[PRS] Safir & delete.

Safir

Handling:


Mall:
Namn:
Ålder:
Kön:
Läggning:
Utseende:
Personlighet:
Övrigt (bakgrund, etc.) :

Namn: Lennie efter John Lennon som hennes pappa älskar
Ålder: 16???
Kön: Kvinna då obv
Läggning: Oklart
Utseende:
Personlighet: Hon är en extremt blyg människa även om hon döljer detta, och om hon inte hade råkat vara bästa vän med Vanja som alla älskar hade hon varit rätt osynlig. Hon är en typisk sådan människa som inte gör något för sig själv utan bara följer den upptrampade vägen framför henne. Hon är literally en omvänd version av mottot 'om du inte älskar dig själv, hur ska andra kunna älska dig?' - 'Om inte andra älskar mig, hur ska jag kunna älska mig själv'? Hon ser ofta sig själv som Medel minus, lite under genomsnittet i allt. Den lite halvsnygga statisten med namnet sist i eftertexterna.
Övrigt: Hon har en svaghet för när folk håller på med hennes hår, tre födelsemärken på vänster nyckelben och en hemlig förkärlek för The beatles.

Namn: Fredrika "Freddie" Miller
Ålder: 16 år
Kön: Kvinna
Läggning: Pansexuell
Utseende:

Personlighet: Högljudd och eldig, hon har ett hett temperament och är inte rädd för att säga ifrån eller ifrågasätta saker och ting.
Övrigt: Första intrycket av Freddie är inte direkt att hon är en rik eller snobbig flicka, tvärtemot. De flesta kläderna hon köper är från second hand.
Hon bor i en av de finaste villorna i byn och hennes mamma är en hemmafru. Hennes pappa är en brittisk affärsman som knappt var där under Freddies uppväxt, vilket gör att hon för det mesta fryser ut honom.
Hon har även en lillebror på 14 år.

Några ynkliga gruskorn simmar omkring i snöslasket och Lennie håller desperat blicken på vägen, livrädd för att halka. I lurarna spelar Here comes the sun, men himlen har samma grå färg som frukostgröten mamma försökte tvinga i henne i morse. Hon tvingar skinnjakan tätare omkring sig - den ger ingen värme alls men Vanja tyckte att hon var smoking i den, så vad gör man?
Korridoren är proppfull som vanligt och hon tvingas tränga sig fram för att ta sig till sitt skåp. Så landar en vällackerad hand på hennes axel och en smällande puss på hennes kind. Ladies and gentlemen, Vanja. Hon som gör alla rörelser lite yvigare, alla ord lite högre och alla killar lite kåtare. Lennie får av sig hörlurarna och tvingar sig själv att le.
"Hej babe" Vanja bryr sig inte om att hälsa tillbaka utan börjar bara prata på sitt vanliga rättframma sätt.
"Fan att du inte var på Ellies fest! Kim fick reda på att Sabina hade försökt hångla med Hannah - jamen det är hans flickvän, hon går i 9D - så han och hans kompisar drog ut henne i snön och mulade henne! Det var så jävla hysteriskt, fatta äckligt att hon är flata?!" Lennie skrattar och nickar, gör äcklade miner och ser lagom intresserad ut, men inom henne växer klumpen i magen. 'Så jävla hysteriskt'. Om hon bara visste.
Samtalet avbryts av att människor börjar droppa in på lektionen, och Lennie skymtar ett okänt blått hårsvall i folkhavet. Senare ska hon komma att minnas det här ögonblicket och se tillbaka på det som Början, men nu låter hon bara Vanja kroka arm med henne och dra in henne i klassrummet.

