(PRS) Wolfstar (Missy The Timelady/feminist)

Yesyes, jag och ovanstående ska då rollspela wolfstar!
Jag antar att mallar är kinda onödigt, då vi båda har relativt bra koll på dessa pojkar, om du inte vill lägga till något specifikt?

Nej det tror jag inte...
Kan du starta?

Exakt när/hur/vart tycker du att det hela ska starta?

Dem kanske ska mötas på tåget/perrongen? Skulle det vara en bra start?

Ber om ursäkt för det sega svaret, jag försöker samtidigt fokusera på en läxa haha.
-----------
Sirius halvlåg i en någorlunda obekväm ställning på sätet tillhörande det fortfarande stilla tåget, att hans skor smutsade ned sittplatsen brydde han sig inte riktigt om just nu. Om några minuter skulle tåget börja köra, och ännu ett skolår skulle börja. Han väntade spänt på att få återförenas med sina vänner, dom som trots allt stod ut med honom, och gjorde så att man överlevde skolan trots allt pluggande. Man skulle kunna jämföra hans känslor med ett barns lycka på julafton, han nästan bokstavligen strålade av glädje. Hogwarts var en speciell plats, det var som ett andra hem, att dessutom få spendera tiden där med dom coolaste människorna i universum gjorde knappast saken sämre - tvärtom.

James stapplade snart in i kupén, med Peter tätt bakom sig. Av det lilla som Sirius hörde av deras konversation diskuterade dom om diverse quidditch-lag, vilket som för tillfället var det bästa, men dom tystnade så fort dom fick syn på Sirius.
"Tja, nu är vi äntligen återförenade igen.", utbrast James exalterat när han slog sig ned.
Glimten i hans blick skvallrade om att han redan hade många planer på gång.
"Det kommer bli ett fantastiskt år.", svarade Sirius genast. "Men, vart är Remus?", undrade han sedan och verkligen kämpade med att låta precis som vanligt.
Han klarade knappt av att erkänna för sig själv att han det senaste året börjat favorisera Remus en aning, mest för att det skrämde honom, han vägrade erkänna att han såg Remus som något annat än en vän.
Peter, som hade satt sig ned bredvid James, bara ryckte lite på axlarna. Han sa sällan så värst mycket, men var ändå ett trevligt sällskap.
"Han har väl fastnat i en bok nånstans, vår lilla nörd.", svarade James med ett svagt flin vilandes på läpparna.
Sirius skrattade till, och nickade instämmande. Han slöt ögonen och log för sig själv. Snart skulle dom alla vara hemma igen, på Hogwarts.

Gör inget
----
Remus skyndade sig på tåget som snart skulle gå. För en gångs skulle hade han varit sen, vilket kunde bli ovanligt. Han hoppade på tåget och började gå igenom för att hitta sina vänner. Det var åter ett år på Hogwarts, ett år av vänner, plugg och fullmånesnätter. Remus ryste till på den sista biten. Även om han var vann vid att vara ett monster en gång i månaden så hatade han om att bli påmind.
Efter ett tag så hittade han James, Sirius och Peter.
"Hej", sa Remus och puttade upp sin koffert på hyllan. James kollade upp och sa ett snabbt hej innan han började prata med Peter om något. Han slog sig ned bredvid Sirius efter ett ha fått tag om en bok han inte läst klart. Han sneglade lite på Sirius medan han slog upp boken.

Sirius blev lite löjligt lycklig av Remus plötsliga närvaro, men återigen kämpade han med att dölja sina känslor. Han satte sig upp något mer ordentligt, för att ge sin vän mer plats. Då Remus tog upp en bok började Sirius skratta svagt och gav James en menande blick - även han skrattade och flinade tyst:
"Vår lilla nörd, som sagt."
Sirius tog envist boken ifrån Remus, han nästan slet den ur händerna på honom, men log vänligt.
"Tjena, Måntand. Jag känner mig otroligt kränkt över att bli bortvald för en bok.", det sista sa han överdrivet dramatiskt. "Hur är läget?"
Han vilade sin blick på den jämnårige, det syntes så tydligt att han hade varit med om mycket, fast trots det allvarliga ansiktet såg han otroligt bra ut. Inte för att han var gudomligt snygg, men vacker var han absolut.

Remus suckade. Men han kunde aldrig bli arg på dem, speciellt inte på Sirius. Hur länge han än försökt hade han aldrig kommit bort från tankarna om hur perfekt Sirius var.
"Det hade varit bättre om jag fått tillbaka boken", muttrade han. Tåget började rulla.
"Men Remy pojken", sa James och härmade vad Remus mamma alltid kalla honom. "Var lite med dina vänner."
"Jag sitter ju här", sa han och satte sig ned igen. "Hur var erat lov?" Han kollade mest åt Sirius eftersom han viste hur det kunde bli i hans familj.

Sirius brast ut i skratt och log brett mot James. Hur skulle han klara sig utan honom, och hur stod egentligen Remus ut med dom?

"Som förväntat, min kära familj har väl inte varit den mysigaste precis. James har dock behövt stå ut med mig en hel del.", svarade han på frågan gällande lovet.
Sirius hade länge varit oense med sina familjemedlemmar, han kände sig alltid mycket mer hemma hos Potters.
"Och du vill inte veta vad vi har gjort.", fyllde James i. "Men vi följde faktiskt lagarna hela tiden", fortsatte han sedan.
"Nästan hela tiden.", rättade Sirius flinandes.
Dom två unga pojkarna skrattade och high five'ade fort.
"Själv då, hur var ditt lov?", undrade Sirius sedan medan han vänskapligt la en arm kring Remus axlar.

Remus kände Sirius arm runt sig och kände sig snabbt varmare inombords. Han slog bort blicken och tänkte ut hur han skulle svara.
"Den var väll... Okej", mumlade Remus. Det var för det mesta sant, det hade vart lugnt för det mesta. Förutom dem nätterna han hasade förvandlats. Remus hade blivit vann med att ha sina vänner (i varsin Animagusform) med på nätterna, så då han var ensam hade det tagit slut på honom. Han kollade ned i marken och hoppades på att undgå frågor.
"Hur var ditt då?" frågade han mot Peter men kollade varken upp eller ned.