Livet på gatan

Rollspel mellan Vildvittra & Sunflower

Namn: Hannah
Kön: Kvinna
Ålder: 22 år
Utseende: Rött långt hår, stora gröna ögon.
Hon är lätt solbrun, smal nästan mager och av medellängd.
Hon har ett väldigt oskyldigt utseende att många tar henne för mycket yngre än vad hon är.
Hon har en piercing som en silverring i vänstra ögonbrynet.
Övrigt: Livnär sig på att sälja sin kropp på gatan.
Hennes jobb görs på gatan, i sidogränder och liknande.

Namn: Delilah
Kön: Kvinnligt
Ålder: 27
Utseende: Såhär ser hon ut i sina bästa dagar. Har oftast bara sin kosett på sig, ett par spetstrosor och knästrumpor med klackskor. Tattuerad lite varstans, har ofta håret i en inbakad sidofläta för att inte se för rörig ut när hon "arbetar".
Övrigt: Har inte mycket att leva på, samlar på sig pengar genom att strippa på nattklubbar och sälja sin kropp. Bor för tillfället hos en fattig gitarrist vid namn James som hon varit bekant med sedan hon var tonåring. Hon bor där under vissa villkor som hon helst inte nämner. Men sover annars hos sina klienter när hon får lov till det, då James ofta vill ha egen privattid med sin 'flickvän' som kommer över ganska ofta.

Hannah står lutad med ryggen mot en stenvägg på gatan för att undvika regnet som strilade ner i en aldrig sinande flod. Kylan och fukten spred sig så hon fick gåshud på den bara magen.
Hon såg väl mer ut som en tiggare än något annat i det skick hon var nu. Men allt hade gått åt helvette sedan hon lämnade allt bakom sig.
Hon kom från en liten by där hon fick hyra ett litet rum bakom byns enda krog. Där tog hon emot kunder, pengarna gick till krogens ägare, men hon fick sitt rum och mat.
Men hon ville inte leva så och hade hört att man skulle tjäna bättre i stan. Hon hade tagit sina ägodelar och gett sig av.
Här var hon nu och i över ett år hade hon levt på Londons gator och förfallit. Hon hade magrat och hennes numera trasiga kläder hängde. Det första som hänt henne var att hon blivit nedslagen och det hade tagit allt hon ägde förutom de kläder hon hade på kroppen.
Hennes en gång röda sneakers var nu smutsiga och sulan hade börjat lossna så att vattnet kröp in. Hon bar en kort svart kjol och till det en svart topp som visade magen och hade väl tilltagen urringning. Det syntes väl på henne vad hon sålde, men tjänsterna blev allt färre och de som bara tog utan att betala fler.
Det hon hade till sin fördel var att hon såg så ung ut och många äldre män älskade att ta henne då. Men hennes allt mer nedgångna utseende var inte till hennes fördel.
Regnet strilade om henne och hon hade dragit på sig en grå huvtröja för att hålla värmen. Ingen vettig människa var ändå ute i detta väder, tänkte hon och tände en cigarett hon drog djupa bloss ur. Hon hade fått dem från en man som hade tagit henne och hon visste inte vad dem innehöll. Men hon gillade dem, de gav henne en bekymmerslöshet.

