PRS: Kim Potter & Luna_rav

Kom inte på någon bra rubrik, så det fick bli såhär xD

Mallarna:


Mallen:
Namn:
Ålder:
Kön:
Utseende:
Personlighet:
Kraft:
Övrigt:

Har jag glömt något, luna_rav?

Åh, visste inte att jag skulle skriva bakgrund, förlåt! D:

Heh, det är lugnt. Jag bara skrev det för att.
Men vill du börja? :3

(Haha, hade skrivit jätte mycket och så råkade jag kryssa ner sidan :-))

Isaac ~
Min fingertoppar glider över den mörkblåa kostymen som prydligt låg på min säng. Mitt svarta hår var fortfarande lite fuktigt efter duschen och de svarta skorna var nylackade. En liten suck slank ut från mina läppar. Visst så litade jag på min syster och hennes visioner, men de senaste veckorna hade hon bara pratat om hur vi behövde hitta tre människor för att förhindra... "Något dåligt som skulle hända". Och hon hänvisade att vi skulle hitta dessa människor på balen i kungens slott som skulle äga rum ikväll. Hennes visioner stämde nästan alltid, om inte något hände och framtiden förändrades. Ända nackdelen var att man inte kunde komma in med normala kläder på dessa baler, nej, "finklädd" skulle man vara. Ganska onödigt, tyckte jag då, men min syster hade bara svarat med att "det är okej att glänsa lite, Isaac".
Nåja, det var lika bra att börja klä på sig istället för att stå där och stirra.

Olivia ~
Efter att ha vänt ut och in på hela garderoben hittade jag äntligen än mörkblå klänning som kunde matcha Isaacs kostym. Den var till knäna med en puffig underdel och ganska tight överdel. Den hade någon slags gammalmodig charm över den, vilket fick mig att gilla den. Efter att ha dragit på sig ett par svarta strumpbyxor och skor som hade en liknande nyans till klänningen började jag trixa med håret. Efter att ha ägnat hela tjugo minuter till att försöka hitta en frisyr som jag tyckte skulle passa, gav jag upp och bara lät håret ligga utsläppt över axlarna. Jag drog ett djupt andetag och gav min spegelbild en djup blick. Flickan med det rosa håret skulle nog gå och hitta, de var de två männen som oroade mig. Jag ville inte tänka på vad som skulle hända om vi inte gjorde något åt saken, om framtiden som väntar... Jag skakade på huvudet och gick ut ur mitt rum.
"Isaac! Kom, det är dags"

(förlåt om jag skrev något jättekonstigt, men som sagt blev jag lite pisst när jag råkade stänga ner sidan och därför blev det snabbskrivet cx)

(Händer mig hela tiden, sjukt jobbigt. Men det blev jättebra i alla fall. ^^)

Alexis~
Jag tittade på den fina spegeln som min mor fått av en ut av hennes vänner. Den var inte så annorlunda från de andra speglarna jag sett, men glaset var så rent efter att min bror råkat tappa den när de tog in den. Och trät var så blankt, som att någon nyss hade lackat och slipat den. Jag drog handen över klänningen jag hade på mig. Den mörkröda färgen var så vacker och jag gillade hur den slutade lite över knäna. Den var inte så tajt, vilket jag var glad över då jag inte ville se ut som en stel mumie som precis kommit till liv.
"Alexis, vi måste börja röra på oss." sa min mamma och stack fram huvudet från dörren.
"Jag ska bara fixa mitt hår.." svarade jag och tittade på det rosa håret som låg slött över ryggen. Min mor kom in till mig.
"Du kan inte ha det sådär, förstår jag." sa hon och drog handen genom hennes hår. "Sätt det i en fläta så att färgen inte blir lika synlig, en fiskbensfläta borde gå bra, okej?"
Jag nickade lydande och tog fram min hårborste och drog bort hårsnodden som jag hade runt min handled. "Och tona ned på dina flätade armband, de passar inte till klänningen."
"Jag vet mamma." sa jag med en suck och började fläta håret i en fiskbensfläta, som hon sagt till mig. Min mor nickade, log en svagt litet falskt leende och gick ut ur mitt rum. Jag snodde dit snodden och tittade mig en sista gång i spegeln. På benen hade jag ett par svarta strumpbyxor, om jag skulle gå helt barbent skulle jag ju frysa ihjäl.
"Alexis, skynda dig nu gumman!" hörde jag min mamma ropa och drog tyst av de armbanden jag hade runt armen och la ner de i en låda.

Nic~
Jag tittade på kragen som min pappa höll upp framför ögonen på mig. På kragen hängde en svart kostym och jag kunde inte sluta undra, hur obekväm är den egentligen?
"Din mamma tyckte att du skulle ha på dig den." sa min far och jag tittade för engångsskull upp på honom.
"Jag förstod det.." sa jag och tog sakta av kostymen från kragen och min pappa harklade sig. "Jag sätter på mig den på en gång."
"Bra." svarade min far enkelt och gick ut ur rummet vi stått i. Jag suckade för mig själv medan jag hörde mina syskon ute på gården, de visste mycket väl att de inte fick på ut med de där kläderna än. Jag satte på mig kostymen, min mor ville att jag skulle vara ordentlig med hur allt skulle sitta, så det var jag. Men mitt hår struntade jag fullkomligt i, hon tyckte ändå om hur det låg i vanliga fall. Jag gick ut ur rummet och tog på mig skorna medan mina föräldrar satt och pratade vid bordet, de hade antagligen väntat på mig, ingen annan var ju kvar i huset.
"Vi kan gå nu." sa jag och flinade lite medan jag gick ut ur huset och fortsatte mot mina syskon.

