Döda eller bli dödad (prs)

Gissar på rubriken nu, men jag antar att ifall det finns vampyrer så finns det vampyrjägare? x) Som kanske till och med drivit vampyrerna till städerna så att de lättare kan gömma sig? x3 (att det är lättare att få tag i mat skadar väl inte heller, men men)

Vildvittra ^^

Mall:
Namn: Nicolaus Romeo Michelson
Ålder/när de föddes: 1889, 126 år
Blev förvandlad vid 25 års ålder.
Kön: Manligt
Utseende:
Bakgrund: Han känner till sin barndom, och han vet att han hade en familj, men av någon anledning kan han inte minnas den. Inte ordentligt. Han har vaga minnen av födelsedagar och liknande men minns inte allt. Han har en känsla av att han kan ha dödat hela sin familj på ett kallblodigt vis och sedan förträngt minnena.
Vad han med säkerhet å andra sidan minns är när han gifte sig så förvandlade hans frus avundsjuka älskare honom. Det slutade definitivt med flera kallblodiga mord där. Det minns han tydligt.
Övrigt: Brukar jobba som något inom brottsbekämpningen. Polis, brandman, advokat eller liknande som ger honom tillgång till namn på onda personer.
När hans ögon förlorar den röda färgen är han som hungrigast. Då han ursäktar sig själv som albino undrar ingen varför han har röda ögon i vanliga fall utan ser oroligt på honom när de brukar förlora sin färg - vilket betyder att han behöver mer blod.
(Mer kommer komma i rollet senare )

Namn: Vanessa Henrietta Adelheim
Ålder/när de föddes: Föddes år 1787 (228 år)
Förvandlad vid 20- års ålder.
Kön: Kvinna
Utseende:

Övrigt: Vanessa föddes in i en högt adlig familj vid 16- års ålder blev hon bortgift med den då 60- åriga Johan Fredrik Adelheim som senare avled år 1806 av en överdos opium.
Hon blev då änka vid 19- års ålder och hon fick många anbud om nygifte.
Nu fanns det även mången ung herre som ville ha hennes skönhet och rikedomar.
Dock råkade hon i olycka med en av dessa herrar.
Vem han var visste hon inte men han gav henne mer än en oönskad graviditet och skam.
Han förvandlade även henne.

(Var bara tvungen att skriva en bakgrundshistoria xD Mannen hon gifte sig med samt adelssläkten har funnits irl så tyckte det var kul Han dog av opium med )

Jag glömde helt familj&bakgrund, det är helt mitt fel O.o Tyckte mallen var kort! x)

(Äsch det gör inget Förresten... Ja! vampyrjägare finns )

Vanessa strosade längst affärsgatan och tillsynes var hon fullt upptagen med shopping. Hon hade ett tydligt skandinaviskt utseende, ett blont hårsvall, klarblåa ögon, lång och höga kindben. Hon var vacker och trots den numera bleka hyn var hon en skönhet, med den smala midjan. Det kunde tyckas att hon la ner timmar på sitt utseende och till viss del var det så. Fåfängan var i sedan barnsben i hennes uppfostran. Hon var dock modernt klädd och korsetten hade hon lagt av i och med den kvinnliga frigörelsen.
Just nu bar hon ett par mörka tighta designerjeans och ett par vita sneakers till det, en enkel vit tröja och en svart skinnjacka. Sedan bar hon ett par mörka solglasögon som kanske var konstigt då dagen låg i dimma, men det var för att dölja den röda blicken. Den röda blicken som innebar törst och hunger efter blod.
Hon hade redan sett ut sitt byte en lång, stilig och muskulös man som var påväg hem från gymmet. Hon visste att han skulle svänga av på en bakgata och hon tänkte följa efter för att ha lite roligt med honom innan hon drack.
Vanessa hade en svaghet för allt som var vackert och stiligt, denna barbröstade man var det absolut.
Han svängde av på en tom bakgata och hon kom efter men sprang ikapp honom med ett litet leende.
"Hej" sa hon sött och oskyldigt varpå mannen stannade upp och studerade henne intresserat.
Hon kunde känna den förförande doften av blod, han doftade underbart och hon var hungrig. Hon ställde sig framför honom, tog av sig solglasögon och lät de röda ögonen studera honom innan hon placerade en hård kyss på hans läppar.

