prs Bad Wolf och kanelpumpa

såå, kanelpumpa

MALL:

Namn:
Ålder:
Elevhem:
Trollstav:
Blod:
Utseende:
Personlighet:
Gillar:
Ogillar:
Familj:
Övrig beskrivning:

<Lade till Trollstav

Namn: Amelia Tyler
Ålder: 16
Blodstatus: Halvblodig (En renblodig pappa och en mugglarfödd mamma)
Elevhem: Slytherin
Trollstav: 13 tum, järnek med Testralhår som kärna
Utseende:
Personlighet: Smart (Sassy) ses ofta som ond, ofta otrevlig mot nya människor.
Gillar: Choklad, att förhäxa folk, att få reda på folks hemligheter och använda det mot dem och att läsa
Ogillar: Mobbare, ordet Smutsskalle och Tom Riddle
Familj: Hennes mamma Rose och hennes pappa John. Hon hade även två systrar, Melody och Clara. Clara är död
Övrig beskrivning: Hennes boggart är en varulv som skadar sig själv, för att Clara dog av att hon fick svåra skador under en av hennes förvandlingar. Amelia såg sin syster dö. Hon är en animagus och tar formen av en orm.

[ Vad bra att du gjorde det - glömde helt. Jag lägger även till "blodtyp" ]

Namn: Claire Garnett
Ålder: 16
Elevhem: Gryffindor
Trollstav: 10,5 tum körsbärsträ med testralhår som kärna
Blod: Halvblod
Utseende:

Personlighet: Utåtriktad, trevlig mot sina vänner, något naiv.
Gillar: Hennes vänner i elevhemmet, kärlek, umgänge, fester, kolla på Quidditch
Ogillar: Läxor, Slytherin, mörker, ormar
Familj: Mamma Deena som är häxa och pappa Michael som är mugglare. Även lillebror George som är 13 - tredje året i Hufflepuff
Övrig beskrivning: Claire är en ganska ytlig och bortskämd flicka som har fått en större beundrarskara i Gryffindor. Hon är ganska nyfiken - men dock ganska naiv och kanske även rent ut sagt korkad många gånger. Hon har en förälskelse i hjärtekrossaren och marodören Sirius Black.

Kan du börja?

[Visst kan jag det ]

________

Jag stod på perrong 9 3/4 med mitt bagage i ena handen. Min yngre bror George stod strax bakom mig. Jag såg ut över folkvimlet i sökandet på ett bekant ansikte - någon av mina vänner. Plötsligt fastnade min blick vid en välbekant blond gänglig figur.

"Marlene!", ropade jag och satte av i riktning mot en av mina bästa vänner. Marlene snurrade om så hennes blonda hår slog runt hennes ansikte och hennes glada bruna ögon mötte mina.

"Claire, åh vad roligt att se dig! Hur var din sommar?", frågade Marlene samtidigt som vi omfamnade varandra.

"Åh, min sommar var underbar. Jag ville knappt lämna Brasilien. Hur var din?", jag talade entusiastiskt. Marlene började genast att prata om sitt sommarlov - jag lyssnade med ett halvt öra, eftersom jag såg ännu en bekant figur bland alla häxor, trollkarlar och föräldrar.

Sirius Black. Han hade en figursydd kostym och hans välvårdade mörka hår var lite kortare än jag mindes det. Hans ansiktsdrag hade blivit ännu mer manliga över sommaren - hans ögon mötte mina för en kort sekund, och jag kunde känna hur mitt hjärta slog frivolter.

"McKinnon! Garnett!", ropade en röst. Jag och Marlene snurrade runt och såg en rödhårig flicka komma springande mot oss.

"Lily!", ropade vi glatt i kör. Lily kom fram till oss - hennes kinder rosiga efter att hon sprungit, och hon bar ett genuint leende på hennes läppar.

Tillsammans klättrade vi på tåget och satte oss i närmaste lediga kupé. Snart öppnades kupédörren och en grupp med Slytherin-elever kikade in. De blängde på oss så vi blängde tillbaka. De stängde dörren och gick vidare igenom tåget.

Jag var så exalterad över att åka tillbaka till Hogwarts!

