[PRS] Sköldpaddan Lazy

Sköldpaddan TrevorHur ska mallarna se ut då? c;

Typ namn, ålder, utseende, intressen, familj?

Låter bra, skriver min när jag kommer hem.

Jejj! Gillar rubriken btw
Här är mina!

Karaktär 1: Areana Hyland
Familj: Bor med sin tvillingsyster Rosalie och sin fattiga men tuffa mormor (renblodig) i en gränd.
Ålder: 17 år
Utseende: Svart långt hår, alltid i samma rufsiga långa fläta på ryggen. Gröna stora ögon.
Personlighet: Är i Slytherin och har väldigt svart humor och gillar att ha kul och använda smarta knep för att skämta på andras bekostnad. Inte många lärare eller elever gillar henne.
Intressen: Är bra i skolan utan att anstränga sig, tycker om trolldryckskonst.

Karaktär 2: Rosalie Hyland
Familj: Samma som Areana
Ålder: 17 år
Utseende: Ser exakt likadan ut som Areana, förutom att hon har bruna ögon. Rosalie har ofta löst hårsom hon ofta har en vit rosett i.
Personlighet: Blyg och väldigt hjälpsam, inte så väldigt bra i skolan. Sätter andras behov före sina egna. Är i Hufflepuff.
Intressen: Enda ämnet hon tycker om är spådomskonst.

Haha, tack! c;

Mina mallar:

Namn: Kim Seo - Jun (Sŏjun)
Årskurs: 7
Blodstatus: Mugglarfödd
Utseende: Seo - Jun är en ganska lång och gänglig person med ett mycket vänligt och tilltalande ansikte. Håret är kort, mörkbrunt med en mörkröd toning och rakt. Då hans syn är extremt dålig bär han alltid glasögon, som mycket passande ramar in hans ansikte mycket väl. (Ser väl ungefär ut som den lilla rödtotten i min forumsignatur.)
Elevhem: Gryffindor
Intressen: Plugga, läsa (han älskar att sitta i biblioteker), ströva runt ute på natten (då han har svårt att sova och av någon anledning är oerhört fascinerad av natthimmeln, gillar han helt enkelt att iaktta den so fort han har möjlighet), vara med Zachary.
Familj: Kim Soo mi (mor) och Kim Haneul (far) (de härstammar från Sydkorea)
Personlighet: Seo - Jun är en mycket vänlig person med ett stort hjärta. Han står upp för sig själv och det han tror på utan att tveka och är mycket duktig på att föra sin talan. För övrigt är han en mycket glad person som nästan alltid ler och försöker lätta upp stämningen.

Namn: Zachary Christopher Ciccone
Årskurs: 7
Utseende: Zachary är en relativt lång, smal och blek varelse. Han lider av något som kallas “resting bitch face” (jag föreslår att du kollar på bilder på Levi Ackerman, så kommer du förstå), även om han har väldigt attraktiva drag. Egentligen är nog hela Zachary vad man skulle kalla attraktiv, om man bortser från ärret som vertikalt korsar hans högra blåa, öga ner till käkbenet. (Relativt lik snubben i min forumsignatur (den blonda.))
Elevhem: Slytherin
Intressen: Plugga (till viss del), umgås med Seo - Jun, äta, sova, blänga på allt och alla.
Familj: Chadwick Ciccone (pappa), Claire Ciccone (mamma), Bryce Ciccone (fem år äldre), Joshua Ciccone (tre år äldre), Colt Ciccone (ett år äldre), Eric Ciccone (tvilling, dock ser de inte likadana ut), Clover Ciccone (två år yngre), Collienne (fyra år yngre), Derek Ciccone (fem år yngre) och sist men inte minst Owen Ciccone (sex år yngre).
Personlighet: Zachary är en till synes mycket vresig och tyst person som gärna håller sig i skuggorna. Han har en tendens att bli arg över det mesta och skulle inte tveka inför att slå till någon, speciellt om denne råkat vidröra ett känsligt ämne. Men denne fillur har inte bara dåliga sidor, även om de nu råkar vara övervägande. Har man en gång lyckats ta sig igenom Zachary's hårda yttre och fått honom att fatta tycke för en har man helt klart en vän för livet.

