Prs med willi

willi

Här är mallen:

Namn:
Ålder:
Utseende:
Elevhem:
Övrigt:


Gillar när mallarna är simpla, är det något mer du vill lägga till?

Föredrar också när de är simpla

Namn: Charlie
Ålder: 15
Utseende: Halvmörk hudfärg, svart krulligt hår, bruna ögon, rak näsa. Ganska kort och smal.
Elevhem: Hufflepuff
Övrigt: Mugglarfödd

taggsvansen02

Namn: Benny men kallas Ben
Ålder: 15
Utseende:
Elevhem: Ravenclaw
Övrigt: Halvblod

willi glöm inte att följa tråden, jag gjorde det cx

Kan du börja?

Jag väntade utanför ingången på att gänget skulle komma, eller i alla fall någon jag kände. Mina föräldrar hade lämnat mig på parkeringen och det var därför jag nu var där själv. Jag såg Milo komma gåendes en bit bort så jag vinkade till honom och han skyndade sig för att komma till mig. Vi kramades och gick sedan in på perrongen. De ar smockat inne på perrongen och medans jag banade väg fram till tåget sade Milo hejdå till sina föräldrar. När jag väl var framme vid tåget dröjde det inte länge innan Milo var där. Vi klev på tåget och böjade leta efter en kupé.

Jag satt redan i en kupé som jag hade paxat åt mig och mina vänner. Jag såg Ben och Milo kliva på tåget. Jag var glad över att se dem, speciellt Ben som jag såg som min bästa vän, även fast vi inte alltid kunde vara tillsammans eftersom att vi inte var i samma elevhem, men när vi väl umgicks så hade vi jätteroligt.
"Hallå!" Ropade jag så att de skulle se mig.

Nästan så fort vi kom på tåget såg vi Charlies kupé, jag gick in och satte mig med ett leende på läpparna.
"Hej, Hur har ditt lov varit?" Frågade jag min bästa vän som nu satt mitt emot mig.

(Ps. kan jag ändra så att Ben går i hufflepuff, du behöver inte ändra din senaste post eller så. Sorry att jag kom på det nu, hoppas att de inte gör något.)

"Det har väl varit okej" sa jag. Sanningen var att det hade varit dötrist, och jag längtade verkligen efter att få åka tillbaka till Hogwarts igen.
"Och ditt?" Frågade jag sedan.

--
Ja det är okej

"Det var super! Jag fick en ny kvast!" Sade jag exalterat log så brett att mungiporna nästan gick upp till öronen.

"Vad för kvast?" sa jag, försökte låta intresserad för att inte såra hans känslor. Jag visste ingenting om kvastar och quidditch, jag hade suttit på en kvast en gång och förlorat kontrollen över den, sen bestämde jag mig för att aldrig mer testa.