Jag kramar om mina föräldrar en sista gång. Melody följer mitt exempel.
”Vi ses till jul…” säger jag lågt. Det blir den första julen utan Clara. Gråt inte nu, Amy. Du klarar det här. Intalar jag mig själv, även fast jag vet att den är en lögn. Jag ser att min mammas ögon också är tårfyllda. ”Eller gör vi?” säger min far lurt. ”Spoilers” mumlar min mor. Sedan drar jag med mig Melody mot tåget. Hon rymmer snabbt iväg från mig. Skönt. Missförstå mig inte. Jag tycker mycket om min syster, men hon kan vara sjukt jobbig.
Och så bryr hon sig så mycket om att vara populär. Hon är med i innerkrätsen i Gryffindor, och skulle inte vilja synas med mig, en slytherinare.

Jag går igenom Hogwartsexpressen, och tittar efter lediga kupéer. Jag brukar sitta med Regulus Black, men han har blivit utnämnd till prefekt, och måste sitta i prefektvagnen. Synd, han är intressant att prata med.

Tillslut hittar jag en tom kupé. Den är längst bak i tåget, men det orkar jag inte bry mig om. Jag lägger upp min koffert på ett säte och öppnar den. Min koffert är fylld med böcker, och Clara lade en osynlig utvidgningsförtrollning på den, så jag får plats med mera böcker. Jag undrar om någon annan än jag kommer att sakna Clara.

Hon var alltid snäll mot alla. Även slytherinare som mig. Sirius Black saknar nog henne. De dejtade i ett helt år. Jag tror verkligen att han gillade henen på riktigt. Jag letar runt ett tag till, och hittar äntligen en bok. To Kill a Mockingbird av Harper Lee. Jag sätter mig till rätta, och fördjupar mig in i boken. Måtte jag inte bli störd.

När kupédörren öppnas ännu en gång vänder jag, Marlene och Lily blicken mot figuren i dörröppningen.

"Melody!", ropar vi glatt när vi registrerat vem som står där.

Melody kliver in i kupén och lägger sin koffert på hyllan ovanför sätena. Hon har ett vänligt leende på sina läppar - men man kan ändå urskilja att hennes ögon inte lyser lika klart som förra året.

"Jag beklagar sorgen, Mel.", säger Lily, som om hon kunde läsa mina tankar. Jag vet att Lily syftar på Melodys syster Clara som gått bort sedan förra läsåret.

"Vad var det som hände?", frågar Marlene och ger Melody en medlidande blick. Melody skruvar obekvämt på sig och ger oss alla en angelägen blick.

"Jag vill helst inte prata om det.", naturligtvis lyssnar vi på vår kompis och byter samtalsämne. Snart pratar vi och skrattar precis som vanligt.

Efter att tåget börjat rulla bestämmer sig jag och Lily för att ta en promenad på tåget, med motivet att hitta på både godisvagnen och våra andra jämngamla kompisar från Gryffindor. En figur sveper förbi oss - hans svarta klädnad vajar svagt och jag kan urskilja det lika svarta håret. Severus Snape. Jag lägger ingen notis till Slytherin-eleven, men jag märker att Lily stannar upp i steget innan hon rycker till och fortsätter gå.

"Hur går det med James?", frågar jag med ett flin för att få Lily på egna tankar. Jag ser en rodnad blomma upp på hennes redan rödfräkniga ansikte.

"Han skrev till mig på lovet.", erkänner hon. Jag tjuter till av glädje. James är en av de populäraste killarna i Gryffindor - och jag vill inget hellre än att Lily och James ska börja dejta. Kanske kan det vara min chans att nå ut till Sirius. Melody kanske skulle kunna ge Remus en chans - och så kan Marlene träffa Peter. Allt är perfekt utplanerat i mitt huvud.

"Och du skrev tillbaka?", frågar jag lurigt. Lilys rodnad blir ännu lite intensivare.

"Kanske...", medger hon, vilket jag naturligtvis tolkar som ett jag. Jag skuttar till och gör en glädjedans. Jag går baklänges och hoppar hit och dit innan jag krockar med någon. Jag träffar golvet och jag hör en ytterligare duns som indikerar att den jag krockade med gjorde samma sak.

(Wow, jag skriver sällan så här långt)

Jag är på väg till toaletten när incidenten händer. Jag har näsan begraven i boken. Den är otroligt gripande och jag kan inte sluta läsa, men jag måste byta mensskydd. (Wow, jag sa det. Big deal. Det är ett sådant tabu på sådant.)

