram till dörrarna som öppnades med det vanliga pysande ljudet. Att färdas med mugglarnas färdmedel väckte inga starka känslor hos henne eftersom hon var tvungen att använda dem i princip dagligen.

"Hallå! Vänta!" ropade en röst som hon genast kände igen. Jackie Kinder, en lite mullig, svarthårig Ravenclawtjej i hennes årskurs kom springande mot henne. Isabell kände de vanliga nervositet som uppstod då folk pratade med henne.
"Hej..." Hennes röst speglade osäkerheten hon kände, men antingen hörde Jackie inte det eller så brydde hon sig inte, för hon drog med sig Isabell mot tågstationen.
"Kom igen! Vi hittar en kupé tillsammans!"

Zackarias & Tamara

Chauffören öppnade dörren till den svarta bilen och Zackarias klev ut. Han var framme vid Kings Cross. Det myllrade utav mugglare överallt och han hade bara cirka tio minuter på sig att ta sig till plattform 9¾.
"Brown, skynda på." sade han till butlern som hade följt med.
"Ja sir, genast." svarade butlern och plockade ut de tre resväskorna som låg i bagaget. Zackarias kände sig stressad, han visste att tåget skulle avgå med eller utan honom på så att ta sig fram var viktigt. Han justerade kappan utav finaste svart kashmir innan han började gå upp för trappan mot ingången.

Tamara hade sett Zackarias då hennes chaufför hade kört upp vid stationen, en glädje spreds inom henne och hon hoppade hastigt ut ur bilen.
"Zack!" ropade hon och sprang fram till honom med ett leende.
"Tammy, hej." sade Zackarias och fångade henne i en lättare kram. De var inte riktigt paret som öppet var alldeles dödskära i varandra. De kunde hålla handen och kramas och pussas men de kom båda från respektabla familjer så det mesta höll de för sig själva, då de var ensamma och kunde slappna av.

De släppte taget om varandra och med varsin tjänare som kånkade deras bagage vandrade de mot plattform 9¾.
"Jag hoppades att jag skulle hinna få tag på dig innan tåget." sade Tamara med ett fnittrigt leende.
"Blev stående vid en trafikolycka några korsningar bort, därför det tog tid." svarade Zackarias och fattade Tamaras hand.
"Dåligt för dem, bra för oss. Han ju komma ikapp dig." fnittrade hon fram,
"Augustus! Sluta flåsa." sade Tamara till sin tjänare som försökte kämpa med de tunga väskorna,
"Ja madam, genast." sade tjänaren och Tamara återgick till att fokusera på si pojkvän, Zackarias fokuserade i gengäld på sin flickvän medan de spatserade genom tegelväggen och ankom till plattformen tre minuter innan tåget skulle avgå mot Hogwarts.

Isabell

Jackie drog med henne in på perrong 9 och 3/4 medan hon oavbrutet babblade om sitt lov. Isabell slutade till sist att lyssna och lät blicken vandra över området. Den bekanta lukten fyllde hennes näsborrar; den liksom underbart obeskrivliga lukten av Hogwarts. Om hon blundade kunde hon nästan se biblioteket för sin inre syn, känna doften från böckerna och hörde svaga prasslet av pergament.

Att blunda och samtidigt gå runt på en perrong proppfull med människor var nog ingen bra idé eftersom hon efter några sekunder råkade gå rakt in i någon, vilket ledde till att både hon och personen hon krockat med föll till marken.
"Åh! Förlåt så hemskt mycket!" utbrast hon förskräckt.

Killen hon krockat med tittade bara tyst på henne med en sammanbiten min. Han var klädd i en mörkgrå hoodie, svarta jeans och svarta sneakers. Under total tystnad reste han sig och gick därifrån. Isabell stirrade fåraktigt efter honom med blossande kinder.
"Bra gjort. En extremt fin start på det nya året." påpekade Jackie torrt. Hon sträckte ut en hand till Isabell, som lite smått irriterad tog den.
"Ingen har väl frågat dig." muttrade Isabell tyst, men Jackie hade redan börjat gå igen.

