[PRIVAT] Youtuber

okej helt random titel men ändå xD

TildeW

Gör en liten kort mall (tror knappast jag behöver göra någon till Dan så det går nog bra)

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Gillar:
Personlighet:
Övrigt:

Namn: Cass Frylertz
Ålder: 22
Kön: Kvinna
Utseende:
Gillar: Rock musik,teater, dans, youtube och katter (xD)
Personlighet: rollas
Övrigt: Kommer egentligen från New York men flyttade till London för att gå på en teater och musikskola

ok Vem börjar?

Jag kan börja

Jag såg på när den nya killen, Phil Lester, försökte hjälpa en av kunderna i skivbutiken. Jag kunde inte låta bli att skratta när han stramade fram orden.
"Behöver du hjälp nykomling?" Sa jag och lutade mig bak i stolen jag satt i.
Phil såg bak på mig och gav ifrån sig ett litet leende innan han nickade. Jag ställde mig snabbt upp och gick fram till honom och den unga kunden.
"Vad kan jag hjälpa er med?" Sa jag så trevligt som möjligt, men fick det ändå att låta otrevligt på något sett.
Jag var inte riktigt känd för min fina attityd utan mer för min självsäkra personlighet.
"Jag letar efter Metallicas Kill 'em all album" sa killen och drog fingrarna genom sitt blonda hår.
"Då har du hittar rätt person!" Sa jag och skyndade mig mot butikens bakre del.

Dan vandrade runt i lägenheten. Han var hungrig. Å andra sidan hade han precis ätit, och var inte det minsta hungrig. Han var bara sugen ...
Så det slutade med att han landade på soffan med en påse chips.
Han tog fram sin laptop och gick in på YouTube. I början av sin "karriär" hade han hoppat högt varje gång han såg en ny notifikation, nu brydde han sig inte ens om att läsa alla. Men han försökte svara på så många kommentarer han kunde.

Killen fick som skiva och betalde för den innan han lämnade butiken. Det var en ganska lugn dag med tanke på hur soligt vädret var för en gångs skull. Phil suckade tyst och lutade huvudet bak.
"Hur är det med dig?" Frågade jag och såg på honom.
"Det är okej, lite trött bara. Att göra videos och jobba på samma gång är ganska jobbigt" sa han.
"Varför gör du det ens? Får inte du och din rumskompis, vad hette han? Dan? Tillräckligt men pengar från Youtube och det? Ni är ju ganska kända trots allt" sa jag.
"Jo, men jag kände för att göra lite extrajobba, tjäna in lite åt företaget" sa Phil.
Jag nickade sakta.
"Hur kommer det sig att jag inte fått träffat den där Dan än? Vi är ju kompisar, ni är ju kompisar, när ska kompisarna få träffa varandra?" Sa jag och skrattade tyst,

När kom Phil hem? Dan gillade inte att vara ensam hemma. Speciellt inte när det var mörkt. Han var livrädd för mörkret. Och för att vara ensam. Och snart blev det mörkt. Om två timmar. Typ. Tänk om det kom demoner och åt upp honom? Eller ännu värre ... Hans laptop?
Han tog snabbt fram sin telefon och skrev ett kort sms till Phil och undrade när arbetsdagen slutade. Han kunde ju inte vara helt själv speciellt länge till. Annars kom demonerna. Och björnarna.
Ja, det är helt, fullkomligt logiskt.

Phil såg snabbt ner i sin mobil och verkade ignorera min fråga totalt.
jag slutar om en halvtimme, ta det lugnt Dan, svarade han på Dans panikslagna sms.
"Förlåt Dan är helt hysterisk, hatar mörkret" förklarande Phil och stoppade ner mobilen i fickan.
Jag log och nickade.
"Jag brukade hata mörkret jag med" sa jag och tittade på klockan. "Vi skulle kunna stänga ner butiken nu, med tanke på att det inte komma så många"
"Går det verkligen?" Sa Phil.
"Chefen är inte ens i landet för tillfället" sa jag och tog min skinnjacka. "Det han inte vet lider han inte av".

Några minuter senare var både Phil och jag påväg upp för trapporna mot hans och Dans lägenhet.

Dan väcktes plötsligt ur sin äta-chips-och-kolla-på-Netflix-fas och satte sig käpprak upp i soffan. Fotsteg! Utanför dörren! Vem var det? Han tog tag i det närmsta hårda föremål han kunde hitta (en pappersax) och gick långsamt mot dörren. Han ville ropa, men vågade inte. Nu kom det. Han skulle dö. Han blev anfallen av en mördare - nej, en björndemonmördare - och skulle aldrig få se solljuset igen. Han blundade hårt och kramade saxen i handen. Nu gällde det.
"Hallå?" viskade han, innan dörren flög upp och han sprang panikslaget bort och skrek "DÖDA MIG INTE!" för att sedan gömma sig bakom soffan.

"Dan, ta det lugnt. Det är bara jag Phil!" Sa Phil och slängde nycklarna på soffbordet och kollade ner på Dan som gömde sog bakom soffan.
Jag kliade mig i nacken vilket fick mitt turkos hår att trassla in sig bland fingrarna.
"Är det en dålig tid att komma eller?" Sa jag men blev helt stum när jag såg Dan.
Hans bruna hår i en perfekt position, han bruna ögon nästan glittrade i ljuset från taklampan och hans bar sin The Ring tröja som vanligt.