Medeltida hemligheter (prs)

Anne Potter

Ungefärlig mall:

Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Familj&Bakgrund:
Övrigt:

Namn: Rose Arundell
Ålder: 18
Kön: Kvinna
Utseende:
Familj&Bakgrund: Roses mamma dog under födseln vilket gjorde hennes pappa djupt deprimerad. Några år senare, när Rose var 5 år, avled han också. Ingen kunde ta hand om den lilla flickan så hon blev anställd av slottet (din karaktär kan också jobba på slottet, du bestämmer själv). På slottet jobbar hon som lite allt möjligt, hon städar men serverar också maten.
Övrigt: Bisexuell något som inte är ok. (Du kan bestämma om din karaktär ska vara kille eller tjej).

Om det är något du vill ändra så är det fina

Namn: Maximillian George Lockwall
Ålder: 19
Kön: Manligt
Utseende:
Familj&Bakgrund: Hans mor och far äger än idag en bondgård i utkanten av staden. Alla deras grönsaker, mjöl, mjölk osv som ska säljas köps av kungen.
Maximillian blev iväg skickad till slott i hopp om ett jobb, efter år som lärling hos smeden i deras by. Så, Maximillian är både stallpojke då han är van med djur men även smeden som lagar allas svärd när det behövs.
Övrigt: Kommer inte på något just nu x3

handsome c;

vill du börja? jag har värsta idétorkan.. sry :s

Okej

_________________________________________________________

"Max! Var ska den här hästen vara?" ropade någon. Maximillian vände på huvudet och såg på den nya hingsten.
"Ge honom foder och vatten och be sedan en av riddarna att ta med honom på en ridtur. Den som lyckas bemästra honom får lov att använda honom senare."
Tobias såg tvivlande på honom. "Är du säker?"
"Jodå. Be dem att trötta ut honom så övar jag upp honom senare."
Tobias vände om och lämnade Maximillian ensam där han satt och slipade prinsens svärd. Att öva upp en energirik häst var nästan omöjligt, och ifall någon kunde bemästra hästen så var det bättre.
Maximillian suckade men fortsatte att slipa svärdet. Det var endast prinsens träningssvärd, så han var fortfarande tvungen att stärka det han använde i strid. "Det här kommer bli en lång dag", muttrade han för sig själv och började nynna på en låt han hade hört som liten.

"Miss Rose, glöm nu inte att ge besked om Charles svärd", ropade Ers Majestät efter Rose när hon var på väg att lämna slottet för att utföra några ärenden. En stark lukt av sprit letade sig in i Roses näsborrar och genast fick hon en klump i magen. Det kunde bara betyda en sak. Hans Bigge, byns fyllo, var i närheten. Hans var också förälskad i Rose.
"Rose, min ängel!", sa Hans. Rose ökade stegen men Hans han ändå ifatt och la en hand om hennes midja.
"Hans", viskade Rose. Nu var spritdoften så stark att Rose knappt kunde andas. Plötsligt kunde man skymta en gestalt komma gående i den långa korridoren och Hans lät äntligen släppa taget om Rose. Hon skyndade sig ut från slottet där hon kunde andas frisk luft.
Det var inte så många uppgifter så Rose blev färdig relativt fort. På vägen hem skulle hon titta förbi slottssmeden och ge ett besked om att prins Charles ville ha sitt svärd senast imorgon bitti. Rose tyckte att det var lite löjligt, svärdet hade precis lämnats in. När hon närmade sig smeden såg hon en man sitta utanför själva huset och slipa på ett svärd. Charles svärd. Ännu lite närmare och Rose såg att han var riktigt stilig.
"Ursäkta..", sa hon försiktigt. "Jag skulle meddela att prinsens svärd ska vara färdigt senast i morgon bitti."
Det kändes som att allt hon sa var fel och hon rodnade.

