Medeltidens hjältar

Ett privat rollspel mellan mig Helena Raven och underbara Medi snälla skriv inte i rollspelet om du inte är med.

En ung prins såg sig om medans han smög mot det kungliga stallet hans namn var Caspian och i natt skulle han rymma. I stallet skulle hans käraste Isabelle vänta
iklädd i sin brors rustning. Han öppnade stalldören och log då han såg Isabelle.
" Nu kan inget hindra oss " sa Caspian Isabelle log och rättade till hans svarta hår innan hon tog fram manteln och gav den till honom. Han satte på sig den och
drog upp luvan ingen skulle misstänka något. Han steg upp i sadeln på Storm hans häst. Storm var en fullblodshingst. Isabelle tog sig upp på Star som var ett
fullblods sto. De skrittade ut ur stallet och började sedan gallopera porten öppnades av en vakt som hade lovat att hjälpa dom. Caspian och Isabelle rid sida vid
sida mot skogen. Isabelles röda hår flög i vinden hon hade flätat håret i en fläta så de skulle vara ivägen så lite som möiligt.
" Ovant att se dig i nått annat än den rödbruna klänningen " sa Caspian medans de red sida vid sida.
" klänningen finns i min ryggsäck vem vet kanske kommer behöva den " sa Isabelle
" Ja jag har lite extra kläder och mat och pengar i min ryggsäck " sa Caspian.
" packade ner lite rep och 2 vatten behållare " sa Isabelle.
" snodde åt mig en tändsticksask så vi kan tända eld när det behövs men det är bara 15 stikor kvar " sa Caspian
" Då får vi hushålla med de stickorna tills vi lyckas fixa nya " sa Isabelle och log.

De två varg demonerna slog sig ner vid hennes sida och suckade.
"Här har du mylady" Den ena av de männen räkte över en bit grillad mat till kvinnan som satt vid eldens sken och värmde sig. Försiktigt trevade hon med handen och slöt handen om maten. "Tack Lupe" sa hon innan hon började att äta. Hennes mörkröda hår låg omkring hennes axlar medan hon åt. De vita ögonen verkade stirra på demonerna men hon var blind.
"Vad står på mylady?" Azah tog sig närmare och såg ner på sin mästare.
Hon svalde och drog handen genom håret.
"Jag vet inte hur jag hade överlevt så här länge om det inte hade varit för er. Jag är en blind häxa." Rose skrattade tungt medan hon tog en tugga till, medan hon åt så vred hon på huvudet.
"Kanin?"
Azah skrattade roat och ruffsade om i hennes hår, som en äldre bror mot sin yngre syster.
"Dina smaklökar är det inget fel på."

Isabelle och Capsian lät hästarna skritta in i skogen Isabelle såg sig omkring hon gillade inte att rida i skogen på kvällen.
" Skogen verkar mycket kusligare på kvällen " erkände hon och såg på Caspian.
" Ja men jag är med dig så det kommer inte hända dig något " sa Caspian. Caspian höjde handen och lyfte upp en gren med löv så han inte skulle få det i ansiktet.
" Jag har hört att det bor häxor i skogen " sa Isabelle som var rädd för häxor efter alla barnsagor hon har hört.
" Lugn det är ju bara rykten " sa Caspian som inte trodde på att det kunde finnas häxor. Häxor var bara ett sagoväsen enligt honom.

Båda Lupe och Axah spätsade sina varg öron och reste sig.
"Ryttare.. vid den här tiden?" Azah drog handen genom det svarta håret och kliade sig snabbt i skägget.
"Ska vi blanda oss in?" Han blickade ner på sin mästare som ryckte på axlarna.
"Gör det om ni vill. Råna ingen bara."
De båda demonerna nickade och drog upp luvorna för att skymma sina vargöron och började gå mot spåret som inte var så långt ifrån dem. Båda var utmärkta på strid för att kunna försvara sin mästare, den blinda häxan Rose.
Snart hörde de röster som kom allt närmare.

" Det finns säkert häxor här " sa Isabelle som inte var sitt modiga jag längre Caspian suckade och såg på henne.
" Om det nu finns sagoväsen i verkligheten i denna skog så är det bara att visa att vi vill bara ta oss igenom skogen och inte vill dom något ont " sa Casper.
" Men i sagor så är häxorna omöiliga att tala med " sa Isabelle.
" Men sagornas häxor och verklighetens häxor är nog hellt olika varelser " sa Caspian som småskrattade lite. Isabelle såg sig omkring med rätt blick och duckade för en trädgren. Ett löv fastnade dock i hennes hår hon suckade och tog bort lövet och lät det falla ner på marken. Hästarna började bli smått nervösa.
" Storm vad är det pojken ? " frågade Caspian och höll in sin häst så han stannade Isabelle gjorde likadant med sitt sto. Caspian såg sig omkring.

Demonerna klev ut på vägen och såg mot hästarna.
"Ursäkta oss. De höjde händerna och lade huvudet på sned.
"Får vi fråga vilka ni är? Det är sent och det är farligt att rida genom skogen på natten. Det är fullmånne och det betyder livsfara om man inte vet hur man ska göra." Lupe smålog och hörde en gren knäckas vid sin högra sida. Han skymtade Rose komma fram och gick och tog hennes hand.
"Sådär." Han höll henne tills hon kom ut på vägen.

" Jag är Caspian och det här är Isabelle " sa Caspian och drog motvilligt ner sin luva.
" Hellre rider jag genom en farlig skog mitt i natten än att stanna hemma " sa Caspian. Isabelle sa inget utan såg misstänksamt på demonerna och kvinnan. Sa ju att det finns häxor här tänkte hon.

"Vi vill inte skada er men rider ni vidare så finns det värre demoner än oss." De drog ned luvorna och visade sina demoniska drag.
"Vi har vårat läger precis här och vi insesterar på att ni sover där. Vi demoner kommer hålla vakt så ni kan sova trygt." De vände sig mot Rose.
"Jag ber er att stanna." Rose såg upp men hennes vita ögon fästes inte på något.
"Många har försvunnit och jag vill inte att ni går förlårade själva, min prins"

" Om ni säger det så " sa Caspian han tackade gärna ja till erbjudandet
" vi tackar ja till erbjudandet " sa Caspian Isabelle såg på honom skulle han verkligen lita på främligen som desutom var blind och kunde ändå känna igen honom.

"Vi har mat i grytan och det finns en bariger runt lägret så inget ont kommer hända er." Aza log och lät Lupe ta henne tillbaka.
"Ursäkta för att vi skrämde er förut. Azah log smått medan han kliade sig på ena kinden.