Vain City (prs)

Helena Raven

Någonstans i världen finns det städer. Städer som man inte kan se om man inte är en av dem.
Vampyr städerna som har en mur som gör det omöjligt för människor att se den.
Men människor tas dit, de blir inte dödade på en gång eller kanske inte alls. De görs om till den perfekta accessoaren till de rika vampyrerna i staden. De som har makt och råd med en egen liten blodbank.

(kommer kalla henne X tills hon är köpt)

X Såg ner i skålen med gröt innan hon suckade. Tog skeden och började att äta. Huvudet värkte av de vita väggarna och hon mumlade svagt. Hon visste inte vem hon var eller varför hon var där. Eller lite visste hon. Hon var i Vain House. Stadens blod bank eller fängelse. Kvidande gned hon handen mot halsen.
"Kan jag få gå nu?" Hon blickade upp mot en vampyr som stod lutad mot väggen.
Han nickade och förde henne tillbaka mot hennes rum i den röda delen.
Röda delen. Hon hade rött tjockt hår. Ögonen var gröna som smaragder och hon var som fransmännen sa petit.
Hon såg upp när de stannade, klev sedan in i sitt rum som hon delade med 3 andra flickor och lade sig i sängen.

Y en man med svart hår och mörkblåa ögon åt upp gröten och försökte minnas vas han gjorde på det här hemmet som kallades Vain house. Han suckade lågt ingenting klarades upp i hans huvud han åt upp sin gröt en vampyr kom och gav honom medecin. Medecin som höll honom lugn till nästa dos då han annars kunde bli riktigt arg.
" Gå nu y till ditt rum " sa vampyren. Y nickade och reste sig och gick till 3 våningen och till avdelningen för svarthåriga män. Han gick in i sin sovsal som han delade med 3 andra män med likadan ögonfärg som honom. Han satte sig på sängen och tog upp en plånbok i plånboken fan s det en bild på honom tillsammans med en kvinna och två barn. Han försökte minnas dom men det var jättesvårt.

En vampyr kom in i Vain house och gick fram till disken och såg på vampyren som satt där.
"Hej jag har ett möte med.. Charles" Han log så hans hörntänder glittrade.
"Jag ska ha en ny gullegris och han sa ni har en som skulle passa mig perfekt!" Han hade kläder som skulle passa in på en teater eller 1700 talet. Hans svarta hår var kammat bakåt och knutet med ett band.
"Jag är så glad att jag får en ny. De är så bräkliga."

X såg upp från boken hon hade rotat fram. Boken var inte hennes utan Vain houses. De lånade ut böcker så man inte slösade tid att vara trött.
Hon tog sig ur sängen och började gå runt i rummet. X hade ingen ork alls att vara snäll och hon bankade på dörren.
"Släpp ut mig!"

En vampyr hörde oväsadet
" Unge dam håll tyst det är reglerna " sa vampyren och hoppades på att det idag skulle komma nån och ta hand om den jobbiga tjejen.

Y suckade uppgivet ingen idé att försöka komma ihåg och la plånboken i fickan igen. Han såg ner I golvet och började tänka varför var han på sjukhus mådde han illa var han sjuk ??.

"Vilka regler? Ni kidnapapde mig!" Hon hade bara varit på Vain house i några timmar. minnet var sådär eftersom de hade sövt henne. Snart skulle hennes behandling börja.
"Nu släpper du ut mig. Jag behöver gå på toa"

Vam,pyren såg ner på receptionisten och log.
"Seså kan jag inte bara få honom? Den mörkhåriga?" Han såg upp när han hörde steg.
"Charles!"

Vampyren muttrade ilsket och släppte ut henne
" inga trick " röt han och såg på henne.

Hon såg på honom och nickade. Skulle han inte eskortera henne? Hon började gå mot toaletterna och gick sedan in på en av dem. Tusan inget fönster. Hon drog ner bomulls byxorna och satte sig. Irriterat såg hon sig om och blicken fästes på en sprayflaska. sakta sträcktes hon sig efter den och kände om den var fylld. Varför var den framme?

Vampyren gick efter läkaren upp för trapporna och till ett rum. Svarta gången.
"Här är han." Chgarles öppnade dörren och vampyrens ögon landade på Y.
"Han är perfekt. Kom här älskade." han sträckte ut sin behandskade hand,.

Y såg nervöst upp på mannen han reste sig och gick lydigt fram till mannen Och såg på honom.

"åhh!" Han slog armarna om honom som ett litet barn.
"Du ska få heta..." Han drog med tungspetsen mot hans hals, nästan som för att smaka på namnet.
"Helia!" Han såg glad ut och tog hans hand.
"Kom nu du måste vara trött på det här stället."

Hon drog upp byxorna och stoppade burken i byxlinningen. Gick ut och såg sig om. Vart var utgången?"

" Ja det är jag " sa Helia och log han gillade sitt nya namn dock så kunde han inte förstå hur han glömt sitt gamla namn.