Privat mellan Ripadal Bella

Här har vi tråden

Okej, bra

Japp

Mall:

Namn: Alison Clear

Ålder: 17

Personlighet: vanligtvis en glad tjej. Bra i skolan

Utseende: axellångt mörkbrunt hår. Klara, blå ögon. Ganska lång

Rädslor: hon är populär och rädd för att inte längre vara det. Är också rädd för havet och att drunkna. Bor dock alldeles vid havet. Hon vågar inte berätta för någon att hon är homosexuell

Övrigt: är ensambarn och har alltid saknat en syster. Henens föräldrar är skilda varav ena föräldern skaffat ny partner.
Hon

Namn: Jane Longkvist.
Ålder: Utseendemässigt 18 år. den ålder hon faktiskt är i. 1018 år.
Personlighet: Snäll och omtänksam då hon inte jagar.
Envis är hon också.
Utseende: http://nd04.jxs.cz/760/167/653cdf3ae8_73695862_o2.jpg
Historia: Hon levde under pestens tid i en rätt rik familj och en dag så hittades hon döende med pestens symton. Men på natten då alla sov så kom en övernaturlig varelse in och förvandlade henne och hon lever nu lite var som helst.
Gillar: blod.
Ogillar: De som tror att de är bättre än henne.
Övrigt: Hon är homosexuell, det är typ det enda som hon behållit från sitt mänskliga liv.

Okej, ska vi börja?

Ja det kan vi. Kan du börja?

Stranden låg 50 meter ner. Jag stod och hängde över räcket på min mammas hus. Solen bar påväg ner och himmelen var alldeles rosa. Det var väldigt vackert. Det hör var en utav sakerna jag verkligen saknat när jag bodde hos pappa och hans fru. Erica var väldigt trevlig, men pappa gifte sig med henne ett halvår efter skilsmässan med mamma.
"Alison? Är det här du är?" mamma kom ut till mig. Hon ställde sig bredvid mig och tittade ut mot havet.
"Visst är det vackert?" sa hon.
"Ja, verkligen." svarade jag. Vi såg inte på varandra. Jag och mamma hade inte en sån bra relation. Men hon fanns alltid där. Jag älskade henne för det.
"Jag går ner till havet." sa jag. Jag hade saknat havet också, fast jag var livrädd för vatten. Bara tanken på att vara i vattnet, att inte ta sig upp... Det fick mig att rysa. Påväg ner till stranden tog jag av mig mina skor. Jag älskade känslan att ha sand mellan tårna. Det lugnade mig. Då kände jag mig hemma. Det här huset, den här stranden, det var det här som var mitt hem. Inte det stora huset som pappa och Erica skaffat.
Havet var stilla. Inga vågor så långt ögat kunde nå. Horisonten var vacker. Jag satte mig ner. Månaden hos pappa hade bara gjort mig ledsen. Nu var jag hemma.

-----
Det här var ett ganska kort kapitel, men jag skrev det på iPaden och det blir en början iallafall.

Jane gick tu trots att det var sol, men som tur var så hade hon skydd mot solen genom ett halsband som hon fått av en äldre vampyr.
Hon tänkte gå till stranden eftersom hon älskade vattnet och gick och doppade fötterna i vattnet och kände mänskligt blod pumpa i närheten och hon såg åt det hållet och såg en flika stå där och hon log.
Men hon var inte törstig eftersom hon var alldeles mätt, hon hade tagit en gammal man under natten och inte lämnar kvar något spår efter sig.

Vill du att jag skriver ur jagperspektiv eller som du gör? Spelar ingen roll för mig.