Jejj bra! c:
Vill du börja??

Jag skriver första inlägget när jag kommer hem. c;
__________

Sommaren led mot sitt slut, tjocka regn moln och en bitter kyla spred sig sakta men säkert över landet. Visserligen hade det väl aldrig riktigt funnits någon värme under sommaren, tänkte Zachary dystert, där han ensam satt i försteprefekternas kupé. Under hela sommarlovet hade en tjock, kylig dimma legat som ett massivt täcke över halva kontinenten. Han kände på sig att någonting inte riktigt stod rätt till, men kunde inte sätta fingret på vad det var som faktiskt pågick. Det hade börjat precis efter starten på hans sjätte år, men det var ungefär allt han visste.

Dörren in till kupén sköts plötsligt upp och Seo - Jun lutade sig flåsande mot dörrkarmen. Han höll sig i sidan och blundade en kort sekund innan han baxade in både sig själv och sin koffert i kupen. “Jag förstår inte varför jag alltid är så optimistisk när det kommer till tid”, suckade han och slängde sig ner på sätet bredvid Zachary, som log lite över det faktum att att Seo - Jun såg helt slutkörd ut. “Hur långt har du sprungit egentligen?” frågade han och höjde ett ögonbryn. Seo - Jun tittade upp på Zachary och rykte på axlarna. “Äsch, inte särskilt långt, du vet hur dålig kondition jag har”, sade han uppgivet. “Vart är de andra förresten?” tillade han efter några sekunders tystnad och granskade den halv tomma kupen. Zachary, som tittade ut genom fönstret, vände sig om och tittade på sin vän. “Ingen aning faktiskt, kanske åtrår de inte mitt sällskap. Skulle aldrig kunna drömma om att det är dig de är trötta på, Mr. Solstråle.”

Areana vandrade framåt längs korridorerna och lockade till sig andras godis med hjälp av locka till sig besvärjelsen -helt utom synhåll för offren- medan hennes syster oroligt sicksackade efter henne.
-Undrar hur jag lyckades bli förste prefekt, gäspade hon och kastade vårdslöst allt godis hon samlat in i soptunnan.
-Vad var meningen med att ta godiset? frågade Rosalie kallt.
Hon rättade till sin hufflepuffslips och sprang efter sin syster som putsade ett långt silverobjekt som Rosalie aldrig sett tidigare.
-Jag gillar inte glada miner, sa Areana uttråkat. Hon trollade bort Eric Oladi och en Slytherinpojke Rosalie inte kändes respektive trollstavar och dom två pojkarna sprang förvånat och ilsket iväg.
-Du slösar då inte din tid, fräste Rosalie.
-Dom förtjänar det, sa Areana sorgenlöst. Eller är du fortfarande tänd på Eric?
-Det var när vi var små, sa Rosalie och rodnade ända ner till fötterna. Vi pratar... inte... längre.
-Så synd, sa Areana. Men säg nu, hur lyckades jag bli försteprefekt, alla lärare hatar mig som pesten!
-Det är inte sant, ljög Rosalie och drog en test av sitt smålockiga hår bakom örat. McGona...
-McVresigall hatar oss båda två, syster, sa hon. Dumbledore däremot...
-Ja, han gillar dig! sa Rosalie ivrigt och öppnade kupédörren.
Areana slog sig ner närmast fönstret och tittade ut i den tidiga morgonen. Dags för Hogwarts då.