Delilah sitter tyst under armen på sin nuvarande kund. Hon avskyr sådana här kunder, som drar med henne till krogen och visar upp henne för deras bekanta på fyllan. Det är så onödigt när hon bara vill få jobbet gjort, få betalt och förhoppningsvis aldrig mer se honom. Möjligheten att hon aldrig med skulle få se honom var dock inte så stor, eftersom allt han nöjer sig med är att dricka och ha sex med yngre kvinnor och män. Hon kände till hans sort.
Han har ett rynkigt ansikte, runt käklinjen har han en okontrollerad skäggväxt. Mannen har ett hårt grepp runt Delilahs axel, hans beniga händer skaver in i hennes bara hud. Hon vill inte säga något för att göra sin kund irriterad, det lär bara förvärra hur brutal han kommer att vara när det är dags, ändå kliar det i kroppen av otålighet. Hennes ögon letar sig någon annanstans, de är trötta på att se de fulla gamla männen som så tydligt som möjligt visar att de glor på hennes urringning. Ögonen landar på ett fönster lite längre bort ifrån där de sitter. Det regnar hårt utanför, hon är tacksam att hon slipper sova där ute inatt.
Allting luktar alkohol och urin runtom henne, gubbarnas ruttna andedräkter gör det inte bättre. Hon blir bjuden på en drink som hon snabbt tackar ja till, med ett svep slinker vätskan ned genom strupen och värmer henne inifrån. Hennes kund fortsätter babbla och se stöddig ut medan han trycker till om Delilah ännu hårdare. Hon ler det bästa låtsas-leendet hon kan förmå innan mannen äntligen bestämmer sig för att det är dags att ta med henne bort.

Hannah hostade till samtidigt som hon drog ytterligare ett bloss. Den djupa skrällande hostan var ännu något hon borde kolla upp. Men som allt annat kostade allt pengar och pengar var inget hon ägde heller. Hon hade mer eller mindre förlorat hoppet om livet och väntade bara på att det skulle ta slut. Allt hade ändå gått åt helvette och ingen skulle ändå sakna henne.
Men kroppen hade något som ändå drog sig till liv och då hon gick längst gatorna i det kalla hällregnet såg hon efter ett ställe att ta sig in.
Hon ville ha värme, men det var ingen som frivilligt släppte in den magra nedgångna gestalten, nu var hon dessutom genomvåt och såg ut som en ynklig syn.
Men då hon gick förbi en av de många krogarna bestämde hon sig för att gå in. Det var ingen fin krog utan en av de mer sluskiga, en där lite vilket folk som helst kunde röra sig. Kanske hon kunde få ett jobb där? Någon som ville ha henne? Kanske bara för den värme det innebar? Om nu någon ens ville ta i henne.
Hur det än nu var smet hon in genom dörren och värmen slog emot henne. Den underbara, underbara värmen. Snabbt drog hon av sig den gråa huvtröjan så hon visar sitt mer avklädda jag. Vissa krogvärdar lät såna som henne bara komma in, det blev mer sålt då. Hennes utseende talade till hennes fördel, hon såg ut som bara barnet, eller ja mycket yngre än vad hon var och många ville ha det så. Hennes blick far runt i lokalen och stannar på ett gäng med äldre män som redan verkat hitta sig en kvinna för natten. En kvinna som var som hon men så mycket mer, det syntes att hon var en sådan det gått bra för. Ingen som hon som måste sova på gatan och ta det slödder som gick på bakgatorna.

Hon sitter kvar ett tag till medan hon inväntar att mannen hon är med ska lyckas resa sig upp, då han faller ned flertal gånger i försök att ta sig upp från den nedsölade stol han suttit på. En gestalt inträder då krogen, det ser inte ut att vara ännu en hopplös man som är påverkad, utan det ser snarare som en yngre kvinna. Delilah höjer ögonbrynen när hon får se personen under huvtröjan, men hinner inte granska mycket mer då hennes gubbe nu lyckats resa sig och det är då dags för hon själv att reagera. Hon sätter händerna mot kanten av soffan och kommer sig upp men vinglar snabbt till i sina ganska höga klackskor då han griper tag i hennes arm.
"Ursäkta mig men jag kan gå på egen hand", får hon fram med en lågmäld röst medan hon nästan ramlar efter honom. Han verkade inte ha hört henne, men det var ju oväntat, tänkte hon sarkastiskt för sig själv. De väjar runt ett slitet biljardbord som två karlar står och spelar över med flummiga rörelser innan han tar med henne in till en trång gång längst in i krogens lilla byggnad; som tydligen ska leda dem till toaletterna. Gången är klädd i rosenröda tapeter och belyst med svaga lampor som flimrar en hel del. Han öppnar dörren till en singeltoalett, slänger henne mot en av de kalla väggarna och låser knappt efter sig innan han börjar slita av henne kläderna. Han är tydligen inte full nog för att göra saker långsamt, då han verkar vara fullt medveten om vad han håller på med. Det känns lättande för henne, då det här äntligen är överstökat snart.

