Bomber och blod

Titel: Bomber och Blod (kan komam att ändras)
Författare: Tilly
Språk: Svenska
Antal kapitel: 25 hittils, men den är inte färdigskriven
Rating: PG tror jag
Handling: Det handlar om fyra barn/personer som ska börja på Hogwarts och vad som händer under deras första år. Det förekommer en del våld och problem.


Jag är också jättedålig på att beskriva berättelser utan att spoila för mycket så den kan låta ointressant, men ge den en chans för jag tycker åtminstone att den är jättespännande.

*gos*

Låter bra. Känn dig bevakad. )

KAPITEL 1: Cosmo Hillam

Cosmo Hillam ser på ugglan framför sig. Den har precis satt sig ner. Cosmo tar brevet den har med sig och ser på det. Det är nästan så att han tar ett skutt, så glad är han. Det är nämligen hans Hogwartsbrev. Det är bra ett problem till. Kommer han inte i Slytherin är det ute med honom. Egentligen bryr han sig inte jättemycket, men hans pappa gör det. Kommer han inte i slytherin kan han lika gärna hoppa ut från något av tornen för det skulle ändå inte bli roligt att komma hem. Som tur är har han hört att hatten lyssnar på önskemål. Den kommer ändå säkert höra att han önskar att komma i slytherin. Dessutom är Cosmos pappa extra noggranna med honom bara för att han är ensambarn. Han är sin pappas enda chans att ha ett lyckat barn.

I och för sig kan väl slytherin vara bra. De är ambitiösa och så. Dock finns det så många som inte är så snälla, Voldemort gick ju i Slytherin. Han höll på att förstöra trollkarlsvärlden. Com är otroligt glad att varken hans föräldrar eller deras föräldrar stod på voldemorts sida. Visst, vissa åsikter höll de med om, men som helhet tyckte de inte som honom.
"Cosmo! Det är mat!" Hör han sin pappa ropa och han tar med brevet. Inte för att ha egentligen vill. Hans pappa kommer bara bli otroligt stolt och ge honom en massa uppmaningar om hur han ska vara. Om han inte kommer in på Hogwarts istället, då vet han inte vad som händer. Hans pappa skulle åtminstone inte vara glad. Cosmo vill ändå inte vara en ynk. Tänk att inte kunna använda magi. Att leva som en mugglare! Fruktansvärd tanke!

Sedan var det delen med hans mamma. Det har plågat honom hela livet ända sedan det hände.

Cosmo och hans mamma går mot den läckande kitteln. Av någon anledning hade de valt att gå dit, kanske för att Cosmo ska få se lite hur det såg ut mitt i icke-magiska London. Han har precis gått in. Hans mamma ska bara ordna något där ute först. Cosmo vet inte vad, men precis när hon är på väg in hör han en smäll och så såg han sin mamma bara ligga på marken. Han rusar ut och sätter sig vid henne. Det är blod överallt, men Cosmo hade ingen aning om vad som hände. Så kommer en flicka fram till honom. De är ungefär lika gamla, men hon ser helt oberörd ut över vad som precis hände. Som att hon aldrig märkte något.
"Jaha, hur kände du den här... Kvinnan?" Frågar hon och ser på honom. Det är inte med medlidande eller något, bara inget. Cosmo märker att hon verkligen inte lägger någon känsla i det. Hon bara frågar.
"Hon är min mamma" säger han och han får en klump i halsen. Tårarna bränner under ögonlocken, men han vill inte visa dem. Inte inför en främling som inte verkar bry sig om honom.
"Buhu då. Vad synd om dig vars mamma har dött. Tänk istället på någon som inte har några föräldrar då. Jag bryr mig inte." Säger hon, än en gång utan känsla. Det är då det går upp för Cosmo. Hans mamma är död. Hon kommer aldrig tillbaka.
"Du förstörde mitt liv! Det ska du få ångra!" Skriker han och hon springer därifrån. Inte rädd, bara... Nöjd. Som att hon vill förstöra hans liv.

