Dark magic PRS ~ Moa G och Missy

Alrighty!

Mall;

Namn:
Ålder:
Utseende:
Personlighet:
Special-kraft:
Övrigt:

Hoppas den vart okej xD Moa G

Min mall:
Namn: Alexandra Rosé
Ålder: 16 (funkar det?)
Utseende: Hon är kort och spinkig med brunt rufsigt hår, gröna ögon och förstora kläder (om ingen annan väljer hennes kläder)
Personlighet: Kviktänkt, Ingen sinne för humor. Mer rollas.
Special-kraft: Kan kontrollera/Läsa tankar
Övrigt: -

Namn: Nord Linh
Ålder: 17
Utseende: Långt, rödbrunt hår som alltid är uppsatt i en inbakad sidofläta. Gröna ögon. Ganska kort.
Personlighet: Oftast glad, men envis. Mer rollas.
Special-kraft: Hin kan skapa illusioner (dvs att hon kan gå folk att tänka och känna saker).
Övrigt: Bär alltid en marinblå näsduk knuten runt foten så att hon aldrig ska glömma vem hon är. Den har tillhört hennes döda bror.

Okej!
Kan du starta eller så?

Oki
Men ska vi skriva i första eller tredjeperson?

Du får välja spelar ingen roll för mig

Okej!
Jag har absolut ingen aning om hur jag ska börja det här, men du får säga till om det inte blir bra så får jag göra om det c:
-
Jag tittade mot den mörka porten framför mig. den var smiden i snirkliga former, och var faktiskt väldigt vacker, om man bortsåg från det skrämmande svarta material de använt för att skapa den. Det strömmade ut folk ur den, och det stod vakter lite varstans som stoppade några medborgare. Jag, som ny medborgare var tvungen att anmäla mig, så jag svepte med blicken efter en vakt som inte hade något att göra, och gick sedan mot honom.

Jag stod i staden för att handla lite. Jag hade bort i staden i ungefär en vecka och allt hade funkat bra. Jag drog en djup suck samtidigt som jag betalade och började gå ut.
"Hej Alexandra!" sa en röst. Jag vände mig om och såg en gammal man komma gående.
"Hej Joe, någon lycka i affären än?" frågade jag. Joe jobbade i en syaffär och var väldigt vänlig till mig.
"Jadå" sa han med ett leende. "Allt hår bra för dig med?" Jag nickade.
"Måste gå hem och ordna lunch, ha en trevlig dag!" sa jag och började gå till mitt lilla hus.

När vakten märkte att jag gick mot honom så höjde han på ögonbrynen och tittade mot mig.
"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade han.
"Ja, faktiskt! Jag är ny, och jag måste signera ett certifikat som tillåter mig att bo här." Jag räckte honom mitt ID - kort.
Han drog upp en papperslapp och gav den till mig.
"Lämnas in senast om 48 timmar."
Jag nickade och gick in i staden.

Jag drog fram en kokbok som stod i min hylla och började att laga något. Jag nynnade på en låt som spelades på radion och kollade ut. Folket myllrade utanför. Det var det värsta med staden. Mycket ljud och mycket folk. Men ändå envisades jag med att stanna kvar helt ensam.

Jag hade köpt ett hus, jag visste bara inte var det låg någonstans. Jag hade ingen karta heller. Tyst svor jag och gick till ett hus. Genom fönstret såg jag att personen lagade mat. Jag knackade på och väntade