❀Prs med Mizzi!!❀

Sååå here is the tråd! Mizzi!!

Jaa

Okej kan du börja?

Du får börja

Okej!!

Paulina
~
Paulina var i skolan. Just nu hade hon NO. De diskuterade om man trodde att magi fanns. Själv visste ju hon att det fanns.
"Vad tror du då Paulina?" Frågade en klasskompis som hette Laura.
"Ehh... Det känns ju rätt konstigt, så nej" sa Paulina snabbt för att ingen skulle fråga varför hon trodde att det fanns.

"Vilken sorts magi tror ni det finns då?" Sa deras lärare "Om det fanns alltså"
"Typ krafter..." sa Elina som att brevid Paulina.
"Jag tror att man kan flytta saker med tankekraft, flyga och sätta eld på saker med blicken!" Sa Cornelia drömmande. Paulina önskade att Cornelia inte sagt något. Det fick henne bara att längta efter att få släppa loss sina krafter. Men hon log bara mot Cornelia för hon hade en känsla av att hon visste något om krafter. Annars hade hon nog inte lyckas pricka så rätt på vilka krafter man kunde använda.
"Mm jag med!" Skyndade sig Paulina att instämma.

~Cornelia~

Jag kollar på Paulina, sedan ner i bänken.
"Varför tror du så?" Säger läraren som heter Lena
"Det känns bara så på något sätt, och jag har..." Hon stoppar sig själv.
" Vadå?" Säger Lena.
Jag tittar ner i bänken, sedan upp mot tavlan.

Klockan ringer

"Nu är det lunch"
Alla går ut, hon väntar upp Paulina. Paulina kommer fram till mig, vi går till matsalen.

"Usch fiskbullar" säger Cornelia.
" Men Cornelia" säger mat tanten Sofie.
Hon och Paulina går och sätter sig vid ett litet bord längrebort. Hon skrapar i tallriken, Paulina tittar ner i sin mat med äcklad min.

Paulina
~
Paulina kollar äcklat ner i tallriken. Det är fiskbullar idag.
Paulina stönar och skjuter tallriken åt sidan och går istället fram till bordet med mackor, och gör en macka.
När hon kommer tillbaka så har Cornelia gått och slängt sin mat.
Istället så har hon tagit en morot som hon sitter knaprar på.

Mattanten kommer gående.
"Här" säger mattanten till Cornelia och ställer ner en tallrik på bordet. Den är full med fiskbullar. "Ät upp" säger hon surt. Sedan kollar hon nöjt på Paulinas tallrik. "Bra att du äter upp! Vill du ha mer?"
Sanningen var att Paulina inte ätit upp. Hon hade slängt maten fast haft kvar tallriken.
"Nej tack" säger Paulina snabbt.
"Okej" säger mattanten och ser fortfarande nöjd ut. Men sedan stirrar hon surt på Cornelia. "Och du går inte här ifrån förens du har ätit upp, det kommer jag se till" Sedan satte sig mattanten vid vårt bord, och vaktade Cornelia när hon åt.

Cornelia
-
Cornelia suckar och tittar bort mot mattanten. Hon hade alltid ogillat henne. Cornelia tittar upp mot Paulina hon ler, precis som om hon ville retas. Cornelia blänger tillbaka men det slutar med att dom skrattar tills grannbordet säger åt dom att hålla tyst.

Lunchen är slut och hon har fortfarande inte ätit upp maten som hon fick. Det tänkte hon inte göra. Det är rast och hon har lämnat Paulina för att möta upp Veronica Grand. Men påvägen till Veronicas klassrum hör hon någon säga: vad ska du göra på rasten? bakom mig.

"Jag ska inte göra något speciellt, men jag känner inte för att.." säger Cornelia.

Hon hade egentligen tänkt gömma sig i det där lilla förådet bakom skolan för att träna på att förstena olika verktyg. Dessutom är det ingen som är i det förådet längre. (Hon skulle bara säga en sak till Veronica men det struntade hon i)

Paulina
~
Cornelia reste sig upp och gick iväg med mattanten som blängde på henne. Paulina fnissade till.
Sedan reste hon sig upp och gick ut ur matsalen. Det var rast och hon var tvungen att gå ut.

Paulina tog på sig stövlar och jacka, och gick sedan ut på skolgården. Där sprang massa barn omkring och hoppade hopprep, klättrade i klätterställningen och lekte kull. Egentligen hade Paulina också velat vara med. Men det hade ju varit lite konstigt om hon som 13:åring gick fram till en 8:åring vid klätterställningen och frågade "får jag vara med?".

Paulina smög sig ut från skolgårdens område och till vaktmästarens gamla förråd, han hade ett nytt nu.
Idag skulle Paulina öva på flytta saker med tanken.

Cornelia
~
Plötsligt ser jag Paulina gå mot mig, eller rättare sagt vaktmästarens gamla förråd.
"Tänk om hon kommer på mig" mumlar hon försigsjälv.
Cornelia hör någon trycka ner handtaget, hon hoppar till. Hon hör ett gällande skrik från Paulina.
"Du skrämde mig!" Skrek hon men blev med ens tyst.
" Förlåt, men vad gör du här?" Undrade Cornelia.
" Det får jag egentligen inte..." Säger Paulina.
Cornelia tänker en stund, tänk om hon har krafter. Tänk om hon kunde använda kraft, fast det lät helt omöjligt.
"Så vad gör du här då?" Säger Paulina.
" Ehmm" säger jag.
Precis då gnistrar det till i Paulinas hand. Hon spärrar upp ögonen.
" Får ursäkta men jag måste skynda mig!" Vädjar Paulina och trycker upp dörren.
Paulina går ut och springer iväg mot skolans framsida.
Cornelia står kvar och funderar på och gnistan som bildades var en förstelningsgnista eller en tänkeflyttnings gnista.
(Gnistorna kunde komma ibland, men bara när personen var nära en annan person med kraft)