Förbjudna ön

Detta har nu blivit ett PR eftersom ingen hoppade in från början och därför har jag och hon som skrev allra först gjort det till ett privat rollspel. Jag glömde nämligen att skriva att det skulle va privat nu när det gått så lång tid.

Detta rollspel kommer att handla om några ungdomar som är t.ex. Är ute på någon sorts utflykt skogen vid en sjö. Där kommer de att se en underlig ö. Så de bestämmer sig för att utforska ön. Sedan ska de på något sätt hamna i ett magiskt land.

Detta är min egen karaktär

Namn: Alex Key
Ålder: 20
Utseende:
svart lite vågigt halvlångt hår, mörkgröna ögon, ganska svarta ögonfransar och ögonbryn. Kläderna är slitna jeans, mörk t-shirt, mössa och stor mörkgrå munkjacka. Han har snakebites på underläppen. Sen två töjningar i öronen.

Intressen: lajv, spela rollspel, va med vänner, åka på utflykt med familj och vänner, skjuter pilbåge som sport.

Bakgrund: bor i byn Piltorp några kilometer från platsen där de ska kampa på. Alex växte upp där och kan hela byn utantill, från den mörkaste gränd till den grönaste ängen. Han har en lillasyster på 11 år vid namn April och föräldrar som jobbar som jordbrukare. I våras gick han ut gymnasiet med bra betyg. Alex gick i ett äventyrsprogram där han fick lära sig mycket om naturen och djur.

_______________________________________________

Karaktärer som är med i berättelsen som gestaltas och skrivs av mig:

Namn: Oliver
Ålder: 20
Utseende: Oliver har ljusbruna dreads med en och annan pärla i. Han har blåa ögon och ganska välmarkerade aniktsdrag. Klädstilen är skateaktig och samtidigt lite hippieinslag. Han älskar alla färger och blandar oftast flera olika i sin Klädstil.

Intressen: åka skateboard, va med kompisar, resa till andra länder med familjen. Han brukar åka på utflykt med Kara och Alex.

Bakgrund: Oliver flyttade till Piltorp när han var 14 år. Han har två föräldrar, Pia och Johan samt två små tvillingbröder Mike och Melvin. Han bor mitt i stan i Piltorp, i en egen lägenhet. Han jobbar i centrum på ICA Piltorp. Oliver lärde känna Alex när de en gång träffades i Centrum så han själv spelade gitarr och sjung på den öppna scenen. Sedan dess har de varit bra vänner. Kara träffade han när Alex introducerade henne för honom. Oliver gick estet med musikinriktning i gymnasiet.

Namn: Kara Beck
Ålder: 19
Utseende: Svart rakt hår, oftast i hästsvans, ljusbruna ögon. Fräknigt ansiktet och medlelång. Hon bär väldigt simpla kläder, en t-shirt och ett par 3/4 jeans.
Intressen: Klättring, lajv, programmering, äventyr, sova, pilbåge.
Bakgrund: Bor i Piltorp med sina föräldrar och tre yngre syskon. Efter att ha gott ut gymnasiet med ganska värdelösa betyg lyckades hon få jobb i receptionen hos hennes mosters översättningsföretag.

Morgonsolen var precis lika klar och skinande som den hade varit alla tidigare sommarmornar. För Alex Key så betydde det att dagen skulle bli skinande bra. Alex älskade nämligen att vistas ute när solen stod högt och himlen var klarblå. Det fick honom att känna sig klar i huvudet och pigg. Sedan fanns det vissa dagar som han bara ville att det skulle spöregna och åska så att han kunde ligga inne och läsa en bok eller spela rollspel med sina kompisar eller lillasyster.
Alex lillasyster vid namn April såg väldigt mycket upp till honom, och för att bara vara 11 år så var hon väldigt smart och snabbtänkt.
Alex bodde i den lilla staden Piltorp som låg ute på landsbygden. Hans föräldrar är jordbrukare och sköter en stor bondgård någon kilometer från deras hus. Varje morgon tar sig Alex en liten joggingrunda runt deras boendeområde och stannar emellanåt för att hälsa på djuren.