Nadia

Tågvisslan gav ut sitt första tjut. Nadia skyndade kånkandes på koffert, kattbur och ryggsäck mot tåget. Hennes katt, Sir Purralot jamade i buren.
"Nästan framme," mumlade Nadia och släppte av kofferten åt tågarbetarna. Hon klättrade in i tåget och försökte klämma sig förbi människor för att ta sig till Ravenclaws del utav tåget. Det var elever överallt. När hon äntligen stängde dörren till Gryffindors vagn och kom in i Ravenclaws dämpades ljudnivån. Nadia suckade och fäste en slinga hår bakom örat medan hon försökte bära kattburen med så lite skumpande som möjligt för henne katt. Hon tittade in i kupéerna hon gick förbi men de flesta var fulla.
"Måste komma ihåg att åka tidigare..." mumlade hon för sig själv.

hon stannade till då hon kom till en kupé där endast två andra elever satt från Ravenclaw. hon öppnade dörren och tittade in. Hon möttes utav Klara och Sebastian från sin årskurs.
"Hej, kan jag sitta här inne?" De nickade båda två. I deras knän vilade böcker uppslagna och Nadia kände sig välkommen i kupén trots att de båda inte hade sagt något till henne. hon satte sig ner bredvid Sebastian och satte kattburen på marken.
"Är det okej om jag släpper ut honom? Han tycker inte om små utrymmen." de båda nickade igen, Nadia öppnade buren och Sir Purralot gick genast ut, hoppade upp på sätesbänken och lade sig bredvid Nadia med ett nöjt spinnande. Nadia strök sin katt.

Klara och Sebastian var syskon, det kunde hon minnas och det syntes. De var tvillingar och hade samma ansiktsdrag, samma hår och samma långrangliga kroppsform. Nadia kände att det var bäst att hon var tyst då de båda redan hade återgått till sina böcker. Så även hon plockade fram en bok från ryggsäcken och sjönk ner lite i sätet.

Zackarias & Tamara

De hade klättrat ombord på tåget, deras tjänare lämnade koffertar till tågpersonalen och jakten på en kupé hade börjat. Zackarias hade Tamaras hand i sin då de vandrade genom tåget mot sista vagnen där Slytherin hade sitt tillhåll.
"Ännu ett år." sade Tamara med ett leende på läpparna mot Zackarias. Han nickade och log tillbaka mot henne.
"Ah, tom kupé." Han drog med sig Tamara in i kupén och stängde dörren. Mumlet och ljudet från fötter försvann och det lade sig en lättare tystnad. Tamara och Zackarias satte sig i en utav sofforna och Tamara lade sin hand på Zackarias lår medan han lade sin arm om hennes axlar.
"Bara en minut kvar nu." sade Zackarias och Tamara nickade. Det vilade en slags nöjdhet över paret. Det var dags för ännu ett år på Hogwarts och de fick spendera det tillsammans.

Krista

Hon skyndade genom vagnen och ramlade nästan över sina egna fötter. Phoenix gnällde irriterat i sin bur och Krista mumlade ett 'Förlåt' till honom. Hon ville hitta en kupé innan hennes syster kom och klängde på henne. När hon kollade in i kupén fick hon syn på Fred och George Weasley samt Lee Jordan som satt och skrattade. Hon sköt upp dörren med foten och stack in huvudet.

"Kan jag sitta här?" undrade hon.
"Alla gånger." flinade Fred (eller var det George?) och den andra tvillingen och Lee nickade medhållande.
Hon flinade tillbaka, öppnade dörren helt och gick in och satte sig ner.
"Hur har din sommar varit?" frågade Lee.
"Vanlig. Rätt tråkig men lugn." svarade hon och gäspade, just som tåget krängde till och började röra på sig.

De började prata om allt och inget, men efter bara några minuter slets dörren upp och Annie tittade in. Hon såg nästan exakt ut som Krista, vara att hon var någon centimeter kortare, och håret var klippt i page precis under öronen. Krista svor inombords när hon sprack upp i ett stort leende och kom in i kupén.

"Hej! Någon sa att du gick hitåt Krista! Och hej på er andra! Det gör inget om jag sitter här va? Bra!"
Krista lutade huvudet i händerna och höll tillbaka ett frustrerat utrop. Resan till Hogwarts skulle nog ta längre än hon trott.