Cosmo springer tillbaka till sin mamma. Han tar hennes halsband, det fina halsbandet och så springer han in på den läckande kitteln. Rätt in i sin farfar. Så kommer tårarna. De rullar ner för kinden och han borrar in huvudet i hans farfars axel. Han bara klappar på Cosmo och tar till slut med honom hem.


Det är ofta Cosmo tänker på det. Varje gång han gör det blir han ledsen och han klarar inte om någon säger elaka saker om han mamma. Han saknar henne. Det är ändå ofta han har på sig sin mammas halsband. Han blir retad, men han bryr sig inte. Det är en av de enda sakerna som han har kvar av henne, som hon använde.

Nu är han dock glad. Hogwartsbrevet har kommit. Cosmo går ner för trappan till bordet dör hans pappa sitter.
"Pappa. Mitt Hogwartsbrev har kommit", säger han och hans pappa stirrar lite lätt på honom, sedan får han en kram.
"Jag visste det! Jag är så stolt över dig!" Säger han och Cosmo blir glad för det. Hans pappa tar det ändå lite försiktigt.
"Du Cosmo", säger han sedan och Cosmo nickar, "Jag vet att jag varit ganska hård mot dig att du ska komma i Slytherin och så. Det är bara det att både jag och din mamma var där och jag vet att du skulle passa bra där. Det gör inte så mycket om du inte kommer där" säger hans pappa och Cos blir lättad, samtidigt som det känns helt konstigt. Plötsligt har han ändrat sig. Dock väljer han att inte fråga mer och istället börjar han äta. Det är jättegott, som alltid. Hans pappa har alltid varit proffs på matlagning.
"Vad sägs om att åka till Diagongränden imorgon för att handla saker till skolan?" Frågar hans pappa när de ätit klart och Cos nickar. Det vill han jättegärna.

Bra!

KAPITEL 2: Vega Gold

Vega och Alya Gold. Enäggstvillingar. Klockan på väggen tickar. Regnet smattrar på fönstret. Vega sitter i sin säng. Aldeles nyligen köpte de nya sängar, en för Vega och en för Alya. Innan hade de en våningssäng, men de blev alltid osams om vem som skulle sova var. Båda ville sova längst upp. Det argument Vega alltid använt är att hon är äldst, därför får hon välja. När de var små funkade det ofta, men nu är de 11. Alya går aldrig på sådant längre. Egentligen skulle Vega velat ha ett egent rum, utan Alya. Tyvärr har de för få rum hemma. Snart ska de börja Hogwarts. Det vore självklart roligt om de kom i samma elevhem, men Vega är inte säker på att hon vill det. Hon orkar inte riktigt hänga med sin syster hela tiden.
"Vega! Alya! Vi ska till Diagongränden och handla inför er skolstart nu!" ropar Deras mamma och de skyndar ner båda två. Hon står vid deras eldstad med flampulverkrunkan framför sig.
"Är ni redo? Har ni inköpslistorna?" frågar hon och de nickar båda två.
"Okej, vem börjar?" frågar hon dem och de ser på varandra.
"Jag!" säger de i kör och försöker knuffa bort varandra.
"Nej, nu får ni lägga av! Ni är faktiskt elva år!" ryter deras mamma och de blir tysta.
"Alya kan få göra det först då" säger Vega tyst och Alya kliver fram. Ska man få andra gånger så måste man ge lite också. Ge och ta. Livet är konstigt ibland.

Vega dunsar ner i den öppna eldstaden. Hennes kläder är lite mörka från gammalt sot, men hon skyndar sig att kliva ut innan deras mamma kommer. Vega har gjort det många gåner, men hon är ändå inte van vid det.
"Följ med här nu" säger sdan deras mamma och de går efter.
"Ska vi få trollstavar nu?" frågar Alya spänt och Vega suckar lite. Alltså, de kan ju inte komma till Hogwarts utan trollstavar. Hon förstår känslan för Alya, men hon kan ändå inte låta bli att bli lite irriterad över det.
"Självklart" säger deras mamma sedan och hon går fram till Ollivanders och öppnar dörren.

