The FullMoon [J_J & pouki]

pouki

Bild:
Namn:
Ålder:
Övrigt:

Namn: Rayne Wolf
Ålder: 16
Övrigt: Rayne, kallas även för Rain, har drabbats för en kraftig form av amnesi, och har förlorat vissa minnen av hans tidigare år, och han har ingen aning om mycket av det som har hänt. Numera försöker han återta sig från detta, och leva ett så normalt liv som möjligt.

^Han fick det av skadan c:

Namn: Sonia
Ålder: 16
Övrigt: Sonia föddes i en stor familj och växte upp i ett stort och mäktigt hus med flera genrationer i familjen men efter en olycka hennes farbror gjorde emot en ung pojke fick familjen röra på sig då de e något man inte tror på, varulvar. Sonia har nyss kommit tillbaka igen och då som varulv. Hon ska starta ett liv men i skolan ser hon pojken fast nu 16 år gammal. Hon försöker undvika honom men på ett vis drar hon sig till honom. Sonia omvändes som 12 åring redan och nu e hon fullkontrollerad. När hon blir varg blir hon kritvit med blåa ögon. med en svart fläck på fram foten som sin farbror.

Kan du börja? c:

(visst)

Sonia stod tyst och rättar till sin vita magtröja och kollde på sina svart korta shorts hon hade trängt på sig, hon skulle tillbka till skolan hon flydde ifrån för flera år sen. Hon suckar ljudlöst tar sin Iphone 6 och gick direkt ut och sprang till bussen efterHV polp väska. Hon viste det var en rid relaterad väska men den var rymlig så vem bryr sig? Hon hann precis med den gula rostiga bussen. Hon satt sig tyst längst back oc hpustar ut, tar fram sina hörlurar och kopplar dem till mobilen och startar musiken, hon var först på bussen och bodde väl längst bort ifrån allt. De hade åter fltytat tillbaka till deras stora hus och genrationer haade börjat anlända, rättar sagt flocken börjar komma tillbkaa från gamla till nya varuvlva so mhon själv.

Rayne står och väntar tålmodigt på att bussen ska komma. Han har blicken fäst i marken och petar på gruset under hans fötter med foten, som täcks av ett par slitna par converse. Han antog att dem en dag varit vita, numera hade smuts och lera trängt sig genom materialet och färgat skorna gråbruna. Trots det så var dem bekväma, han hade inget emot dem.
Bussen kom tre minuter senare. Musiken spelades i hans öron när han steg upp i den nästan halvfulla bussen. De flesta av platserna längst fram är upptagna, så han tar ett fast grepp om hans mindre ryggsäck och går genom sätena längre back. Längst bak får han en skymt av en lilahårig flicka. Han tänker inte mer på det, för just då tränger sig en skärande huvudvärk genom hans skalle, och det är nästan så att han snubblar till. Han svär för sig själv och sätter sig på en ledig rad.

Sonia kollade upp lite när hon kände igen en doft, hon rykte till när hno kkände igen hans ögon. Det var pojken. Hon sjänk sakta neråt i sättet så hon försvann lite och suckar tyst och höjde musiken. Bussen skumpar vidare nu och emot skolan. Hon hatade nya skolor minst hade hon bytat 5 gånger bara för henes idiotiska farborr hade dödat 2 ungdommar, Ho n suckar och skruvar upp musiken och klev direkt upp ifrån platsen när bussen stnanar och var snabbt ute och log direkt, tillbaka i sin gamla skola och rykte till av en tjjes skrek till oc hhon flkinar och de kramra varandr direkt och gick tyst emot skolan, en i hennes släkt hade med börjat ohc Ellen som flicka nhette hade känt doften "han överlevde attacken2viskade hono ch Sonia nickar "jag märkte det"a hin

Rayne försöker ignorera den lilahåriga tjejen, men det går bara inte. Han suckar och vrider huvudet åt sidan och sneglar lite på henne.
Hans läkare har berättat för honom att han har tappat mycket av hans minne, efter någon olycka dom inte riktigt kunde berätta så mycket om. Kanske..... Kände han henne förut?
När bussen stannar hoppar han smidigt av. Skolan är stor, och han har fortfarande inte lärt sig vart alla klassrum ligger. Allting var kaos i hans huvud. Han låg efter i allt, och fick ta extralektioner efter skolan då amnesin gjort att det han lärt sig under lektioner också försvunnit. Det var jobbigt, men lärarna stöttade honom. Han går sakta och försöker hålla blicken i marken när han går mot skolan, hans första lektion är matematik, tack och lov att det var matematik som han hade det som enklast för. Kanske skulle den här dagen inte vara lika hemsk trots allt.

Sonia suckar tyst och fick ett schema i hand av en grov man. "följ bara detta och du kommer till rätta Sonia."sa han och hon nickar och gick emd sin kusin emot det hållet de sklle och suckar då hon kände killens doft igen, hon vilel itne vara i sammar klass då hon seriöst inte ville sätta han i fara.. Hon riskerade hans liv just nu. Hon klev in i sallen och sneglade runt, inga pltaser lediga... Utom 2 platser och hon satt sig tyst vid den toma bänknen men det innebar den där killen kommer få sitta vid henne. hn suckar och log till dikret änr hon ser någralämna sina platser och läraren tsteg in och var direkt och presenterade sig för sonia och hon för honom och sedan gick ha och skrev på tavlan igen. Hon kollade runt lite grann och letade efter pojken. Varför? för att kunna undvika.