Just denna morgon vaknar Alex tidigt. Klockan hat precis slagit 7. Han gäspar stort och sträcker på hela kroppen innan han tillslut sätter sig upp med ett ryck. Det var bara några dagar kvar till han och hans vänner skulle ut och campa vid Ejderskönn några kilometer från utanför Piltorp. De hade bestämt detta dagarna innan studenten i våras. Det hade varit så overkligt, allt det där med studenten tyckte Alex. 12 år i skolan hade han klarat av och inte ett enda F hade han fått. I höst skulle han börja på en högskola flera mil ifrån hans hem. Han skulle nämligen studera till att bli veterinär och det krävdes minst 5 år av utbildning för just det yrket. Aja det ville han inte tänka på nu utan han skulle upp och ta sin morgontur runt bondgården.

Karas morgon började inte bra. När hon skulle snooza alarmet för tredje gången var hon oförsiktig och mobilen flög hårt ner i marken och skärmen spräcktes. Det var otroligt hur den lyckades missa kläderna som låg spridda över hela rummet och träffa den enda lilla tomma fläcken. Det tog all hennes viljestyrka att inte skrika svordomar så högt hon kunde. Resten av familjen skulle döda henne, hon var den enda som behövde gå upp så tidigt på den dagen. Suck.
Kara tog försiktigt upp mobilen. Det såg inte bra ut. Hon tryckte igång den. Under ett ögonblick fick hon en mindre hjärtattack, inget hände! Sedan gick den igång som vanligt. Det var inget fel på den, förutom den enorma sprickan i skärmen då...
När hon kom ut i köket såg hon hur solen sken utanför. Perfekt väder för att göra roliga saker. Och Kara skulle behöva sitta instängd på kontoret hela dagen. Hon hade inte ens något att göra där! Det hade varit en del att göra alldeles i början, men medan sommaren fortsatte var det inte längre så många som behövde några översättningar. Allt hon gjorde var att sitta vid datorn och surfa. Inte för att hon hade något emot att få betalt för det egentligen, och hon var tacksam över att hon fick ett jobb, men det blev väldigt tråkigt väldigt snabbt. Hon hade ansökt om att bli reseledare till våren, och innan det ville se världen, och för det behövde hon pengar. Så tills vidare var hon fast som receptionist.
En tanke som faktiskt fick henne att må lite bättre var att hon skulle få åka ut och campa med sina kompisar om bara några dagar. Fast det var lite sorgligt egentligen. Snart skulle vännerna gå sina separata vägar. Allt skulle förändras. Förutom Kara själv, hon skulle fortsätta vara fast i piltorp vem visste hur länge.
Hennes tankar fortsatte i en negativ spiral medan hon hällde upp sin fil i en djup tallrik.

Luften var sval och skön när Alex klev utanför dörren. Solen värmde upp hans gyllenbruna hud och han tog tre djupa andetag innan han satte av i lugnt takt mot vägen till djuren.
Det var en sån där alldeles perfekt morgon. För bra för att vara sann. Inget som störde honom på vägen, ingen som tjatade på honom att skynda sig, allt var bara så...bra!

Alex hade väldigt bra kondition. I grundskolan hade han alltid hamnat på första eller andra plats när det var fridrottsdagar och de skulle tävla i 100 meters löpning. Hans idrottslärare hade föreslagit att han skulle gå med i skolans löparlag och åka med på resor till andra städer och länder för att tävla, men Alex tackade nej till erbjudandet eftersom han redan ägnade sig åt en sport han älskade, nämligen bågskytte.
Efter att Alex hade fått se sin första actionfilm som hette Sagan om ringen där han såg när alven Legolas sköt iväg sina pilar hit och dit och träffade varenda orc blev han helt besatt av bågskytte. Hans föräldrar beslöt sig då efter många diskussioner att han skulle få börja i sporten. Ni kan bara gissa hur lycklig han blev!När Alex tänkte på bågskytte så log han alltid för sig själv. Han älskade sporten.

Genom sporten hade han också träffat på sin vän Kara Beck som genom åren hade blivit en av hans bästa vänner. De hade börjat i samma klass på gymnasiet också där de på rasterna brukade öva bågskytte bakom skolan i skogen och tävlat om vem som kunde sätta flest bulls eye.
Just nu så jobbade Kara på sin mosters jobb i receptionen. Alex tyckte att det lät tråkigt när hon berättade men när man vill tjäna pengar för att kunna ta sig någonstans så skulle man ta vilket jobb som helst, eller nästan vilket jobb som helst då.

När Alex kommit fram till första hagen såg han att Pollux var ute. Han stod och väntade på Alex vid staketet. Pollux var en grå/vit fläckig islandshäst som Alex tagit hand om sedan hästen föddes. Det var liksom hans egen häst tyckte Alex.
"Godmorgon pårej, jag har en grej åt dig din fåntratt!" Hälsade Alex och tog fram en halv morot ur sin tröjficka. Han gav den till Pollux som gnäggade belåtet när han glufsade i sig moroten.