"Kliv in" säger hon och Tvillingarna går in i trollstavbutiken. Det är fullt med trollstavar där och Vega kan inte annat än att bli imponerad.
"Goddag, vad kan jag stå till tjänt med?" hör Vega sedan en mansröst säga och hon ser mot kassan. Där sitter en gubbe, väldigt gammal är han.
"Vi ska ha två trollstavar" säger dera mamma och han ser på flickorna.
"Kom fram så ska jag se vad jag kan hitta" säger han och de kommer samtidigt som han försvinner bort. Vega kikar försiktigt efter honom, men han kommer snabbt igen. Med sig har han två lådor, antagligen trollstavar. Gubben plockar fram den första ur sin ask och ger den till Vega.
"Hagtorn, 9 2/5 tum, ddrakhjärtesträng. Bäst för förvandlingar" säger han och ger den till Vega. Hon tar upp den och testar något. Gubben nickar. Han tar tillbaka staven och lägger ner den igen. Sedan kollar han med Alya. Hon får testa tre stavar innan hon får den rätta.
"Det blir fjorton galleoner" säger han och deras mamma betalar, sedan går de ut därifrån.

Vega har alrig varit inne på Gringotts, men nu går deras mamma ditår och de bara följer efter henne. Deras föräldrar är i Diagongränden ganska ofta, men Vega och Alya har aldrig fått följa med. Nu öppnar deras mamma dörren och de tar bara några steg in innan de bara står och imponeras över allt. Det är så stort och vackert. När Vega kollar ner är hennes mamma redan borta vid en bänk och Vega springer dit så snabbt hon kan. Alya kommer inte långt efteråt. De följer efter svartalfen till en form av bergodalbana, men den går otroligt snabbt. Vega tycker att det känns som att hon ska trilla av. Så kommer de fram och kliver av. Alya ser lite blek ut och spyr över kanten innan hon verkar må bra igen. Deras mamma ser oroligt på henne, men tvillingarna kommer snabbt och de går in i valvet. Det är jättemycket mynt. Eller ja, jättemycket är det kanske inte, men Vega har aldrig sett så många mynt samtidigt. I mitten är det en stor hög, men i varje hörn så är det några små högar. Det är inte så mycket, men det är ändå mer än alal fickpengar Vega någonsin har fått.

"Det är era högar", säger deras mamma och ser på dem, "Jag och er pappa ordnade dem när ni föddes. Varje månad har vi fyllt på lite, som en form av månadspeng, bara att ni inte fick det i handen. Vi valde att vänta tills vi kände att ni var ansvarsfulla nog. Nu ska ni börja Hogwarts. Vi tycker absolut att ni är ansvarsfulla nog. Ni kan ta lite, men tänk på att spara ifall ni behöver något i framtiden. Det är inte alltid ni kan få pengahjälp" säger hon och Vega går fram till högen som hennes mamam säger är hennes. Hon tar några galleoner. Det verkar som att en åttondel av allt de har tjänat på en månad har gått till Vega och Alya.

Till slut är de klara på Gringotts. Deras mamma har plockat på sig pengar som hon behöver och sedan får de hjälp upp från valven. Det skulle vara riktigt otrevligt att vara kvar där länge. Så mörkt, och dessutom är det en massa otrevliga svartalfer där. Vega skulle aldrig vilja stanna där en längre tid. Hon tycker att Svartalferna är så otrevliga på något sätt, och hon har hört att de tar byteshandel och liknande saker väldigt allvarligt. Aldrig att hon slår vad med dem, om det inte är nödvändigt. Som att de har snott något som hon vill ha tillbaka. Då måste man ju typ göra det.

Bevakar...

KAPITEL 3: Julie Alden

I diagongränden går Julie Alden med en misterieanstäld. Det är nämligen så att Julie bor på barnhem, ett ställe där hon verkligen inte trivs. När hon var tre år dog hennes föräldrar. Hon svar själv hos sin farmor och farfar då så hon blev inte skadad, men en dödsätare som ville fortsätta Voldemorts planer stack in till dem. Julies mamma var mugglarfödd och det var därför dödsätaren ville döda dem. Men hon vet faktiskt mer än så. Till exempel var det en annan som angav dem tydligen. Julie har inte riktigt fattat varför, men det betyder inte att hon inte vill ha hämnd på den som angav dem till dödsätaren. De bär på största skulden. Dödsätaren är redan fånge i Azkaban sedan länge och han kommer ändå dö förr eller senare. Men riktigt så enkelt var det inte. Dödsätaren mördade henens farmor och farfar också.

