LM-iterna på Hogwarts

Titel: LM-iterna på Hogwarts
Författare: Anna Ginerva Frykman och Luna.Lovegood
Språk: Svenska
Rating: G
Antal kapitel: Hittills 26, ej färdigskriven
Genre: Vänskap-ish
Handling: Ett antal personer börjar sitt sjunde år på Hogwarts. De flesta karaktärerna är plockade från en riktig skola, nämligen den vi går på, men det finns också några påhittade och några ur tredje generationen. Man får följa dem genom vardagen på Hogwarts och se större och mindre projekt och äventyr. Det inkluderar bland annat äppelkrig, quidditch och att lära sig odla gälgräs.
Nödvändigt att veta: Vissa lärare är ersatta med personer från verkligheten. Vi har också lagt till ett frivilligt åttonde år för de som vill.
Huvudkaraktärer:

Teddy Lupin
Elevhem: Gryffindor (Vi hade redan kommit långt när Rowling avslöjade att han gick i Hufflepuff)
Hänger mest med: Är ihop med Victoire. Umgås mest med Anna och Pontus.
Fun fact: Faktiskt ett av de få namn som ni borde ha hört innan

Pontus Erickson:
Elevhem: Gryffindor
Hänger mest med: Anna och Teddy
Fun fact: Gillar fyrverkerier och äpplen

Felix Bemark
Elevhem: Slytherin
Hänger mest med: Fabian, Henric och Pernilla
Fun fact: Ivrig chokladgrodekortssamlare

Elias Dahllöw
Elevhem: Hufflepuff
Hänger mest med: Sofia, Anna Ahlvlinder, Judith och Elias Forsberg
Fun fact: Spelar quidditch och saxofon

Anna Frykman
Elevhem: Gryffindor
Hänger mest med: Teddy och Pontus
Fun fact: Väldigt förtjust i ugglor

Ebba Grönfors
Elevhem: Ravenclaw
Hänger mest med: Alva, Samuel och Robert
Fun fact: Tycker mycket om schack

Sofia Påhlman
Elevhem: Hufflepuff
Hänger mest med: Anna Ahlvlinder, Judith, Elias och Forsberg
Fun fact: Har en "uggla" som heter Yatzy

