PRS Andra generationen

Fixat Marina Granger♥!

Mall:
Namn:
Ålder:
Personlighet:
Utseende:
Elevhem:
Familj:
Övrigt:

Mall:
Namn: Victoire Delacour
Ålder: 15
Personlighet: Kaxig, snäll, kreativ
Utseende:
Elevhem: Ravenclaw
Familj: Bill Weasley, Fleur Delacour
Övrigt: Populär, men är snäll mot de hon känner.

Mall:
Namn: Rose Weasley
Ålder: 15
Personlighet: Smart, rolig men har väldigt hett temperament.
Utseende:
Elevhem: Gryffindor
Familj: Hermione Granger Weasley, Ronald Weasley, Hugo Weasley.
Övrigt: Smartast i sin årskurs, Gryffindors quiddich kapten, jagare.är ihop med Scorpius Malfoy.

Du börjar!

Jag tittade ut över perrongen. Ett stort leende sprider sig över mitt ansikte när jag ser Scorpius på perrongen. Vi hade blivit ihop i våras och nu var han mitt ljus. Han ler försiktigt tillbaks och tittar oroligt på pappa. Ha visste inte om våran romans. Och jag hoppades att det skulle förbli så. Han skulle inte ta det lätt. Mamma drar in mig i en mjuk kram och jag ler.
- Ta hand om er, säger mamma mot mitt hår.
- Det klart att jag ska, jag håller ögonen på Hugo också.
Hon ler.
- Det lär behövas.
Jag skrattar tyst och ger pappa en hård kram.
- Kom ihåg att du
- Jag vet. Att jag ska slå Scorpius i alla prov.
Han ler stolt. Jag hade slagit Scorpius och alla andra. Jag var faktist smartast i min årskurs.

Jag står på 9 3/4 och tittar på alla föräldrar som står och lyckoönskar sina barn, det känns härligt att vara på väg till Hogwarts, det är trots allt mitt andra hem. Jag väcks ur mina tankar då Fleur påminner mig om att göra mina läxor och ha det kul.
"Ha det bra!" säger Fleur och kramar om mig.
"Hejdå, ha det så kul!" ropar pappa efter mig, när jag börjar gå mot Rose på andra sidan perrong, med Scorpius.
"Hej, Rose och Scorpius!" säger jag glatt.
"Hej!" svarar de mun på varandra.
Jag får syn på Ted en bit bort, jag kan gå dit så får de lite tid tillsammans.
"Hejdå." säger jag.
Jag var glad att Rose hade en pojkvän, så att hon inte var ensam, men vi kunde inte prata lika öppet när Scorpius ser på.
Rose vinkar innan hon fortsätter att prata med Scorpius.
Jag går till Ted istället, min bästa vän.
"Hej!" säger Ted glatt.
"Hej Ted!" svarar jag lika glatt.
Vi går på det röda tåget och sätter oss i en vagn och börjar prata om vad vi gjort i sommar.

Med en sista orolig blick på pappa flätar jag ihop mina fingrar med Scorpius. Vi ler soligt mot varann och går ombord på tåget. Mitt leende ljusnar om möjligt ännu mer när vi hittar en ledig vagn. Allt känns bra och Expressen sätts i rullning. Jag tittar på Scorpius med den drömmande blicken jag alltid får i hans närhet.

Tåget börjar rulla snabbare och snabbare tills landskapen flyger förbi. Det är ganska intressant att titta på, men Ted och mina beundrare försökte prata med mig. Ted ler mot mig hela tiden och jag ler lika glatt tillbaka. Det visar sig att Ted har spelat mycket quiddich under sommaren, han bodde hos sina morföräldrar och de hade en ganska liten, men bra quiddich plan i närheten, eftersom de bor i ett område där det inte bor mugglare på mils avstånd. Ted var Griffindor sökare, själv spelade jag inte quiddich. Tanken på att sitta på en kvast hundratals meter upp i luften fick mig att rysa. Godisvagnen kom förbi efter cirka en halvtimme.
"Vad vill ni ha?" frågade försäljaren mjukt.
"En chokladgroda, tack." så jag och log.
De andra härmade mig genast förutom Ted som tog två chokladgroder. Mitt chokladgrodekort var Dumbledore, min pappa, Bill Weasley, hade haft honom, han dog säkert när Voldemort återvänt. Timmarna rusade iväg och det ändå jag kunde tänka på var Ted. Jag undrar varför, kanske var det bara en... Nej, jag vet inte varför.

Jag och Scorpius små pratar lite. Men det räcker med att bara vara i hans närhet för att jag ska skina som en sol. Den lilla runda häxan som säljer godis tittar in. Hon ler varmt.
- Vill ni ha något från vangnen?
- Ja, tack. En pumpa saft, svarar jag.
- Det blir 10 siklar.
Jag räcker över pengarna. Jag smittar lite på saften. Den är som vanligt jättegod. Jag tittar ut på det gröna landskapet och drömmer mig bort.
Jag drar på mig Hogwarts uniformen för nu är vi nästan framme.