Valter

Tåget hade långsamt börjat röra sig när han kom springande. Han tog de sista stegen och hoppade på tåget någon sekund innan det fick upp farten ordentligt. Med en trött suck lutade han sig mot väggen och tittade ut genom ett fönster. Han hade inte direkt lust att gå och sätta sig med någon han inte kände, så han lät blicken vandra tills ett långt, blont hårsvall fångade hans blick.

Det var Isabell.

Valter kände hur det hettade i ansiktet och slog snabbt ner blicken. Isabell, och Jackie som gick med henne, var snart försvunna i vimlet. Därefter skyndade han sig till närmaste kupé och knackade lite diskret på dörren utan att ens kolla vem som satt där.

Nadia

Tåget hade rullat ut från perrongen och de sista eleverna letade efter kupéer att ockupera under den långa resan mot Hogwarts. Nadia som redan funnit sin palts i en tyst kupé satt nöjt med en bok i handen. De övriga två, Klara och Sebastian, satt precis som hon och läste. Nadia njöt utav lugnet och att få lite tid att läsa det sista i en utav kurslitteraturerna inför det kommande året på Hogwarts. Hon hade tagit sig igenom två stycken redan. Att vara förberedd inför lektioner var ett utav de bästa sätten, enligt henne själv, att uppnå toppbetyg då hon kunde ställa insatta frågor till professorerna.

Zackarias

Zackarias som satt bredvid Tamara var vilse i sina egna tankar om sommaren som nu var förgången. Han tänkte på allt som hade hänt, alla de dagar han hade spenderat i Spanien på en utav familjens semester gårdar. hur han hade rest till Frankrike för att sommarstudera om ämnet trolldomsjuridik på hans föräldrars bevåg. Han hade inte varit särskilt lycklig under de fem veckorna. en rysning färdades längs hans ryggrad och Tamara kramade hans hand. Zackarias log mot sin flickvän, han var glad över att ha henne vid sin sida. Trots fördomarna de ofta mötte som ett 'elit par' på skolan och fördomarna om att dras föräldrar hade tvingat ihop dem så var han glad över att ah Tamara. Det var inget han öppet pratade om då man som man skulle bete sig respektabelt och inte tala om tjejiga saker som känslor i den familj han kom från. Men han hoppades att Tamara visste att han var glad över att ha henne.

Tamara

Hon hade kramat hans hand, gång på gång önskade Tamara att hon kunde få se den mjuka sidan av sin pojkvän. Men hon hade full förståelse för sin pojkväns sätt att dölja vissa delar utav sig själv då hon kände hans familj väl och visste hur man hanterade känslor i hans såväl som i hennes familj. Så hon satt bara lugnt och höll hans hand. Tankarna han hade avbrutit med sin rysning var tankar om den förgångna semestern som precis hade försvunnit för att breda plats åt ett nytt år på Hogwarts med många nya upplevelser och förhoppningsvis enligt Tamara så skulle det inte blir riktigt lika tråkiga lektioner detta året.

Isabell

Hon och Jackie hade precis satt sig ner i kupén då det knackade på dörren.
"Kom in." sa Jackie glatt.
Dörren knuffades upp och Isabell tittade upp och hennes ögon mötte Valters. Den lugna och påhittiga killen i hennes årskurs. Han rodnade svagt och såg lite förlägen ut.
"Är de här platserna lediga?" frågade han.
"Visst." svarade Jackie. "Eller hur, Isa?"
Isabell hade lust att påpeka att hon inte kallades Isa, men nickade istället som svar på Jackie fråga, och plockade därefter upp en bok ur sin väska och började läsa. Valter stod kvar i dörren några sekunder innan han klev in, sköt fast dörren och satte sig ner.

Robin

Efter en halv evighets letande hade han äntligen hittat en tom kupé och satt sig ner. Nu rörde sig tåget lugnt och rytmiskt, en lugnande eller nästan sövande. Han tog upp en musiktidning ur sin väska och började förstött bläddra i den.
Lugnet varade i ungefär tio minuter innan högljudda röster från utanför kupén störde hans tystnad. Han kunde egentligen bara kasta en förtrollning som stängde ut ljudet men blev helt enkelt nyfiken på vad som hände. Efter att ha rest sig gick han fram till dörren och kikade ut.