Ännu en ny stad, ännu en ny skola. Denna gången var det mammas gamla hembygd, en tråkig skithåla som de antagligen skulle flytta ifrån när de äntligen började komma in i vardagen och det helt enkelt började bli för vanligt och tråkigt. Så var det i familjen Millers liv, de var alltid i rörelse.
- Fy fan vad det är kallt, mumlar Freddie för sig själv när hon med darrande händer försökte tända cigaretten. Hon har aldrig varit bott i ett så kallt ställe förr, visst - Stockholm var kyligt vid denna tiden på året men där var det max så att man behövde en tjocktröja och jeansjacka.
Dagen till ära hade hon sina svarta, slitna Dr Martens, ett par svarta skinny jeans med slitningar på knäna och en vit, stickad tröja med mönster i mörkblått och vinrött, köpt på second hand. Dessutom hade hon sin älskade jeansjacka som var fylld av massa olika pins - mest propaganda emot rasism & SD men även feminism och olika band. Hennes läppar var målade i hennes favorit färg, rött, hennes naglar var målade i svart och hon hade sin favorithatt på sig.
Väskan dunkar mot hennes rygg ledans hon tar snabba, långa steg för att värma kroppen. När hon kommer fram till entréen fimpar hon cigaretten, går in och ser sig omkring.
Litet och slitet, absolut inte som de stora skolorna i Stockholm som har det mesta. "Antagligen det enda högstadiumet i byn.." tänker Freddie, vars tankar blir stoppade av att någon börjar prata med henne.
- Men hej! Är det du som är Fredrika? frågar en glad, ljus röst. Freddie kollar upp och möter blicken med en kvinna i 40 års åldern. Freddie nickar lätt.
- Ja, men du kan kalla mig Freddie. Det är du som är Eva, antar jag? Mentor för klass 9B? frågar Freddie. Eva fick en snopen min, vilket Freddie var van vid. Vuxna var inte vana vid en mogen tonåring som tog kontroll över konversationen.
- Ehh, javisst! Kom med här.. Freddie, så ska vi till klassrummet så ska du få dina skåpnycklar och träffa dina nya klasskamrater! sa Eva glatt och börjar snabbt gå iväg. Freddie rullar med ögonen, men följer med Eva. Eva verkar vara den där tråkiga, alldagliga lärarmamman. Hon har håret i en slarvig knut i nacken, har glasögonen hängandes i ett snöre runt nacken och bär en långkjol och en stickad tröja.
När de går genom korridoren känner Freddie alla blickar. Med ett flin på läpparna sträcker hon sig lite mer, vet att de blir provocerade av någon med makt och attityd.
Eva låser upp dörren och flocken med ungdomar rusar in. Freddie är snabb med att sätta sig längst bak, och när de andra börjar sätta sig på sina platser så samlar sig tre tjejer vid hennes bänk.
- Eh, asså, jag vet inte vem fan du är som får all den attityden ifrån.. Du borde veta att ingen sätter sig på Vanjas plats. säger en av tjejerna med ett påklistrat, falskt leende. Freddie rycker bara på axlarna, kollar ner i sitt block och börjar klottra. Hon ser att tjejerna fortfarande står kvar, otåligt väntandes och Eva får en orolig min.
- Ehm, Fredrika.. Nej, ursäkta, förlåt - Freddie, kan du inte sätta dig här i stället? frågade Eva osäkert och pekade på en annan bänk. Hon reste sig upp och satte sig där istället.
- Ja, som ni alla kanske förstått nu är detta Fredrika, eller rättare sagt Freddie. Hon har nyligen flyttat hit från Stockholm. Är det något speciellt du vill berätta om dig själv? sa Eva, som inte var lika osäker längre. Freddie märkte att hon tagit över sin lärarroll nu. Freddie reste sig kvickt upp med ett leende på läpparna.
- Jag heter som sagt Freddie, och jag har egentligen inget speciellt att säga - jag bara gillar att få all uppmärksamhet. sa hon, ryckte på axlarna och satte sig ner igen. Hon såg att flera av se rullar med ögonen, vissa gav henne konstiga blickar och vissa kollar på henne med nyfikna ögon. Eva såg osäkert på sina elever, innan hon börjar lektionen.

Lennie tittar upp från sin plats bakom Vanja - platsen bredvid hennes höghet är upptagen av olika personer varje dag och just idag sitter Hannes där med armen slängd runt hennes midja - när resten av gänget rör sig mot platsen längst bak. Hon skymtar återigen ett blått hårsvall och det suger till i magen. Så hörs upprörda röster följt av stolskrap och Evas nervösa röst. Den där rösten får det alltid att krypa i hela Lennie - det är som att hon ständigt ber om ursäkt för sig själv. Någon borde berätta för lärarna om den gyllene regeln i skolan: Visa dig aldrig svag.
Svaga djur blir utstötta av flocken och högstadiet är inte mycket bättre. Äta eller ätas, baby.
Så tystnar alla och lektionen kan äntligen börja. Lennie återgår till att iaktta. Det är något som hon har blivit allt bättre på, hon kan alla sociala regler utantill och känner igen folks minspel vid alla tänkbara situationer. Den här gången är det dock annorlunda, den nya tjejen har något som drar blickarna till sig. Ungefär hälften av klassen ser arga eller äcklade ut, andra halvan fashinerade. Lennie tillhör definitivt andra halvan.
När de går ut från första lektionen går Vanja direkt upp vid sidan av den nya - som hon nu vet heter Freddie. Hon lägger en säker hand på Freddies axel och får henne att stanna. Även Lennie, som har gått precis bakom Vanja, stannar upp. Vanja har den där hårda glimten i ögat som hon alltid har när hon vägrar ge sig, och det är skrämmande.

