Hon den där Lacey

Titel: Hon den där Lacey
Författare: Ingen, nää jag!
Språk: Svenska
Generation: Harry Potter! När han går tredje året
Rating: Klarar man Harry Potter så klarar man den här
Typ av text: Fanfiction
Huvudperson: Lacey
Kategor: Lite kärlek, fantasy och spänning
Handling:
Varfö rjust jag, och varför oss? Jag menar det finns typ tusentals mer häxor och trollkarlar men ändå valde Sirius Black att jaga oss.

Lacey tvingas lämna Frankrike och Bubatonx och flyttar istället till England där hon får börja på Hogwarts istället där hon tvingas starta om helt och hållet på nytt. Ena fördelen är tre nya vänner och bland annat Harry Potter.
Lacey märker snabbt att hon är kär i Harry ch tvingar sig själv att berätta och romansen matchar! Men det finns ett problem, det finns andra som kan ta Harrys hjärta och är bredda att satsa allt.

Taggar:
ceczan04
ellisen05
Holytail
PPP
Paulina Black
Ella01

Hoppas ni vill läsa!

*Bevakar*

Yaay

Varför taggade du inte mig?? Bevakar ofc

Läser!

Bevakar såklart! Verkar jättebra!

Bevakar stenhårt ofc!
Ska bli kul att läsa

Läser och bevakar

Tack!

Kapitel 1

Okej Sirius Black har flytt, det är helt okej, eller? Jaa, det är en fånge det brukar inte vara så farligt men nu är det så. För han har liksom mördat tretton personer med samma förbannelse, så det är inte lugnt.

Jag drar av mig täcket och stirrar på klockan fem, grattis Lacey för du vet, tåget går klockan 11 och det är sju timmar kvar. Jag bestämmer mig för att ändå gå upp och kolla om allt är med för femtioelfte gången. Allt är med, klädnader, böcker fjäderpennor, bilder på mamma och pappa.

Jag drar upp ett litet kuvert och läser det igen.
”Kära miss Cotherby ni är antagen till Hogwarts skola för häxdom och trollkonst fastän ni är tretton år, ni kommer att få hem undervisning nu under sommaren så att ni kan grunderna som de andra i er årskurs har lärt er, men vi räknar med att ni lärt er en del från Beauxbatonsakademin också, vi ser fram emot att få undervisa er här, vi bifogar en lista med saker ni behöver i kuvertet. Ni kommer att sorteras in i ett elevhem när ni kommer till Hogwarts.
Minerva McGonagall

Jag tittar på bilden av Gabrielle och torkar en tår med baksidan av handen, jag saknar henne så mycket. Jag Han är ute efter oss. Jag kan inte fatta det, han är ute efter mig, mamma och pappa. Vi har knappt gjort en fluga förnämt, men det är han ändå, Sirius Black.

Det var därför vi flyttade från Frankrike och bytte namn, det var därför jag var tvungen att öva Engelska varje dag så att jag nu pratar det flytande.
Jag var tvungen att gömma den gamla jag och skaffa fram den nya.

Plötsligt har klockan blivit sju och jag hör mamma och pappa i köket. Jag drar på mig kläder och går ner till dom.
”Hej gumman”, säger mamma och ler mjukt.
”Hej”, mumlar jag och sätter mig ner medans mamma ställer fram en stor kopp thé.
Jag blir lugn av thé så det hjälper. Jag dricker sakta och petar på brödet framför mig.
”Ja, tåget går klockan elva, hur känns det?” Frågar pappa.
”Bra, men det är så… nytt”, säger jg.
Mamma ler och stryker mig över huvudet. Jag hatar tystnaden som uppstår och går upp till mitt rum igen. Jag sjunker ner med en bok i handen och läser tyst tills mamma ropar på mig. Jag tittar på klockan och tappar andan, halv elva redan!

Jag tar min koffert och lunkar ner för trappan där mamma hjälper mig att lasta in den i bilen och vi sätter oss i den och pappa kör. Jag tittar ut genom fönstret och är tyst, tänk om någon fattar att jag är falsk, tänk m jag blir helt ensam, tänk om jag inte kommer in i något elevhem.
Jag sväljer och tittar hela tiden på mitt armbandsur. Jag drar efter andan när pappa svänger in på parkeringen vid stationen. Jag hoppar på skakande ben ut och hämtar en bagage vagn som vi lastar upp kofferten på och kör in på perrongen, vi letar upp plattform nio och tio men då blir vi tysta, nu då?
Plötsligt hör ett skratt och någon som säger att de minsann ska skaffa en åskvigg och jag snor runt där står en pojke med svart rufsigt hår och tittar på mig. Hans kompis en rödhårig pojke stampar honom på foten och han stänger sin öppna mun och harklar sig. En brunhårig flicka ansluter sig till dom och kommer fram.
”Du måste vara Lacey Brown den nya tjejen”, säger hon och ler.
Jag nickar tyst.
”Okej det är bara att gå genom spärren där”, säger hon och ler igen.
Jag måste se förvånad ut eftersom hon säger att jag kan följa efter henne så jag gör det. Hon tar satts och springer med vagnen mot väggen och jag är säker på att hon ska krocka men jag följer efter.
Nej, vi krockade inte, vi flyter genom väggen och när jag öppnar ögonen står jag på en perrong med ett stort rött ångade tåg.
”Så, då var vi framme”, säger hon och ler igen.
Mamma och pappa dyker upp bredvid henne och kramar mig.
”Lycka till nu Lacey”, säger pappa och kramar mig. Mamma kramar mig hårt och länge. När dom vänder om för att gå tillbaks har Den svarthåriga pojken och den rödhåriga pojken dykt upp.
”Jag är Hermione Granger och det här är Ron och det där är Harry”, säger flickan och ler.
”Jag är Lacey”, mumlar jag.

SUPERBRA! VILL HA MER NUUUU!