Rollspel (HermioneHäst och Parva Fortemque)

Här är tråden!
Mall:
Namn:
Utseende (utan bild) :
Kön:
Elevhem:
Familj:
Intressen:
Blod:
Husdjur (till Hogwarts) :
Övrigt:

Parva Fortemques mallar:


HermioneHästs mallar:

Mina mallaaaaar!

Namn: Jess Storm
Utseende (utan bild) : Långt svart tjock hår, har ofta lite av håret som bollar på huvudet, medellång, ganska blek hy, bruna ögon.
Kön: Tjej
Elevhem: Slytherin
Familj: Mamma, Pappa och lillasyster
Intressen: Älskar quidditch
Personlighet: Egentligen väldigt snäll, men tror att hennes familj inte skulle acceptera henne om hon var så, och därför är hon ganska bitchig o så.
Övrigt: Renblodsfamilj där alla hamnat i Slytherin, så även fast hon inte hör hemma där, så försöker hon bete sig som en för att inte svika sin familj.

Namn: Lovisa Jay
Utseende (utan bild) : Väldigt långt blont hår som är väldigt välskött, och tjockt, ett blått och ett grönt öga, ganska kort, liten näsa och mun, fast stora ögon. Allmänt söt.
Kön: Tjej
Elevhem: Hufflepuff
Familj: Mamma, tvillingsyster och lillebror
Intressen: -
Personlighet: Väldigt omtänksam och snäll, men är väldigt blyg. Hon gör vad alla säger åt henne att göra, och tycker som alla andra. Vågar inte riktigt sticka ut.
Övrigt: Hennes pappa har slått henne och hennes familj, men lämnade sedan dem.

Namn: Tim Blixt
Utseende (utan bild) : Väldigt "perfekt" kroppsform, gröna ögon, en överväxt kort, blond frisyr och väldigt röda läppar.
Kön: Kille
Elevhem: Hufflepuff
Familj: Mamma, pappa, storebror
Intressen: -
Personlighet: Väldigt snäll och försiktig, men har högt självförtroende och vet om han är bra på något.
Övrigt: -

Jag börjar!

Thea
Jag är först på tåget när det kommer och sätter mig i närmsta kupé. Fjärde året på Hogwarts och det ska bli helt otroligt spännande. Visst hade jag inga kompisar, men ändå. Jag kanske skulle få någon i år. Kanske någon otroligt snäll Hufflepuffkille eller en flitig Ravenclawtjej. I år kanske jag till och med blir kompis med Harry Potter! Hur coolt vore inte det liksom? Jag tittar ut på perrongen som fylls med människor. Vossa har redan sina klädnader på sig, men jag orkade aldrig byta. Jag tittar mot kupédörren. En massa människor går förbi. Fred och George Weasley tittar in en sväng innan de går vidare. De är nog de ända jag känner på Hogwarts och de är faktiskt riktigt schyssta. Man behöver bara lära känna dem.

Jess:
Jag gick snabbt mellan kupéerna för att försöka hitta någon som några av mina kompisar satt i. Tåget ryckte till och började rulla sakta. Jag gav upp och satte mig i en tom kupé. De skulle väl märka att jag var borta? Då skulle de komma hit. När kupén ändå var tom så tänkte jag att jag lika gärna skulle kunna byta om, så jag drog fram min klädnad ur väskan och snabbt drog på mig den. Det tog emot lite när jag knöt slytherinslipsen prydligt och jag kom på mig själv att önska att den var en annan färg. Jag suckade och skakade bort tanken. Slytherin var mitt hem, och skulle alltid vara.

Zelda
Jag slätar till klänningen innan jag går genom portalen till perrong 9 3/4. Tåget står redan där och jag slätar ut klänningen ännu en gång. Jag tittar mig över axeln för att se om pappa har kommit igenom portalen med mina väskor. När han äntligen kommer ler jag.
-Skynda dig nu. Vi måste ombord på tåget, säger jag och stegar iväg mot tåget. När pappa kommer ikapp med mina väskor tar jag buren med Emmie och går ombord. "Den här vägen pappa." Jag skyndar genom tåget fram till kupén där det sitter två tjejer. En svarthårig och en brunhårig. Jag går in och ler mot tjejerna. "Hej!" Säger jag.