Morgonen fortsatte inte bättre för Kara. Tandkrämen var slut och hon hittade inga rena underkläder. Hennes pappa vaknade och skällde ut henne för att hon inte städat upp efter sig i köket och hotade med utegångsförbud. Han verkade i och för sig knappt vaken och gick och la sig direkt efter han pratat, så han kanske bara gick i sömnen. Inte för att det gjorde saken mycket bättre.
Tillsist var hon klar och smet från huset. Det var en sån där alldeles perfekt morgon. Som gjord för att hitta på roliga saker och inte sitta stilla inomhus med datorn hela dagen. Allt var bara så... sämst!
Det tog inte Kara lång tid att komma till jobbet. Hon bodde i mitten av staden, och det tog som mest tio minuter att komma ut från innerstaden och till fälten utanför, och då var man tvungen att gå ganska långsamt.
Medan hon gick undrade hon om Alex var vaken än. Det skulle inte förvåna henne. Trotts att han var ledig gick han fortfarande upp tidigt och sprang. Hon kunde inte förstå honom. Om hon inte träffat honom på bågskyttet och blivit vän med honom där skulle hon antagligen varit väldigt skeptisk mot honom, kanske rent av ogillat. Nu visste hon att han var en schysst person, och hon var verkligen glad över att ha honom som vän.
Hon kom inte ens ihåg varför hon började i skytte, men hon ångrade sig inte, och hade inga planer på att sluta. Fast det skulle bli bra mycket tråkigare efter sommaren när Alex inte längre skulle komma på träningarna. Hon saknade redan att skjuta pil på rasterna.
"Men för i helvete!" Kara hade kommit fram till kontoret, men dörren var låst. Det var hennes moster som skulle låsa upp, hon skulle alltid komma en halvtimme tidigare än Kara och börja jobba. Hon måste ha försovit sig. Kara hade lust att bara vända om och sticka hem. Hon ville inte vänta. Hon bestämde sig för att ge sin moster en kvart på sig, annars tänkte Kara skippa jobbet för dagen.

Efter att Alex gosat lite med Pollux så fortsatte han att jogga, men denna gång in i skogen på en liten smal och snårig stig. Det var inte så lätt att springa här eftersom att det var rötter som stack ut här och där från träden som växte på sidan av stigen. Han stannade när han såg slutet av stigen och andades ut i några sekunder, stretchade lite och började sedan springa igen.

10 minuter senare stod Alex utanför sitt hus igen. Han stretchade benen, armarna, fotlederna och så vidare. Sedan hördes ett litet jamande och hans familjs bondkatt Tessy kom strosande fram bakom hörnet på huset. Hon var mest en utekatt så han såg bara henne någon gång per dag eller två.
"Jasså är du vaken lille vän!?" hälsade Alex medan Tessy strök sig mot hans ben. Alex böjde sig ned och tog upp henne i sin famn. Det gillade hon i alla fall, bli buren för att slippa gå.
"Du har allt blivit mycket fetare du! Har du varit och roat dig med hankatten Guff igen?" Tillade han och skrattade. Förra året så hade Tessy fått tre stycken urgulliga kattungar för att hon hade parat sig med Guff. Alla tre blev sålda på direkten när de satte ut annonser om dem i staden och nu skulle hon få ytterligare några till!

Alex släppte ned Tessy som sprang in genom kattluckan till huset. Han följde tett efter in och sparkade av sig skorna i hallen. Sedan gick han in i köket, fram till kylen och tog ut juicen. Alex brukade dricka direkt ur som han gjorde nu.
"Hörru! Du kan väl ta ett glas, vi är faktiskt fler här i huset!" Hördes en pipig röst bakom honom.
det var April som stod och blängde på honom. Hon såg trött ut. Alex flinade.
"Hur länge var du uppe inatt, hörde massor av skratt från ditt rum...Oliver från din klass eller?" frågade Alex och flinade ännu mer. April sprang då fram och kittlade honom på magen så att han nästan tappade juicepaketet.
"Håll käft! HÅLL KÄFT!!" kraxade April och kunde inte låta bli att också skratta när Alex gjorde det.