Synen han möttes av chockade honom lite. Två elever, Mei Lunai; en sjundeårselev från Gryffindor med japanskt ursprung och Liam Eniman; även han en sjundeårselev men från Slytherin, var mitt i ett slagsmål.

Nadia

Hon slog igen boken, det var dags att byta om till Hogwarts klädnad. Skoluniformen var något hon tyckte om att bära. Få visa att hon var från Ravenclaw. Nadia kände en viss stolthet i det hela. Så hon packade in Sir Purralot i sin bur igen innan hon tog med sig honom och sin klädnad till toaletten där hon bytte om. Det var lagom att hon hann få på sig den innan visslan ljöd för att signalera att det bara var fem minuter kvar tills avstigning.
"Seså, kom nu Purrpurr, dags att göra sig redo för avstigning." katten jamade och krafsade mot burdörren. Hanv ar verkligen inte glad över att stängas in igen.

Zackarias

Visslan ljöd och det var dags att packa ihop sina saker. Tåget började sakta in för att om någon enstaka minut anlända vid perrongen. Resan hade gått fort. Deras vagn var ockuperad utav han själv, Tamara, Link, Joanna och Freja. De hade alla diskuterat sommarens olika upplevelser under större delen utav resan. Men nu var det endast Tamara och Freja som pratade med varandra, övriga packade sin saker för att förberedda ankomsten och komma av tåget så fort som möjligt.
"Ännu ett år då, lika bra att göra det bästa av det. Invigningsfest ikväll?" frågade Tamara de andra i kupén som i enhetlighet nickade och instämde med förslaget. Zackarias tittade på sin flickvän. Invigningsfest var något hon hade anordnat de senaste två åren, tillsammans med andra från Slytherin.
"Låter bra." sade han och Tamara log glatt mot honom, han log tillbaka och visslan ljöd ännu en gång. Det var dags att stiga av. Tåget rullade in till perrongen och stannade. Det blev genast ett kaos i korridorrena, elever som förökte komma av så fort som möjligt dunkade sina väskor i väggarna och flera förstaårselever såg alldeles förskrämda ut. Zackarias bara lade sin arm om Tamaras axlar och gick ut utan större problem. Han hade den typen utav aura. Folk bredde plats för honom vart han än gick. Väl ute på perrongen drog han in ett djupt andetag utav frisk luft innan hela gänget satte av mot vagnarna.

Nadia

Hon kravlade sig av tåget och lyckades ta sig förbi den förvirrade klungan utav förstaårselever som funderade kring vart de skulle ta vägen.
"Ursäkta, ursäkta, ursäkta mig, kommer förbi, ursäkta..." mumlade hon omkring sig då hon klämde sig mellan elever och koffertar. Hon pustade och blåste undan en slinga brunt hår som landat rakt över hennes ansikte. Hon hamnade bakom ett gäng Slytherin elever och gick tålmodigt bakom de lunkande människorna. Hon hade inte direkt bråttom att komma fram. Hon visste att snart skulle Hogwarts vara det enda hon skulle se på flera månader.

Nadia tittade upp då hon hörde en röst hon kände igen. Det var Zackarias och hans flickvän som gick framför henne. De gick i sällskap med ett gäng andra elever från Slytherin och av någon anledning verkade de inte ah något problem med att ta sig fram i en hel klunga genom havet utav elever. Nadia fastnade med sin blick på baksidan utav Zackarias huvud. Beundrade det långa blonda håret som tycktes passa honom så fantastiskt bra.
"Skärp dig..." muttrade hon för sig själv och skakade huvudet för att försöka få kontroll på sina tankar. Hon hade länge tyckt om Zackarias, trots hans personlighet och den familj han kom från. Men hon hade inte tid för sådant och hon var medveten om att killen hon tyckte om hade sina ögon på en annan tjej. En lång, smal, blond skönhet med lika uppsatt familj som han själv hade.
"Måtte jag slippa se mycket av honom detta året..." muttrade hon för sig själv och saktade ner lite då de anlände till vagnarna.