[PRS] Allyson & Piggelino (Marodör tid)

Här är tråden Piggelino

Namn: Scarlett Scott
Ålder: 14
Född: 1960 31 oktober
Personlighet: Är väldigt ensam och tyst. Hon är väldigt stark och snabb. Hon håller sig borta från folk hon inte känner och är hård och kall.
Utseende: Har vitt axellångt (lite längre) hår med svarta slingor i en fläta och brukar ha på sig en svart hatt. Har ett blå öga och ett lila öga. Hon är smal, och är 1,74 cm lång.
Familj: Hon är ensam barn. Hennes föräldrar är båda renblodiga.
Årskurs: Fjärde
Elevhem: Slytherin
Blodstatus: Renblodig
Husdjur: En svart liten katt hon brukar ha på sin axeln.
Bakgrund: Hennes föräldrar bryr sig inte om henne för att hon ser ut konstig och låter henne vara ensam hela tiden så hon är van vid att vara ensam.
Patronus: Vit tiger
Animagus: Vit tiger
Kurser/Ämnen att studera: Försvar mot svartkonster, förvandlingskonst, talmagi, forntida runskrift, trollformellära och trolldryckskonst.
Gillar: Springa, rita, förbjudna skogen och sin pilbåge
Ogillar: familj, vara med folk, ljusa fäger och orättvisa
Bra på: Klättra, springa, bågskytte,
Dålig på: Sitta stilla, press, göra saker hon inte kan göra.
Drömmar: Hon drömmer att hon blir jagad av monster.
Intressen: Bågskytte, försvar mot svartkonster.
Övrigt: -

Min dator är lite konstig så jag kan inte kopiera mallarna men du såg de via uggla

Haha du har nästan samma mall som jag hadde på ett annat roll med en person

Mall:
Namn: Naomi Lestrange
Ålder: 14
Född: 1960 1 Januari
Personlighet: Är alltid väldigt tyst och de flesta har aldrig hört henne prata. Hon håller sig alltid för sig själv och bär på en hemlighet ingen vet om. När hon väl pratar är hon alltid väldigt argsint och har aldrig riktigt gillat att umgås med folk. De som kommer för nära henne, innanför hennes dörrar, råkar illa ut. Hon är så mycket farligare än vad folk tror. Om de visste hennes rätta personlighet skulle de inte ens våga se på henne.
Utseende: Mörkt mörkt bruna ögon, nästan svarta. Kolsvart långt hår som döljer hennes ansikte.
Familj: pappa: Rodolphus Lestrange mamma: Bellatrix lestrange. Ensambarn
Årskurs: Fjerde
Elevhem: Slytherin
Blodstaus: Renblodig
Husdjur: En kolsavrt uggla
Bakrund: Från sin födsel har hon levt med dödsätarna och redan vid 2 månaders ålder hadde hon märket inbränt i huden. Hon har varit med om mer än folk tror.
Patronus: Isbjörn
Animagus: Panter
Kurser/Ämnen att studera: Försvar mot svartkonster, Trollformellära, talmagi och förvandlingskonst
Gillar: Mörkret, skogen och natten
Ogillar: Människor, det goda och dagen
Bra på: Det ända folk någonsin kunnat säga att hon är bra på är att vara den hon är
Dålig på: Att vara omtänksamm, tänka på andra och vara mänsklig
Drömmar: Gröna ljusblixtar, brännade smärtor och skrik
Intressen: Ondskan och allt därefter
Övrigt: -

(Hahha gjorde jag xD)

Jag var på Hogwarts expressen, lika ensam som vanligt. Många pekade på mig men jag gav de en kall blick innan jag vände mig om. Någon puttade mig.
"Se dig för Scott!" ropade Black.
"Det är inte jag som puttar folk, Black!" sade jag kallt och gick in i en tom kupé. Jag avskydde när folk pratade med mig. Jag kollade ut i fönstret där jag såg föräldrar krama sina barn. Mina föräldrar gör inte så på mig, de avskyr mig. Jag skryter inte för de andra Slytherinare om min familj som de gör. Hon hade aldrig gillat när folk gör orättvisa saker. Jag tog min ritbok och började rita en regnig dag. Jag brukade rita mina känslor. Jag kunde höra att någon öppnade min kupé. Det var Naomi Lestrange.
"Kan jag få sitta här?" frågade hon motvilligt.
Jag visste att hon inte skulle prata med mig så jag nickade. Jag fortsatte att rita i min ritbok.