Kapitel 1, Tågresan. Teddys POV

Teddy satt och pratade med sin Gryffindorkamrat Pontus när kupédörren sköts upp med en liten duns. Det var Felix och Elias som kom in. Båda skulle börja sitt sjunde år precis som han själv och Pontus. Felix tillhörde dock Slytherin och Elias tillhörde Hufflepuff. När Pontus fick syn på dem reste han sig med ett högt glatt "Tjeena!" Felix high-fivade honom med sin lediga hand och Elias nickade glatt innan han satte sig på den fönsterplats som Pontus just hade lämnat. Det verkade inte bekymra Pontus nämnvärt då han satte sig på en av mittenplatserna med ett glatt leende. Snart var samtalet igång igen och alla hade uppenbarligen haft ett mycket bra lov trots att de var överens om att de inte hade fått spela tillräckligt mycket knallkort. Just som Elias tog fram en av sina knallkortlekar kom dessutom Anna och Ebba in i kupén. Ebba tillhörde Ravenclaw och hade brunt hår, lugg och glasögon. Dagen till ära hade hon dessutom redan bytt om till sina Hogwartskläder. Anna var en glad livlig tjej med guldlockigt hår och blåa ögon. Hon tillhörde Gryffindor. När de båda flickorna fått upp sina koffertar och satt sig på de två återstående platserna (de två platserna längst ut på höger sida) hade Elias blandat klart sin kortlek och de påbörjade ett parti knallkort just som tåget rullade ut från King's Cross station. Det tog rekordkort tid innan en hög med kort exploderade och Felix satt i ett moln av lila rök. Han hostade och skrattade tillsammans med resten av kupén när Sofia kom in. Hon hade med sig sin brunvita uggla Yatzy som hoade förnöjt från hennes axel och flög och satte sig i Ebbas knä. "Hej allesammans, oj va fullt det var här! Flytta lite på dig Anna så är du snäll" Anna flyttade sig snällt åt sidan och bestämde sig för att Pontus utsträckta ben var en utmärkt fotpall. Ugglan, en mycket livlig uggla, hade börjat flyga runt i kupén och flög rakt in i dörrglaset. Det hördes ett litet dunk och ett pip innan ugglan hittade den lilla springan som Sofia lämnat efter sig när hon steg in. Sofia själv sade strängt åt sin uggla att stanna när hon upptäckte vad den höll på med men den susade ut i korridoren under ett glatt hoande. Sofia sprang suckade efter den och resten av kupén återgick skrattande till sitt knallkortsparti.
Efter åtskilliga partier som alla vanns av Teddy började resten av eleverna i kupén tröttna på knallkort.
“Tänk att vi kommer få lära oss att kasta en patronus i år!” sa Pontus i ett försök att byta samtalsämne. Det fick ett lyckat resultat, bättre än han vågat vänta sig.
“Ja!” utbrast Anna uppspelt. “Vad tror ni att ni kommer ha för djur?” Efter det var diskussionen i full gång. Det var inte alla som trodde att de visste säkert, men alla kunde ju gissa.
“Jag är ganska säker på att jag har ett får,” sa Ebba.
“Ett får?” skrattade Felix. “Är inte det ett ganska dåligt beskydd?”
“Du har inte träffat ett får, eller hur?” frågade Ebba. Felix skulle just svara något dräpande när de avbröts av Anna.
“Jag vet åtminstone att jag har en uggla,” sa Anna. "En tornuggla kanske?" tillade hon efter några sekunders betänketid.
Teddy funderade en stund. "Jag är säker på att jag har samma som mamma hade," sa han tyst.
"Vad var det?" ville Pontus genast veta.
"En varulv," mumlade Teddy, knappt hörbart, medan det blå håret skiftade färg till några nyanser ljusare för några sekunder. Det var en av anledningarna till att han var nervös inför att lära sig patronusbesvärjelsen. Även om hela skolan kände till hans pappa och hela den historien fanns det ju ändå en risk att han skulle bli retad för det.
"Går det ens?" frågade Elias. "Jag menar, räknas det som ett djur?"
Just då slogs kupédörren upp och Sofia tittade in med Yatzy på axeln och med ett grepp om hennes ena ben för att vara säker på att hon inte skulle flyga iväg igen. "Sa ni något om en patronus?" frågade hon ivrigt. Teddy log och nickade mot henne, lättad över att hon flyttade fokus från honom.
"Jag tror jag har en hund," sa Sofia entusiastiskt utan att vänta på något ordentligt svar. Hon hade redan hunnit sätta sig ner, efter att ha förvissat sig om att dörren var ordentligt stängd den här gången.

Teater apa
Luna Chang
yerAwizardThea
emm!z
GinevaraGranger
HermioneHäst

Hoppas ni gillar det och ursäkta om ni inte ville bli taggade.

Jomen det här verkar ju jättebra! Liiite många karaktärer kanske, men jag är säker på att alla har en bra roll! Läser, men kan inte lova att jag är jätteaktiv läsare...

Va kul!
Ja jo det blev lite så...
Äh, det är helt ok att läsa lite då och då ^^

JAAAA! FINALLY!!!!

YES!! Happy!!

Bevakar, men läser senare (har inte riktigt tid nu...)

Hej allihopa! Hoppas att ni tyckte om första kapitlet hät kommer i alla fall andra. Enjoy!

Kapitel 2, Chokladgrodekort, Teddys POV.