Maximillian tittade roat upp. Och blinkade. Wow. Hon är söt.
Sedan skakade han mentalt på huvudet, nej, inget sådant tänkande.
Han log, den roade glimten nu på läpparna istället. "Vilket av dem? Hans träningssvärd? Hans krigssvärd? Hans första svärd han fick från hans far? Prinsen har allt för många svärd för att de ska gå och fixa själv på en dag", svarade han. Inte helt och hållet sant, men men. Han kunde med lätthet fixa de alla ifall han försökte. Han var bara fullbokad, det var det som var hans problem.
Han suckade. "Men, men. Hans träning är i gryningen med resten av riddarna, så jag antar att träningssvärdet prioriteras. Det blir färdigt inom nästa kommande timma", meddelade han samtidigt som han såg Tobias komma springande, panik skriven i ansiktet.
"Åh, nej, nej, nej..." mumlade han, lade ner svärdet och flintan och sprang fram till honom.
"Max... Han... han bara..."
"Vem är skadad?"
"Hector."
Maximillian svor till innan han vände sig om mot den unga mön. "Ni får ursäkta. Yrket kallar!"
Sedan sprang han mot riddarnas samlingsplats och såg hur hästen vilt frustade och trampade på stället. Resten av riddarna hade samlats runt Hector som redan verkade få hjälp.
Maximillian gick sakta fram till hingsten innan han började sicksacka som i en dans.
Den redan förvirrade och skrämda hästen blev bara ännu mer skrämd och frustade, slog med hovar och slängde med huvudet.
Maximillian kastade sig fram, tog tag i tyglarna och lyckades med nöd och näppe kasta sig på honom.
Hingsten blev bara ännu vildare och fortsatte att dansa runt som i en galen regndans, men nu med en främling på ryggen.
Maximillian svor för sig själv. Den fördömda sadeln var borta. Hur skulle han hålla sig upp. Men, i sitt nästan-fall så ryckte han för hårt i tyglarna och hästen kastade med sitt huvud en sista gång innan han slutade att försöka ställa sig på bakbenen.
Trots sin förundran och chock så grep han tag i tillfället. Han körde in hälarna i hingstens sidor och tog i aningen för hårt när han styrde honom med tyglarna.
Han red tillbaka till sin smedja där även stallet låg precis intill. Han skulle sadla hingsten och sedan skulle han ut med honom.
"Zeus, det får bli ditt namn", muttrade han tätt intill hästens öra innan han stannade precis utanför stallet.

[förlåt att det tog så lång tid att svara x) men nu har du en väldigt öppen situation och kan göra lite vad som helst av den :3]

Rose stod kvar en stund och stirrade efter den unge mannen. Sedan förstod hon att det förmodligen såg lite lustigt ut om hon bara stod där och glodde. Så hon vände på klacken och fortsatte upp mot slottet. Rose hade memorerat mannens ansikte och kunde inte sluta tänka på honom.
"Miss Arundell, var god och stig in", hörde Rose Eders Majestäts röst från rummet. Hon steg in och neg.
"God dag, Eders Majestät", hälsade hon. "Jag skulle meddela att prins Charles träningssvärd hämtas om en timma."
Kungens leende var stort och välkomnande.
"Tack Rose", sade han glatt. Det var första gången han kallade mig mitt förnamn. "Kan Ni hämta upp det också?"
Rose blev chockade men tackade inte nej.
"A-absolut", svarade hon och lämnade rummet.
När Rose passerade smedjan på väg till stallet tittade hon extra noga efter mannen, men han syntes inte till. Det gjorde henne lite besviken men doften av stall och hästar gjorde henne genast glad. Äntligen skulle Rose få rida älsklingshästen Glimmer igen. Glimmer var stallets finaste sto. Hon var stor och vit, med en väldigt tjock och vacker man. Rose hade ridit henne ända sedan ho var stor nog att bli riden. Hon gick in i boxen och började göra iordning hästen.

(ingen fara! )

Maximillian hoppade av Zeus och stannade som om han sett ett spöke. "Du", sade han bara. Sedan tänkte han att hon kanske var där för att påminna honom om svärdet igen.
"Svärdet blir tyvärr lite försenat då jag måste träna Zeus här lite snabbt så att han inte skadar någon på träningen imorgon..." han avbröt sig själv, "vänta, va? Ska du rida?" frågade han förvånat . Tjänstefolk brukade inte rida... Förutom han som nyligen hade fått ta över stallet efter en gammal gubbe och smedjan efter någon annan gammal gubbe.
Dessutom så kunde inte de flesta tjänstefolk rida. Och ifall de kunde så kunde de inte sadla en häst med en ordentlig sadel.
Hon förvånade honom rejält men inte Zeus dock.
Han hade börjat bli sur och slängde med huvudet. Maximillian band fast Zeus vid vattnet medan han hälften av tiden sneglade på den okända kvinnan. När Zeus började dricka så kunde han enkelt börja sadla hästen.

Rose rodnade ännu en gång. Hon tog ett djupt andetag och tittade på mannen med ett leende.
"Jo, jag har ridit sedan barnsben", sade hon. "Mitt namn är Rose."
Hästen, som tydligen hette Zeus, började slänga med huvudet. Rose log och gick in i Glimmers box. Glimmer var lugn och Rose gjorde vid henne. Plötsligt när hon skulle kratsa hovarna stegrade Glimmer.
"Shh shh, gumman", viskade Rose panikslaget och försökte lugna hästen. Hon såg Zeus titta på dem med stora och rädda ögon. Glimmer verkade också ha sett honom, för plötsligt stod hon helt stilla. Lustigt.. Rose fortsatte med hovarna, lite långsammare än vanligt ifall mannen skulle få för sig att fråga om hon ville följa med på en ridtur. Då fick hon sig en tankeställare: varför ska mannen alltid fråga kvinnan? Hon borstade av smutsen på byxorna och gick fram till Zeus box där mannen befann sig.
"Vill du följa med på en rutt?", frågade hon.