Helt plötsligt sitter jag ned på golvet. Min bok har flugit ur min hand. Jag hittar den snabbt igen och reser mig hastigt upp. Då ser jag vem det är jag krockade med. Claire Garnett. En Gryffindorare, sjätte året. Hennes hemlighet är att hon har en crush på Sirius Black.

Bredvid henne står Lily Evans. Också sjätteårselev, Gryffindor och Prefekt. Borde inte hon vara på mötet? Hennes hemlighet är i alla fall att hon inte hatar Potter fullt så mycket som hon låtsas. Jag låter min blick vandra tillbaka till Garnett. Hennes ögon. De är… De är så lika Claras. Oh nej. Tårarna kommer igen. Och minnena. Jag puttar mig förbi dem och låser in mig på toaletten. Och minnena väller över mig.

Det är en helt vanlig fullmåne. Inget som vi inte har gjort många gånger förut. Jag förvandlar mig till min animagusform och följer efter Clara in i skogen. Väl där börjar förändringen. Första gången jag såg det kräktes jag efteråt, men nu är jag van. Clara reser sig upp, nu som en varulv och där börjar allt gå fel. Hon är mer djurlik än hon någonsin varit förr. Rusar bort igenom skogen, och jag rör mig så snabbt jag kan för att kunna hänga med i hennes stora kliv. Vi kommer in i en glänta, och Clara-vargen stannar upp. Så river hon sig själv. Om och om igen. Jag försöker skrika. Jag försöker stoppa henne, men jag får ett stort skärsår i sidan i mitt patetiska så kallade räddnings-manöver.

Jag transfererar hem och springer upp mot huset i min mänskliga form, tjutandes efter mina föräldrar. De kommer ut- pappa transfererar sig direkt för att hjälpa Clara. Om inte han kan fixa henne kan ingen. Han kallas The Doctor för en anledning. Mamma stannar med mig, och försöker hela mig så gott hon kan. Min mor är en kompetent häxa och kapabel till mycket. Men just läkekonst är far expert på. Jag fick tas till Sankt Mungos och låg inne i 3 dagar. Av någon anledning blev jag ingen varulv.

När jag vaknade efter att ha kollapsat på grund av blodbrist fick jag veta att Clara Oswin Oswald Tyler inte finns kvar hos oss.

Så nu sitter jag på en tågtoalett och har en panikattack.

[Du är väldigt duktig på att skriva! ]

_____

Jag känner igen Slytherin-eleven som snabbt reser sig från golvet och skyndar vidare. Det är Melodys andra syster, har jag för mig. Jag tror hon kallas Amy. Jag har sett henne runt i de stenbelagda korridorerna på Hogwarts förut - men vi har aldrig, krockat, så att säga. Jag ser hennes röda hår fladdra utefter hennes rygg när hon går iväg med målmedvetna steg. Lily rycker på axlarna och räcker fram en hand. Hon hjälper mig upp på fötter.

"Wow, vilken brådska hon hade då.", muttrar jag tyst. Lily rycker på axlarna ännu en gång och vi fortsätter vår vandring igenom tåget.

"Lily, varför är inte du med de andra prefekterna?", frågar jag efter ett tag när tanken plötsligt slår mig. Lily bleknar och tvärstannar.

"Herregud, Claire. Jag glömde totalt!", väser hon genom sammanbitna tänder.

"Du kanske har haft för mycket James i skallen.", retar jag. Lily ger mig en bitter blick.

"McGonagall kommer döda mig.", viskar Lily. Lily är otroligt mån om sitt skolarbete - något jag inte skulle kunna säga om mig. Hon är helt klart McGonagalls favoritelev - och jag vet att Lily skulle skura hela stora salen med sin tandborste om det skulle göra läraren i förvandlingskonst nöjd.

"Spring då!", utropar jag. Lily nickar och vänder på klacken - hon rusar genom tåget och jag kan inte låta bli att skratta. Hon måste verkligen tänka mycket på James om hon glömmer sina skolplikter - för annars brukar ju Lily vara definitionen av ansvarsfull.

Jag inser att jag kommit till slutet av tåget och vänder mig om för att börja vandra tillbaka till vår kupé.