Alice i "underlandet"

Inte olämplig för någon som är äldre än typ fem...

Handlar om "den gamla tiden" på Hogwarts, när Harrys föräldrar gick där. Det är lite vagt som beskrivning, men ni kommer att fatta mer när den börjar - om någon vill läsa.

Det är väl en kärlekshistoria, men det är också en berättelse om att hitta sig själv, typ.

Hoppas ni gillar den.

Läser och bevakar!!!

Låter bra

SKRIV!!! McGona

OK tack Primrose Granger och Remus Granger jag skriver imorgon =D

Yey! Har bara en snabb fråga, när du säger "Den gamla tiden å Hogwarts" menar du då Snape, Lily och dem gick där?

Typ så Remus Granger

Här kommer första kapitlet.



På tåget på väg till Hogwarts - mitt sista år. I år hade jag bestämt mig, det här året skulle innebära KÄRLEK för Alice. Jag har många bra egenskaper: duktig i skolan, många vänner, rätt rolig humor - och jag är söt. Jag har brunt hår och ganska stora ögon, är liten och nätt, men jag har jättedåligt självförtroende när det gäller, ja, ni vet, killar.

Jag hade ett mål i år och det var KÄRLEK. Andra kanske ville ha bra betyg sitt sista år, eller bra kontakter eller ett speciellt omdöme från en favoritlärare, eller något sådant, men jag ville uppleva kärlek.

I ärlighetens namn har jag aldrig brytt mig om kärlek, jag älskar böckerna mest, och vännerna förstås. Men jag vet att jag är annorlunda än de andra tjejerna, för jag har aldrig brytt mig om det. Men det måste man väl för att vara en vuxen? Så nu skulle jag på date. Jag skulle hitta kärleken.

Och jag visste med vem.

Synd att han är Slytherin, eller, å andra sidan (ärligt talat) lite spännande att han är Slytherin. Han var den sortens man som liksom lyser och inte bara för att hans hår är ljust. Lucius (betyder förresten ljus, ursäkta, men ja, jag är en sådan där tjej som vet allt och kan allt och har högsta betyg i allt, så jag vet sådant). Lucius. Jag har en känsla av att han vet massa saker som jag inte vet, kanske inte om kärlek, men om något mörkt och spännande.

Jag tittar på honom i vagnen vi delar på tåget. Han tittar inte på mig, han har fullt upp med att få en enbent råtta att dansa. Det är grymt men några tjejer fnissar.

Jag skulle kunna lära honom ett och annat, tänker jag, ett och annat som han skulle kunna ha nytta av: Vanlig normal mänsklig snällhet, t ex. Men jag har en kraft han inte anar, jag kan tänka förtrollningar - alltså inte säga dem högt - och vifta med min trollstav och så händer det ändå.

Jag upptäckte det i mitt femte år men det är ingen som vet, utom mina föräldrar. De tycker inte att det är så speciellt, de har samma förmåga båda två. Men jag vet ingen annan i mitt år på Hogwarts som kan det här.

Jag drar fram min stav och tänker intensivt. Råttan försvinner ur Lucius knä och hamnar i fickan på en kille som heter Frank, en kille som blir ganska retad, men som faktiskt är otroligt snäll. Ingen annan än Frank själv märker det, för alla har fullt upp med att anklaga varandra för att ha förstört Malfoys lilla lek. Frank tittar upp förvånat, och jag stirrar på honom för att få honom att inte säga något. Han ler lite med en mungipa, men förblir tyst. Han har en stor katalog i knät med olika kvastsorter, så han ägnar sig åt den.

Nu närmar sig tåget Hogwarts och det är dags för min stora förtrollning. Jag har jobbat på den här förtrollningen hela sommaren - första gången fick jag läppar stora som en gorillas och rosa ögon - och jag rör försiktigt min trollstav och samlar mina tankar. Sådär!

Jag känner hur mina ögonfransar blir längre, hur mina läppar blir mörkröda, hur mitt hår smyger sig in i en sofistikerad frisyr. Nu! Nu är jag redo att möta Lucius Malfoy och lära mig om kärlek.

Jag reser mig upp, långsamt och inbjudande och ler mot honom och säger det som jag planerat så länge:

-Vi har visst trolldryckskonst ihop i år, Malfoy. Om jag var dig så skulle jag betrakta mig noga - jag kan en hel del konster.

Jag sveper förbi honom så att min mantel rör honom och han känner den doft jag så noga valt ut för den här dagen, doften som de garanterade (på Häxans Häxblandningar) skulle förslava varje man.

Super bra!

Superbra kapitel! Längtar till nästa

Taggar lite folk:
Paulina Black
PPP