När vagnen till sist kom var alla ivriga. Det var tradition att köpa chokladgrodekort och eventuellt byta med varandra. De flesta i kupén samlade på korten och hade gjort det sedan de först fick råd att köpa dem.
"Eftersom det här är vårt sjunde och viktigaste år på Hogwarts så tänker jag köpa extra många kort," sa Felix så fort han hörde skramlandet i korridoren. "Det kan ju faktiskt till och med vara sista gången några av oss är med, ifall inte alla går det frivilliga året."
"Usch, säg inte så!" protesterade Teddy. "Det är klart att vi ska fortsätta!" Men han gjorde ändå som Felix föreslagit och köpte några fler än vanligt. Så till slut satt de med varsin hög askar framför sig. Eftersom de var så många och alla hade valt att slå på stort låg det nu minst 50 stycken på det avlånga kupébordet. De flesta av grodorna låg kvar i sina askar i väntan på att bli uppätna, men korten var redan utplockade eftersom tålamod inte var en särskilt stark sida hos någon av dem. Åtminstone inte när det handlade om att byta chokladgrodekort.
"Här ska bytas kort!" utbrast Pontus och gnuggade händerna mot varandra efter att ha ordnat sina i en prydlig rad. Ebba hade plockat upp två kort och höll dem nu i handen.
"Här finns två Aberforth Dumbledore, är det någon som inte har honom?" Sofia viftade genast till med handen för att visa att hon ville ha ett av korten. "Någon mer?" När ingen svarade lade hon ner det ena kortet och gav det andra till Sofia.
"Okej, det finns tre Ronald Weasley och två Neville Longbottom, någon som behöver?" Ebba var för det mesta aktionör i sådana här sammanhang då hon alltid verkade vara den som först tog reda på hur många det fanns av varje.
“Jag har ingen Neville Longbottom,” ropade Anna och sträckte sig efter ett av korten.
“Vänta lite, inte så bråttom,” sa Pontus och stoppade hennes hand halvvägs över bordet. “Det där kortet hade jag, och jag råkar veta att du har dubletter i något som jag behöver.”
“Okej, okej, jag vet,” suckade Anna. “Det är Molly Weasley, eller hur?”
Pontus nickade och Anna letade upp ett kort bland sina gamla som hon räckte till honom samtidigt som hon nappade åt sig Neville Longbottom innan han skulle hinna kräva något mer av henne.
Sofia drog plötsligt efter andan. "Titta, jag fick Harry Potter!" Hon lät väldigt uppspelt och förklarade att hon inte tänkte byta det mot alla kort i världen då hon inte hade några fler av honom. Teddy skrattade. "Ja, jag behöver det då inte, jag har den riktige Harry hemma." Sofia räckte ut tungan åt honom och Elias och Ebba utbytte en road blick.
“Jag har förresten Sirius Black här,” sa Teddy efter att ha bläddrat igenom sina kort ytterligare en gång. “Var det inte någon av er som frågade efter honom för ett tag sen?”
“Sa du Sirius Black?” utbrast Felix. “Honom har jag letat efter i flera år! Han är min!”
“Vad har du att ge mig i utbyte?” frågade Teddy. Han visste precis hur gärna Felix ville ha kortet, och nu såg han en möjlighet att få riktigt bra kort.
“Du kan få…” började Felix och letade ivrigt bland både sina nya och sina gamla kort. “Du kan få vilka kort som helst! Jag har Albus Dumbledore, och Hermione Granger, och Merlin, och…” Han var på väg att fortsätta när Teddy avbröt honom.
“Jag bara skojar fattar du väl,” sa han och skrattade. “Klart du får kortet. Du har ju gett mig massa andra kort när du har råkat få dubletter.” Han räckte över kortet till Felix som blev uppenbart överlycklig.
“Är du säker på att du inte ska ha några kort? Inga alls för honom? Förstår du hur mycket det här kortet är värt?” Det hördes lång väg att han inte trodde sina öron, eller sina ögon för den delen när han vände på kortet för att läsa texten på baksidan.
“Alltså..” sa Teddy när skrattanfallen hade lättat. “Jag kan ju ta det där kortet med Merlin.” Felix såg nöjd ut med det avtalet och letade genast fram det.