Efter sju minuter dök Karas moster Maggan springande.
"Förlåt förlåt!" flämtade hon fram. "Jag försov mig!" Det märktes att hon hade gjort sig i ordning i största hast. Håret var rufsigt och ovårdat, och skjortan var inte helt knäppt.
"Nähä? Märkte knappt att du inte var här" sa Kara ironiskt.
"Om du ska vara på det viset kan du lika gärna stanna utanför" snäste Maggan surt. Hennes humör hade ändrats från skamsen till sur på en åttondels sekund. Maggans humörsvängningar var något av det mer störande med jobbet. Det var tur att Kara inte var nära henne största delen av dagen.
"Gärna!" Denna gång bytte Maggan inte humör, utan fortsatte vara en sur gammal tant.
"Sluta med dina dumheter! In med dig nu!" Kara följde sorgset sin moster in i huset utan att säga något mer. Hon borde gått så fort hon insåg att Maggan var sen. Det skulle varit rätt åt henne.
Maggan gick med snabba steg in på sitt kontor och smällde igen dörren bakom sig. Kara satte sig på sin stol i receptionen och satte på datorn. Det var dags för ännu en händelselös dag att börja.
Kara kollade ointresserat runt på facebook och youtube. Kanske borde hon prova att rollspela online, som Alex föreslagit. Det var inte som om hon hade något bättre för sig ändå... Fast det verkade så skumt att rolla. Hon förstod aldrig riktig grejen. Lajv var en sak, då fick man springa omkring medan man var skum. Vid rollspel var det bara datorn.
Snart glömde hon bort sina funderingar. Hon satte på en youtube video och började slött titta. Videon var ganska kul, vilket var det bästa som hänt hela dagen. Faktum var att det slog allt annat som hänt under dagen med hästlängder.

Efter några minuter såg kom även Alex mamma in i köket. Hon suckade men log åt sina två barn som snabbt slutade bråka i samma stund som hon kom in.
"Ungar då!" skrattade hon och gick förbi Alex och april fram till kylen. Hon började sedan ta fram frukostmat och ställde fram det på bordet.
Alex mamma hette Susanne och var otroligt omtänksam och snäll. Hon jobbade med deras pappa, Mikael borta på deras bondgård. Båda två jobbade flitigt varje vecka men tog ledigt emellanåt för att vila upp sig. Alex brukade hjälpa till ibland, oftast för att han ville tjäna pengar men också för att han inte ville att sina föräldrar skulle slita ut sig allt för mycket.

"Mamma, jag sticker in till stan en stund efter frukosten?" sa Alex och satte sig vid frukostbordet. Han tog åt sig en macka och hade på smör och ost. Sedan blandade han till oboy åt honom och April som också slog sig ned vid bordet.
"Ja de är lugnt, du skulle kunna handla mat vi behöver medan du är därinne, jag för över pengar till ditt konto.." svarade Susann och satte sig hon med vid bordet.

Efter att Alex hade käkat upp sin frukost tog han cykeln in till stan. Det tog ca 20 minuter för honom att cykla in. Han bestämde sig först för att hälsa på Kara på sitt jobb.
Hon över nog sällskap, tänkte Alex och log. Allt hon gjorde var bara att sitta å surfa på internet. Det hade hon sagt till honom för någon vecka sedan.
Alex ställde sin cykel utanför grinden till huset där Kara jobbade i och gick sedan in.

Som väntat fortsatte det med att inget hände ett tag till. Det skulle varit en dålig idé att ha på ljud på youtube om det faktiskt skulle komma in folk som ville ha översättningar. Väldigt störande och oprofessionellt. Men nu kom det ändå ingen, så det var lugnt. Till och med Maggan verkade fatta att ingen skulle komma. Hon hade hög dålig musik spelande från sitt rum medan hon höll på att översätta sitt senaste uppdrag.
Kunde Kara till och med ta det så långt som att sova lite på jobbet. Hon var jämnt uppe alldeles för sent, trotts att hon hade sin tid att passa. Ingen dålig idé faktiskt. Men först ville hon se klart filmen hon just satt igång. Den verkade värdelös och skum, Kara ville bara se den för att kunna skratta åt att den tog sig själv på allvar. Det var tillräckligt underhållande för att hålla henne vaken nån timme.
Efter halva filmen hände något chockerande! Någon kom in i huset! Kara tittade förvånat upp. Om det var en kund skulle hon helt klart tappat hakan. Men som tur var var det inte en kund, det var Alex. Kara pausade sin dåliga film och log affärsmässigt mot sin vän.
"Goddag! Skulle du vilja ha någonting översatt?" frågade hon professionellt och seriöst. Men hon hade glimten i ögat. Hon var verkligen glad över att se Alex på kontoret.