(Kanske inte värdens bästa kapitel)

(Förlåt att jag inte kunnat skriva!)

Isaac ~
Slottet gjorde verkligen att man tappade andan. Musiken var så ljuvlig, salen så vacker och människorna var så många.
De flesta andras kläder var lite finare än mina och Ollies, men det var ju inte så konstigt. Nästan alla dessa människor kom från de rikare delarna av staden, inte som vi. Men jag hade inte tid att tänka på det.
Min blick gick som en orm över salen för att hitta personerna jag letade efter. Då såg jag den första personen som jag och Olivia letade efter - mannen med guldögonen.
Han vände sig bara om för någon sekund men det var tillräckligt för att hinna se dem. De var omöjliga att missa, tja, det var de ju, men för mig var de ganska lätt. Jag var inte säker om det berodde på min gåva eller på att jag helt enkelt föddes med det, men jag hade en väldigt observant blick. Fast på sistonde var den inte så pålitlig.
"Där", viskade jag till Olivia och hon vände genast blicken åt där jag tittade.
Mannen var lång och hade svart hår, han var inte särskilt muskelös och såg ut att komma från de lite fattigare områderna.
"Mhh", svarade Olivia och gick mot honom.
"Vänta!", väste jag efter henne men hon verkade inte höra eller bry sig om det.

Olivia ~
Jag drog upp en näsduk ut ur min väska och låtsas tappade den framför den långe mannen.
“Åh, ursäkta mig, sir”, sa jag artigt och böjde mig för att plocka upp den.
“Nej, nej miss det är ingen fara”, sa han med ett leende i rösten och böjde sig för att plocka upp min näsduk. När han böjde sig upp igen och gav den till mig såg jag hans ögon. Isaac hade inte misstagit sig.
“Har ni något emot om jag pratar med er lite snabbt?”, frågade jag mjukt och han nickade med ett lite oroligt ansiktsuttryck.
“Självklart, miss”
Att han var så mycket äldre och längre än mig besvärade mig inte, men han måste nog uppfatta det lite skumt att en fjortonåring hade något med honom att göra.
Nåväl.

~Alexis
Jag tittade på den stora klockan med gulddetaljer. Den var inte så mycket, bara sju och jag och mina bröder hade just kommit in i det stora vackra slottet.
Det var stort med långa korridorer, detaljerade takkronor, festlig mat över långa bord och massor ut av människor med vackra kläder som stod och skrattade med varandra. Jag kan inte säga att jag var van vid synen, men jag gillade det. Jag stod tillsammans med mina bröder som plockade lite mat på sitt fat. När jag sedan tittade på en kvinna med en lång ljusblå vacker klänning förstod jag att det de tog var ynkligt. På hennes fat fanns det fet kyckling, skalad och fin gjord potatis, fint skurna grönsaker, kakor i alla olika slag, två bitar ut av två ut av de festliga tårtorna som stod uppställda och om jag skulle rabbla upp allt skulle det ta hela kvällen.
"Fan vad gott." sa en ut av mina bröder och slickade sig om munnen. "Har inte ätit sånt här på flera år." sa han och tittade på tårtorna.
"Ät inte för mycket bara." flinade jag medan jag drog mitt pekfinger över den lilla elden på ett ut av ljusen.

~Nic
Efter ett tag kom jag äntligen fram och jag såg hur mina syskons ögon blev alldeles stora och munnen gapade, antagligen såg jag inte bättre ut jag.
"Herrejävlar.." sa min bror och stirrade på det vackra slottet.
"Vad fint!" sa min lillasyster upphetsat och skyndade sig upp för de långa trapporna. Jag och min bror följde snabbt efter henne, våra föräldrar var en bit bakom oss. När vi kom in kunde vi inte sluta glo på allt och alla. Det var hur vackert som helst om jag ska vara ärlig, jag hade inte sätt något liknande. Men ändå var jag inte mycket för guldaktiga möbler och fet mat, men det såg ändå otroligt ut. Min lillasyster drog handen över väggen medan hennes ögon var stora och lyste från kronlampan i taket. Min äldre bror tittade efter alla tjejer som gick förbi honom, såklart.
"Jag skulle kunna vänja mig vid att vara här." sa han och vände blicken mot mig.
"Gör det inte, vi kommer ändå bara vara här någon kväll." flinade jag enkelt och han gjorde en kort och enkel nickning medan han tittade på maten.
"Jag blir bara hungrigare och hungrigare." sa han och jag kunde höra hans mage kurra till.
"Tror inte du ska slänga dig på maten det första du gör." sa jag och han nickade igen.
"Nej, det kommer ju inte ge ett gott intryck på damerna." sa han och jag flinade medan jag skakade på huvudet.
"Ja, bland annat därför."