Jag kastade motbjudande blickar på Scott som töntigt nog satt och ritade. Hon trodde att hon var något bara för att hon hamnat i slytherin. Jag hatade när jag tvingades att sitta med folk. Irriterat trummade jag med fingrarna mot sätet i brist på underhållning. Jag senglade på Scott och funderade över om jag kanske skulle öva lite förbannelser på henne. Försiktigt drog jag tummen över märket på min arm och föreställde mig Scotts skrik.

( ucsh vad hemskt x3, och ja, samma animagus, hårfärg och sådär haha )

Jag kollade på Lestrange och såg att hon hade dödsätarmärket.
"Du är en dödsätare." sade jag försträckt.
"Ja, och nu är jag tvungen att döda dig, jag vill inte att du ska sprida det till dina vänner." sade hon och log kallt.
"Jag har inga vänner." sade jag till henne.
Jag drog fram mitt trollspö med.
"Crucio!" sade hon.
"Protego!" sade jag. "Varför gillar du döda och tortera?" frågade jag.
"Även om jag nu ska tortera dig till döds, visst." sade hon. "Mina föräldrar gillar mig inte och tvingar mig göra saker, jag har inga vänner och Mörkrets herre tvingar mig bli dödsätare annars blir jag och min familj torterade till döds och det är värre en döden." sade hon och höjde sitt spö.
"Du är inte ensam, mina föräldrar avskyr mig och tvingar mig göra saker och tycker jag är konstig för jag har två olika färger i ögonen och inte liknar de, jag har inte häller några vänner men det med Du-vet-vem har jag inte." sade jag till henne och jag tyckte synd om henne även om hon försökte tortera mig..

" Bara för att vi har liknande föräldrar och bakrund betyder inte direkt det att ska bli vänner!" fnös jag och tittade skumt på Scarlett.
" Det behöver inte, men det kan vara en början..." Scarlett sneglade hoppfullt på mig. Jag fnös irriterat.
" Jag har inga vänner Scott"
"Men... Vi kan väl åtminstone var eh... ovänner?"
Mina ögon smalnade.
" Om du håller dig borta, visst" jag svepte trollstaven genom luften och Scarletts skyddsförtrollning upplöstes. Hon flämtade till och såg skrämt på mig. Jag borrade in min blick i hennes och satte mig långsamt ner på sätet

Jag sänkte mitt spö och satte mig där jag satt förut. Jag höll tyst och tog min ritbok och fortsatte att rita.
"Vad ritar du?" frågade Naomi när hon såg min frågande blick tillade hon. "Jag bryr mig inte, men jag har tråkigt."
Jag visade henne den regniga dagen och att det fanns ett ensamt barn kollade på sjärnorna. Hon såg lite imponerande ut men försökte inte visa det.
"Den är fin." sade hon kort.
"Tack." sade jag och log svagt mot henne.

Jag blängde misstänksamt mot henne.
" Är du inte rädd?" frågade jag och svängde på måfå mitt spö genom luften. Scarlett ryggade tillbaka när luften i kupén exploderade av stjärnor som efter några sekunder upplöstes.

( förlåt för kort hehe... )

(No promblem )

"Vad menar du med rädd?" undrade jag.
"Att jag är dödsätare." sade hon.
"Lite.. men jag tycker synd att du måste döda eller tortera alla de här människorna." sade jag till henne och hennes ansikte ändrades lite och man kunde se ett riktigt leende.
"Du tycker synd om mig även om jag försökte tortera dig?" frågade hon lite hoppfullt.
"Ja, du är tvungen och det är väldigt orättvist även om jag vet att livet inte är rättvist." sade jag och log lite mot hennes.
"Det är väldigt skönt att någon förstår mig." sade hon. "Jag är ledsen för att jag försökte tortera dig, men lovar du att inte säga till någon att jag är dödsätare?" frågade hon och hennes ansikte hårdnade lite.
"Det gör inget skulle få lite panik om någon visste att jag var dödsätare och jag lovar att inte säga till någon levande själ att du är dödsätare." sade jag och log mot henne.

Jag spanade misstänksamt på henne och undrade hur sanningsenlig hon verkligen var.Det var inte alla som skulle låta bli att avslöja en dödsätare. Jag snurrade osäkert trollspöt i handen. Det var en enorm risk att låta henne leva... och en enorm risk att låta henne gå så långt innan för mina gränser.
"Du vet att din tid kan vara ute vilken sekund som helst om du bara gör minsta lilla fel?" Jag spände allvarligt ögonen i henne.
Scarlett svalde hårt och mötte osäkert min blick.
"Jag tar den risken, jag tror du är värd det" hon rätade på sig och mötte min blick mer självsäkert.
" Har du lagt märke till att du är helt dum i huvudet?" jag såg tvivlande på henne.
" I dina ögon kanske " svarade hon trotsigt.