(De kan kanske slåss om mannens blod innan de kommer överens, om de gör det? Mäter sin styrka typ xD)

Nicolaus betraktade roat scenariot han hade framför sig. Den uppenbara vampyrkvinnan lekte med maten. Hon var vacker, vilket han fann intressant. Alla andra vampyrer han hade träffat hade gett upp det mänskliga och trodde att de var kungar och drottningar. Hon kanske trodde det, det visste han i och för sig inte, men hon var smart nog att inte bara fräsa och skrika. Kanske morra till och med.
Ett leende undslapp hans läppar innan han hoppade ner från taket han hade varit på. Han gick lugnt fram till vampyrkvinnan och mannen och bugade sig. "Det där, milady, råkar vara en pedofil på rymmen. Mer eller mindre. Saker han också blivit anmäld för är stölder av bland annat bilar och smycken, han har även rånat apotek och banker. Flickan han våldtog var fem år. Men, för all del. Roa dig med svinet om du vill, men jag måste dock inflika att han även är min måltid. Jag har inget emot att dela, jag låter dig till och med ta den större delen. Jag hade tänkt döda honom plågsamt och ifall du inte dödar honom på ett fruktansvärt vis kan jag inte lova att jag kommer vara lika trevlig som nu", log han och ignorerade helt mannen tills han började röra sig.
Nicolaus stoppade handen i hans mage med naglarna först så att han skadade mannen. Han lade snabbt sedan den blodiga handen över hans mun.
"Säg mig? Hur smakar ditt vidriga blod? Jag kan tänka mig att det är fullt av steroider", mumlade Nicolaus tankfullt och vände sig sedan mot damen, fortfarande med sin blodiga hand över mannens.
"Jag är visst oförskämd av mig idag. Jag är Nicolaus och den här mannen här är Matthew Steele. Åtminstone den här gången. Men hans fingeravtryck kommer avslöja lite mer än så. Trent, rent av. Trent Smith. Trevligt att råkas", log han sedan.

Vanessa vänder sig långsamt mot mannen som kommer mot dem, med en hand på människans axel. Den manliga vampyren hade ett gammeldags sätt att tala som hon uppskattade. Hon uppskattade även mannen i sig, han var vacker på ett helt annat plan än människan.
Dock lägger hon till ett lågt, lågt morrande ett morrande som inte människan kunde höra men vampyren kunde. Det var en varning att detta var hennes. Men morrandet upphör då hon hör vad mannen har att säga och långsamt, men hotande far blicken mot den mänskliga mannen.
Den röda blicken var inte längre nådig och det syntes att han inte skulle få det lätt.
"Fem år?" säger hon lågt och gräver in fingrarna i hans axel, långsamt och plågfullt innan hon helt enkelt rycker till så hans arm hänger löst.
"Jag gillar inte att smutsa ner mig med blod." sa hon lågt och mötte människans blick innan hon för över den till vampyrens.
"Men jag skulle kunna göra det för detta tillfälle." sa hon i och med det lovade hon honom att göra det plågsamt. Att mannen hade stulit och allt det rörde henne inte egentligen, men att våldföra sig på ett barn då hade det gått för långt. Detta drog det ner på ett mer personligt plan, ett där hon som ett barn blev bortgift och i och med det våldförd på.
Vanessa studerade Nicolaus och log mjukt mot honom med tänderna blottade.
"Nöjet är helt på min sida, Nicolaus. Mitt namn är Vanessa." svarade hon hövligt, som om de befunnit sig på en bankett och inte på en bakgata med en blödande man vid sig.