*bevakar* galans *ny läsare*

Du skriver jättebra och har jättefina idéer, och du utnytjar de på rätta ställen.

kritik:
*om du skulle kunna tagga folk innan du skriver kapitlet hittar vi det enkelt när det blir jätte många sidor.
*vissa kanske tycker att du skriver lagom mycket i mängd, men försök att ha lite kortarer för jag tycker att det blir jobbigt när det blir för mycket text.

tips:
* gör reklam för din ff i en tråd och då kan du få flera glada läsare på spåret.

Hej och godmorgon! Och gissa vad? Kapitel 3 är här!
Men först en liten notis innan Anna hinner säga något dumt: Vi VET att sången är mest konstig och definitivt inte bra. Men den är med ändå för Anna vill inte ta bort den. Så gör som jag och ifrågasätt inte hennes beslut, okej? Thank you ^_^
Now, enjoy!

Kapitel 3, Välkomstfesten, Sofias POV

Sofia gick av tåget tillsammans med de andra och hörde genast Hagrids mullrande röst högt över sig. Hon sträckte på sig och började vinka. Efter en stund såg Hagrid dem och vinkade tillbaka med en av sina jättelika händer. Man kunde skymta ett leende genom det buskiga skägget och hon log tillbaka. Sedan gick de alla sju mot vagnarna som såg ut att dra sig själva, men som i själva verket drogs av testraler. Sofia rös till lite när hon såg en tredjeårselev som hon inte visste namnet på klappa den osynliga varelsen och hon undrade om han hade sett någon dö eller bara visste att djuret fanns där och var modig nog att klappa det fast han inte kunde se det.
De klev upp i en vagn och stängde dörren om sig. Snart började den röra på sig bort från Hogsmeades station och mot Hogwarts. Det dröjde inte länge innan man kunde se slottets högsta torn om man sträckte tillräckligt på sig. Hon såg att även de andra i vagnen sträckte på sig så gott de kunde och avundades dem som fått fönsterplats. Själv hade hon hamnat i mitten igen.
De kom fram till slottet till slut och alla var glada över att få komma in i Stora Salen och sätta sig på sina vanliga platser. “Jag har saknat det här,” sa Felix andlöst innan gruppen delades för att gå och sätta sig vid sina fyra olika bord. Sofia gick tillsammans med Elias för att leta efter resten av deras vänner vid Hufflepuffs bord. Det såg snart ett ljusblondt huvud som inte kunde tillhöra någon annan än Anna Ahlvlinder och trängde sig fram till henne. Sofia slog sig ner på hennes vänstra sida och Elias satte sig mitt emot dem. Ahlvlinder blev överlycklig av att se dem och gav Sofia en stor kram. De hade knappt hunnit dra sig ur kramen när Judith och Elias Forsberg slog sig ner tillsammans med dem. Forsberg var ett år äldre än de övriga i sällskapet och gick alltså det frivilliga åttonde året. Han hejade glatt på dem och frågade nyfiket hur allas lov hade varit. Mitt i Judiths berättelse öppnades de stora dörrarna i änden av salen och de nervösa förstaårseleverna tågade in anförda av biträdande rektor professor Longbottom. Professor Longbottom undervisade i örtlära och var samma Neville Longbottom som hade deltagit i striden om Hogwarts 2 maj år 1998. När de kommit fram tog han fram en mycket gammal trollkarlshatt och en trebent pall. När de nervösa förstaårseleverna ställt upp sig på ett led med ansiktena vända mot de äldre eleverna öppnade sig en reva strax ovanför hatten brätte och den började sjunga.

