Naturens under (Privat)

Privat rollspel mellan Fairy Tale och Vildvittra

Namn: Indra
Kön: Kvinna
Ålder: Runt 19 år, hon vet inte.
Utseende:

Övrigt: Indra vet inget om sitt förflutna. Hittades att dö i skogen och tog hand om av en gammal gubbe i skogen.
Gubben var gammal och dog då Indra blott var sju år. Hon har sedan dess tiggt, sålt sig och gått från stad till stad för att klara sig fram.
Den enda hon har kvar är sin trogne följeslagare, varghunden Pan.
Hon har nu funnit ett gammalt fallfärdigt torp mitt i skogen och försöker att bosätta sig där, att klara sig själv.

Namn: Emelie
Kön: Kvinnligt
Ålder: 17
Övrigt: Emelie är en prinsessa, hon har massor av plikter att ta sig an, massor med kungar, adelsmän och prinsar som skickar sändebud om giftermål. Ett överflöd av kungliga baler och adliga fäster som hon önskades gå på.
Trots alla dessa plikter som Emelie helsta av allt önskade slippa, så fann hon alltid lite tid till att utforska. Utforska naturen runt om henne. En av Emilies största intressen var att gå ut en längre tid för att plocka blommor och bara gå runt i naturen.
Utseende:

Det var tidig morgon, solen hade just gått upp. Morgonkylan låg än kvar i luften och daggen glittrade i solljuset. Det var än högsommar men nätterna hade börjat bli kyliga, vilket visade att hösten och med den vintern var på väg.
Indra fruktade vintern och gissade att hon som vanligt skulle få söka sig till en stad. Hon skulle där kunna söka jobb på en krog och på så vis få värme och tak över huvudet även om hon tvingades dela bädd med andra. Ha kul i sänghalmen så att säga.
Indra huttrade till och började röra på sig. Hon låg på golvet vid Pan i det fallfärdiga torpet hon funnit föregående dag.
"Dags att stiga upp, ny dag." sa hon mjukt åt sin vän som till morgonhälsning slickade hennes ansikte.

"Något mer, Miss?", frågade den snälla tjänaren som precis var avklarad med att klä Emelie inför dagen. Madame Gills, som hon hette, var specifikt utvald av drottningen för att varje dag se till att hennes dotter såg så vacker ut som möjligt. Detta innebar (för Emelie) att vakna ytterst tidigt och sitta i många timmar för att få den vackraste håruppsättningen som var möjligt och sedan spendera ännu mer tid på alla lagren av tyger som behövdes till Emelies klänning.
Men idag hade Emelie inte velat ha något speciellt. Hon hade bett Madame Gills om en lätt uppsättning, och valt en av de lättare klänningarna. Vilket resulterade i att Emelie bar en emeraldgrön klänning och hennes blonda, långa hår elegant utsläppt.
"Nej, tack", svarade Emelie artigt "du har tillstånd till att återgå till föregående aktiviteter, Madame", sa hon, och med en lätt gest med handen så var tjänaren borta.

Idag skulle bli en bra dag, det hade Emelie bestämt. Detvar en av de enda dagarna som hon inte hade något alls inplanerat. Hon hade redan förberett en korg med förnödigheter, som hon gömt under en lös träplanka från golvet. I den låg det bröd och vatten, mycket plats för de vackra blommorna hon planerade att plocka. Hon hade tänkt smyga ut ur slottets murar, och ta en promenad i skogen.

Indra hade tagit sig ut ur den fallfärdiga stugan som nästan var övertäckt med mossa på sina ställen. Golvet var murket på sina ställen vilket hon märkt då hon klivit rakt igenom. Hon hade fått riva av tygstycke från underkjolen och linda om då hon skrapat upp och vrickat foten.
"Kom Pan." ropar indra och går barfota över gräset och morgondaggen kyler hennes bara fötter. Men hon var van vid att vara barfota att detta inte var ett så stort bekymmer mer, bara det att hennes omlindande fot nu blev blöt.
Pan kom upphoppande vid henne och skällde glatt till. Indra skrattade ljust, en sådan dag kunde man inte annat än vara glad. Nu skulle de ut för att finna mat. Inte för att det fanns mycket i matväg såhär års och hon visste inte mycket om staden och byn. Hon fick antingen stjäla något eller kanske jaga något. Hon hade en pilbåge som hänge över hennes axel och hon var skicklig i att använda den. Sedan hade hon Pan med, han kunde skrämma upp vilt till henne.

Emelie knackade tre gånger på den lilla trädörren bakom den vinröda gardinen i ett hörn av hennes rum. Den gick upp med ett svagt knarrande, och lämnade ifrån sig en unken doft av ruttnande trä.
Hon hukade sig, och började sakta krypa i den lilla tunneln, hon stängde dörren efter sig, och började treva mot jordkanterna.

Tunneln ledde upp till precis utanför slottsmuren rakt in i skogen, perfekt för henne då hon gjorde skogsbesök ofta.

Snart såg hon ljuset i änden av tunneln och insåg att hon var framme. Framme vid skogens mynning. Hon blev genast exalterad, vilket fick henne att krypa ännu fortare. Till slut var hon framme, fågelkvitter fyllde hennes öron och en fuktig mosslukt hennes smala näsa. Detta var det bästa hon visste. Genast började hon på lätta fötter,studsa in i den fort tätnande skogen, de tjocka grenarna sakta slukandes henne tills hon var så långt borta för det nakna ögat att se.

Indra gick tyst genom skogen, en död hare hängde på bältet längs sidan. Pan hoppade några meter framför henne. Indra log lite, den stora varghunden fanns alltid där för henne. Han kunde vara snäll som ett lamm, men om någon hotade henne kunde denne vara död inom några sekunder.
Hon såg ner på haren, det räckte för dagen så hon kunde gå tillbaka. Hon måste på något vis laga stugan om hon skulle stanna här i skogen. Annars kunde hon dra vidare. Hon hade ännu inte bestämt sig då hon inte visste mycket om trakten. Hon visste inte var hon befann sig och om det ens var lagligt att jaga här.
Plötsligt började Pan morra lågt för att varna henne att de inte längre var själva. Indra drog sig bakom några buskar och gjorde tecken åt Pan att hålla sig lugn men vara beredd, sedan la hon en pil på bågen och inväntade.

(Ska de träffas nu?)

(Det bestämmer väl du, men ja om du så vill )

Emelie gick ett tag genom skogen. När hon tillslut kommit till en skogsdunge stannade hon upp. Hon hade hört någonting. Någonting som lät som ett morrande. Hon stelnade till.
"Hallå?", sa hon skräckslaget. "Ä-är det någon där?"
Hon betraktade marken framför henne, och såg att något fick löven i ett gäng enbuskar inte så långt ifrån henne. Hon tog ett djupt andetag och greppade utan några tecken på rädsla, en liten fickkniv hon hade i ett bälte runt midjan. Berädd på att dra ut den om något hot visade sig.