[PRS] Arya Stark & delete.

Privat rollspel mellan Arya Stark & mig, delete.!

Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Krafter:
Övrigt:

Mall:
Namn: Nomi Parker
Ålder: 16
Kön: Kvinna
Utseende: Håret är mörkbrunt, kortklippt och ganska spretigt. Hennes ögon är ljust blågråa med mörka ögonfransar runtom. Hon är medellång för sin ålder, kroppen är ganska smal och smidig och dessutom rätt vältränad. Armarna är inte så synligt muskulösa, men starka.
Personlighet: (jag hoppar över den eftersom det ändå aldrig blir så som jag skriver ahah)
Krafter: Inga, men hon försöker träna och hålla sig stark så att hon i alla fall skulle kunna göra något om hon behöver (handlar mest om att kunna försvara sig)
Övrigt: Har en yngre bror och två föräldrar, det är bara hennes mamma som har krafter i familjen.

Förlåt att det tagit så lång tid!
---

Mall:
Namn: Carmen Green
Ålder: 16 år
Kön: Kvinna
Utseende: Ganska så kort, cirka 154 cm, och ganska så tunn. Hon har blek hy, och hennes ansikte präglas av fräknar, ett par gröna, lysande öga och en liten, rund, ganska så söt näsa. Hennes hår är platinblont och kort, till käkbenen ungefär, och hon har även en lugg.
Personlighet: Hett temperament och hon är inte rädd för att säga vad hon tycker. Resten rollas fram.
Krafter: Kan bli osynlig och läsa andras tankar.
Övrigt: Bor med sin mamma och pappa, utan några syskon.

Ingen fara!
~
Nomi suckade och klev in i byggnaden. Hon kände redan på sig att det här inte skulle bli mycket bättre än i den förra skolan. Än så länge så drog hon inte till sig någon större uppmärksamhet, inte mer än några nyfikna blickar. Men det var ju antagligen bara för att de inte sett henne tidigare, just nu så hade det inget att göra med "det hon var". Hon gick med snabba steg genom skolan för att ta sig till klassrummet hon skulle vara i. Samtidigt kom hon att tänka på den gången hon varit där för att helt enkelt kolla på skolan. Läraren som visat henne och hennes mamma runt hade varit så glad och hjälpsam i början, men när hon fått veta att Nomi inte hade några krafter så hade det tvärt upphört. Hon försökte fortfarande halvhjärtat i alla fall låtsas att det inte störde henne, men det var långt ifrån övertygande. Hon undvek till och med att så mycket som snudda vid henne. Det hade egentligen inte gjort Nomi något, hon var van vid sånt. Men ändå.
Det tog inte lång tid att komma fram till klassrummet. Och när hon väl stod där utanför så tog hon ett djupt andetag innan hon först knackade på dörren och sen öppnade den och klev in. Läraren kom av sig i sin mening och vände blicken mot henne, inte samma lärare som visat henne runt. Fast med tanke på hans uppsyn så måste den ha berättat för honom om henne, om att hon inte hade några krafter. "Jag skulle visst börja här idag" sade hon kort när han bara stod där tyst. Läraren harklade sig. "Ja, det skulle du tydligen" sade han, lite buttert.

Förlåt att det tagit sån lång tid!
---
Det var ett enda brus i Carmens huvud. Hon hade oftast svårt med koncentrationen, mest i skolan, på grund av all energi hon la ner på sin kraft - det var inte sällan hon kom hem efter en skoldag med huvudvärk. Hon försökte träna på att stänga ute de flesta tankarna, men det tog nästan ännu mer energi.
Idag var ingen skillnad iheller. Hon "mm":ade och "ah":ade åt det mesta hennes vänner sa, utan att lägga någon energi åt vad de sa. Överallt runt henne var det olika röster, inte från vad människorna sa själva, utan vad de tänkte.
"Fan vad ful tröja Sophie har på sig", "Åhh, Carmen.. Jag bara önskar att hon förstod hur jäkla kär jag är i henne.. Hoppas bara hon inte hör att det är min tanke.", "Han har tandkräm på sin tröja.", "Fasen också, jag glömde läxan hemma."
Bara ett få urval av alla tankar från olika människor i Carmens huvud. När klockan ringde in och alla gick in i sina klassrum tystnade det dock, vilket lättade Carmen. Hon och hennes vänner gick till fysik-salen, och satte sig alla längst bak. Läraren tystnade klassen, men avbröts plötsligt av en elev hon aldrig sett förr. De hade en mycket kort konversation innan läraren vände sig mot klassen.
"Allihop, detta är Nomi Parker. Hon har precis flyttat hit och jag hoppas att ni alla hälsar henne hjärtligt välkommen." sade han med en hög och tydligt röst. Carmen rullade med ögonen. Underbart, ännu en röst som skulle störa hennes huvud. Men, trots det hörde hon inte ett enda ord från flickan.. Vad var det som var så annorlunda med henne?

Det är lugnt!
~
Läraren presenterade henne för klassen, sade att hon nyss flyttat hit och att han hoppades att alla skulle hälsa henne hjärtligt välkommen. Nomi kunde inte låta bli att himla med ögonen när hon hörde det där sista. Visst. Hon hade väldigt svårt att tro att han faktiskt hoppades det, och ännu svårare att tro var det där med att de skulle "hälsa henne hjärtligt välkommen". Till en början kanske, visst, men sen skulle det ju komma fram att hon inte hade några krafter. Då skulle de inte bli riktigt lika vänligt inställda längre. Läraren hade i alla fall inte valt att berätta det för dem, och hon visste inte riktigt själv om hon skulle föredragit det eller inte.
Nomi såg ut över klassen. Ingen verkade sådär jätteintresserad över att det kommit en ny till klassen. Visst verkade några lite nyfikna, men de flesta satt med en ointresserad blick och ritade på bänken eller pratade lågmält med sina kompisar. Så något hjärtligt välkomnande kom inte, men det var väl ändå det som passade henne bäst. När det verkade som att läraren inte tänkte tilldela henne någon plats, utan istället hade återgått till att rita upp något på tavlan, så gick Nomi bara bort och satte sig på första lediga plats.

ej aktivt längre!