♡The fancy world - prs med Holly♡

Holytail!!
Haha eftersom jag är sjuk har jag skrivit en typ handling och så hoppas det är ok!

Handling:
Solen sken över landet Roséa. Landet var uppkallat efter "Rose av Gudomligheten" som hade levt år 1898 - 1962. Hon hade fått fred i landet efter flera hemska inbördeskrig. Den minst kända staden i landet var "Chokladtorp", det var en ganska stor stad, och älvorna levde tillsammans allihop, och det fanns ingen som tryckte ner någon annan. Oftast iallafall. Alla älv barnen i staden sysselsatte sig på fritiden med att gå på Karamell-bowlingen, bada i Coca Cola-badet, åka Skumtomte-rushelkana, åka Gelèhallon-karusell, hoppa sockervadds-studsmatta, och många andra roliga aktiviteter. Nu, mitt på sommaren som det var, stod hela staden i blomster och alla var lyckliga.
Men i utkanten av staden, bodde än hemsk Drottning. En sådan där som föräldrarna använde för att skrämma barnen så att de inte lämnade staden. Fast ingen trodde att hon fanns, alla antog att hon var en legend, en myt. Men Drottningen samlade ihop en armé, och älvorna visste inte, att deras nybyggda Choklad-kanoner skulle komma till användning snart. Mycket snart.

Mallar:
Namn:
Utseende:
Ålder:
Familj:
Sort:
Övrigt:

Min mall (Svea) :
Namn: Simone av Hemligheterna
Utseende: Brunt hår, som är blått i topparna. Långa ögonfransar och markerade läppar. Hon har vita gnistrande vingar, med snirkliga glittriga mönster på.
Ålder: 12
Familj: Pappa (Arvid av de sökandes hav), Mamma (Alice, hon är en Alv), och Lillasyster (Evelina, hon är också alv).
Sort: Frostälva.
Övrigt: Eftesom hennes mamma och syster är alver, och älvor föraktar alver så träffar hon inte dom du mycket. Hon bor med sin pappa och hennes syster med hennes mamma. Hennes favorit ställe i Chokladtorp är, Sockervadds-studsmattorna.

Namn: Lave skogens bevarare
Utseende: Chokladbrunt hår med kristall vita ögon som gnistrar i solskenet. Spetsiga öron och fylliga läppar
Ålder: 12
Familj: Pappa Lolindir (Alvernas huvudväktare), mamma (skogsälva)
Sort: Alv/älva
Övrigt: Hon är inte riktigt säker på vad hon är egentligen. Hennes pappa är alv och eftersom hon inte fått vingar då vid 5 års ålder när man får dom så antog dom att hon blivit en alv. Men Lave har aldrig helt känt att hon är en alv. Hennes mor tillät henne komma och hälsa på men man såg tydligt på henne att hon var besviken på Lave för att hon inte blivit älva.
Men det hon inte berättat för nån är att hon har en älvkraft[/size][/font][/color]

Yayyy, vi ska vi skriva ur jag-perspektiv? Och vem börjar!

duu? x)

Kajjjjjjjjjjjjjj!!!!!

Simone
~
Jag vaknade av fågelkvitter. Jag kollade leende ut igenom fönstret och såg solen stiga fram, fast sedan rynkade jag pannan. Jag kom på att idag skulle jag hälsa på Mamma, och Evelina. Aja det var inte förens om några timmar iallafall, tänkte jag och steg långsamt upp ur sängen. Sedan drog jag på mig lite kläder, lyfte från golvet och flög in till köket. Där stod pappa och gjorde nya kolaflingor. De hade tagit slut igår.
"Godmorgon" gäspade jag.
"Moorning min lilla favorit dotter!" log pappa åt mig.
Jag började sedan duka fram frukosten. Medans jag dukade tänkte på vad jag ville hinna med innan jag skulle till mamma. Och alverna... Klockan var sju nu, och jag skulle dit vid elva. Jag kom fram till att jag skulle hinna äta frukost, för att sedan gå till Marina, eller Marina den graciösa som hon hette. Det var rätt komiskt med tanke på att hon var än av de klumpigaste älvorna jag kände. Iallafall skulle vi kunna hoppa lite sockervaddsmatta innan jag skulle iväg till mamma.
Jag åt snabbt min frukost och gick sedan över till Marina.

Lave (måste väl säga att det uttalas: Laive xD)
~
"Far? Jag går ut i skogen!"
Min röst ekade mellan väggarna på slottet där min pappa jobbade. Min pappas huvud skymtades vid en av dörrarna.
Han skrattade. Det hade varit vårt lilla interna skämt oss emellan, min pappa och jag.
Vi var ju i skogen redan, vår stad ligger ju i skogen. Men ingen fattade när vi förklarade.
"Okej! Men ta med dig en kniv! Det kan finnas spindlar!"
Jag suckade. Jag hade alltid med mig en kniv. För att hålla honom lugn.

Jag gick ut i den friska luften. Vinden slet i mitt hår och jag kände doften av höst som var påväg från norr.
En perfekt dag för att ta en promenad och samla löv till våra tak.

Ska försöka komma ihåg det! xD

Simone
~
Jag och Marina hade hoppad sockervaddsmatta i två timmar nu. Vi la oss trötta ner på marken.
"Lika kul som alltid" flinade Marina och jag instämde. Då ringde kyrkklockan. Den slog tio slag, jag skulle vara oss mamma vid elva, och det tog en timme att åka dit.
"Måste gå" sa jag och ställde mig upp.
"Okej!" skrattade Marina. Jag började springa och när jag kom hem stod pappa utanför, han hade redan låst huset.
"Vart har du varit... Aja strunt samma. Nu flyger vi" sa pappa och vi flög iväg.

När vi nästan var framme sa jag till pappa att åka hem, att jag kunde ta mig sista vägen själv.
"Är det okej?" frågade pappa och det märktes att han skulle bli glad om han slapp träffa några alver.
"Jadå" svarade jag och flög långsamt iväg själv.

Lave
~

Ett svischande ljud fick mig att hastigt dra kniven.
Var det spindlar? Sånna där stora som min pappa alltid pratar om men jag aldrig sett?
Men nej. Ingen var i närheten av mig och det ända jag såg var grönska.
Jag andades ut. Det kanske bara var inbillning?
Men så hördes det igen och jag skrek av rädsla.

Simone
~
Jag flög långsamt över skogen nära där mamma bodde. Allt var precis som vanligt, normalt. Men så hände något, jag tappade kontrollen, det var som om någon annan styrde mig. Först flög jag in i en gren, sen en till. Jag kollade förskräckt på de avbrutna grenarna nere på marken. Jag hade skadat ett träd. Först då märkte jag att jag hade fått tillbaka kontrollen. Jag log lättat, det var säkert bara inbillning... Kanske...
Men så ryckte det till och jag föll. Jag kämpade för att få kontroll över vingarna men det gick inte. Jag störtade alltså rakt ner mot marken snabbt, och mina vingar funkade inte. Inte bra. Inte bra alls.

Lave
~

Nåt föll ner genom träden och en skugga landade med en duns ungefär 300 meter framför mig.
"AAAAAH!" Mitt skrik ekade mellan träden.
Vad var det som hände egentligen?
Gestalten som nyss hade fallits ner genom grönskan rörde på sig.
"Hallåååå? Vem är du?" Viskade jag skräckslaget och drog min kniv.
Gick långsamt mor den..... Det.
Det här kändes lite som en skräckfilm.