För många många år sen
Fanns två häxor
Och två trollkarlar
Som delade en dröm
En dröm om lektioner
Klasser, läxor
Att starta en skola
Det var deras dröm

Drömmen den blev sann
Och Hogwarts byggdes upp
För tusen långa år sen
Men finns ändå här idag
Men alla tyckte inte
Att samma elevtrupp
Var värda att få lära
Och därför så finns jag

Gryffindor han tyckte
Mod var viktigt
Ville lära dem som
Hade det i sig
Hufflepuff tog hellre
De som på riktigt
Såg lojaliteten
Som en viktig grej

Slytherin han samlade
De klipska, ambitiösa
De som gjorde allt
För att komma till sitt mål
Ravenclaw tog kloka
Med huvud för att läsa
Som mottagliga var
För skolans ändamål

Uppdelningen ledde
Som ni kan förstå
Till viss rivalitet
Vi inte ville ha
Därför har ni nu
I hela sjutton år
Fått blanda er vid borden
För att sammanhållning ha

Så trots att det elevhem
Du blir placerad i
Är det där du ska leva
Så länge du är här
Kom ihåg att hela
Hogwarts är ett "vi"
Och att alltid vänskap
Ska gå före här

Men nog av prat och sådant
Kom framåt en och en
Trots allt så är det ändå viktigt
Att placeras rätt
Så sätt mig på mitt huvud
Inför sorteringen
Så ser jag vem du är
Och var just du bör vara, lätt

Sofia applåderade med resten av salen och när applåderna till sist dött ut tog professor Longbottom ett steg fram. Han hade en lång pergamentrulle i handen. Han rullade upp den och harklade sig. Alla satt i spänd förväntan när den första eleven, en flicka vid namn Mary Allington, satte sig på pallen och drog ner hatten över huvudet. De väntade några sekunder och sedan hördes ett högt dånande "SLYTHERIN" genom salen. Alla klappade i händerna och Mary studsade ner mot Felix och hans kamrater. Pernilla, en av Sofias vänner som dessutom var förste ordningsman, skakade hand med flickan och gratulerade henne. Sorteringen fortsatteoch årets första Hufflepuffare blev en pojke med svart hår och pigga ögon som hette Sam Andrews. Han var den andra som sorterades in. Han satte sig bredvid Sofia som hälsade glatt på honom och presenterade sig. Det var alltid lika kul att få nya elevhemskamrater. Efter ett tag viskade han till Sofia att flickan som nu satt på pallen och hette Nancy Forks var en av hans bästa vänner. Sofia såg på flickan som hade mörkblått hår. "Du Sam, är hon en metaformagus?" Sam nickade. "Hon älskar blått så för det mesta är hennes hår blått men en gång var det mörkrött. Hon passar bättre i blått". Nu var det Sofias tur att nicka. Flickan hamnade i Gryffindor. På väg till sitt bord vinkade hon åt lilla Sam som vinkade tillbaka. Sofia vände nu åter blicken framåt och såg att det satt en ny flicka på stolen. Tyvärr hade hon inte uppfattat namnet helt men hon trodde att det var Olivia Glimmings. Olivia sorterades också in i Hufflepuff och hamnade brevid Forsberg. Det sorterade in ytterligare sju Hufflepuffare och ungefär lika många i de andra elevhemmen. När sorteringen äntligen var färdig höll rektorn som hette professor Sidenvall ett långt tal. Eftersom alla var så hungriga var det inte många som lyssnade hela tiden, eller åtminstone gjorde inte Sofia det, men hon var ganska säker på att det mesta handlade om att ha växt under sommaren och om att välkomna de nya förstaårseleverna. Vid ett tillfälle hörde hon honom säga något om "lärare i alla storlekar" och kunde se både professor Hagrid och professor Flitwick skina upp lite grann där de satt vid varsin ände av honnörsbordet.
Till slut blev det äntligen dags att börja äta. Vid det laget var alla utsvultna, och kunde knappt vänta på sin tur att ta för sig av maten. I början när faten skickades runt påbörjades samtal utspridda i hela salen, men de tystnade ett efter ett efter hand som eleverna fyllde sina tallrikar med mat och började äta utan att ha tid att föra ett samtal under tiden.