Hon går lite trevligt i diagongränden när hon får syn på ett alldeles för bekant ansikte som hon hade hoppats på att slippa se igen.
"Du!" utbrister hon och hon möter hans blick. De två vuxna ser på dem. Den vuxna mannen bredvid killen, som verkar vara hans pappa ser på henne. Hon kan se att han vet vem hon är. Nästan åtminstone.
"Jag hatar dig!" ropar killen och han rusar mot henne, men precis innan han kommer frm stoppas han av sin pappa. Julie ser på honom med avsky. Hans pappa är värre. Det var han som angav var hennes familj fanns till dödsätaren. Han är anledningen till att hon bor på barnhem.
"Jag hatar dig också!" säger hon går fram mot honom. Hon drar upp ärmarna och förbereder sig på att slå till, men precis innan blir hon stoppad av ministeriegubben.
"Alden..?" säger killen pappa.
"Ja! Mr Hillam. Din jävla skit! Du gjorde så att mina föräldrar dödades! Men jag är kvar. Jag var inte hemma just då. Det är ditt fel!" skriker hon och folk runt omkring ser chockat på dem.

Julie känner hur hon lyfts upp Ministeriegubben bär iväg på henne och när Julie kollar mot där hon stod står de andra kvar. Hon ser på honom och hans ögon ser tomma ut. Ledsna. Julie känner sig halft nöjd. Hon vill förstöra för honom. Hennes hämnd. Men samtidigt blev det jobbigt när alla hörde på. Hon blev själv trött. Energin rann ur henne. Det enda hon vill göra nu är att vara ensam typ. Ministeriegubben tar med henne till den läckande kitteln och en rum där hon är helt själv med honom. Hon sitter själv på en säng och han på en stol i närheten.
"Vad händer, miss Alden?" Frågar han, men hon kan inte svara. Tårarna rullar ner för kinderna och hon lägger sig med ansiktet begravt i kudden. Ända tills tårarna tar slut.

vad ska hon säga? 'När jag var tre år var jag hos min farmor och farfar. Mamma och pappa var hemma. Så ska jag åka hem. När vi kommer hem möts vi av kaos. Mamma och pappa är döda, på golvet. Inget spår efter vem som gjorde det. Så... Så kliver han fram. Han var kvar. Dödsätaren. Han berättade allt vad som hade hänt. Jag kröp under soffan. Han berättade att Mr. Hillam hade berättat allt om var vi fanns. Allt. Sedan mördade han min farmor och farfar, mitt framför ögonen på mig. Men han glömde mig. Han bara stack. Och jag var där själv. Jag tog mig ut och hämtad efter ett tag. De tog mig till barnhemmet. Jag har aldrig trivts där. Jag har lovat dem att hämnas'

Hon tänker ut sitt svar, men hon säger det inte. Det skulle bara bli jobbigt. Istället gör hon det enkelt.
"Det är hans fel att mina föräldrar är döda" säger hon istället och han ser allvarligt på henne.
"Pojkens?" frågar gubben förvirrat.
"Nej, pappans", svarar Julie och ser på honom. Just nu vill hon inte att någon ska vara i närheten. Hon vill inte tillbaka till barnhemmet just nu.
"Säg till barnhemmet att jag inte kommer idag. Kom tillbaka imorgon. Betala för en övernattning här för mig", säger hon och han går ut. Julie lägger sig ner på sängen Om hon bara kunde släppa allting. Det går inte. Dessutom har hon precis fått veta att pojken ska börja på Hogwarts samtidigt som henne.

Supermegagrymt!

Bevakar ♥

Jättebra!!!

*bevakar*