Under en kort period satt vännerna tysta. Seo-Jun hade lagt sig på mage, tvärs över Zacharys ben och bläddrade förstrött i sin trolldryckskonst bok. “Jag förstår inte varför både du och jag måste vara så totalt värdelösa när det kommer till trolldryckskonst”, mumlade han och slängde boken på sätet mittemot dem.
Zachary, som fingrade lite på Seo-juns hår, slutade med det och skakade uppgivet på huvudet. “Du om någon är definitivt inte värdelös på trolldryckskonst, kanske inte den bästa i klassen, men måste man alltid vara det?” frågade han och höjde ett ögonbryn.
“Kanske inte”, sade Seo-Jun lite disträ medan han petade bort skräp som satt under hans naglar. “Men jag tycker i alla fall att man ska försöka uppnå perfektion och jag lyckas aldrig. Kommer du ihåg när vi skulle tillreda fridsdrogen? Min hade en silver skimrande ånga, inte silver glittrande.”
Zachary skakade återigenn på huvudet och himlade med ögonen. “Kommer du inte ihåg hur min såg ut? Den var grön, Seo - jun, grön.”

Seo - Jun rullade plötsligt klumpigt ner från sätet, ställde sig vingligt upp och borstade av sin klädnad. “Påtal om grön, vi måste gå våra prefektrundor”, sade han affärsmässigt.
“Hur i hellskotta lyckades du hitta en koppling mellan de två orden?” frågade Zachary.
Seo-Jun lade armarna i kors och tittade på sin vän som om han var aningen efterbliven. “Grön är en av Slytherins färger och Slytherin är även ett elevhem, du är Slytherins försteprefekt och prefekter måste patrullera tåget och se till så att allting står rätt till”, sade han som om allting var helt självklart.
“Du vet att ingen annan än du skulle kunna koppla ihop två saker på ett så komplicerat sätt”, påpekade Zachary medan de långsamt började röra sig ut från kupén.


Tågkorridoren var smockfull med elever från olika årskurser. Zachary betraktade röran under tystnad medan Seo-Jun började schasa in ett par tredjeårselever tillbaka in i deras kupé.
“Jag förstår inte varför de absolut måste stå här ute och hänga”, muttrade han efter att ha schsat in den sista gruppen av femteårselever till deras respektive kupé.
Zachary ryckte på axlarna. “Äsch, jag förstår inte varför de absolut inte får stå här och hänga”, sade han retsamt och lutade sig mot fönstret bakom honom.
“Ordning och reda!” sade Seo-Jun raskt och drog med sig sin vän bort från fönstret. “Vi har inte tid att själva stå här som förvirrade gåsar din latmask, vi har fler korridorer att patrullera.”

Rosalie och Areana satt och gjorde läxor i kupén, helt under tystnad. Rosalie snyftade då och då, hon hade jelt glömt bort att göra läxorna i somras, eftersom hon satte sin mormor och hemmet först och hade en stor hög läxböcker bredvid sig.
-Vad är följderna av en fidelius-förbannelse? frågade Rosalie till slut och tittade upp på sin syster som hade näsan i en halvfärdig uppsats.
-Du är ännu mer korkad än jag trodde! skrattade Areana hånande. Hon steg upp ur sitt säte och ryckte pergamentrullen från Rosalie.
-Stick iväg och patrullera så fixar jag det här, sa hon bestämt.
-Men det är meningen att vi skall göra det båda två och vi borde hitta dom där pojkarna och... jämrade sig Rosalie.
-Är du snart sju eller snart sjutton? fräste Areana. Ge dig iväg nu, så lovar jag att fixa dina läxor!
Rosalie bättrade motvilligt på sitt läppstift och gav sig släpfotat iväg. Tankar snurrare i hennes huvud. Skulle det gå bättre för henne i skolan i år?
Areana stirrade trött på det gulnande tårvåta pappret. Hon såg ingen poäng med att fortsätta med sina egna läxor, men lovat var lovat. Hon tittade surt på boksidorna, det var meningen att Rosalie skulle skriva en uppsats om de oförlåtliga förbannelserna, men istället hade hon kladdat ner något helt annat.
Areana suckade frustrerat och började ta sig igenom Rosalies prydliga handstil.
Idag, när jag tittade ner i spåkulan, eller lögnklotet, som Areana så elakt kallar det, hände något mystiskt...
Hon hörde steg, så hon rev loss pappret, lade en osynlighetsförtrollning på det, lade det i sin fläta och bestämde sig för att ta sig igenom det senare.