Hannah satt ute på gatan utanför krogen. Regnet forsade än om henne, men hon brydde sig inte. Hon hade inte kunnat hejda dem alla, alla männen. Tårarna rann om nerför hennes kinder och huvtröjan var klistrad mot hennes kropp. Kläderna var sönderrivna och hon hade inte fått ett enda öre för det. Hon var inte van vid flera samtidigt och hon hade inte kunnat hantera det hela.
Varför hade hon lämnat krogen hon jobbat på? Det var förvisso knappt betalt, men hon hade haft värme, lite mat, tak över huvudet och en kund om gången. Huttrande kröp hon samman, försökte att undvika regnet för att inte bli alltför kall och genomvåt.

Delilah går med bestämda steg ut från krogen för att inte fånga några andras blickar för ikväll, regnet där utanför öser ned på gatorna. Mörkret har lagt sig och hon kan bara tänka sig hur bra James troligen har det i sin lilla lägenhet just nu. Där hon inte har tillåtelse att vara inatt, som vanligt. Hon drar sin tunna sjal tajtare runt om sig då hon sneglar åt sidan. Med ett dovt flämtande hoppar hon till då hon får syn på en gestalt, sittandes i regnet. Det är samma gestalt som förut, utan tvekan. Kvinnan ser helt förstörd ut och Delilah kan inte hjälpa den sugande känslan i magen när hennes tankar börjar cirkulera kring vad som kan ha hänt kvinnan. Hon tvekar ett litet tag, funderar över hennes impulskänsla men kan ändå inte stoppa sig själv trots hur mycket hon än vet att hon inte borde, för sin egen skull.
Delilah gör en trotsig grimas åt sig själv innan hon sätter sig på huk framför den dyblöta kvinnan och hoppas på att få ögonkontakt. "Hur är det med dig?", frågar hon henne.

Hannah rycker till och drar sig ännu längre in då någon kommer fram och tilltalar henne. Hon trodde det var en av männen och med ett svagt kvidande drar hon om sig tröjan som än var hel men dyblöt. Men det är ingen av männen märker hon efter ett tag, det händer inget och rösten verkar tillhöra en kvinna, den var vänlig.
Försiktigt höjer hon blicken och ser in i kvinnans svarta ögon med sina gröna. Hon förstår inte vad kvinnan vill, ville hon få ut något av det? Hon kände igen henne, hon var den inne från krogen. En av dem som hade klass i sitt arbete, någon som Hannah beundrade och bara kunde drömma om. Hon hade sett kvinnan ett flertal gånger även om hon alltid hållit sig ute, på bakgator och liknande.
"Det är inget, det är bra." får hon fram i en alltför uppenbar lögn. Men inte heller var det väntat att hon skulle sagt något annat.

Delilah ställer sig upp igen efter kvinnans svar, den blöta asfalten är hal vilket gör så att hon än en gång halkar till i sina högklack men får tillbaka balansen i tid för att inte ramla omkull. Hon håller sin blick låst i ögonen på kvinnan som sitter framför henne. Det är mörkt men kvinnans ögon framstår ändå som gröna, fulla av osäkerhet. Delilah suckar tungt och kollar sig diskret omkring innan hon svarar med en låg stämma, "Ska du ha hjälp eller inte?". Problemrynkan mellan hennes ögonbryn blir allt tydligare när hon räcker ut sin hand mot kvinnan.
Delilah har egentligen ingenting att erbjuda henne i nuläget förutom lite hänvisning, hon bara visar för sig själv att hon har lite hjärta kvar i hennes utslitna psyke. Något i henne kunde inte gå förbi den här kvinnan utan att känna skyldighet för det. Skyldighet hon verkligen inte behöver på sitt samvete mer än hon redan har.