Lost life (PRIVAT)

Halloumi


Veckan hade varit så underbar. Kulturen samt alla människor. Scarlet packade de sista sakerna i sin resväska innan hon drog igen dragkedjan på väskan och satte ner väskan på golvet. Hon såg sig själv i spegeln och granskade sig. En blek ung kvinna med mörk rött hår som nådde henne till midjan och varma gröna ögon. Med en sista blick drog hon igenom rummet innan hon lämnade in nycklarna till hotellet och lämnade för att ta sig in till flygplatsen. En semester i London och bo på hotell gratis hade varit skönt och kunde inte komma ihåg vart hon hade sökt för att vara med i tävlingen.
När hon väl var på flygplatsen bröt hon ihop. Hennes biljett var inte giltig samt hennes konto var blockerat.
När hon försökte ringa hem fick hon ett besked hon aldrig hade väntat sig. Hennes föräldrar var döda.
"Döda?" Tårarna började rinna längst hennes kinder och hon såg sig om och lät det röda håret skymma för hennes ansikte.
"Men vad ska jag göra då?" Sa hon för sig själv medan hon sakta vände sig ut från flygplatsen och vinkade sig en taxi.
"Kan du släppa v mig vid big ben?" Hon såg ledsen ut och suckade.
"Jag har inte så mycket pengar och mitt kort är spärrat och jag kan itne ta mig hem så snälla hjälp mig"
Mannen bara nickade och log tröstande.
Snart var hon tillbaka på Londons stora gator och hon såg sig om, sjönk ner på en bänk med väskan intill sina fötter ovh slöt ögonen. Lät solens sista strålar värma hennes röda hår.
"Vad ska jag ta mig till?"

Jacob var nu på väg hem, London. Han hade dödat föräldrarna utan svårigheter. Han undrade vad Hon fått allt ifrån. Hennes personlighet och utseende är så mycket bättre än deras. Han suckade för sig själv. Åh vad han ville träffa Henne. Men allt tar sin tid

Efter några timmar var han framme i London . Hans betjänt hade hållt ett öga på henne. Han sa att Hon satt vid Big Ben.

Efter ytterligare några minuter senare var handär. Jacob ser henne nu.
Hennes långa eldröda hår nästan gnistrade i solen. Hon är perfekt. Han går fram till henne och säger "Hej"

Hon såg upp och torkade bort tårarna från de rödgråtna kinderna och snyfftade till.
"åh hej. Jag ber om ursäkt." Hon såg bort och drog lite i håret.
"Kan jag hjälpa dig med något?" Hon vred blicken emot honom och log sorgset.
"Men jag kan inte hjälpa"

Han trodde inte hon skulle bli så här ledsen, men det går nog över snart. Hon ler ledsamt mot mig. Hennes leende är verkligen något extra. "Du verkar ledsen" konstaterar han "Jag kan ge dig jobb" han kanske var lite framfusig, men det skulle vara värt det. "Jag betalar bra" lägger han till. Lite lögner är det också värt

"Va?" Hon såg på honom.
"Va behöver jag ett jobb?" Hon skakade på huvudet.
"Bara för jag inte kan hjälpa er så behövr jag inget jobb." Hon såg bort.
"Jag behöver bara vara ensam så löser det sig." Hon reste sig upp och tog väskan och drog upp handtaget.
"Om ni ursäktar."

Hon börjar gå. "Vänta" säger han med bestämd röst. "Du borde verkligen tänka igenom det här" säger han "Det är en engångs sak" Han hoppas att hon går med på det så att han inte behöver ta till drastiska metoder

"Vad är det du pratar om? Jag behöver ingen hjälp!" Hon såg arg ut och började gå.
"Jag har bara lite otur just nu men jag vill inte ha hjälp!" Hon såg en limousin längre fram. Men gick förbi den.
"Jag vill inte vara elak men du behöver inte ge mig jobb"

Han suckar och nickar mot chauffören som backar rakt på Scarlet. Hon faller till marken. Han går fram för att se om hon är medvetslös och det är hon. Han bär upp henne och sätter henne försiktigt i den svarta limousinen och sätter sig sedan brevid

(PP är förbjudet))

Hon märkte inte bilen förens den hade kört på henne och hon ramlade ihop på marken. Lite blod rann ner från ett sår från pannan och hon gnydde lite.
"mamma" Viskade hon medan hennes huvud hängde.

(du tar över min karaktär. PowerPlay))

Hon gnydde och vred lite på huvudet.
"va..?" Huvudet slog med full fart och hon tog sig för huvudet.
"Jävl" Hon försökte sätta sig upp.
"Vad hände?" Hon var fortfarande omedveten om vem som hade kört på henne.