"Vanessa..." Han smakade på namnet. "Det är ett vackert namn", sade han sedan leende.
Nicolaus nickade och log efteråt. "Bra. Då kommer vi överens. Men, jag vill fortfarande dela honom med dig ifall det inte gör dig något? Han är den sista på min lista och jag har inte hunnit skapa en ny ännu", förklarade han. Det var det som var kvällens arbete var tanken.
Han kastade mannen en blick. "Svimma inte av blodförlust eller smärta nu", varnade han. "Då kommer jag tortera dig i flera dagar istället", log han. Han var beredd på en strid ifall det krävdes, och han hade sin pistol i byxlinningen ifall det skulle krävas.
Det skulle dock vara mycket lättare ifall det inte var så ljust ute. Det var inte jätteljust, men fortfarande alldeles för mycket. Hans hud började redan bli irriterad på grund av bristen av pigment. Hans händer kliade men han vägrade låta sig själv klia.
"Så... Låt oss döda honom. Skulle du vilja göra mig äran att döda honom antingen åt mig eller med mig?" Han log så att hans egna tänder blottades och han slickade sig lätt runt läpparna av hunger.

Vanessa tackar med en liten nick och ler sedan roat.
"Har ni en lista på pedofiler och annat slödder och äter dem?" frågade hon intresserat, men nickar åt hans ord.
"Vi delar på honom då." sa hon med de röda ögonen glänsande av hunger bakom de långa mörka ögonfransarna.
Hon slår upp blicken mot himmelen och svor till.
"Det börjar att klarna." svor hon till och tryckte snabbt upp mannen mot väggen och nickade åt Nicolaus.
"Med dig." svarar hon mjukt, nästan spinnande och böjer sig fram för att sätta sina tänder i mannens hals. Hon kände pulsådern och lukten var så frestande. Men detta kunde inte bli någon långsam njutning för dem. Hon kände hur det började spricka upp och hon visste hur solens strålar brände, rent solsken fick vampyrer att brinna.
Hon satte sina tänder i mannen och drack djupa klunkar av honom. Med ett tillfredställande stönande drack hon, hungern stillade men den brännande känslan mot huden blev allt värre.

"Ja. Slödder saknar ingen ändå", sade han och lät sina egna tänder växa ut innan han drack av honom, samtidigt stoppade han in handen i hans sår i magen igen och vred om. Mannen var död ganska snabbt. Han hade redan två sår och att genomborra någons hals brukade resultera i att någon dog.
Han tog precis så mycket som han behövde, och lite mer till och med. Den dumma pedofilen var ändå så stor att det fanns blod så det räckte och blev över.
Nicolaus hade inte problem med att döda sådana personer som Matthew, eller vad han nu ville heta. Att döda en oskyldig funkade dock inte för Nicolaus. Han fick bara bilder på sin egen förvandling om och om igen. Han hade också varit oskyldig. Han kunde än känna ilskan mot personen som hade förvandlat honom.
Han drog sig undan och slutade dricka när han kände solstrålar i nacken. Han visste att killen var död, helt säker. Blodförlust, förmodligen.
Han såg på himlen och sedan runt omkring. Han svor. "Jag hinner inte hem... Jag måste checka in på ett hotell", muttrade han lågt för sig själv och såg sedan snabbt på Vanessa.
"Hur hade ni tänk göra, milady?"

(Ursäkta halvdåliga inlägg x) försöker svara och se på en serie som går på tv samtidigt... heh. Den är helt ny, så det är därför jag ser den på tv )

Vanessa var mer eller mindre tvungen att slita sig från mannen trots att hon för längsedan var mätt, men hon älskade det. Hon släpper mannen och slickar av munnen från de sista dropparna, hennes ögon är nu klarblåa och glittrande. Hon hade skött det hela fint och propert utan att smutsa ner sig alls förutom sin hand.
"Jag som nyss varit på manikyr." muttrar hon då naglarna på ena handen nu var blodig och kladdig. Hon suckar som om det var det värsta men inser snart det brännande, solen.
"Hotell låter utmärkt sir, dela rum? Vill inte missa ett intressant möte som detta." sa hon artigt och slickade olustigt av sina hand. Hon hade inget ställe att tvätta på och att komma in var av nöden, men inte blodig.
"Kom här." sa hon snabbt och visade vägen till ett närliggande hotell, ett ståtligt ett som även varit hotell då hon var människa.

(Lugnt det, se på det du ♥)