Lovisa:
Jag gick snabbt mot tåget för att hinna innan det åkte. Jag kom precis in när det började åka. Först långsamt med sedan snabbare och snabbare. Jag satte mig snabbt i en tom kupé. Om man inte hade några kompisar att sitta med så antog jag att man får sitta själv. Jag tog fram en bok och började läsa när jag hörde dörren till kupén öppnas. Jag kollade dit och en tjej i min årskurs stod där. Jag kunde inte sätta fingret på vad hon hette, men jag hade sett henne många gånger. Ravenclaware, tänkte jag.
-Ursäka, jag trodde den var tom, sa hon och vände sig om för att gå. Jag nickade tyst, men vågade inte säga något.

Abigail
När jag kommer ut ur flickans kupé tar jag ett djupt andetag. Gud vad pinsamt. Sakta går jag genom tåget, utan att hitta en tom kupé. Men jag hittar mina syskon. Jag väljer att fortsätta leta efter en tom kupé eller den där Ville och James sitter. Nästan längst bak i tåget sitter de och pratar.
-Hej, säger jag så fort jag kommer in till dem.
-Hej Abi! Vars har du varit? Frågar James och tittar granskande på mig.
-Letat efter en tom kupé, svarar jag. "Men jag hittade ju er istället." Jag ler mot dem och först nu ser jag att de är mitt i ett schackparti.
-Abi, du får hjälpa mig. Annars kommer James vinna, gnäller Ville. Jag skrattar.
-Försök, svarar jag. ""Vinnaren möter mig!"

Tim:
Jag gick mellan kupéerna i hopp om att hitta en tom, innan mina kompisar hittade mig. Jag hade verkligen ingen lust att vara med dem nu. För en gångs skull ville jag bara vara ifred. Men så klart så gick jag förbi deras kupé och de vinkade till sig mig. Jag satte mig längst ut på en av bänkarna. Jag hälsade på dem innan jag mest sjönk in i mina egna tankar. Jag visste inte vad det var med mig. Jag brukade aldrig vara såhär. Aldrig såhär lugn och helt enkelt... Borta. Jag hörde de andra skratta högt åt något skämt, och jag låtsades skratta jag med, fast jag egentligen inte hade någon aning om vad jag skrattade åt.

Thea
Åker efter åker for förbi. Ko efter ko. Det kom aldrig in någon. Aldrig. Jag ville bara slänga mig i väggen. Vad är det för fel på mig? Jag sitter här och önskar att någon ska råka komma in. Jag packar upp mitt ritblock och mina pennor. Jag fortsätter rita en bild av hunden som jag höll på med. Varje litet hårstrå drar jag med noggrannhet. Så saktar tåget in och jag kan äntligen se tågstationen i Hogsmead. Jag packar ner mina grejer och skyndar mig att byta om. Varför gjorde jag inte det tidigare?

Så fort tåget stannat hoppar jag av och skyndar mot en av vagnarna. Någon kanske kommer och sätter sig. Jag blundar hårt och håller tummarna.

Jess:
Jag såg hur mina tre bästa kompisar kom in och satte sig. Enligt min tidsuppfattning så hade det redan gått mer än hälften av tågresan.
-Varför kom ni inte tidigare? frågade jag lite halvsurt.
-Du skulle ju kunna kommit till oss annars, sa Othilia.
Jag himlade med ögonen, och försökte ruska av mig tanken på att jag ville att de skulle gå. De var mina vänner.
-Så vad har ni gjort under sommaren? frågade jag och ansträngde mig för att le svagt.
Jag lyssnade inte på vad de sa, trots att det var jag som frågat. Vem brydde sig vad de gjort egentligen? När skulle man någonsin få nytta av att veta det?