Privat mellan Ripadal och kanelpumpa

Här ar vi tråden.


Mall.

Namn:
Ålder:
Kön.
Personlighet:
Utseende:
Varelse:
Historia frivilligt)
Gillar:
Ogillar:
Övrigt:

Vad bra!

Namn: Elas
Ålder: 15
Kön: Kille
Personlighet: Vänlig, utåtriktad, nyfiken och vågad
Utseende: Rödbrunt hår, axellångt, mörkgröna ögon, fräknig, lång och lite gänglig.
Varelse: Människa
Historia (frivilligt) : Elas bor i en by strax utanför en stor skog. Hans föräldrar har alltid varnat honom för de mörka varelser som lever i skogen, men Elas är alldeles för äventyrligt lagd för att stanna i byn hela sitt liv.
Gillar: Äventyr, upptäcktsresor, sin familj och klättra.
Ogillar: Mörkt grumligt vatten, våldsamheter och orättvisor.
Övrigt: -


[[ Hoppas det blir bra såhär - om du har några synpunktor på karaktären är det bara att säga till! ]]

(Oj råkade göra en ledsen gubbe i mallen)

Namn:Cassie
Ålder: 16
Kön. tjej
Personlighet: envis, oftast väldigt snäll, behandlar andra av sin art med respekt om de gör det mot henne.
Är väldigt nyfiken av sig.
Hon kan bli arg och när hon blir det så är det bäst att passa sig.
Utseende: https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/bd/23/5d/bd235d3d2b3cf42e4ea78ab75b70b673.jpg
Varelse: Kentaur
Historia frivilligt) När Cassie föddes så var hon så svag så att hennes pappa sa att hon aldrig skulle klara sig och därför ville han döda henne.
Men hennes mamma vägrade låta honom och idag är hon en av de starkaste i kentaurflocken.
Gillar: Äventyr.
Ogillar: bråkiga typer.
Övrigt: Är bra på att hantera vapen som pil och båge och till och med svärd.

[[ Okej - låter bra. Då kör vi! ]]

___________


Jag stirrade ut igenom mitt sovrumsfönster. Solens varma strålar nuddade fridfullt trädtopparna och spred ett skimrande sken. Jag vägrade tro det mina föräldrar hela tiden envist intalade mig.

"Skogen är en farlig plats - full med lömska varelser. Håll dig borta från skogen, Elas."

Jag förstod inte hur skogen kunde vara så farlig. Vilka varelser syftade de på? När skulle jag någonsin se någon av dessa varelser? Den sista men kanske också viktigaste frågan som ekade i mitt huvud var vad dessa varelser tycker om oss?

"Elas, kan du gå och hämta mer ved?", talade plötsligt mor bakom mig och jag ryckte överraskat till.

"Absolut, mor.", sa jag och tog upp min kniv från bordet bredvid sängen. Mina föräldrar tyckte det var bäst om jag tog med mig en kniv att ha i bältet när jag skulle ut i den dunkla skymningen.

Jag lämnade huset bakom mig och gick lite närmare skogsbrynet där vi hade all vår ved uppstaplad. Plötsligt hörde jag ett kraftigt vrål som ekade från skogen. En skock med fåglar lyfte skrämt från träden. Jag stirrade som trollbunden in i skogen. Jag undrade verkligen vad som fanns där inne...

Inne i skogen sprang en flock Kentaurer och Cassie var en av dem.
De jagade för tillfället och och de behövde mat och kläder till sina överkroppar inför vintern.
Cassie fick tag i sitt döda byte och la upp det på sin hästkropp och sprang tillbaka till derass tillhåll med bytet.

Jag gick tillbaka in i vår stuga och la traven med ved bredvid spisen.

"Mor, jag vill gå ut i skogen.", erkänner jag. Mor sitter vi köksbordet med en läderinbunden bok framför sig.

"Kommer inte på fråga, Elas.", säger mor strängt.

"Varför inte?", trycker jag på. En dov stämma ljuder då plötsligt.

"Elas, respektera och lyssna på din mor.", talar min far bakom mig. Jag snor runt och nickar lydigt.

Samtidigt bestämmer jag mig - i gryningen ska jag ta en kort harmlös promenad i skogen.

Cassie började leka lite med de yngre kentaurerna och gillade det.
När natten kom så la hon sig ner bredvid sin mamma medan hennes pappa höll vakt över flocken

Jag vaknar tidigt nästa morgon. Jag sträcker på mig och sätter mig upp i sängen. Jag har stor lust att krypa ner igen - men jag vet att om jag vill upptäcka skogen är min enda chans nu, när ingen i byn ännu vaknat. Jag sätter ner fötterna mot de kalla golvplankorna och ser ut igenom fönstret. Solen har ännu inte gått upp, men jag kan urskilja ett gulaktigt sken spridas längs trädtopparnas konturer. Jag drar på mig mina kläder och sätter kniven i bältet. Snabbt springer jag fram till ytterdörren.

Strax står jag återigen vid skogsbrynet. Mina ögon försöker urskilja någonting som kan få mig att ändra mig - någonting som kan få min äventyrslust att dämpas. Jag ser ingenting förutom träd, stubbar och mossa. Jag tar ett stadigt tag om kniven och tar min första steg in i skogen.

Cassie reste sig snabbt upp på morgonen och åt lite med de andra kentaurerna innan hon gav sig ut på äventyr.
En del av flocken gillade inte att hon gjorde det men hon brydde sig inte och hon kunde ändå försvara sig själv.
Så hon började trava bort från glocken

Det är ännu tyst i skogen. Mörkt och dunkelt. Gryningens ljus har ännu inte tagit sig igenom de täta trädens grenar.

Jag vandrar i tystnad och plötsligt når jag fram till en liten tjärn. Vattnet är mörkt och dunkelt vilket får mig att rygga några steg. Jag tycker inte om att inte se botten - det får mig att tveka om det finns en botten. Kanske är tjärnen bottenlös?

Mina tankar avbryts tvärt av ljudet av en torr kvist som bryts av.