Freddie stannas helt plötsligt av en hand på sin axel. Hon vänder sig om och möts av blicken från den bitchiga tjejen som hon mött inne i klassrummet.
- Åh, du igen. mumlar Freddie och synar henne från topp till tå. Push-up, massor av smink, det blonda håret i lockar och Hollister kläder. Wow, hon trodde inte ens att märkeskläder existerade i denna byn.
- Du, förlåt för tidigare.. Men det verkar som att du är lite trög. Om du inte förstått ännu, så är det jag som är Vanja - klassens drottning. Jag vet inte vad du är ute efter, men om det är min plats du är ute efter så kan du glömma det. sa hon medans hon skrattar. Ah, det klingar så beskt.
Vanja petar henne på bröstet, och Freddie höjer ögonbrynen - men hon ändrar inte en min i ansiktet. Hon glor på Vanja med uttryckslöst ansiktsuttryck.
- Du borde gå med svansen mellan benen, detta är den enda varningen du får. säger hon med en låg röst och hon står ovanligt nära.
- Det är jävligt patetiskt att själv kalla sig för "klassens drottning". säger Freddie, flinar. Vanja fnyser till.
- Lennie, kom. säger hon bryskt, och Freddie känner segerkänslan. Men hon bestämmer sig för att provocera Vanja lite mer.
- Vad fint namn du har, Lennie! ropar hon efter dem.
Vanja fejkhostar och säger flatjävel lite för högt för att vara diskret, men Freddie skrattar bara till svar och vänder sig om. Men samtidigt hugger det till i bröstet och med en klump i magen går hon till sitt skåp. Hon lägger sin sin väska och jacka, tar sina grejer och beger sig till nästa lektion med snabba steg.

"Vad fint namn du har, Lennie!"
Vanja fortsätter gå men hon stannar upp, vänder sig om. Några sekunder fortgår medans hon försöker avgöra om Freddie är ironisk eller seriös, och Vanja har också stannat upp nu. Lennie känner blickarna från båda hållen och försöker frenetiskt komma på något att säga.
"Men kom för fan" Vanja drar irriterat i hennes arm och tiden sträcks ut i ett ögonblick.
"John Lennon" Får Lennie ur sig och kan nästan se de gigantiska frågetecknen ovanför de båda andras huvuden innan hon låter sig bli ivägdragen av Vanja.
Senare på lunchen smiter Lennie in på toan, bättrar på sminket och sjunker sedan ner på det stängda toalocket, lutar huvudet i händerna.
John Lennon??? Skärp dig för fan.
Hon tar ett djupt andetag, låser upp toan och går mot sina skåp. Hon är helt inne i sina egna tankar och märker inte den blåhåriga figuren förrän de stöter ihop framför hennes skåp. Alltså bokstavligt talat stöter ihop. Lennie tappar sin mobil och svär till, böjer sig rodnande ner för att plocka upp den.

Freddie stannas till helt plötsligt av att en kort person gick rakt in i henne. Hon tittat förvånat ner och ser Lennie ta upp sin mobil, höjer sina ögonbryn.
- Jaha, och vad gör du där nere? frågar hon med ett flin på sina läppar. Hon sträcker ut en hand för att hjälpa Lennie upp, och hon tar emot den. Freddie håller kvar hennes hand.
- Vi har inte hälsat ordentligt, och fastän jag vet att det är oerhört töntigt vill jag göra det, sa Freddie. Hon log så stort att hennes smilgropar syntes. Jag heter som sagt Fredrika, men du kan kalla mig Freddie, fortsätter hon.
Hon släpper Lennies hand och bugar sig djupt. Hon skrattar, ett lätt och hjärtligt skratt. Det var länge sen hon skrattade på, och ännu längre sen hon fånade sig så där.
- Vill du följa med ut? Jag behöver en cigarett. frågar Freddie och kollar på Lennie med stora valpögon. Freddie vet att hon pratar alldeles för jobbigt, hon låter knappt någon få prata utan är mest den som styr konversationen.

Freddies hand är sval och torr, och Lennie blir plötsligt nervös över att hennes egen är svettig. Hon rodnar lätt när Freddie bugar sig, ler osäkert.
"Sure" rösten är hesare än vanligt och hon harklar sig, möter nervöst den längre flickans blick. Freddie har sådana där ögon som bränns, som man inte kan se in i särskilt länge utan att förlora sig totalt. Solögon.
Väl ute tar Lennie tacksamt emot en cigarett - hon röker egentligen inte när hon är nykter, men vad som helst för att ha något att göra med händerna. Fingrarna är stela när hon tar emot tändaren men tillslut slår en liten blå låga upp. Ciggen tänds med ett lågt fräsande ljud och hon lutar sig mot tegelväggen, iakttar den nya tjejen samtidigt som hon drar ett munbloss. Det går inte att förneka - hon är skitsnygg.
Perfekt slitna Dr. Martens, jeansjacka med massor av pins. Lennie ser en med texten 'Varje dag föds en sverigedemokrat, använd kondom' och drar på munnen.
Hon känner sig plötsligt naken i sina håliga jeans och sin tighta svarta tröja. Huttrar ofrivilligt till.
"Så... Var bodde du innan ni flyttade hit?"